Vi vaknade 7.15 (normalt 7) och Vera blev hämtad i sängen och fick välling hos oss, som vanligt.
Idag blev det ingen ensamlek - jag skulle åka tidigare till jobbet eftersom vi skulle iväg på eftermiddagen. Så direkt efter vällingen blev det frukost - inget som hindrar min matglada dam. Fil och Müssli, två portioner.
Kläder på och iväg till dagmamman 8.30. "Var är barnen idag, tror du de är ute?" frågar Vera. Nä, idag kommer vi så tidigt, så jag tror att de är kvar inne. Jag brukar lämna kl 10 annars och då är de oftast ute när vi kommer.
Strax efter 14 kommer jag och hämtar. Vi ska till BVC. VI har pratat om att man väger och mäter och så vill nog sköterskan (G) prata lite med oss. Vi kommer dit och G tittar på oss lite undrande och frågar när vi hade tid. halv tre sa jag och hon sa att hon hade skrivit halv fyra (vi kom snabbt överens om att det inte spelade någon roll vem som gjort fel). Ingen fara sa jag, vi väntar.
Så fort Vera fick syn på G så störtade hon mot mig och kastade sig i min famn och ville inte ens titta fram. Hon brukar inte vara blyg, men jag lät henne vara.
Men eftersom vi fick vänta, så kom Vera igång i lekrummet, så när vi väl fick komma in - kl tre, så var blygheten nästan borta. Hon berättade och pratade som hon brukar och G var fasinerad över hur tydligt hon pratar och att hon kunde många ord. Det är ju kul att få bekräftelse på det man tror.
När vi nästan var klara så kom jag på att jag ville att G skulle kolla på ett rött märke som Vera har på ryggen. Hon tittade och sa att det där vill jag nog att en läkare tittar på. Det var vad jag befarade. Hon letade upp en läkare åt oss som snabbt kunde titta på Vera och hon konstaterade att hon har borelia - känns inte helt bra, men vi fick en antibiotikakur och hoppas att det räcker med det.
Vera fick ett klistermärke av doktorn - hon var så lycklig och visade det för alla.
Nu var det dags att åka hem. Men bara för att få i sig lite mellanmål och packa en väska med varma kläder, hämta ficklampor och en hink. För nu skulle ju dagens stora händelse inträffa.
Vi skulle fiska kräftor
I några dagar har vi förberett Vera på att just idag skulle hon få vara uppe så länge så att det var mörkt ute. Bara det är ju spännande.
Så framåt 21-tiden så var det dags att vittja burarna. Vi tog ficklamporna och gick iväg.
Gissa hur många kräftor vi fick - just det 0 (NOLL!)
Nu sussar hon gott i sin säng och kanske drömmer hon om kräftor, ficklampor eller ett klistermärke. Vem vet.
Kram och gonatt!
/LO