Stork-tråden på Kackelforum har hängt med ett tag och varit full av ovärderligt stöd och många fina tips.
Ett tag efter trådens start fick jag äntligen ett posititvt graviditetstest och lyckan var fullständig
Jag ropade ut min glädje i en tråd här på Barnaväntan. 
En vecka senare var missfallet ett faktum. Även då fanns ni där och stöttade och kom även med välbehövliga solskenshistorier om nya graviditeter månaden efter missfall...Skulle ha lagts in på sjukhus i måndags (27/11) för en operation i vänster hand. För säkerhets skull tog jag ytterligare att graviditetstest trots de negativa testerna dagarna innan.
Testet glömde jag bort men då jag tittade var där två streck...
Testade igen med digital variant och displayen visade ett fint plus. Maken och jag befinner oss nu i förvirring. Lyckan glimtar till men hålls ganska effektivt tillbaka av det som hände nyligen.
Någon kanske tycker att jag är galen som skriver såhär tidigt om detta efter förra missödet. Finns ju inga garantier att det inte upprepas. Dock, många av er har följt mig och maken på vår resa denna höst och om vi snällt får be vill vi gärna ha fortsatt sällskap på denna vingliga väg. Våra hållpunkt i tillvaron är nu måndag 11/12 då vi skall på ett tidigt ultraljud för att se om det finns något hjärta som slår. Innan dess vågar vi knappt andas ens.
Mina tankar går också till de på forumet som har olika erfarenheter av problem med att få de barn man önskar. Att ha svårigheter gällande fertilitet är ett sorgearbete med flera dimensioner. Missfall har benämnts ”Lilla sorgen” men även utebliven graviditet är en sorg i sig.Så kära vänner, om ni vill och orkar, följ med en bit till på vägen. Oron blir lättare att bära om man inte är ensam
Kram från Nancy
(Finns ett märkligt sammanträffande med mina graviditeter: både dessa två gånger och då jag väntade Leia har de positiva testen föregåtts av kontraströntgen samma månad. Om denna undersökning haft effekt tre ggr av tre hos en kvinna som annars har svårt att bli gravid borde det kanske undersökas i större skala…
)
) 
Nu MÅSTE det gå vägen denna gång, men jag förstår verkligen den oro OCH glädje du känner samtidigt, jag hoppas dagarna till UL kommer att rusa fram 
