I går hade vi påskfest och alla var glada för det.
Jag la märke till hur viktigt detta verkade vara för mina små och stora barn... Och hur de månade om vilka som skulle komma och vilken som ej hade möjlighet och att "det var ju synd att NN inte kunde" och de hjälptes åt att duka osv.
Jag märkte hur alla mådde bra av detta, även om nån irriterar sig på nån, som det blir när många samlas, så var det STÄRKANDE.
Mina tankar smög då till LITEN ANNA som först hade stor familj och sedan inte...
OCH SEDAN ÅTERVANN DETTA, SÅ SMÅNINGOM; I SIN EGEN STORA FAMILJ!!! Gemenskapen, identiteten!
Jag har aldrig innan, faktiskt, funderat så mycket på vad dessa familjesammankomster egentligen betyder! Men det är liksom identitetshöjande!
Ibland har jag till och med ogillat sådana sammankomster om det ligger för mycket "skit", rent ut sagt i, i luften och dallrar, men om alla bjuder till och man gillar varandra så blir det väldigt positivt.
Och en annan sak som är identitetsstärkande som jag lagt märke till är denna frasern: "I vår familj..."
Vad har ni andra för funderingar kring detta!?
Det vore kul att höra!!!