Att somna om själv. Har jag misslyckats kapitalt? (8 v)

[carin73]

Hej!

Varför vaknas och frågas det mitt i lurarna fast jag kämpat så med vagningsteknik, skak, mörkläggning, hålla mig till schemat med lyhördhet ett tag till, massor med mat, umgänge o s v, o s v? Och jag har verkligen backat. Han är rätt hes av att jag låter honom ligga och försöka lösa situationen själv (inte vrålskrikandes förstås!).

Vet att många har samma problem. Har jag (vi) misslyckats kapitalt och ändå s a s vagnat honom till sömns? Hur lång tid tar det för en liten att "lära" sig att somna om själv? Månader?

Jag vet med säkerhet att han somnar från vaket tillstånd åtminstone 1-2 ggr per dag. Och nätterna går rätt bra (med 2 bakslag på 9 dagar men det är väl normalt... ). Undrar dock om han verkligen vaknar till ibland och somnar om själv? Jag tror att han sover djupt till nästa uppvak eftersom han ligger i samma ställning...

Minst en lur per dag havererar, ofta kvällsluren och efter 45 min men nu verkar det vara fm luren efter 1h 5 min. Den brukar ju sitta som berget.

Har trott mig hitta olika tekniker för olika problem; t ex tidigt morgonuppvak löses ganska snabbt (hittills) med mjuk gungning en kort stund. På natten får han reagera mer, och verkar behöver det, annars fortsätter han att fråga var 5:e minut lääääänge. Ibland hugger jag direkt (beror på hur det låter), ibland tror jag att han kan lösa det själv... och ibland gör han det, ibland inte. När jag inte behövt ingripa på flera nätter tycks det dock som om han glömt vad mina besked innebär när en natt strular igen...

Men på lurarna - det enda som verkar hjälpa är vagning längre än till tystnad och stillhet. D v s söva om. Han blir så arg så arg av skak och tillrättaläggning och vi hinner aldrig reda ut det hele innan luren är slut. Det känns inte som om han hinner dra någon lärdom.

Avbokar frisörtider och bvc-tider om vartannat för att jag inte tycker att lurar sitter tillräckligt bra. Kanske ska man kosta på sig en hel "struldag" och göra några saker man måste och så får det bli som det blir den dagen. Men då kanske allt ställs på ända sedan...

Input någon?

Varma hälsningar
Carin

[kokos]

Njae jag har inget bra svar. För oss sitter dom första två lurarna väldigt bra och han har alltid gillat att sova dessa lurar. Jag hör att han vaknar till och han låter lite ibland men det är väldigt sällan jag behöver göra något på dessa lurar. Ett drag kanske, möjligtvis, men det får inte vara för "hårt" för då vaknar han upp. Ett ganska mjukt drag eller ett skak ungefär som att man bara stöter till vagnen sen lägger han sig platt.

Sista luren mot kvällen får vi sällan att sitta. Precis som för er är det efter 45-minuter det är kritiskt. Men han hetsar ju sällan upp sig speciellt mycket så det är svårt att hjälpa honom, han ligger där och smackar, knölar, reser huvuet och fiser OM han hetsar upp sig så är det rejäl vagninig som behövs: eftersom jag är relativt nyopererad får jag köra över en tröskel istället för att vagna med "hugg". Och då verkar det som att han efter en tids ifrågasättande inte ORKAR protestera (snälla sluta vagna!) så då stillnar han. För att sedan börja om på samma sätt... Men jag tar aldrig upp honom innan tiden är ute (marginalkvart vid kris).

Adrian hade också lurar som krånglade och dom löste vi genom att hjälpa honom lite extra några gånger: t ex gå en promenad efter 40 minuter (alltså innan uppvaket) och sedan promenera sömnpasset ut. Då sov han till slut förbi 45-minutersskarven. Men om det är rätt sätt - det vet jag inte. Med denna varelse har jag inte tid att ta dessa promenader just detta sömnpass så jag får lita på att han löser det hela själv efter nån vecka. Tålamod?. 8)

[Sullan]

Hej Carin73!

Har exakt samma dilemma som du. Markus vaknar nästan alltid efter 45 minuter och är nästan omöjlig att få att somna om. Kan tillägga att det strular lite med schemat eftersom storebror är på dagis tr dagar i veckan och dessa dagar ser lite annorlunda ut än de andra dagarna.

Vi får kämpa på, det ger sig säkert snart!

Kram

[Lena]

Grrrrr , jag skrev ett långt inlägg där jag försökte ge mig på utmaningen att vara vis och insiktsfull, hehe , men lyckades ofrivilligt radera hela möget. Nu går jag och lägger mig istället. Återkommer när nästa tillfälle dyker upp.

[Lena]

God morgon!

Ville haka på Kokos tanke om tålamod. Det blir dock en kortversion för sen ska jag städa. Är fortfarande sur över att ha raderat allt igårkväll...

