vill inte krypa..

[systernegativ]

Anna. Jag vet att du har stor erfarenhet av barn, både egna och andras, och jag förstår att du baserar dina uttalanden på empiri, men faktum är att naturen har variationer. Utvecklingsgången är inte linjär, och följer inte alltid samma steg. Den strävar väl mot samma mål, men följer faktiskt inte alltid samma väg. De facto så ålar inte alla bebisar före de kryper, och alla bebisar kryper heller inte före de går. Det är ju fånigt att säga att föräldrarna till dessa barn ljuger bara för att de har barn som inte följer den givna mallen. Och hur kan du veta att de ljuger?

Jag vet också att du har stor förkärlek till magläget, och är av uppfattningen att barnet är upp och ner när det ligger på rygg. Jag delar inte din uppfattning där. Jag menar att människan är högst vändbar, att båda sidorna är rätt, och jag tycker att det finns mycket att göra när man ligger på rygg. Titta, föreslagsvis. Människan är ett seende djur, synen är vårt viktigaste sinne när det kommer till inhämtning av information. Har du någon gång provat ligga på mage när du ska titta på molnen? Magläget manar till förflyttning - ryggläget till kontemplation.

Ålning och krypning som föregår upprätt ställning är nog det mest praktiska, eftersom barnet får utforska världen på sin egen nivå innan de kommer upp i stående - som också innebär fallhöjd. Men alla barn kryper ju inte i traditionell mening. Glöm inte bort våra rumphasare, till exempel.

Min Isak kryper ännu inte, och jag undrar faktiskt om han verkligen kommer att börja krypa, för han är en fantastisk ålare. Han kan ställa sig på knä mot saker nu, försöker resa sig och älskar numera att gå med stöd. Möjligen kommer han att börja krypa på knä i sommar när han upptäcker att det är så tungt att ta sig fram i gräset när man skrapar magen.

Jag har vänner vars barn inte har ålat innan de har krupit också. De har gått direkt till kryp, stått och vaggat i krypställning ett tag och sedan krupit iväg.

Jag har också en vän vars barn ratar krypning och ålning totalt. När hon läggs på mage så backar hon sig upp i sittande ställning, och försöker därifrån resa sig mot närmaste möbel. Om det finns något som hon verkligen vill ha, så kan hon åla några tag, och sedan sätter hon sig. Menar du på fullaste allvar att hon inte utvecklar något djupseende?

Jag tror inte att ordningen ålning-krypning-gång finns inskrivet i människan som "ett oåterkalleligt imperativ", utan jag tror att viljan att förflytta sig finns där. Hur den sedan tar sig form är en annan sak. Viljan finns där, men är olika stark hos olika individer. Vissa nöjer sig länge med att sitta där de sitter och plocka och pyssla, läggs de på mage så vänder de sig till rygg och ligger och tittar storögt på omvärlden. Att skuldbelägga föräldrarna till dessa barn tycker jag är rent oförskämt! Tids nog kommer bebisarna att förstå att de kan ta sig framåt, och då kommer de också att göra det. Hur det sedan sker är en annan femma. Man uppmuntrar väl barnets vilja hur den än tar sig form? Inte ska man väl skuffa ner ett krypande barn bara för att det började krypa före det ålade? Eller vägra att gå med sitt barn bara för att det inte visar något intresse för att krypa?

Att skapa magbrädor för barnet fungerar säkert, men är det verkligen nödvändigt?

[Nancy]

Hej systernegativ

Nu var inte ditt inlägg adresserat till mig utan till AW men det var ju jag som skrev om kravelbrädan.

När Leia var 8,5 månader kunde hon inte förflytta sig en enda millimeter på golvet och det för att vi, hennes okunniga föräldrar, INTE lagt henne på mage annat än då hon sov.

Via detta forum och Hege fick vi reda på att det fanns hjälp att få Att vi tillverkade brädan är det bästa vi gjort för Leias utveckling. Målet var hela tiden att hon inte skulle behöva använda den Den dagen då vi förpassade brädan till förrådet var en lycklig dag. Jag och min man är varje dag tacksamma för att vi fick kunskap om brädan just för att vi tidigare brustit i att ge de viktiga förutsättningarna.

Brädan KAN användas från det att barnet är nyfött men inte som träning eller tvång utan helt enkelt för att stimulera barnet till rörelse.

Ok, jag sa att inlägget inte var adresserat till mig men jag kan inte låta bli att kommentera meningen "Inte ska man väl skuffa ner ett krypande barn bara för att det började krypa före det ålade?".

Vad jag kan se har detta förhållningssätt aldrig varit på tapeten i tråden.

Hälsningar från Nancy

[annawahlgren]

Tack, Nancy

Nu är det ju inte jag som har hittat på utvecklingsgången hos människosläktet här i världen. Gud, naturen, evolutionen bestämde en gång att vissa utvecklingssteg måste tillryggaläggas innan nästa kan uppnås. Om den saken finns hur mycket vetenskap som helst dokumenterad.

