Ska vi stanna hemma?

[AnnaH]

Vår minsta, 7 månader och 12 dagar gammal, har förändrat sitt beteende de senaste dagarna. Vi undrar om det redan är 8-månadersångest på gång . Hon blir helt plötsligt jätteledsen varje gång hon ska sova . Så fort vi kommer in i barnkammaren och ska lägga henne så börjar hon skrika. Även under vakenperioderna är hon ibland gnällig och framför allt mer mammig än hon varit tidigare. Pappa är hemma på heltid, medan mamma jobbar halvtid så det kan inte bero på att hon inte är van vid pappa.

Om knappt en vecka ska vi på fjällsemester en vecka, men nu blir vi fundersamma om det verkligen är en bra idé. Vi har läst i Barnaboken att man ska försöka att låta bli yttre förändringar just i 8-månadersåldern.

Kan vi åka hela familjen, eller ska mamma vara hemma med lilltjejen, medan pappa åker med de två stora tjejerna?

[inger]

Spontant tycker jag att ni ska åka. Tror faktiskt inte att hon tar skada.
Flocken är med. Om det varit en arbetsresa som flocken tjänat på hade ni kanske inte haft något val. Små barn följer med på det familjer företar sig. Flockledarna tar på sig en attityd av självklarhet.
Då kan man ta med sig dem till månen när de är 8 månader om det blir nödvändigt.

[annawahlgren]

Åk hela familjen

Vad man ska undvika är framför allt att beröva barnet BÅDE hemmet och föräldrarna/"flocken", som tillsammans står för trygghet och förutsägbarhet.

Vad man ska odla är schemat, tiderna, rutinerna. Var man än är.

Och man ska förstå att barnet kan behöva beskyddas. Det är bara att iaktta den lilla så fattar man signalerna. Blir det för mycket (och det blir det) låter man helt enkelt lilla ungen vila, i sin famn, vänd mot en så att barnet ö h t slipper se

Och då ska man förstås inte heller själv propsa på kontakt i stor stil, eller kontakt alls. Bara låta barnet vara i fred, beskyddat

Detta bärande/hållande i famnen, detta fysiska beskyddande, ska man tillämpa bara enligt ovan. Inte som slentrian eller "tröst".

Läggningen ska göras kortare och gladare. Skjut orosvargarna! Häng inte kvar på tröskeln. Gör ramsan hurtig och GÅ med den, direkt

Mamma kan sätta sig på golvet till lilla barnets disposition, utan att göra något alls (eller något helt annat, som läsa tidningen) och vänta på att lilla älsklingen faktiskt till slut söker sig bort.

Ta aldrig upp henne skrikande/gnällande

Hon är säkert van vid pappa men inte när mamma är där Så pass på - förvirring lurar eftersom hon inte vet riktigt vad som gäller och då vill det till att både mamma och pappa är alldeles kolossalt övertygande i sin Attityd av Självklarhet.

[AnnaH]

Tack för snabba svar . Vad bra, då är det bara att sätta igång och packa, och inte glömma att lägga ner Attityden av Självklarhet ! Och inte heller schemat förstås

Känns tryggt att det är vi och rutinerna som är de yttre förutsättningarna och inte den fysiska världen. Och tänker man efter är det ju självklart. Hade det varit en arbetsresa, som Inger skriver, och vi inte hade haft något val hade vi ju inte funderat på att stanna hemma. Men det är just när man har ett val som tankarna sätter igång.

Vi fortsätter som vi gjort tidigare med mer attityd av självklarhet och glädje . Och tänker på att gå ner till henne i stället för att ta upp henne när hon är gnällig. Det känns toppen att ha detta forum där man får konkreta råd hur man ska hantera olika situationer, inte bara får svaret "det är normalt..." på alla frågor man ställer. Tack Anna!
Kram!

[AnnaH]

Tack för snabba svar . Vad bra, då är det bara att sätta igång och packa, och inte glömma att lägga ner Attityden av Självklarhet ! Och inte heller schemat förstås

Känns tryggt att det är vi och rutinerna som är de yttre förutsättningarna och inte den fysiska världen. Och tänker man efter är det ju självklart. Hade det varit en arbetsresa, som Inger skriver, och vi inte hade haft något val hade vi ju inte funderat på att stanna hemma. Men det är just när man har ett val som tankarna sätter igång.

Vi fortsätter som vi gjort tidigare med mer attityd av självklarhet och glädje . Och tänker på att gå ner till henne i stället för att ta upp henne när hon är gnällig. Det känns toppen att ha detta forum där man får konkreta råd hur man ska hantera olika situationer, inte bara får svaret "det är normalt..." på alla frågor man ställer. Tack Anna!
Kram!

[annawahlgren]

Bra, bra Fortsätt så