Jag håller med Mammutmaria om att ni ska backa bandet. Jag känner igen mig i din berättelse med gnäll och gnöl vid bröstet och onöjdhet däremellan samt fortsatt bråkiga matningar, jag är i samma sits men har det inte lika tungt som ni längre.
Jag har gjort så med lille E att jag har skådespelat fram det mest lugna, gammelmorstrygga, varmleende, gosemorsastuk jag kunnat prestera (och jag är en ettrig otålig jävel i "orginal") och beväpnat mig med ca 800 ggr mer tålamod än jag äger inför varje matning och så satt mig med gossen i soffan och ömma järngreppet och så bara matat och LETT under tiden medan jag tittat ut genom fönstret eller så. Helt i enlighet med instruktionerna för ömma järngreppet förutom att där inte står att man ska le, men min tanke var att lille E förknippat mat med tråkigheter så länge han minns varför ett leende inte kunde vara fel.
Min frustration var gigantisk när han aldrig var nöjd, jämt hungrig men inte gick få i nån mat och jag själv var fullständigt utmattad av sjukdom och inte MÄKTADE MED att vara en god mor - dvs JAG har laddat matsituationen själv till stor del!
Så fort lille E bryter (efter en sekund ibland) tar jag ett djupt andetag och skådespelar vidare igen, min frustration över att det går dåligt ska INTE få förstöra matandet iallafall, och så erbjuder jag igen och igen. Jag rapar honom OFTA under målet, så fort han bryter efter att ha tagit typ 70 ml eller så, eftersom han är känslig för luft i magen och inte äter mer så länge det är kvar. Jag trugar ganska många gånger men blir han för arg lägger jag av för att inte ladda ätandet mer. Jag erbjuder mer mat efter typ 5-20 min ifall han inte blev helt mätt.
Detta är säkert inte det "rätta" sättet för en 5,5 måning, men eftersom ätandet varit ett problem för oss hela tiden så får lösningen ta den tid det tar.
Läkare har sagt till er att ni ska ge gossen mycket mat. Jag är också läkare och jag tror att tills DU mår lite bättre och orkar erbjuda smakportioner med glädje och förväntan, så ska ni hålla er till ersättning och kanske lite havregröt. Gossen kommer inte att fara illa för att du väntar med matintroduktionen, det hinns! Försök att få bort laddningen kring ätsituationen, både för dig och gossen.
Såvitt jag förstått ett annat av dina inlägg så går sovandet bättre nu och det är ju super!!!
Heja för er!!! Ta fasta på detta och se att du/ni KAN förändra detta och kommer att klara det!Satsa på att le lugnande i alla matsituationer och ge möjligen en sked gröt nån gång men sluta innan han ens har börjat gnöla det minsta, gläd dig åt att han tog EN sked !!! Det är så i början.
Det här kommer att BLI BRA och du kommer att njuta kolossalt av din son SNART! Viktigt då blir att inte gräma dig över det som varit utan glädja dig över det som är, dessutom över att det är ni som åstadkommit det.
Kom igen Julius, DU KAN!
. Hellre då undvika eländet. 