Även jag har mött föräldrar som påstår att deras barn aldrig krupit, aldrig ålat, aldrig krälat - utan börjat gå direkt. Det kunde man också få höra från somlig BVC-expertis, när ryggläget stipulerades 1992: "Små barn kryper inte längre. De börjar gå direkt." Ganska nyligen har samma expertis emellertid börjat rekommendera "krypträning", "magträning" och allt vad det kallas. Inte bara rekommendera, utan ålägga föräldrarna att verkligen idka.

De hade sina randiga skäl.

Barnet/människan förflyttar sig som kräldjuren via korsvis krypande till gående och ger oss möjligheten att i varje enskilt barn följa människosläktets utveckling genom miljoner år. Något av de olika stegen på vägen kan vara så kortvarigt att man - tydligen - kan påstå att barnet "aldrig"... Men det är och förblir en lögn, likaväl som påståendet att jorden är platt

Så kan man naturligtvis roa sig med att definiera begreppen här. En liten unge som aldrig lagts på mage kommer att försöka förflytta sig på rygg, för som du säger, det är rörelsen, förflyttandet, som eftersträvas till varje pris (och som därför gärna bör möjliggöras och underlättas, inte försvåras ). Jag har sett imponerande "tekniska" färdigheter i konsten att snurra runt runt på stället på rygg, att skjuta sig iväg några decimeter med hälarna i golvet - men kan det kallas ålande? Krypande?

[Ebbab]

En närstående liten flicka kom från Kina när hon var 1,5 år. Kröp inte, men gick. Mycket konstig stil och en mycket knagglig gång var det men hon gick. Om hennes tillvaro på barnhemmet vet vi inte mycket däremot:
Övervägande delen läggs på rygg som spädbarn i Kina
Gåstolar används mycket för att tillfredsställa "viljan att förflytta sig" (enl fotografier och besökare på barnhemmet)

Sötetösens mor är sjukgymnast och satte genast igång med - just det - krypträning, för att stärka bålmuskulaturen. Efter ett tag fungerade gången otroligt mycket bättre! För som mamman sa, man kan lära förlamade att "gå" med att utnyttja stämkrafter i kroppen men någon stabil gång är det inte.

[annawahlgren]

Tack, ebbab

Tro mig, systernegativ (får jag fråga vad som i fridens dar har fått dig att välja den signaturen ), inom tjugo-trettio år går ett skri genom även den prestigefyllda forskarvärlden: TILLBAKS PÅ MAGE!

Ur boken Sova hela natten (2 uppl. sid 17f):

I alla tider, fram till början av 1990-talet, har västerlandets mödrar lagt sina spädbarn att sova på mage (senast från och med den egentliga födelsen vid två-tre veckors ålder; dessförinnan lades de mer eller mindre lindade barnen ofta på sidan i fosterställning). Man har instinktivt vetat dels att barnen sover bättre på mage, dels att magläget är nödvändigt för motoriken. Alla de fem sinnenas utvecklling hänger samman med den motoriska utvecklingen.

Ett spädbarn på rygg är som en sköldpadda på sitt skal. Rörelsefriheten är strypt. Spädbarnen kan sprattla med armar och ben - och måste kanske lindas för att inte väcka sig själva - men längre kommer de inte, förrän de kan vända sig över på mage för egen maskin.

Varför vänder sig små barn på mage, fastän de alltid lagts att sova på rygg? Har de samma intuitiva vetskap som forna tiders mödrar alltid haft och alltjämt har, i övriga världen? Följer de instinktivt naturens imperativ, som säger att motoriken ska jobba för full maskin och de fem sinnena med den? Varför ligger inte sköldpaddan stillsamt kvar på sitt skal?

Ryggläget äventyrar inte bara de små barnens goda sömn. Det finns en anledning till att folk i alla tider - fram till nu (1990) - lagt spädbarnen att "sova groda". Var och en av människa född ska igenom hela evolutionen: åla som en orm, kräla som en krokodil, krypa på händer och knän, korsvis på alla fyra som en apa, för att slutligen resa sig på två ben. Under den processen utvecklas inte bara mobiliteten utan också de fem sinnena, som hänger oupphörligt samman med motoriken. Djupseendet exempelvis utvecklas iunder "crosswise"-krälandet.

Redan en helt nyfödd människunge strävar efter att förflytta sig framåt, vilket alla vet som sett ett tre minuter gammalt barn kavla sig fram mage mot mage mot sin nyförlösta mammas bröst. Ryggläget förhindrar, försvårar och försenar den naturliga utveckling som står inskriven i oss alla som en lag.

Det heter numera att man utmanar ödet, om man lägger sitt barn på mage. Barnet kan inte andas. Luftvägarna blockeras. Man riskerar i princip barnets liv. Detta är naturligtvis inte sant. Också en helt nyfödd människounge kan lyfta och vända på huvudet. Också helt nyfödda barn idkar kryprörelser (om de får chansen).

(Se förstasidan som ett exempel på den saken Den lilla nyfödda där - man ser t o m fosterfettet - bär sig åt som om hon vore på väg att krypa ut ur kuvösen Bilden togs 1979 på Danderyds sjukhus. Där liksom överallt annars var det ännu då helt självklart att små barn skulle läggas på mage.)