Råd inför nattning

[Peach]

Först lite bakgrund: Vår son är nu två månader och från en månads ålder har vi succesivt infört standardmodellen. Det har gjort stor skillnad för oss. Idag fungerar oftast måltiderna, fem stora mål och ett nattmål om ca 10 minuter. Han sover sedan ca 10 dagar i egen säng på mage med larm om natten. Det har blivit mellan 6 och 8 timmar innan han äter, (tenderar att bli uppemot 8 nu) och sedan sover han 2-4 timmar till (max 11-timmar totalt). Om dagarna sover han i vagnen och har senaste veckan allt tydligare visat med ett gnäll när han är trött (efter ca 1,5 timme). Vi har då lagt honom och vagnat och oftast somnar han inom 5-10 minuter.

På kvällarna har jag hittills ammat precis innan han ska sova och han brukar då somna vid bröstet. Jag har sedan lyft över honom i sängen och han har fortsatt sova gott. Ibland har han gruffat runt i upp till en kvart, men sedan kommit till ro på egen hand. En kväll började han skrika efter ett tag och vi försökte då buffa honom, men det kändes inte som om vi fick det att fungera, så vi tog upp honom en stund och vagnade sedan så han kom till ro. När han sovit ca 10 minuter flyttade vi över honom till sängen igen och han fortsatte sova.

Igår kväll var ingen bra dag alls… Han somnade vid bröstet strax efter 20, men vaknade till när jag lade honom i sängen. Han låg där och gruffade en stund, men började sedan skrika. Vi provade då att gå in och buffa honom, men det kändes inte som det hade någon lugnande effekt. Vi tog upp honom och lät honom vara uppe en stund innan vi lade honom i vagnen. Och sedan fick vi vagna… Så fort vi slutade så började han skrika. En dryg timme senare somnade han, men innan tio minuter gått, så vaknade han till och det krävdes ett par omvagningar till innan vi vågade oss på att flytta honom till sängen. Sedan sov han där i kanske 20 minuter innan han vaknade igen. Han började gruffa runt och sedan skrika. Vi visste inte då vad vi skulle göra så vi tog upp honom och han fick mat, klockan var nu 23. Så tre timmar senare somnade han återigen vid bröstet och denna gång gick det bra att flytta över honom till hans säng. Han sov sedan till fem och åt en slurk, somnade om och väcktes sedan halv åtta. Han hade sovit mycket under dagen, drygt 16 timmar sedan kvällen innan – så mycket har han aldrig sovit innan – så kanske var han inte helt trött när vi lade honom för natten?

Så till mina frågor:

När man buffar och han skriker upp sig till smått hysteriska höjder ska man då bara enträget fortsätta??? Han brukar inte skrika speciellt mycket, så det känns fel att han ska behöva göra det! Så var det aldrig när vi började med vagningen.

Bör jag ge honom mat innan han ska sova, men sedan ha honom uppe en stund så han är medveten när man lägger honom (som han ju är på dagen)?

Vagningen fungerar mycket bättre än buffningen. Är det okej att vagna och sedan flytta över till sängen? Vill helst inte att han sover natt i vagnen: dels så är sovrummen en trappa upp och dels är det en vagn med mjuklift, så den känns inte så rymligt och skön för hela natten. Samtidigt kan det ju bli problem om han vaknar igen hur man får honom att somna om. Så det vore ju bra att få buffningen att fungera. Vill gärna ha lite tips kring det!

Hur får man vagning (eller buffning) mest effektiv? Hur länge vagnar man första gången? När han börjar skrika, hur länge avvaktar man innan man ingriper igen och hur länge vagnar man då? Igår kväll harvade vi nog på alldeles för mycket, men vi visste inte vad som var bäst till slut…

Tacksam för lite hjälp!!!

[annawahlgren]

Vi provade då att gå in och buffa honom, men det kändes inte som det hade någon lugnande effekt. Vi tog upp honom och lät honom vara uppe en stund innan vi lade honom i vagnen. Och sedan fick vi vagna… Så fort vi slutade så började han skrika. En dryg timme senare somnade han, men innan tio minuter gått, så vaknade han till och det krävdes ett par omvagningar till innan vi vågade oss på att flytta honom till sängen. Sedan sov han där i kanske 20 minuter innan han vaknade igen. Han började gruffa runt och sedan skrika. Vi visste inte då vad vi skulle göra så vi tog upp honom och han fick mat, klockan var nu 23. Så tre timmar senare somnade han återigen vid bröstet!!

