Hm, ja, det blev ju lite tryckt stämning direkt efter, om man säger... Vi har inte blivit ditbjudna igen, haha! Men jag är inte heller intresserad av att umgås med folk som fyar mina barn.
Skämt åsido, för någon oinsatt i tänket är det självklart konstigt att jag reagerar så starkt men jag måste säga att de flesta vi omger oss med i bekantskapskretsen som inte läser BB ändå är kompatibla med våran familj. Jag har innan detta aldrig varit med om något liknande?! Släkten är "informerad och utbildad" så det har varit enkelt, tycker jag. Barnen är ju sin egen reklam på många sätt.
Skulle någon ta något ur handen på min 5-månaders skulle jag snällt ta tillbaka saken och säga:
-Det går bra för mig att hon/han har den. Jag håller koll. Och därefter avfyra ett förtjusande leende, haha!
Men det är ju som min mamma säger: (när Milo tex balanserar på soffans armstöd för att handlöst kasta sig bland kuddarna och jag ser att hon blir orolig) "När man lever med ett barn så vet man vad det klarar av och när det krävs hjälp".
De flesta brukar ändå börja med att påkalla ansvarig förälders uppmärksamhet, inte själv ingripa direkt, eller? Då är ju läge att fösa undan div "vargar" och deklarera vad som gäller för vårt barn. "Nu stoppar han pennan i munnen!
Jaha ja, det går nog bra, han vill bara provsmaka lite..."
Eller har ni andra erfarenheter? Pushiga VaO?
Jannika
(barnen är mellan 5 och 6 månader). 
men han hade bara vänt sig om och skrattat åt dem. 
