Bra och intressant forum!

[Bjorna]

Jag har gått ifrån att ha varit en stark dagisförespråkare för barn from 18 månader till att bli allt mer tvivlande på instutionsvård för barn under 3 år.
Mitt problem är att jag inte kan anse att hemmaförälderskapet som ett alternativ. Jag har utbildat mig i en herrans massa år och attt vara hemma i 3 år per barn känns orimligt om jag tex får 3 barn så blir jag hemma i nio år sammanlagt och då är min karriär över. Även om jag och min man skulle dela på det hela så tror jag att 1 1/2 års frånvaro per förälder också skulle bli svårt att få till. Idag bygger föräldraskapet på att man kan kombinera föräldraskap med arbete. Alla länder där den här kombinationen är svår har också låga födelsetal tex Tyskland och Italien. Jag tror inte på att hemmaföräldrerskapet är ett alternativ för de allra flesta.

Men hur löser man då problemen med kombinera barn och jobb om man inte tror på dagis för barn under 3 år?

För det första så tror jag att man måste arbeta på föräldrars inställning till dagis, idag "behöver" barn från 18 månader dagis, dom behöver umgås med andra barn osv. Jag var nyligen i Norge och där har man bara 10 månaders föräldraledighet (fast med 100% betalning så i princip har man lika lång ledighet som i Sverige). Jag träffade ett antal mammor där och det stora flertalet ansåg att deras 10 månaders bebisar BEHÖVDE dagis, dom hade sååå tråkigt hemma och behövde kompisar. När jag försökte invända att en 10 månaders bebis inte kunde ha kompisar och att man hos min 2 1/2 åring precis börjat ana behovet av kompisar men att det inte alls är manifesterat ännu, så blev dom djupt upprörda och undrade för det första om det var något fel på min son och för det andra vad jag var för en bakåtsträvare. Man FÅR inte ifrågasätta dagis.

Små barns behov av dagis verkar påverkas av föräldraledighetens längd.....

I många länder finns inte dagis för barn under 3 år (i varje fall inte i offentlig regi) eftersom man anser att barn under 3 år inte ska instituionsvårdas. Jag har tittat en del på Holland och dom håller på med en intressant modell. Målet är där att barn skall få vara hemma upp till 3 år. För att lösa detta så har man för det första förkortat arbtetstiden till 36 timmar och man har alltid rätt att förlägga sin arbetstid till 4 dagar, så om både mamman och pappan jobbar 9 timmar per dag så har man alltså 2 dagars barnomsorg ordnad. Man uppmuntrar sedan föräldrar att jobba deltid och genom olika skattealättnader så främjar man att både mamman och pappan jobbar deltid. Målet är att fram till 2015 så ska mammor och pappor dela på deltidsarbetet. Så om både föräldrarna jobbar 75% så har man 4 dagars barnomsorg ordnad. Övriga dagar anser man att far- , mor-föräldrar eller andra i nätverket kan ta.

Jag tycker att det finns något oerhört tilltalande i det här systemet, båda föräldrarna ska fortfarande arbeta, det finns en klar jämställdhetspolicy (allt bygger på att pappan också är hemma) och barn under 3 år slipper dagis.

Jag stödjer inte vårdnadsbidrag utan skulle istället vilja förespråka skattelättnader till föräldrar som jobbar deltid (miljöpartiet hade något liknande förslag) och sänka arbetstiden generellt (eller bara för småbarnsföräldrar) enligt den holländska modellen. På det här sättet slipper samhället kostnader för dagis (och småbarnen slipper gå där) men får samtidigt in större delen av skatteintäkterna. Om båda föräldrarna jobbade 75% så skulle man alltså bara jobba 3 dagar i veckan var och vad skulle inte det göra för folkhälsan och för stressen som småbarnsförälder??? Dom som inte har mor eller far föräldrar i närheten (eller olämpliga sådana) kan ju byta barn.

Vad tror ni?

[ms Sophie]

Hej Bjorna,

Jag tycker helt klart att den Holländska modellen verkar bra!
För som du skriver så vill/kan inte alla vara hemmaförälder men för det behöver man inte vilja att barnet ska vara på dagis. Att kunna lösa situationen för barnet genom att kunna vara hemma OCH jobba tror jag skulle passa många familjer.

