Ny här med frågor och funderingar

[epona]

Hej! Har nyss hittat hit och läser med stort intresse. Har beställt Barnaboken men inte fått hem den än, så jag har inte läst i den. Men jag har läst allt här inne på forumet ang SHN och även ganska mycket i de olika forumen där andra skriver om sina situationer och får hjälp att lösa problemen.

Det jag funderar mycket på är det här med matningen. Att man ska truga = tvinga? i bebisen mer mat än den säger ifrån att den vill ha, dvs kinkar/gnölar och gråter och viker undan huvudet? Skapar inte det missnöje vid matningarna och motstånd? Eller har jag missförstått det där med att truga?

Vi har hitintills matat så här: gör så mycket ersättning som vi tror han vill ha och så får han äta så mycket han vill ha. Ibland blir det inte så mycket och ibland får vi göra mer. När han är mätt så är det bra med det.

Han är född den 13/4 2006 dvs ca 2½ mån gammal och vi har kört fri matning ända från början. Till att börja med amning och sedan gradvis övergång på ersättning. Jag har Raynauds Syndrom i bröstvårtorna och klarar därför inte av att amma, men jag har pumpat istället och gett tillsammans med ersättningen. Helt av sig själv har han trappat ner på antalet matningar/dygn och för 2½ vecka sen började han även sova längre pass samtidigt. Från att ha ätit i stort sett var annan timme dagtid och kanske var tredje nattetid så sover han nu ca 5-7 timmar först på natten (som brukar börja vid 19-20) och sen fram till 05 med viss variation och morgonen börjar här runt 07. Det är hans eget schema så att säga. Men det finns såklart inga fasta tider öht. Vi har anpassat oss efter honom helt och hållet och har tagit varannan natt.

Vi har väl eg inget problem med vare sig hans sömn i stort eller nattsömnen, men jag känner att fasta rutiner inte hade varit helt fel trots allt. Jag vet liksom aldrig när på dagen han sover lite längre (vilket han brukar) och kan aldrig planera in något. Det blir att om vi ska hemifrån försöker lägga in det efter en matning så att han är trött och sover när vi åker.

Han har alltid varit lätt att lägga. Han har aldrig fått vanan att somna vid bröstet/i famnen och även om vi brukar ta upp honom ganska direkt han säger till så brukar vi lyssna av om han verkligen ska upp eller bara gnölar lite för sig själv och somnar om. Han är väldigt snäll att hantera, skriker nog inte ens 15 min sammanlagt/dag och är rent allmänt en glad liten skit.

Han sover som sagt mellan 5-7 timmar i sträck kvälls/nattetid (första passet sas) och en enda gång (förra veckan) sov han 9 timmar i sträck. Jag blev såklart hönsig och trodde han skulle svälta ihjäl om jag inte väckte och matade, men sansade mig och somnade om igen tack o lov. Men första nattpasset kan börja allt mellan 1830-2200, alltefter hur dagen/em sett ut och vad vi gjort. Han för och vi följer...

Varken pappan eller jag går på knäna av sömnbrist och vi mår bra tillsammans alla tre. Det är förresten vårt första barn så vi har ingen erfarenhet att luta oss tillbaka på! Vi försöker lära oss tillsammans och av honom. Men både pappan och jag skulle föredra lite fastare rutiner! Inget är ju så bra att det inte kan bli bättre, eller?

Har börjat dokumentera bebisens mat och sovvanor (igår och idag hitintills) för att få ett grepp om det finns någon röd tråd i hans dygnsrytm. Dagtid sover han i vagnen och nattetid i spjälsängen som står nära vår säng. Han valde själv att sova för sig själv i spjälisen när han var 8 dagar gammal! Då ville han inte längre ligga mellan oss i dubbelsängen. Sen sov både han och jag mycket bättre. Kvällen/natten börjar runt 18-19 här då han får på sig pyjamasen och efter det läggs i spjälsängen och morgonen börjar runt 07 då han får på sig vanliga kläder och sen sover i vagnen.

Tackar för inputs i förhand!