Följ med en bit på vägen

[Nancy]

Sommar: Hur gör man för att inte ätas upp inifrån av oron och tvivlen

Lillsprudlis: Tack för ditt fina och positiva inlägg Jag önskar av hela mitt hjärta att det här blir till ett litet sommarbarn, närmare bestämt runt 7 augusti...

Anna:

vårmamma06: Åh du underbara energispruta , tusen tack för alla fina hjärtan Hälsa Ludde så gott också

Tack igen alla för att ni följer med. Dagarna är oändliga och den mesta energin går åt att mota bort oron som river i kroppen Det är så lätt att känna efter... Har inte brösten slutat ömma lite Är jag inte piggare nu än igår Vad var det för nåt som högg till på vänster sida i magen

När jag väntade Leia tänkte jag aldrig så. Antagligen för att jag i min naiva värld inte trodde nåt annat än att positiva graviditetstest alltid betydde en liten bebis 9 månader senare (eller som i Leias fall 7... ) Men, positivt graviditetstest är ju ändock betydligt närmre drömmen om ett barn än ett negativt test...

9 dagar kvar.

[Gäst]

Åh, Nancy! Jag blev så otroligt glad när jag såg den här tråden! Vet precis vad du går igenom. Denna väntan och oro - varje toabesök känns som ett gravtest! När man är gravid vill man ju BARA vara glad! Stort och varmt grattis till dig! Och er! Ni finns i mina tankar.

Kram Pea

[Åsa R]

Grattis grattis grattis! Så glad jag blir för er skull!

[Mindy]

Jag slarvar med att gå in på det här forumet... men så fick jag ju också den mest positiva nyheten att gå till sängs med. \:D/

Vi håller alla tummar för er, det vet du!

[Sommar]

Ja du Nancy... Jag vet faktiskt inte... Men för mig var det så annorlunda andra gången jag blev gravid, jag mådde genast illa hela tiden och ja, allt kändes liksom annorlunda. Så på något vis var jag faktiskt inte så orolig. Men i typ v 7 fick jag en liten blödning och då höll jag på att gå upp i atomer, blev så orolig att jag höll på att kräkas, men det var verkligen bara en liten pytteblödning den gången och när den var över var jag av någon konstig anledning lugn igen. Eller så lugn man nu kan vara under en graviditet, oron finns ju där precis hela tiden Och kanske lite extra när man faktiskt vet att det kan gå på tok.
Stor Kram!
/Emma

[Mamma S]

GRATTIS! ANTLIGEN!!
Du glommer val itne att skicka hit storken nar han ar klar hos dig va!?? Mamma S-Asien kan du val halsa honom? Snalla...

[Nancy]

Pea: Tack Det stämmer verkligen precis så som du beskrev.

Åsa R: Tack

Mindy: Tack för tumhållningarna kära Mindy (du som stöttat under året på så många olika sätt )

Sommar: Tack för att du delade med dig Vilken tur att blödningen var falskt alarm Känner verkligen igen mig i din beskrivning.

Mamma S: Tack Jag vet inte jag huruvida storken är klar eller ej just här men jag tänker att det ju borde finnas fler medlemmar i storkfamiljen... Hoppas innerligt att en av dem drar österut. Varm kram till dig Mamma S

7 dagar kvar.

[ambra]

Grattis, Nancy Jag följer gärna er resa. Vem kan låta bli

[Nancy]

ambra: Varmt tack och stor kram

Idag är graviditeten lika långt gången som då jag fick missfall (v.5+0). Fick ett omtänksam hälsning angående frånvaro av "växtvärk". Då jag väntade Leia låg jag dubbelvikt av smärta kvällstid. En person skrev till mig att det varit samma för henne första graviditeten men nu då hon är gravid igen känner hon inget sånt.

6 dagar kvar.

[*frieda*]

Fick ett omtänksam hälsning angående frånvaro av "växtvärk". Då jag väntade Leia låg jag dubbelvikt av smärta kvällstid. En person skrev till mig att det varit samma för henne första graviditeten men nu då hon är gravid igen känner hon inget sånt.

Fast det där med växtvärk: Det reflekterade jag också över den här graviditeten. Jag hade från och till bara ont i vänster sida, förmodligen högt och "långt ut" på livmodern, i början av den här graviditeten. När jag väntade Benjamin hade jag som mensvärk hela tiden ända fram till vecka 11-12 någon gång. Då oroade jag mig för missfall, p.g.a. de intensiva smärtan, den här gången oroade jag mig för utomkvedesskap Det är knepigt det där med graviditeter: Det är helt enkelt omöjligt att tyda tecken, så länge det inte uppstår kraftig blödning. Så tyd inga tecken eller försök att undvika det, det är mitt råd. Man får så mycket ohälsosam ångest av det

Jag följer din tråd med spänning och räknar dagarna med dig.

Kram

[Gäst]

Alltså, borde det inte vara så här:

När man väntar sitt första barn har ju livmodern aldrig varit särskilt stor. Den måste ju töja sig som bara den, och innan den kommit igång ordentligt får man växtvärk. Men vid andra graviditeten, så har den ju varit töjd och stor innan, alltså borde det inte kännas lika mycket när den börjar växa

Så, ingen oro för att det inte finns någon växtvärk vid graviditet nr 2

hälsar kloka Anton

[Fjällfolket]

Håller med JennyH!

Mina erfarneheter:

1:an - "växtvärk" (fast jag har hört att det inte är livmodern som gör ont utan "ommöbleringen")
2:an - nada....

3:an - "växtvärk" (kolla årtalen så förstår man ju..)



/Fjällmor

[Nancy]

*frieda*: Tack för erfarenheter och kloka ord

JennyH: Tack för att Anton delar med sig av sin förnuftiga teori

Fjällmor: Har kollat årtalen och förstår tanken, tack


Jag har inte haft några blödningar eller annat som skulle tyda på att nåt var fel. Ändå vågar jag inte för allt i världen räkna mig som "gravid" förrän jag fått något slags "bevis". Undersökningen närmar sig nu med steg i slow motion... Hade jag inte haft Leia att busa med och fina vänner att umgås med hade jag blivit komplett galen denna vecka. Nu kvarstår bara en helg, den där man ser fram emot veckan lång men som nu mest är en transportsträcka

2 dagar kvar.

[Jannika]

Hej gulle du!

Det håller i sig?! Lite växtvärk men inga blödningar? Utmärkt! Du ska se att det går vägen... Då blir det en liten sommarbebi och hur mysigt är inte det? Det är bara två dagar kvar, ingen tid alls egentligen.

Lycka till och sköt om dig!

Kram Jannika

[Nancy]

Jannika: Tack Jodå, lite växtvärk men bara liiite... Skillnad sen innan helgen dock är illamående oavsett om jag äter eller ej Känner igen känslan från då jag väntade Leia. MEN, nu skall vi inte dra för stora växlar på det... maken klagade över orolig mage/illamående och så som han beskrev det stämmer det ganska exakt in på det jag har Frågan är alltså huruvida jag är smittad av lätt magsjuka eller han drabbad av sympatigravdiditet...

Bla bla, jag pratar på men mest för att förgäves försöka dölja det faktum att imorgon är Den Stora Dagen. Jag är rädd. Mycket rädd.

1 dag kvar.