
Det är nog dessvärre ditt förhållningssätt - Attityden av (icke) självklarhet - som spökar här. Din oro släpper in ett helt koppel av vargar över tröskeln, och lilla barnet tror genast att någonting är fruktansvärt farligt och fel - därför att du gör det.
Ett hysteriskt barn antingen kräks eller svimmar eller båda delarna, så med det ordet bör man inte gödsla. Ingen människa, varken liten eller stor, ska någonsin behöva försättas i det tillståndet.
Att du tolkar hennes frågor som "hysteri" visar dessvärre att också du är omgiven av vargar och då kan hon knappast sova lugnt.
Är den ömme fadern en smula sakligare och har lättare att skjuta vargen

I så fall vore det guld värt om du kunde ta med dig dina egna små (och inte så små) vargar och sova någon annanstans, utom hörhåll, tills lugnet lagt sig och du kan komma tillbaka och skörda frukterna.
Som det nu är oroar du henne kolossalt
Ramsan måste man se till tar. Den fungerar inte av sig själv, som en knapp att trycka på. Det är helt och hållet Attityden av lugn och självklarhet som bär ramsan. Du kan öva upp den - men akut ser jag nog pappas insats här som det bästa.
Det gäller att få till ett litet omsomnande även om det bara är på fem minuter. Då överbryggar barnet snart den där vakenklyftan som krymper mer och mer för att slutligen försvinna. Men till det behövs som sagt solklart lugn, respekt och förtroende för lilla barnet, och enkelt tålamod. Och en väldig massa glädje när det sedan verkligen blir morgon
