Här kommer några undringar som jag gärna vill ha åsikter om:
Gossen vill vara med. Det är uppenbart. Han sträcker upp armarna, och vill bli upplyft till arbetshöjd.
Dagar som idag, då jag skulle laga pasta med skink/champinjonsås, löste jag det så här:
Pastavatten på kokning på spisen. Allt som skall hackas + tillbehör till köksbordet. Gosse i matstolen. Så börjar vi jobba. Han är nöjd, och med. Kastar grejer energiskt på golvet, i samma takt som jag skär...
Problem blir det, då jag skall exempelvis skära rå kyckling, eller som häromdagen, göra köttbullar av rå lammfärs.
Jag har provat att ha honom sittandes bredvid mig - bredvid på bänken intill spisen, men jag blir nervös. Det finns ingen vägg att luta sig tillbaka mot/ ha bakom ryggen på honom. Bara öppna ytor, som man kan dratta ner ifrån. Så jag har hela tiden en tredje arm i beredskap, om han skulle tippa. HAN är nöjd, de gånger då det är lämpligt att köra den här lösningen. Visserligen vill man stoppa i händer i het stekpanna (där finns ju mat i!), men han får då en egen slev i handen. "Mamma tar också med bara slev. Hett." Och så demonstrera.
Men det är, tycker jag, en svår och småfarlig lösning. Ändå vill han så gärna vara med.
Hur gör jag
P.S. Nancy, som för tillfället är nyopererad, och har ont i sina händer, undrar hur hon skall göra med en tös som vill klättra in i diskmaskinen vid tömning..? D.S.