Hur gör ni angående kasta mat omkring sig?

[Mia79]

Jag har väl inte något jätteproblem egentligen...det är väl mest mamma som är trött Lilleman har börjat att kasta mat på golvet mer än vanligt (har väl alltid hamnat en hel del på golvet iof) Det är liksom mer provocerande typ "kolla mamma". Jag brukar inte bry mig utan fortsätta att äta min mat , eller säga typ "ojdå, ligger maten på golvet" ...men jag tycker att det blir liksom värre...häller drycken medvetet på golvet....nu häller han ofta drycken i mattallriken...och visst det får han väl om han tycker det är gott, men då vill han ju ha min mat sedan istället (samma mat) för kall mat blandat med vatten är ju inte så gott. Antagligen kommer detta att gå över av sig själv...som allt annat "bus" som han haft för sig...men det är så jobbigt att städa hela köket jämt...även om vi hjälps åt så vill han gärna äta maten på golvet som vi ska städa upp. Ja, ni kanske förstår vad jag menar. Hur hantera? Ge ny mat när han "förstört" den han fått? Fast då tror han ju att det är ok. En annan sak jag funderat på, han pekar ofta på våran mat och vill ha trots att vi har exakt samma saker på tallriken och trots att han inte kladdat med sin mat. Jag brukar låta honom smaka föratt förstå att det är samma...är det "fel" ?

[susanneethel]

Känner igen mig Fick ett bra svar som jag följde och det funkade. I den här tråden:

http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... highlight=

[annawahlgren]

Tack, susanneethel

Ack ja, varning för (kommande) matbekymmer här Du måste försöka coola ner dig - jag vet att det är lätt sagt

1. Ta bort vattnet / drycken. Den kan han få när han har ätit. Behövs inte alls till själva maten.

2. Lägg tjuiga högar direkt på bordet, eller hälften på bordet och resten på tallriken. SMå högar, "rena", intressanta att plocka med. Ramlar de (hmhm) på golvet, kan man "städa" dem därifrån också, in i lilla munnen. Undvid klet och kladd helt enkelt, tills den här hobbyn har gått förbi. Vill du mata burk, så mata burk under tiden, diskret, men ge honom den inte.

3. Mat är också tyngdlag "Kolla, mamma" kan vara rena förtjusningen över att maten faktiskt hamnar långt där nere. Den kunde ju fakrtiskt ha svävat omkring i rummet. Säg bara "ja, titta, ja!" och släpp något som passar - en liten boll kanske eller något annat oskyldigt, så du delar "nöjet".

4.Vill han undersöka vad ni äter så varför inte Byt tallrik. Han kan inte veta att det är samma mat och han resonerar definitivt inte så att det inte är någon poäng med att äta samma mat från någon annan tallrik än sin egen. Han vill dela. Helt enkelt dela Försök visa förtjusning över det och intressera dig för hans

[Mia79]

Ja, då har jag ju nästan "gjort rätt" han får ju alltid smaka av allt (vilket resulterat i att han inte är bangen att prova nytt, älskar t.ex. kidneybönor och fetaost) Vi hade en period för ett par månader sedan då han krånglade med maten och sedan dess får han för det mesta äta helt själv, vilket han också kan...vi slevar in några skedar emellanåt. Det går alltid ned lite han äter grönsakerna först och jag hispar mig inte alls längre angående matintaget...resonerar att är han hungrig så äter han nog. Han äter alltid samma mat som vi eftersom jag får kväljningar av burkmat (gravid som jag är) Jag brukar lägga små högar av mat som man "ska" fast det är ju svårt när det är "kletig" mat. Kanske räcker det att ha sådan mat bredvid och typ ärtor makaroner eller vad det nu är till middag som han själv får plocka? Vi vill gärna att han ska äta tillsammans med oss, men det blir ju svårt när han alltid vill ha allt som vi har till maten, dryck, macka...det är ok för mig att inte ha det framme, men fadern i familjen tyckar att det ska väl räcka om lilleman får smaka allt det som vi får...men det funkar inte...får han en egen liten macka skriker han ändå på något annat som han ser på bänken eller överhuvudtaget något annat i köket. Náturligtvis får han smaka av mig, men när vi byter tallrik så ska han ändå ha den andra som han inte har...typ gräset är grönare på andra sidan...

[annawahlgren]

Det här kan ju inte gälla alla mål, eller hur? Ta inte så blodigt allvarligt på den måltiden då han sitter med er. Se till att han får sin grundföda, så att säga, lite mer avskilt, så ni slipper irritera er. Irriation är något som INTE hör hemma vid ett matbord om man inte verkligen vill binda ris åt egen familjerygg Och irritation är inte rättvist mot lilla barnet. Också pappa var precis så liten en gång och så nyfiken och så upptäckarlustig

[father of sons]

Sonen Den Yngre (11 månader) har också kasta-mat-hobbyn nu . Jag lägger plockmat på brickan (Ikea-barnstol) och den får han göra vad han vill med, sen matar jag ur den tallrik som ska ner i magen. Han gapar och kastar samtidigt! I stället för att sitta och plocka upp alla plockbitar (ärtor, brödbitar..) så tackar jag för maten när tallriken är tom och sätter ner honom på golvet där han direkt hittar godsaker som han glatt stoppar i sig!

