Nu har jag tappat bort mig

[Piggelins mamma]

Nu sitter jag här mitt i natten och bläddrar bland sidorna och är alldeles borttappad och trött och ledsen... Min lilla piggelin gör inte alls som jag har tänkt... Han är tredje barnet och jag trodde att jag kunde det här nu. De två första sover snällt i sina sängar och har gjort det enligt konstens alla regler sen de var fyra månader gamla. Men lilla piggelin, som nu är drygt 4 månader krånglar och krånglar. Och nu är jag så trött så jag vet inte hur jag ska få rätsida på det hela.
Jag har kört standardmodellen från dag ett och de två första månaderna gick allt ungefär som det ska. Sen fastnade det. Jag minns inte exakt när jag slutade ge honom mat när han vaknade vid 02-tiden, men det var länge sedan. Men han har aldrig slutat vakna den tiden. I flera veckor fick jag honom att somna om på en kort stund och så vaknade han igen vid 05-tiden och fick mat då och så bara la jag ner honom och han somnade om igen och sov till ca 07. Sen började han vakna hipp som happ mellan 02 och 06 och dessutom började han krångla med dagssömnen ute i vagnen. Ute sover han bara 45-minuters pass, ingenting annat. Oftast sover han inte heller inne längre än 45 minuter utan att vakna till och behöver hjälp för att somna om. För en vecka sedan slutade jag med 05-maten också, för jag tänkte att det skulle bli klarare och tydligare för honom, nu när han borde klara sig hela natten utan mat, att han kanske skulle börja sova hela natten när han lär sig att han ändå aldrig får mat när han vaknar. Men nu är allting helt upp och ner... Mellan 02 och 06 vaknar han hur många gånger som helst och jag kan ibland få natta honom i en timme innan han ger sig. Mitt stora frågetecken är hur jag ska göra, eftersom han lärde sig att svänga sig från mage till rygg när han var tre månader (de äldre syskonen har sovit hela natten redan då de börjat svänga sig) och nu är han snabb som ögat. Jag lägger honom tillrätta och han svänger sig från mage till rygg, jag lägger honom tillrätta igen och han svänger sig om osv osv osv. Om jag INTE lägger honom tillrätta igen och han är på gott humör kan han ligga och jollra för sig själv och snurra i sängen på rygg i upp till en halv timme innan han ilsknar till och vill bli svängd till mage. Är han på dåligt humör blir det sprattel och skrik direkt. På kvällen somnar han rätt bra, kan t.o.m somna på rygg eller på sida när han ligger för sig själv och då brukar jag gå in och svänga honom tillbaka på mage innan det har gått 45 min, för annars vaknar han på nytt. Då sover han från ca 19 till 02.30 alldeles prickfritt innan rumban börjar.
Vagning känns helt omöjligt just nu, eftersom han är snabbare på att vända sig till ryggläge än jag är på att lägga honom till rätta och börja dra vagnen med stadiga tag. Buffning är det enda som håller honom på plats, men våra sessioner tar evigheter och de blir inte kortare.
Jag har försökt göra ett schema som utgår från att han ska sova 15,5 timmar per dygn och natten är mellan 19 och 06 (hellre 07 men så länger har vi inte klarat det sen han slutade med nattmålet), men ibland har han sovit för lite på dagen pga att jag inte får honom att sova mer än 45 minuter fast han borde sova 1,5 h och nätterna är så hackiga att jag blir tokig. Så fort han är NÄRA att vakna vänder han sig på rygg och sen är det kört...
HJÄÄÄÄLP!

[annawahlgren]

Kära nån - förstår att du håller på att bryta samman, det skulle jag också gjort

Det har blivit ett mönster här, som måste brytas - och det gör inte lilla gossen åt dig, det måste du göra åt honom.

Han vänder sig på rygg, du vänder tillbaks, och så tror han att det ska vara för så har du snällt lärt honom att det är. Kallas underhållning, trafik, överkoncentration, umgänge... Allt utom sömn Och budskapet är ju: PÅ NATTEN HÄNDER INGENTING (för honom). Men som det nu har blivit händer det en kolossal massa saker på natten

Så du måste inskränka dina gracer. Och roligt blir det inte de första nätterna, det kan jag tyvärr lova

Lägg honom på mage på dagarna. Barfota, på golvet. (Och på mattan och på bordet och överallt annars också.) När han genast vänder sig på rygg, ignorera. Prata högt för dig själv, sätt på radion, för väsen, gör annat som hörs. Låt honom komma över "tröskeln" utan att du ingriper - dvs svära ur sig hela raddan av svordomar och protester mot sakernas tillstånd. När han till slut faktiskt låter ledsen och därmed ber om hjälp (jag antar att han inte kan vända sig själv tillbaka ) vänder du honom, ändrar riktning, placerar något trevligt och frestande framför honom (kökslåda?) och går din väg igen. Trösta inte och var snabb och säker i rörelserna.

Stå ut så länge du kan varje gång, sikta på 20-minuterssessioner.

På natten sedan gör du likadant men bara en gång. Han vaknar, gnölar, grälar, väntar på dit evinnerliga ingripande - avvakta och vänta ut honom, tills du hör att han ber om hjälp. Då vänder du, lägger tillrätta och solfjädrar, statiskt, tills lilla barnakroppen är sömntung. Gå ut med ramsan x4
som du gör så klar och klok och småhurtig och betryggande du någonsin kan.