Små barns behov av dagis verkar påverkas av föräldraledighetens längd.....

Det är tragiskt tycker jag att det är så. Men samtidigt ett sätt att döva det dåliga samvetet när man lämnar sitt lilla barn på dagis

Jag tror helt enkelt inte att man tänker till helt enkelt.
Många i min omgivning ska under nästa år få sitt andra barn och håller nu på eller ska snart skola in det äldsta barnet på dagis.
Varför inte lyfta blicken och se sig omkring? De är flera föräldrar som väntar barn och som redan har barn i samma ålder, varför inte slå sig ihop till en "barnpool"?
Det måste finnas många bra idéer runt detta skulle jag tro

[kattklo]

Ja det måste bara gå!
I dag gick jag förbi småbarnsbaracken här utanför just vid tid för lämning och barnagråten fick mig att må illa.
Jag har en farmor som inte vill hellre än att bli behövd, ändå tror jag "samhället" skulle ha en hel del åsikter om hon fick bo närmare oss och vara med Karla dom dagar jag eller pappa måste iväg.
Ungefär "utnyttja inte en gammal människa när det finns dagis".
Tyvärr tror jag att även hon, min farmor alltså, är påverkad av den här nymodigheten-barn ska vara på dagis- och därför har fått dåligt självförtroende i sitt umgänge med småbarn! Ungefär "jag duger inte, jag kan inte".
Upp och nervända världen.

[marie-d]

Måste bara säga att själv skulle jag gladeligen "offra" 3-6år på att vara hemma med mina barn. Ju mer jag är med dom desto mer inser jag vad som gör mig betyder mest och var jag helst lägger min tid. Jag har läst 160 högskolepoäng men tycker inte att jobbet är viktigare än barnet när de behöver oss föräldrar. Dela och trixa på olika sätt kan man göra och vårdnadsbidraget kan ju underlätta lite. Kanske kan man jobba 50-70% var och få ihop det hela i slutändan. Våran generation får nog ändå bli tvungna att jobba till minst 70. I mitt fall innebär det 37år i yrkeslivet minus de år jag är hemma.
Sen tycker jag ändå det är bra om man har olika lösningar för olika familjer.

[marie-d]

...ju mer jag är med barnen desto mer inser jag vad som gör mig lycklig och vad som betyder något skulle det stå.

[ms Sophie]

Jag har en farmor som inte vill hellre än att bli behövd, ändå tror jag "samhället" skulle ha en hel del åsikter om hon fick bo närmare oss och vara med Karla dom dagar jag eller pappa måste iväg.
Ungefär "utnyttja inte en gammal människa när det finns dagis".
Tyvärr tror jag att även hon, min farmor alltså, är påverkad av den här nymodigheten-barn ska vara på dagis- och därför har fått dåligt självförtroende i sitt umgänge med småbarn! Ungefär "jag duger inte, jag kan inte".

Det är alldeles galet tycker jag. Kan inte farmor komma någon dag om inte avståndet är för långt och hjälpa till?
Håller själv på att prata med min mamma om att hon kanske ska flytta närmare för att kunna hjälpa till på dagarna.
Klart man kan "utnyttja en gammal människa" när det gäller såna här saker. Det är ju bara en win-win situation! Alla skulle vinna på det och må bra tror jag.

[LindaVega]

Angående mor/farföräldrar

Har själv aldrig gått på dagis, utan min mormor tog hand om både mig, min syster och en kusin när våra föräldrar arbetade. Har själv bara positiva minnen från mina dagar hos mormor.

Blev jätteglad förra veckan när Vegas farmor berättade att hon funderade på att gå ned i arbetstid efter vi fått bebis nr två ( i januari), just för att kunna ha båda två en dag i veckan framöver. Är övertygad om att min inställning till dagis samt berättelser om hur bra jag trivdes hos mormor påverkar.

Tyvärr bor mina föräldrar 100 mil från oss, så där blir det svårare att bygga upp en vardagsrelation på samma sätt.

Tycker man ska göra allt för att stärka banden mellan generationer.

Linda

[kattklo]

jo, det har naturligt blivit så!
hon gillar inte att vara "göralös" när hon är här.
vi brukar ta tvättstugan ihop, alla tre, då det är enklare med fler händer vid mangling, hängning å trista betonggolv!