Hej alla!
Nu är det dags igen med frågor från oss, denna gång på temat: klättrar ur spjälisen och trasslar med dagslurarna...
Arvid har sovit så gott ett bra tag nu!! Sedan 1 vecka har han dock börjat klättra ur sin spjälis, och har kommit in till oss någon gång mitt i natten, och tycker sen att morgonen börjar vid 5.15 (!), 5.30, 6.10 osv på morgonen, dvs för tidigt. Vi har morgon 6.15-6.30 i vanliga fall, men man kan tillägga att vi flera gånger fått omkura just morgnarna, för han börjar knapra på tiderna vid minsta lilla störning som sjukdom, landet en helg, osv osv.
Det är så tydligt att nu, när inte den fysiska begränsningen som spjälväggarna utgör finns längre, så får han alltför svårt att koncentrera sig på att sova! Han behöver verkligen dessa väggar för att kunna fokusera!
Jag har sökt och läst andra trådar här. Det är att sitta utanför och leda tillbaka som gäller, eller? Ska vi sitta hela natten där, om han har vaknat nån gång vid 01 och sen vid 05.30?? Ska vi sitta där i mörkret? Han har alltid varit lättväckt, och vi har inte heller fått bra resultat av att göra ljud i huset vid uppvak, utan tystnad har varit bättre för honom. I går morse vaknade han vid 5.15, och vi ledde tillbaks honom säkert 8 gånger till kl 6.15. Han la sig tyst, men kom upp lika snabbt igen och somnade inte om. Ska vi bygga på sängens väggar så att de blir högre? Det skulle ju trolla bort hela problemet, men det kanske är fel att stänga in honom?
Han är så oerhört medveten, snabb och fysisk! Han vet så väl att vi och storebror ligger i ett annat rum, och vill förstås komma in till oss. En gång denna vecka fick han faktiskt komma upp och ligga bredvid mig kl 01 (fel jag vet men jag ville kolla vad som skulle hända) Han somnade inte!! Han kan bara somna i sin säng, är inte det ovanligt? Man hör ju så mycket om barn som sover som klubbade bredvid sina föräldrar. Jag inser dock, att han är på sitt lilla vis, och att han måste få hjälp att sova tryggt i sin säng.
Och så dagslurarna då. Dom tas i vagnen som rullar innan insomnandet, sen står vagnen stilla. Nästan alltid efter 1 timme vaknar han till, och måste få hjälp med vagning för att komma till ro och sova en timme till. Han har fått svårare att koncentrera sig även i vagnen vid insomnandet, busar och vill sitta uppe, alternativt blir övertrött och jätteledsen. Jag funderar på att låta honom sova inne i sängen, men vid lurarna inomhus på dagarna har han alltid sovit för kort. Det är det där omsomnandet efter en timme som vi inte får till inne i sängen, det går ju lättare i vagnen med lite vagning.
Snälla söta ni, kan ni hjälpa oss igen?? Han verkar må bra och är tillfreds, men vi blir så klart alla trötta och behöver lite konstruktiva vinklar på problemen. Hur ska vi göra med klättringen och med dagslurarna??
TIlläggas kan att han går på dagis sen 4 veckor, 3 timmar om dagen mån-tors. Han sover alltså som vanligt i sin vagn efter lunch. Vid inskolningen, som gått mycket, mycket bra sov han visserligen oroligt ett par veckor, men det gick över innan klättringsgrejen startade. Jag tror alltså inte att detta är en separationsgrej, det känns inte så. Då var det verkligen hjärtskärande ledsnad, nu är det mer glatt bus och ilska.
vårkram från Åsa
HJÄLP 17 mån: klättrar ur och trasslar med d
-
Gäst
Sov utanför hans rum så att du kan vara där och mota Olle i grind med en ramsa direkt! KAnske behöver du vara så på hugget att du piper upp och lägger ner honom INNAN han kommit ur sängen. Därefter går du på med ramsan och/eller tillrättaläggande. 
Barn som är vana att sova hos sina föräldrar sover djupt där. De som är vana vid sängen sover djupt där. Väldans enkelt 
! Storebror och lillebror kanske skulle bo ihop istället!? Men få ordning på nätterna först! Lycka till!-
Gäst
Tack så mycket för svar Mammut!
Ja, vi ska sova i hallen, det är nog det bästa vi kan göra! Vad tror du/ni om att bygga på sängen med en kant? Eller man kanske kan sänka den några centimeter om man borrar nya hål förresten.
Det där med att han och storebror ska dela rum ingår verkligen i vår plan, men eftersom lillkillen inte varit helt stabil på morgnarna har vi väntat ett tag till. Storebror som sover superbra och alltid har gjort sover gott inne hos oss så länge! Nu efter detta klätteräventyr blir det nog ett bra tillfälle för samsovning.
Vad tror du/ni om dagslurarna då? Om vi väljer sängen blir det svårt att få honom att sova mer än en timme. Ska vi kanske plussa på nattsömnen med en timme istället?'