/ Mamman till sönerna

[LindaVega]

Visst är det konstigt att mat som ligger på golvet hamnar i magen efter avslutad måltid. Vega 19 månader kan glatt slänga ned nästan all mat på golvet, vi tackar för maten, sätter ned henne, och sedan ligger hon på alla fyra och mumsar i sig middagen där istället

Linda

[Mia79]

Tack alla snälla rara som svarar! Det är sant att det inte händer vid varje måltid och som jag först skrev så är det inte något problem egentligen, han äter ju av maten iaf ( vad jag förstår så är det vanligt att mattintaget minskar i den här åldern ungefär).Vid middagen idag så stoppade han in stora nävar i munnen varannan gång och slängde en näve plockmat på golvet varannan gång...som sagt är det mest mamma/pappa som tycker det är tråkigt att städa. Gick väl inte ned så mycket potatis och kött, men han äter alltid desto mer grönsaker och det får man väl bara vara glad över! Ärtor är ju nyttigt Vi brukar inte bli irriterade som tur är utan alltid hålla god min och småprata om dagen eftersom vi vill att middagen ska vara en trevlig stund tillsammans. Beträffande pappan så har han nog största förståelse, petig som han är med maten, själv levde han på nästan bara potatis en väääldigt lång period som liten och han är ju frisk och välmående än idag... Så jag tar era tips med mig på vägen och VET ju att det det en dag helt plötsligt kommer att vara andra saker som är roligare än att kasta mat på golvet

[Mia79]

P.S Som tur är kan man ju ge lite dricks de få gånger man går på restaurang D.S

[annawahlgren]

Absolut

Man ger gärna en femtiolapp innan. Och tisslar: "Vill du klä golvet med lite plast, tack."

[Mia79]

Måste bara rapportera att det går mycket bättre här nu....vissa dagar är det mycket kladd, men inte alls lika ofta...det har dessutom tittat upp fem tänder ungefär samtidigt...så snart har han 16 st tänder herrejisses, klart det inte är lika kul att äta då, liten som man är!

[annawahlgren]

(Men inga negativa förväntningar nu - varför skulle det inte vara EXTRA kul att äta med så många tänder Ge honom gnagvänliga fullkornsskorpor och äppelhalvor )

[Mia79]

Bara positiva förväntningar ...nu har de ju redan kikat fram. Tycker att det är kalasbra...nu kommer han att kunna tugga som en "hel en karl" 8)

[Myra]

Hej. Måste få flika in med en fråga här för vi har lite (och inte så lite heller) tjorv med måltiderna....Vi har fram tills nu "stödmatat" med burkmat men hon blir mer o mer ovillig till den. Vi erbjuder samma mat som vi äter och visst ngn makaron eller så slinker ner. Vi ger henne en liten sked och en liten gaffel och det tycker hon är kul och försöker använda dem. Jag hjälper henne med handen om handen och för till munnen. Men nä, helst vill hon ju göra själv....Sen (efter att hon ätit ytterst få bitar) börjar kastandet ner på golvet. Ibland tar hon hela tallriken och ska liksom försöka dricka maten och allt far på golvet. Har ju testat ta bort tallriken för henne när kastandet börjar och ibland lyft ned henne från bordet men OJ då kommer ett utbrott utan dess like. Har då låtit henne komma tillbaka till bordet och tallriken men hon äter ingenting utan samma visa börjar om igen.

Varje måltid sitter hon oxå och pekar på min tallrik och skriker i högan sky. Jag ger henne min tallrik men hon tar bara en näve och kastar ner det på golvet?!! Det går inte heller att mata henne med plockmaten för hon tar bara tag i skeden och ska ha den själv. Suck det här har pågått länge nu. Har verkligen varit cool med att hon äter så lite för hon verkar ju gå upp i vikt och må bra. Hennes "räddning" är väl att hon äter mkt välling morgon o kväll. Tyvärr påverkar ju humöret rätt rejält. Efter måltiden är det gnällig tjej. Hon sover jättebra, hel natt och två pass/dag. Ett tag har vi gett henne burkmat precis före vi skulle äta och sen har hon fått sitta o plocka/kasta bäst hon velat men nu känns det som att vi vill sluta med burkmaten för vi har bara hittat en sort som hon accepterar och det är en 6-månaders...Men vi märker alltså ingen skillnad att hon äter mer av den vanliga maten när vi inte ger ngn burkmat.

Ska vi alltså göra så i fortsättningen att när matkastandet börjar tar vi bort tallriken? Och då får man inte tillbaka den när man blir ledsen? Men får man sitta kvar vid bordet? Ska vi andra bara låtsas som att det regnar när hennes utbrott kommer i så fall. Det är en dam med hett humör. Storebror tycker det är jobbigt när hon skriker o gråter så han får liksom ingen bra matstund heller?

Ja det här blev lite tjorvigt och otydligt kanske men hoppas ngn kan komma med några tips för slutar varje måltid med gråt....
/Myra

[Mia79]

Hej
Jag förstår din situation...kan egentligen bara säga att tipsen som jag fått i denna tråd har verkligen fungerat, lillen äter nu jättebra med sked eller gaffel, visst lite kladd får man stå ut med. Jag tycker personligen inte att det spelar någon roll om de kladdar så länge de äter. Lilleman åt med händerna tills nyligen. Efter magsjuka med dålig aptit i en vecka så lossnade det ordentligt...helt plötsligt ville han äta med bestick, och ingen är väl gladare än han, äter som en (liten ) häst numera. Vi brukar sleva in några skedar emellanåt....och han får ge mamma någon sked/gaffel emellanåt. Funkar bra för oss.