Jag tror att många av oss inte saknar kunskap, men kanske en skvätt tålamod. Vi vill så gärna hjälpa de små, vet vart vi strävar och har våra verktyg, men glömmer kanske ibland bort att det kan ta lite tid för de små liven att landa i allt det nya. Visst ska man fråga sig vad som kan göras bättre och ändras, det gör jag själv eftersom vi har strul med nattningarna, men jag tror också att man måste våga låta tillvaron få kännas lite oviss även om man såklart vill ha full koll för det skapar trygghet hos en själv (om man är lagd lite åt kontrollbehovshållet, kan bara tala för mig själv ).

Alltså tålamod. Fint ord, va? Jag älskar det ordet, dels för att jag har behov av det själv då och då rent allmänt, dels för att det är så ljuvligt när man vänder på ordet och filosoferar lite kring det. För vad betyder det egentligen. Jo, mod att tåla. Att våga befinna sig i ovissheten, att våga leva där mitt i allt fastän man inte har facit i hand.

Rent konkret tror jag det gäller att lyssna av. Ge barnet förtroende att klara omsomnande själv, men samtidigt hjälpa när man hör att det inte går. Jag känner att jag själv backade för mkt och slutade lyssna med fingertoppskänsla när jag började bli orolig för att fastna i vagnandet. Det är rätt att backa, men bara i den takt som funkar för just ditt barn och din situation, dvs man måste lyssna av och känna i hjärtat. Plocka fram sin intuition.

Lätt att säga, jättesvårt att göra, men det är väl det som är vad vi ska lära oss för att hjälpa barnet att lära sig. Och där kommer tålamodet in. Kanske ställer vi för höga krav på att allt ska falla på plats snabbt, istället för att våga ha tålamod och fortsätta ge betryggande besked tills den dag då poletten trillar ner. Jag tror att min första tjej var 3 mån innan alla läggningar och lurar funkade fint. Innan dess var det alltid nån lur som krånglade lite (eller mkt beroende på dagsform). Tror att man får ha det tidsperspektivet.

(och givetvis är de inga maskiner även efter att poletten har trillat ner, frågor kan komma och gå såklart, i den ständiga process som är livet självt)

[carin73]

Tack Lena!

Ditt svar har jag missat, efter det att ditt första långa försvann. Du har så rätt och är så klok tycker jag. Är också ett kontrollfreak, och inte så lite. Och tänk en dag i veckan som gick tänkte jag, fy f*sen vad bra det går nu! Alla lurar har suttit som en smäck idag liksom de senaste nätterna. \:D/ Men så havererar en dagen därpå och jag tänker att det måste vara mitt fel. Varför vaknar han NU? Hade han inte lärt sig?

Vad oklok man kan vara då. Det är ju på så himla god väg och lillen har levat i 2 månader.

Men när det funkar sådär bra så kan ett bakslag vara nog så svårt att hantera rent konkret. Hur var det man gjorde? Hur var det han reagerade när jag gjorde si eller så? Jag minns inte. Oj, han vaknar nu, då måste det vara något allvarligt. Man har tappat attityden lite grann om det tar en på sängen s a s.

Som nyss. Fm-luren brukar sitta som berget. Och gårdagens och dagens skrikuppvak överraskade och "skrämde" mig. För jag fick inte till det. Han blev så arg så arg på allt jag gjorde. Och nu efteråt önskar jag (nästan) att jag vagnat till sömns, åtminstone nära inpå. För min attityd kändes för hård och hurtig. Kan den vara det? Det kändes iallafall inte som att han lärde sig ett skvatt. Tack och lov kommer han inte att vara sur på mig resten av dagen. Efter 20 min sov han alltså igen, efter några drag för mycket (eller? ja, som sagt). Lugnar sig på 3 drag, men skriker som en vettvilling när jag tagit handen från handtaget. Vi fick inte den kontakten; "Nu är det så att du bara behöver somna om, SÅ, lugn och fin, så kommer jag senare". Tack, då vet jag." gånger 10 kanske hade behövts. Snarare blev det "Varför vaknar du nu för?? Nu somnar du om. Seså." "Men men jag kan inte idag, hjälp mig! Jag vill också sova och nu blir jag FÖRBANNAD över att du bara drar." "Nähä, nu får du minsann öva. Det är ju det skaket betyder. Grr." Gånger 15. Inser själv att det inte hjälpte någon. Men hurtig var jag!

Ska skriva ut ditt svar Lena. Man kan behöva påminna sig om det där med tålamod.

Tålamod. En fiskares och mors bästa vän.

// Carin

[Lena]

Hej igen!

Har inte hunnit sitta så mkt vid datorn senaste veckan. Eller rättare sagt vid forumet, för vid datorn har jag suttit, med ett frilansuppdrag som skulle göras den gångna veckan. Ville bara säga att jag känner så väl igen det du skriver, Carin, om att man är snabb på att undra när nån lur plötsligt krånglar om den funkat fint flera dagar. Tänk att man kan vara så kortsiktig ibland i sitt tänkande , istället för att se hela processen, se hur fint framåt det går trots nåt sidosteg här och där . Tänk vilka lärdomar vi kan dra, till nytta för resten av livet faktiskt, i alla möjliga sammanhang