Han bits när han blir arg! Och är tio månader....

Barnavårdsforum. Standardmodellen och andra råd och dåd i Barnabokens anda
Skriv svar
Karate
Inlägg: 18
Blev medlem: tis 16 maj 2006, 10:46
Ort: Skåne
Kontakt:

Han bits när han blir arg! Och är tio månader....

Inlägg av Karate »

Hej,

min goe son på tio månader bits när han inte får som han vill. Om jag stoppar honom från något biter han där han kommer åt på min kropp. :shock: :cry:

Det har bara pågått ett litet tag men jag vill inte att det fortsätter.

Tips på hur man får honom att sluta?

Mvh
K. :?:
hjhelena
Inlägg: 577
Blev medlem: tor 25 nov 2004, 13:33
Ort: Gbg

Inlägg av hjhelena »

Hej

Det är bara en sak du kan vara säker på, han menar inget illa, det vet han inte ens vad det är, men det vet du nog. Men jag vet att man ändå kan "ta åt sig" när man blir biten, för det gör ju ont!

Hur smakar mammor? Och vad är det jag har i munnen? Vad har man dem till? Vilka spännande saker och vilken spännande reaktion jag fick på det!

Ge inga förklaringar eller förmaningar, utan visa hur man gör med mamma, man PUSSAS om man vill smaka. Avdramatisera och avled - ge honom ngt annat att tugga på!

Kram H
Mamma till 2 tvillingkillar födda 2004
och till en lillebror född 2008
annawahlgren
Upphovskvinna SHN-kuren 1942-2022
Inlägg: 15366
Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
Ort: Gastsjön

Re: Han bits när han blir arg! Och är tio månader....

Inlägg av annawahlgren »

:D Tack, hjhelena :wink: :D
Karate skrev: ... bits när han inte får som han vill. Om jag stoppar honom från något biter han
:D Tänk efter - "inte får som han vill" :?: Vad är det han skulle vilja, menar du :?: Varför skulle denna vilja stå i strid med din :?:

Små barn gör som vi lär dem. De är här för att lära. Du har ett väldigt ansvar där. Du är hans ledare och guide. Du är vägvisaren. Du är överlevnadsgaranten. Han har fullt förtroende för dig, för du VET hur man gör här i världen för att överleva - och helst också leva, så bra som möjligt, för att en dag alldeles själv kunna ta sig fram på egen hand, utan mamma, så bra som möjligt. Din främsta uppgift som förälder är att på bästa sätt förbereda ditt barn för ett liv utan dig.

Och det gör du inte genom att avvisa, "stoppa" honom. Jag vet att det är inne nu bland diverse barnspykologer att tipsa om ilskna NEJ - om avvisanden i både ord och handling. Då brukar barnet reagera med vackra leenden eller glada skratt (beroende på ålder). Vilket förvånar föräldrarna som följer experternas råd. Men det är inte konstigt alls. De små barnen kan inte för sitt liv ta på allvar att mamma/pappa verkligen skulle avvisa dem, visa bort dem, underkänna dem. För då vore det ute med dem. Ytterst handlar det om överlevnad.

Skrinlägg alla ambitioner om "uppfostran" (som i praktiken ju oftast innebär motstånd och just NEJ, gränser mm) tills barnet ber om det - och det gör små barn i trotsåldern först.

Dessförinnan bör man inte hindra små barn om inte livsfara hotar.

Regeln är: flytta saken, inte barnet.
:D Nio barn, arton barnbarn, tre barnbarnsbarn och några tusen nästanbarn :!:
Anna Wahlgren 6 Oktober 1942 - 7 Oktober 2022
Karate
Inlägg: 18
Blev medlem: tis 16 maj 2006, 10:46
Ort: Skåne
Kontakt:

Inlägg av Karate »

Hej,

tack för svaren.

Jo, jag förstod nästan att mitt korta och dåligt förklarade inlägg skulle leda till viss förvirring.

När han "inte får som han vill" handlar det om situationer som när vi tex lagar mat ihop. Vi gör tomatsoppa, jag rör med sleven, han rör med sleven, jag rör lite till, han bankar med sleven så soppan stänker upp i tak och aniskten på oss, men ajaj, den är varm. Då tar jag sleven och rör igen, visar hur man gör.
DÅ blir han arg, knyter båda nävarna, spänner käken, visar tänderna, är ILSK helt enkelt. Och biter till i ren frustration. JA, för att han blev stoppad, men några gränser kommer det alltid finnas.

Och bevare mig väl, detta handlar inte om nån slags Nanny-uppfostran där jag säger "nej" stup i kvarten med arg röst som till en trilskandes hund, tack så mycket. Jag tycker också att man flyttar på saker före man flyttar barnet, men ibland uppstår det situationer då man i praktiken inte hinner/kan genomföra denna ypperliga teori.