Kanske ser du här själv hur förvirringen tassar som ett helt gäng små vargungar mellan (och på) raderna

Lilla älsklingen är inte nyfödd längre. Han är två månader. Det är den ideala tidpunkten för ett spikat schema (med högst marginalkvart åt båda hållen). Han kommer att ta det till sig med tacksamhet och lättnad - även om det tar en fyra, fem dygn att jobba in det. Han är en stor pojke nu

Redan vid den egentliga födelsen - tredje levnadsveckan - börjar man ju sträva till 2-2 och Standardmodellen brukar sätta sig fint just vid tvåmånadersgränsen, med barnets benägna medverkan (som du ju också först beskriver). Äventyra inte det utan fortsätt, och var säkra på handen

Då får du renodla en smula och inte krångla till saker, förlåt Små barn är betjänta av enkelhet.

Om vagningen fungerar mycket bättre än buffningen, är det naturligtvis vagna du ska göra. Vid kris, inte som rutin. Effektiv vagning står beskriven i Verktygslådan och under Sömnen i Barnaboken.

Lyft över honom med säkra snabba handgrepp i sängen när han sovit i 10 min, inte 20. Fnatta inte sedan utan låt honom vara i fred. Lite mer förtroende för lilla barnet, tack

Vid absolut kris (och då menar jag KRIS) lyfter du bara lika snabbt, säkert och ordlöst tillbaks honom i vagnen och vagnar en omgång till (högst 2 min i stöten), avslutar med skak och GÅR, och ger honom chansen att somna själv. (Han är alldeles för stor för att somna vid bröstet och fattar ingenting Äter gör man vaken och medveten vid hans vördnadsvärda ålder, liksom man lägger sigg vaken och medveten.) Lyft tillbaka sedan, sakligt och säkert, som ovan. Efter 10 min, inte 20.

Ni visste inte vad som var bäst till slut, skriver du - det är vargen Ni överför er oro och osäkerhet och det är att be om bekymmer; de kommer garanterat som ett brev på posten om ni avslöjar att ni inte "vet vad som är bäst".

Det är bättre att tveklöst göra fel än att tveksamt göra rätt

Så odla Attityden, den självklara, tveklösa, frågeteckenslösa. Prata med varandra, vädra era osäkerheter inför varandra - men INTE inför lilla barnet När man kommer så långt som till lilla barnet, måste man veta exakt vad man gör och varför.

Man måste i alla fall bergfast TRO det.

Annars kan man aldrig begära att lilla barnet ska tro det

Skjut vargen Hela flocken

[Peach]

Tack kära Anna för ditt svar!

Beundransvärt att du tar dig tid med alla här inne. Barnaboken har i alla fall gett struktur till vår tillvaro, med tydligare vakenpass och sovperioder. Det är jag så tacksam för. Funderar på schema och antecknar sovtiderna hos Hannes för att se mönster. Han har gått från att sova 13-14 timmar per dag till att nu sova uppåt 15-16 på bara någon vecka. Gör stor skillnad med magläge och omvagning när han vaknar för tidigt. Kanske orkar han med längre vakenpass än 1,5 timme när han inte har sömnunderskott längre.

Vargar finns det nog gott om just nu… tyvärr. Vi försöker som bäst här hemma att komma överrens om tillvägagångssätt vid läggningarna, är inte helt ense alla gånger. Jag har nog blivit lite överfokuserad för tillfället. Igår tog sambon nattningen för att vi skulle komma ifrån diskussioner under läggningen om hur vi skulle fortsätta. Det började med vagning och han somnade, varpå vi väntade 10 minuter (inte 20 ) och flyttade över honom till sängen. Fem minuter senare vaknade han. Han gruffade en stund, men började sedan skrika mer och mer. Kris alltså. Gick inte att lugna i sängen, så ner för trappan med honom igen och vagna om. Denna gången vågade vi inte flytta över honom igen ifall han skulle vakna en gång till, så han sov i mjukliften stående i sängen i natt. Och det gick bra - han vaknade först kvart i sex, efter åtta timmars obruten sömn och tio timmar efter sista målet påbörjades. Men läggningen tog nog en timme och det är ju lite länge…

Så jag vet inte om vi vågar flytta över till sängen i natt igen. Kan han inte bli orolig av att vakna någon annanstans än där han somnade? Du skriver att vagna är kristilldelning och inte rutin. Hos oss är det rutin för tillfället. Hannes blir gnällig och visar att han är trött varpå vi tar upp honom i famnen och han blir lugnad. Vi går till vagnen och lägger ner honom. Oftast börjar han skrika redan när man är på väg att placera honom i vagnen allra senast när man lagt honom tillrätta. Är det inte rätt att vagna då? Normalfallet är att det tar några vagningsomgångar innan han somnar. Har börjat vänta en stund när han skriker, men brukar ingripa när skriket stegras. På fem-tio minuter brukar han somna. Har läst på om vagning och buffning, men känns inte som om jag får svar på det.

