Har varit inne en hel del på forumet efter att dottern varit magsjuk i utlandet. Hon är 14 mån och kurad sen 9 mån ålder. Jag ruckade helt på schemat då hon var så dålig, och på natten fick hon flaska när hon vaknade pga uttorkning. Jag bestämde mig för att när hon blir frisk då ...är det attityden av självklarhet och vi går tillbaka till det gamla fina schemat och sovsäkra natten. Och nu vill jag bara gråta. Känner att jag sakta tappar kontrollen över dagar och nätter. För det första bestämde jag mig nog lite för sent att hon var frisk...av oro som satt i för henne rände jag in flera nätter i onödan. Så var det med Atttityden av Självklarhet...Innan hon blev sjuk höll jag stenhårt på att inte gå in utom i ngt enstaka fall. Och för ca 5 nätter sen bestämde jag mig för att hon faktiskt klarade av att klara ut sina kriser själv. Hon vaknar ca 2-4 gånger utspritt under nattens alla timmar
. Hon somnar inte om med ramsa som förr, utan hojtar argt stående vinglande i sängen minst 20-30 min tills jag (dumt nog) går in tillslut för jag tänker kortsiktigt på hur trötta vi alla kommer bli på morgonen. Jag lägger henne på mage, gör solfjäder och går ut med arg bestämd ramsa. Men mest arg på mig själv hur vi hamnade här. På dagarna...ojojoj. Borde gå in på annat forum för det kanske? Då har hon fastnat ngt så kolossalt i att få gråtutbrott, så mkt att jag nästan tror att hon fortfarande inte blivit frisk. Hon har aldrig varit så här "tonårig" i humöret förut. När hon var sjuk i ca 1,5 vecka blev hon buren hela tiden eller satt i knät helt olik sig själv. Och nu har vi fastnat i detta. Går jag 1 meter från henne får hon kris, och för att inte tala om jag lämnar rummet. Jag upptäckte Barnaboken först i och med kurning så ensamlek har vi aldrig övat på, men hon har före denna period varit riktigt bra på att roa sig själv och blev allt annat än buren ofta. Men nu börjar dagarna och nätterna se ut som en...pannkaka. Eftersom nätterna har så dålig sömnkvalitet blir luren som förut satt som berget kl 12.30-14 blivit en på f.m och en på e.m och på olika tider, totalt ca 2,5 timme. Jag kan bara inte hålla henne vaken ända till "riktiga" lurtiden. Och ändå håller hon knappt ihop till läggning kl 20.00 utan är sååå trött kl 19.00 redan. Och jag vet att det bara är jag som kan klandras för denna pannkaka, allt hon vill är förmodligen att få sitt gamla härliga schema och hela nätter. Jag som drömmer om att vara hemma länge har börjat förstå folk som sätter barn tidigt på dagis, ibland pga lathet "ja, de får ju så fin stimulans och jag får vila...". Så trött har jag blivit på situationen och det gör mig ledsen. Jag skulle så gärna få lite styrning och påminnelse om verktyg och kanske också lite skäll så jag tar mig i kragen och hittar tillbaka till våra fina dagar och nätter.desperat önskar svar!
. Och så går vi vidare till det viktigaste av allt att finna vägen tillbaka till den goa sköna sömnen för hela familjen. 
Bemöt med ramsan, gå inte in utan jobba så att ni får en dialog med ramsan, den tar om ni vill att den tar, den tränger igenom om ni vill att den ska tränga igenom. Låt dottern reagera på ramsan, få svara. Hon behöver inte bli tyst direkt utan kan få humla och mumla innan hon somnar. Kämpa på 
) tills nästa lur eller det är dags att sova natt. Håll tiderna på sekunden 
.