Och om barnet bits då - hur gör man? För han är ju ARG, det är hans ärliga känsla, det är inte nån hur-smakar-mamma-fundering han gör uttryck för. Han vill röra i soppan men han klarar inte riktigt av det. Hmmm, egentligen lät det som att svaret här efter blir naturligt - låt honom inte röra i soppan mer. Men det är ju en tråkig lösning....?

/K.
annawahlgren
Upphovskvinna SHN-kuren 1942-2022
Inlägg: 15366
Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
Ort: Gastsjön

Inlägg av annawahlgren »

Karate skrev: DÅ blir han arg, knyter båda nävarna, spänner käken, visar tänderna, är ILSK helt enkelt.
:D En tiomånaders :?: Uppför sig som en aggressiv hund :?: :!:

Jag ber dig läsa mitt svar en gång till. Helst ta det till dig.

Har man problem med en liten älsklings sätt att undersöka tomatsoppa arbetar man med handen om handen.

Frustration - det har du alldeles rätt i. Skona honom från sådant. Bits han, reagera som på en olyckshändelse, säg kärleksfullt OJ DÅ och ta lilla handen och låt den klappa dig. Tacka så mycket efteråt :!: Och klappa gärna tillbaka, plus - ge honom något bitvänligt att träna tänderna på. Som ju faktiskt är till för att bitas med. Alldeles färska, intressanta verktyg :!:

Det är ingen bra idé att betrakta honom som om han vore ute efter att jäklas med dig/er. Negativa förväntningar är lika självuppfyllande som positiva.
:D Nio barn, arton barnbarn, tre barnbarnsbarn och några tusen nästanbarn :!:
Anna Wahlgren 6 Oktober 1942 - 7 Oktober 2022
hjhelena
Inlägg: 577
Blev medlem: tor 25 nov 2004, 13:33
Ort: Gbg

Inlägg av hjhelena »

Dina gränser måste du nog ha dragit upp innan du sätter honom i arbete. För om han hjälper dig att göra tomatsoppa måste han få testa och lära på sitt tiomånaderssätt. Vill du inte ha varm tomatsoppa i ansiktet :shock: eller soppa i taket är kanske en annan uppgift bättre. För det är nog mkt begärt att han ska röra soppa på samma tråkiga sätt som vi vuxna. Naturligtvis ska du visa (handen om handen), men han måste få ha sin kreativitet. Varför inte låta honom röra i lite svalare soppa så kan du nog få smaka "Slungad soppa med stänk". En delikatess, tror jag. Här hemma äter vi "rörd pannkaka" ganska ofta..
Jag förstår att han blir arg, först ska han, sen får han inte.

Kram H
Mamma till 2 tvillingkillar födda 2004
och till en lillebror född 2008
Karate
Inlägg: 18
Blev medlem: tis 16 maj 2006, 10:46
Ort: Skåne
Kontakt:

Inlägg av Karate »

Det är ingen bra idé att betrakta honom som om han vore ute efter att jäklas med dig/er. Negativa förväntningar är lika självuppfyllande som positiva.[/quote]

Det var just detta jag försökte förklara att jag INTE gör. Jag vet att han inte vill jäklas. Jag blir ärligt talat illa berörd av några som helst antydningar att jag ser min son som en dålig eller ond människa ute på att jäklas. Jag tar gärna emot konkreta tips på hur man kan vara med sitt barn FÖRUTSATT att jag inte i samma andetag behandlas som en förälder som inte tror sitt barn om gott.

Hjhelena, tack för råden:
"Vill du inte ha varm tomatsoppa i ansiktet eller soppa i taket är kanske en annan uppgift bättre."
Du har nog rätt i att röra soppa var en för svår uppgift som lätt blir farlig (för varm), och det är nog där problemet ligger.

Och Anna W, ja, jag skall skona honom från frustration genom att inte sätta honom i situationer som kan riskera att behövas avbrytas abrupt. Tack för rådet!

mvh
Karate
annawahlgren
Upphovskvinna SHN-kuren 1942-2022
Inlägg: 15366
Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
Ort: Gastsjön

Inlägg av annawahlgren »

Karate skrev:Jag blir ärligt talat illa berörd av några som helst antydningar att jag ser min son som en dålig eller ond människa ute på att jäklas.
:D Det låter underbart bra. Det händer saker :lol: Med den inställningen du nu redovisar tror jag inte du skulle välja en sådan trådrubrik som du gjorde, inte heller beskriva hans beteende som så pass - ska vi säga illasinnat :?: - som du gjorde i dina förtydligande inlägg.

Jag önskar dig och lilla barnet all lycka :D
:D Nio barn, arton barnbarn, tre barnbarnsbarn och några tusen nästanbarn :!:
Anna Wahlgren 6 Oktober 1942 - 7 Oktober 2022
Skriv svar

Återgå till "Späda barn och små (nyfödd till 1år)"