Ska jobba på att skjuta de där vargarna.

[annawahlgren]

Tack för varma ord Du gör mig så glad - först och främst för lille Hannes skull.

Lösningen är nära Införskaffa en billig begagnad extravagn att ha inomhus, som säng. Inte omöjligt att du hittar en att låna eller köpa här på Barnasaker

För det är inte meningen att han ska forslas, flyttas i stor stil så att han märker det. Ska man flytta över ska det alltså göras så som jag beskrev; lilla älsklingen ska inte vara medveten om det, i princip. Så blixtsnabbt ska det gå (med fasta tag). Under den förlyttningen tar man alltså inte ens upp barnet i famnen. Bara lyfter över, som en liten hög tvätt.

Och i den vagnen som säng kan ni ha honom i minst ett par månader till, kanske hela tre till (oselad). Då sitter natt och lurar klockrent när ni flyttar över honom till sängen omsider

Han har väl larm

[Peach]

Hej igen,

Nu har en natt till förflutit. Det tog en bra stund innan han somnade ordentligt igår (i uppåt en timme höll han på och vaknade till flera gånger), verkar svårare att vagna honom inför natten. Nu kånkade hans pappa upp vagnen till sovrummet, så det blev vagning där. Kanske märkte han skillnaden, är olika underlag. Han fick sedan sova i vagnen. Han sov rätt gott i natt med; 7 timmar, 15 minuter mat, 3,5 timme till. Nu har han fått frukost och sover i vagnen igen.

Vi får se hur vi löser det, så Hannes somnar gott och sover gott hela nätterna. Tack för tipset om en extravagn, ska fundera på det. Skulle dock vara bra att få buffning att fungera. I går var vi tex iväg och var inne utan tillgång till vagn när han skulle sova. Då slutade det med att han somnade i min famn och det vill jag inte ska bli någon ovana När vi testat buffning har vi gett upp efter några minuter när han inte lugnat sig. Bör man försöka buffa längre än så innan man ger upp

Visst har han larm

[annawahlgren]

Skönt med larmet Puh

Läs om buffningen i Verktygslådan och träna på varandra. Se också Lathunden om den saken.

Man kan inte "träna" på barnet. När man kommer så långt måste man veta exakt vad man gör och varför och ATT det fungerar

En extravagn är likafullt mitt hetaste tips.

Varför hade ni inte vagn med er Det är ju det som är tanken, om man säger. Att alltid ha en vagn till hands som lilla barnet kan sova i

Kom ihåg att alla dessa prylar, alla dessa tillbehör, alla dessa skötsaker, alla dessa attiraljer som folk lägger ner tusentals och åter tusentals kronor på att införskaffa till sitt lilla barn - är till för att göra spädbarnsvården enkel och smidig och bekväm för de vuxna. Inte komplicera den

Barnet är inte till för prylarna. Prylarna är - borde vara - till för barnet.

[Peach]

Som svar på varför vi inte hade vagnen med: vi hade vagnen med oss. Den fick dock parkeras i en källarlokal och vi befann oss två trappor upp. Försökte få Hannes att somna i barnvagnsinsatsen själv, men det lyckades inte. Därför somnade han i min famn och när han somnat lade jag ner honom i insatsen och där sov han sedan gott ända tills vi kom hem igen. I dessa lägen skulle det vara kanon att ha buffningen som ett effektivt redskap Men att någon gång ibland låta honom somna i famnen tycker jag nog personligen inte är hela världen - om han väl förstår att det är okej att somna där

Vi får helt enkelt öva oss på buffningen lite mer. Har gjort det på våra lår, men inte på varandra. Men det kanske är kul att testa

Rapport från föregående natt: Hannes somnade lätt (inom tio minuter), men vaknade i 45-minuters skarven och det tog en timme med en massa småuppvak innan han sov gott igen. Men sedan förflöt natten lugnt. Det gick drygt åtta timmar från han somnade första gången tills han vaknade och åt nattmål och sedan sov han nästan fyra timmar till - så det blev i princip tolvtimmarsnatt för honom

Har problem med den där 45-minuters skarven (eller 40 verkar det vara för vår kille) även på daglurarna, kan ta tid att få honom att somna om, men när han gör det så sover han ett bra tag till och kan ibland till och med behöva väckas sedan Han kanske lär sig somna om snabbare med tiden

Nåväl tack för kloka ord ännu en gång Anna Kollar eter en billig vagn på blocket - den fina sängen hinner han nog sova i tids nog också

[annawahlgren]

Ja, öva buffning på varandra. Se Lathunden i saken

Läs också i Verktygslådan. Tillrättaläggandet bör inte försummas. Läs på

Solfjädern är inget dåligt verktyg den heller, efter tillrättaläggandet.