Det hela började egentligen när vi var borta för några veckor sedan och inte ramsade honom som vi brukar eftersom vi var rädda att väcka barnet hos de vi var och hälsade på...vilket resulterade i att min sambo var in och buffade istället....lilleman vaknade lite tidigare än han skulle och jag tog upp honom istället för att väcka de andra...vi sov i ett rum utan dörr dessutom.
På vägen hem i bilen (8h bilresa) sov han inte mer än 45 min i två omgångar fram till kl 23.50. Trots övertygande ramsande som resulterade i att han lugnade sig tillfälligt men inte att han sov. Jag vet sedan tidigare att han inte gillar att sova längre stunder i bilen...han blir lätt åksjuk, men vi hade inget val annat än att köra på kvällen, då AC:n i bilen pajat. Väl hemma gjorde vi allt som vanligt och han somnade, följande nattningar flöt på bra...Så bestämde jag mig för att han skulle kunna sova inne i spjälsängen på dagslurarna istället för att bli rullad till sömns i vagnen....och det var då katastrofen blev ett faktum....han skrek verkligen upp sig och blev jätteledsen....jag gav upp ramsandet och var in och buffade tills han somnade och smög ut ur rummet....dumt jag vet, men skäll inte på mig! Gjort är gjort. Nu till problemet: Kvällarna har blivit likadana. Vi gör allt precis som vi alltid har gjort till att börja med, men när vi går ut ur rummet och ramsar så ställert han sig upp och skriker upp sig direkt...riktigt vrålar en stund för att sedan hulka och gråta så att han nästan tappar andan...vi har naturligtvis inte velat att han varit ledsen så vi har gått in och buffat och solfjädrat och gungat sängen....sambon har inte fattat detta med att vara konsekvent så utan min vetskap har han gjort lite hursomhelst bara för att få honom att somna. Nattningarna har tagit upp emot en timme!
Vi har verkligen försökt ramsa övertygande, jag tycker inte att jag känner mig speciellt orolig....men han verkar inte lyssna...skriken avtar inte alls när vi ramsar och vi kan verkligen höra skillnad på argt och ledset skrik, detta är definitivt ledset. Dessutom så har han börjat vakna på natten en gång...fram till inatt har han somnat om på ramsan men inte inatt, då han blev skrek upp sig och blev ledsen ...och vi var in och buffade. Ofta ligger någon av oss vaken när han vaknar på natten (kan man fråga sig varför vi är, vet ej) och vi ramsar verkligen pang på när han börjar skrika. Klassisk musik har inte heller hjälpt. Snälla söta rara någon, vad ska vi göra nu?
Solfjädra honom lugn och ramsa oss ut därifrån sedan, vad gör vi om han börjar skrika upp sig direkt? Går in igen och solfjädrar ramsar osv. ? Hur många gånger som helst tills han somnar på ramsan? Som vanligt, lägga, ut med ramsa....när han skriker upp sig in och solfjädra, ramsa sig ut? Vid solfjädern, om han spänner sig vrider sig och babblar på....ska man hålla tills han blir sömnig även om det tar en halvtimme?Ska tillägga att han står upp i sängen när han gråter och är ledsen. Ibland lägger han sig ned när han ser oss, så han vet ju ändå!
Inser att han skriker oss till sig...istället för ifrån sig...men hur tar vi oss ur denna onda cirkel?
.
men eftersom han somnade efter ramsan så blev det ju rätt ändå, inte sant? Det enda som jag våndas är att jag ska somna när han skriker....och inte hinna ramsa när han lugnar sig....ja, jag vet det låter konstigt men jag HAR lätt för att sova 
Som tur är ju sambon dock för det mesta hemma.
Grattis till den 
Hurra va´gla´jag är! 