Och vänder han sig därpå igen, i stället för att somna om så fint, avvaktar du igen och går INTE in. Det som ska "gå in" till slut är en pangramsa, med stora rejäla bokstäver, men inte du. Inte mer alls.

Och den pangramsan ska inte serveras lika ofta som du sprang in förut. Den får inte ges förrän han ber om hjälp - dessförinnan är han ändå inte mottaglig.

Och sedan får du faktiskt överlämna honom åt sitt öde, dvs låta honom vara i fred. Han ska inte kunna skrika dig till sig längre. Han ska förstå och begripa attt PÅ NATTEN HÄNDER INGENTING (för honom). Så sätt på musik, stäng den mentala dörren och dra tillbaks dina orosvargar från tröskeln. Han är inte nyfödd längre. Fyramånadersbarnet är ett vanedjur och inte särskilt svår att bibringa goda vanor, men man måste inse att ledningen inte kan ligga hos det lilla barnet. Man måste ta den själv, och ofta nog betyder detta att faktiskt göra ingenting - när det inte är meningen att det ska hända någonting.

Det "värsta" som kan hända är att han kan somna på rygg. Det behöver han också (tid att) lära sig.

När han sovit i tio minuter (inte tjugo) kan du gå in och vända honom rätt utan att han märker det. Så sover han längre och bättre än på rygg.

Vad gäller dagslurarna (och även småtimmarna) ska han ha sina tider som du bestämt, vare sig han ifrågasätter eller ej. DU får inte ifrågasätta det som gäller för då gör han det garanterat också. Så jåll tiderna och betänk att det viktigaste inte är att han sover varje minut han "ska". Det viktigaste är att han har förutsättningarna.

Och en förutsättning för att man ska kunna sova är att man är tyst, slappnar av och får vara i fred. Så det första som måste upphöra är den flitiga trafiken som faktiskt stör kolossalt. Det andra är att du övar upp ramsan med verkligt magstöd och INTE går in mer när du väl levererat den. Den ska ta över nu och den ska sätta punkt.

Is i magen, tålamod och ögonen på klockan

Och mer förtroende för lilla barnet, som - som sagt - inte är nyfödd längre.

[Piggelins mamma]

Tusen tack för ditt snabba svar Nytt hopp - ny ork!
Igår kväll kl. 19 la jag honom till rätta och solfjädrade tills han lugnade ner sig och gick ut med ramsan och efter det somnade han på mage på direkten. På natten vaknade han som vanligt lite över 02 och då gjorde jag samma sak och gick ut. Han gnölade en liten stund, högst några minuter och somnade sedan på rygg och jag la honom på magen efter en stund. Vid 05-tiden vaknade han igen och bökade runt i sängen en stund innan han blev arg och då gick jag upp och la honom till rätta och solfjädrade och gick ut med ramsan. Men efter det skrek han upp sig och låg och skrek så länge att t.o.m. min man gick upp och tänkte natta honom på nytt. Jag hade berättat kvällen innan om systemet, men fick stoppa honom för att han inte skulle ingripa...
Nu undrar jag om jag gjorde rätt nu, som bara gick upp en enda gång och solfjädrade och ramsade och sen lät honom gråta tills han gav upp??? Det tog kanske 45 minuter... Jag låg bara och tänkte "På natten händer ingenting, på natten händer ingenting" men det kändes inte roligt... Men han somnade till slut och då la jag honom på mage efter ca 10 minuter och sen slocknade jag själv också och nästa gång jag visste ordet av så var klockan 7.30 på morgonen Men då var vi i alla fall glada över att se varandra igen - det har vi inte varit varje morgon den senaste tiden...
Sen undrar jag också NÄR jag ska använda ramsan, när han vaknar till på natten, sen när den börjar "ta", är det när jag märker att han är vaken, men bara bökar runt i sängen, eller är det först när han ilsknar till och börjar "ropa på mig" eller ska jag vänta tills han faktiskt skriker och är nära hysteri???

[/LO]

Hej
Nu vet jag att Anna är borta ett tag, så jag svarar i hennes ställe.

BRA jobbat. Målet var att bryta mönster och det gjorde du inatt. Jobbigt, men jag tror att det kommer att gå betydligt lättare nästa gång.

Ramsa honom - utan att gå in, vid första pipet vid uppvaknande. Sedan avvaktar du och ser vad som händer (förvänta dig att han somnar!). Det är när han går över från ilska över att inte kunna vända sig, komma till ro eller vad det är, till att förtvivlat be om hjälp - DÅ går du in, vänder, solfjädrar och ramsar x4 på väg ut. EN gång.
Avvakta sedan så länge det går, ramsa en påminnelse om du känner att du inte kan låta bli (som när pappa var på väg upp kanske), men ändå så lite underhållning som det bara går.

Igen bra jobbat!

/LO

[Piggelins mamma]

Fjärde natten efter att jag slutade med "room service" har Piggelin nu för första gången sovit hela natten Han somnade vid 19-tiden och klockan 6.30 hörde han av sig nästa gång. Och jag känner mig som en ny människa Tack för hjälpen Anna och LO! Nu ska vi fortsätta i samma stil! 8)

[/LO]

/LO