Och sen blir jag nyfiken på det där du skriver om att barnen sover bra där dom är vana. Om barnen nu sover gott där dom är vana att sova, varför kan vi då inte bara låta honom komma till oss på natten, och bli "van" att sova gott resten av natten där? Min känsla är snarare att vissa barn klarar samsovning bättre än andra. Mina två killar är ett bra exempel på det. Den stora, lugn som en filbunke, blir inte störd och kan skärma av, men den lilla yrhättan klarar inte att "gå in i sömnen" när andra är med. Så som jag har tänkt och reflekterat över all propaganda för samsovning, är att man bortser från alla barn med det "känsligare" temperamentet, som behöver med hjälp att sova liksom. Vet inte, lite tankar bara som skulle vara intressant att prata mer om med er.
OK; i natt blir det i alla fall madrass i hallen.
kram Åsa
Ja, vi ska sova i hallen, det är nog det bästa vi kan göra! Vad tror du/ni om att bygga på sängen med en kant? Eller man kanske kan sänka den några centimeter om man borrar nya hål förresten.
Det där med att han och storebror ska dela rum ingår verkligen i vår plan, men eftersom lillkillen inte varit helt stabil på morgnarna har vi väntat ett tag till. Storebror som sover superbra och alltid har gjort sover gott inne hos oss så länge! Nu efter detta klätteräventyr blir det nog ett bra tillfälle för samsovning.
Vad tror du/ni om dagslurarna då? Om vi väljer sängen blir det svårt att få honom att sova mer än en timme. Ska vi kanske plussa på nattsömnen med en timme istället?'
Och sen blir jag nyfiken på det där du skriver om att barnen sover bra där dom är vana. Om barnen nu sover gott där dom är vana att sova, varför kan vi då inte bara låta honom komma till oss på natten, och bli "van" att sova gott resten av natten där? Min känsla är snarare att vissa barn klarar samsovning bättre än andra. Mina två killar är ett bra exempel på det. Den stora, lugn som en filbunke, blir inte störd och kan skärma av, men den lilla yrhättan klarar inte att "gå in i sömnen" när andra är med. Så som jag har tänkt och reflekterat över all propaganda för samsovning, är att man bortser från alla barn med det "känsligare" temperamentet, som behöver med hjälp att sova liksom. Vet inte, lite tankar bara som skulle vara intressant att prata mer om med er.
OK; i natt blir det i alla fall madrass i hallen.
kram Åsa
-
Gäst
Jag hade inte byggt på sängen. Känns lite konstigt och så har jag hört de som gjort det och barnet har klättrat över ändå. Och vilket fal blir inte det 
! Nej, risken är för stor - tycker jag. Och onödig - det går att få det att funka ändå 
! Klart att ni kan vänja honom vid att sova hos er om det är det ni vill! Se det i så fall som en kur motsvarande shn-kuren. Same same but different! Samsovning är alltid en risk för nattsömnen då ju fler som sover tillsammans utgör en större risk att störa varandra. Ju fler kockar dest sämre soppa ! Dagsömnen kan ni fixa med så som du tänker dig det! Lycka till!-
Gäst
Hej!
Nu har vi hållit på med projekt hallsovning i tre nätter, tror jag det är. Madrassen är inte den tjockaste, så jag hoppas poletten på lille sovaren trillar ner snart! Tassandet från hans små söta underbara fötter mot golvet har inte hörts av mitt i natten . Däremot har vi inte fått bort urklättringen på morgonen. Varje morgon har han tassat upp minst en (1) gång. Vaknat 6.30, 6.10, 5.30... (morgon ska ju vara 6.30!). I morse var det alltså 5.30, och det blev en snabb nedläggning och så ut med ramsan. Men han somnar inte om!! Ligger och är tyst och gråter på slutet innan klockan är 6.30.
Så vi jobbar vidare! Om nån har nåt tips på vägen så tar vi jättetacksamt emot det!
klättrarens mamma Åsa
Nu har vi hållit på med projekt hallsovning i tre nätter, tror jag det är. Madrassen är inte den tjockaste, så jag hoppas poletten på lille sovaren trillar ner snart! Tassandet från hans små söta underbara fötter mot golvet har inte hörts av mitt i natten
. Däremot har vi inte fått bort urklättringen på morgonen. Varje morgon har han tassat upp minst en (1) gång. Vaknat 6.30, 6.10, 5.30... (morgon ska ju vara 6.30!). I morse var det alltså 5.30, och det blev en snabb nedläggning och så ut med ramsan. Men han somnar inte om!! Ligger och är tyst och gråter på slutet innan klockan är 6.30.Så vi jobbar vidare! Om nån har nåt tips på vägen så tar vi jättetacksamt emot det!
klättrarens mamma Åsa
-
Gäst
Hej alla!
Efter att helt förmätet försökt ge goda råd till agneta 41 om tidiga morgnar, måste jag avslöja min verkliga okunskap genom att själv be om hjälp med VÅRA tidiga morgnar...(ursäkta att jag är så TJATIG!!)
