Bytt till växasäng, frågor!!

[lillagumman]

Hej alla föräldrar!

Här är en villrådig mamma som hoppas på lite råd! Min snart 18 månaders kille är inte kurbarn utan det har gått rätt bra med regelbundna mat- och sömntider.

För en vecka sen bytte vi till växasäng eftersom han vid 15 (!) månader började klättra ur spjälsängen. Vi levde i skräck för att han skulle göra illa sig och nu slutligen bytte vi. Precis i början sprang han ut ur rummet hela tiden, då väntade jag utanför rummet och lyfte in honom in till sängen igen. Inget problem. De senaste kvällarna har han inte sprungit ut ur rummet MEN han har rumsterat om inne hos sig. Han vet hur man sätter på alla ljud- och ljusleksaker (som vi stänger av när det är läggdags...). Efter ett tag öppnar han dörren och väntar på att jag eller mannen ska komma. Då går föräldern in med honom till sängen och stryker honom lite över huvudet tills han är pömsig. Det kan få upprepas en gång också.

Vad gör vi för att han ska stanna kvar i sängen? Kliver in så fort vi hör honom leka och stoppar om honom igen? Vi kanske ska låta honom vara? Om vi byter tillbaka till spjälsäng så kommer vi gå tillbaka till att vara rädda för att han ska slå sig. Ja, vad gör vi?

[lillagumman]

...att fram till nu så har vi alltid bara lagt honom i spjälsängen, sagt godnatt och gått ut ur rummet med bra resultat. Fasiken vad bra det var med spjälsäng...precis innan vi bytte till växasäng inträffade det dock ett par gånger att vi vaknade av skrik mitt i natten och hittade honom där han fastnat på väg över ribban! Därför är jag tveksam till att byta tillbaka.

[annawahlgren]

Ni drog nog lite förhastade slutsatser här, är jag rädd. Alla små barn klättrar förr eller senare ur spjälsängen - inte för att de absolut vill komma upp och umgås med sina ömma, och inte för att de inte trivs i sängen, utan för att det är en bragd. En klätterbragd. En gymnastisk övning. En nyvunnen förmåga Därför är det också sällan eller aldrig små barn faller och slår sig; de klättrar inte över förrän de faktiskt kan, någotsånär. Ungefär som när de börjar gå.

I regel går den här hobbyn förbi på en vecka-tio dagar, som alla andra gymnastiska övningar: barnet återgår till att sova på nätterna och gymnastiserar på dagarna. Väldigt trevligt är då en repstege eller klättervägg!

Nu fastnade han och skrek, och då är det själva fastnandet man måste undanröja. Vad fastnade han i

Och ni bytte till öppen säng; det kan han, vid sin späda ålder, inte tolka som annat än ett förenklat gymnastikredskap. Den är till för att gå upp ur, och eftersom "klättrandet" ur den inte är förenat med någon ansträngning och alltså ingen bragd, sätter han igång och sysslar med allt möjligt annat i rummet i stället.

Så mitt bestämda råd är att ni återgår till spjälsängen och låter honom behålla den tills han är igenom trotsåldern. Presentera den med förtjusning - kär gammal vän har kommit hem igen!

Han kommer att bli så glad

Livet blir betydligt enklare för honom. Även om han lite till kommer att fortsätta klättra ur (varpå han förstås genast ska återbördas), gör spjälsängen i alla fall lite motstånd, och hans ansträngningar slutar där. Tills han sover över dem och förlägger dem till dagarna, som sagt

Om och när han ska ha större säng, ska det alltså vara rejäla kanter på den.

[lillagumman]

Tack Anna för svar!

Det vore ju verkligen skönt ifall det skulle fungera med att återinföra spjälsängen. Vi bytte eftersom han efter 2½ månad inte hade slutat klättra över utan tvärtom, klättrade över oftare och oftare. Vi de tillfällen han fastnade var det i själva ribbkanten på spjälorna om du förstår vad jag menar. Han kom så långt att han satt/låg grensle över kanten och sen kom han inte på något bra sätt att få över andra benet och komma ner på golvet.
När han skrek så var det så vi hittade honom, fastklamrad vid ribbkanten lille gubben...

Eftersom han envisades så länge med att klättra över är jag lite tveksam till att han skulle sluta nu. Däremot kanske det skulle bli lite mindre spring i rummet vid läggdags. Äh, vad jag velar...