Hursomhelst så hade vi gjort upp att tösen skulle få sova på en madrass i vårt sovrum, så långt allt gott... När den dagen kom så ångrade flickan sig, och mamman som skulle resa bort strax efter, tyckte vi skulle vänta tills allt kommit i normala gängor. Kanske rätt, m jag tror inte på det där m "rätt" tid, utan man måste bara bestämma sig...
Kanske det finns bättre och sämre "timing", det var nog så mamman tänkte. Vi vill ju alla att det ska gå bra när dagen D kommer.
Så jag måste meddela att vi står kvar på ruta ett
Har ni några synpunkter, dela gärna med er!
Min personliga åsikt är ju inte den avgörande, mamman måste ju "lobba" för saken(m en attityd...) hemma innan hon kommer hit, är också hon då osäker, så är det ju det som förmedlas till tösen.
/Cilla