Alltså. Arvid har ju haft tidiga morgnar sen urminnes. Han ska sova natt mellan 19.30 och 6.30. Vaknar vid 5.30 eller 6.00. Väckningen på morgonen som jag vet eftersträvas, hm ja, den har vi aldrig fått till, inte en endaste liten gång. Vi praktiserar numera resolut och glad upplysningsramsa vid uppvaket. Sedan nada, allt enligt hur vi uppfattat era goda råd om hur vi ska göra. Han hämtas glatt en marginalkvart innan 6.30, då har han oftast stått upp i sängen arg/ledsen/sur ett tag, vilket inte alls känns bra.
Svingandet ur spjälisen som jag frågade om här ovan fick vi bort med några nätters kampande i hallen utanför hans rum! Sen blev han kraftigt magsjuk och fick t om läggas in för dropp, så det blev till att minikura efter tillfrisknandet vilket vi ofta gjort efter någon av hans sjukdomar (har infektionsastma så det har blivit en del pyssel).
Och daglurarna, de förlades efter min fråga i denna tråd inne i sängen istället för i vagnen där han alltid sovit sin lur. Problemet är att han OFELBART vaknar efter en timme i sängen, så han fick gå tillbaks till vagnen. Där kan vi ju vagna honom lite så att han sover sin andra timme, för han ska ha daglur 2 timmar. Jag resonerade ju med Mammut om att låta honom sova endast en timme på dagen, och göra 12 timmar natt istället för 11. Men som vi har kämpat med de tidiga morgnarna i evígheter kan jag inte förstå hur det ska kunna bli en timme till på morgonen....
Så jag måste be om er hjälp igen...vad gör vi? Egentligen är det inget stort problem, men han sover fortfarande lite i underkant och vi har faktiskt i 9 månader försökt få bukt med de sista skavankerna utan att riktigt lyckas. Men- man får inte ge upp helt enkelt.
hej från Åsa
Efter att helt förmätet försökt ge goda råd till agneta 41 om tidiga morgnar, måste jag avslöja min verkliga okunskap genom att själv be om hjälp med VÅRA tidiga morgnar...(ursäkta att jag är så TJATIG!!)
Alltså. Arvid har ju haft tidiga morgnar sen urminnes. Han ska sova natt mellan 19.30 och 6.30. Vaknar vid 5.30 eller 6.00. Väckningen på morgonen som jag vet eftersträvas, hm ja, den har vi aldrig fått till, inte en endaste liten gång. Vi praktiserar numera resolut och glad upplysningsramsa vid uppvaket. Sedan nada, allt enligt hur vi uppfattat era goda råd om hur vi ska göra. Han hämtas glatt en marginalkvart innan 6.30, då har han oftast stått upp i sängen arg/ledsen/sur ett tag, vilket inte alls känns bra.
Svingandet ur spjälisen som jag frågade om här ovan fick vi bort med några nätters kampande i hallen utanför hans rum! Sen blev han kraftigt magsjuk och fick t om läggas in för dropp, så det blev till att minikura efter tillfrisknandet vilket vi ofta gjort efter någon av hans sjukdomar (har infektionsastma så det har blivit en del pyssel).
Och daglurarna, de förlades efter min fråga i denna tråd inne i sängen istället för i vagnen där han alltid sovit sin lur. Problemet är att han OFELBART vaknar efter en timme i sängen, så han fick gå tillbaks till vagnen. Där kan vi ju vagna honom lite så att han sover sin andra timme, för han ska ha daglur 2 timmar. Jag resonerade ju med Mammut om att låta honom sova endast en timme på dagen, och göra 12 timmar natt istället för 11. Men som vi har kämpat med de tidiga morgnarna i evígheter kan jag inte förstå hur det ska kunna bli en timme till på morgonen....
Så jag måste be om er hjälp igen...vad gör vi? Egentligen är det inget stort problem, men han sover fortfarande lite i underkant och vi har faktiskt i 9 månader försökt få bukt med de sista skavankerna utan att riktigt lyckas. Men- man får inte ge upp helt enkelt.
hej från Åsa
-
Gäst
Bara för det har vi nu lyckats få honom att somna om 2 dagar i rad! MEN det som fått det att funka är att vi gått in och lagt ner honom, han har svårt att "ta ner" skriket och lägga sig själv. Vet inte om det är dåligt, men sover gör han i alla fall trekvart till.
Han vaknar 5.45, vi ramsar. Han börjar skrika, vi avvaktar. Går in, lägger ner (han står upp och skriker), ramsar ut. Då somnar han, eller blir i alla fall tyst på stört. Sover till 6.30 då jag har VÄCKT honom. Så skönt att få sova den där sista trekvarten.
Problemet är bara att vi går upp två gånger. Vi kanske ska lägga ner honom redan första gången istället för att slippa det. Men det är i alla fall ett steg i rätt riktning.
Åsa
Han vaknar 5.45, vi ramsar. Han börjar skrika, vi avvaktar. Går in, lägger ner (han står upp och skriker), ramsar ut. Då somnar han, eller blir i alla fall tyst på stört. Sover till 6.30 då jag har VÄCKT honom. Så skönt att få sova den där sista trekvarten.
Problemet är bara att vi går upp två gånger. Vi kanske ska lägga ner honom redan första gången istället för att slippa det. Men det är i alla fall ett steg i rätt riktning.
Åsa