Vi er nu på 8:a dagen och allt i allt har det gått väldig bra
(ref. mitt innlägg i gästboken)Men i natt har Astrid haft ett lite återfall, något som i og for sig väntad (har läst om det). (Hon har sovit väldigt bra efter 3. natten.) Først vaknade hon till runt klockan 2, jag sa rämsan en gång og hon roade ned sig och somnade( något hon kanske hadde gjort utan att jag sa den?). Så vid halv fem vaknade hon igen och då hjalp ramsan inte. Hon skriker lite sorgsamt ned i kudden och efter ett tag blir det høgre. Det går lite i vågor. Men det verkar på mig att hon inte hör mig när jag säger ramsan alls. Efter en timme med ständigt gråtande/klagande, blev hon trött og tystnade, da sa jag bekräftelsesreglan en gång alà "Ja, god naaatta med sig nu ja, så flink en tjej som somnar, nu". Så gick det 2 minuter og då var det på igen. Hon holdt på till resten av familjen klev upp kl 6. Då blev det massa ljuder och då somnade hon raskt.
Jag saknar den här pavlovska refleksen av ramsan i innsomnadet och vid uppvackning på båda tvillingarna. Vill den komma av sig själve efter lite längre tid? Vid insomning på dagarna och på kvällen holder dom på en 5-10 min- en kvart med lite småklaging (ofta går det utan ett ljud också) . Det stör inte mig, för dom är inte ledsna eller väldigt trista. Av och till säger jag ramsan en gång i fall det drar upp sig, så gråter/klagar dom lite mer och så somnar dom. Burde jag stå parat och säga ramsan så snart dom holler på at somna, slik at det siste de hör är den ? Eller vet de nu vad som gäller och det behövs inte längre? (de sover inte i samma rum - än så länge)
På förehand tack för svar!
Marit - mästare i att skriva Svorska
Och med dina råd i minnet, blir det att städa badrummet i morgon bitti rundt klockan fem-sex och då skall vi se at Astrid snart sover som en sten helt til klockan 7! 