Ostimulerad 4-åring

Samtalsforum med barnen i fokus
Skriv svar
Jajjsen
Inlägg: 107
Blev medlem: fre 30 jun 2017, 14:12

Ostimulerad 4-åring

Inlägg av Jajjsen »

Hej alla fina!

Har en annan tråd om min lilla på Kurbarn men detta gäller min stora.

Sen lillan kom har han kommit ur trotsen som var bedrövlig, mest för att vi inte visste hur vi skulle hantera den.
Men nu märker jag att han är frustrerad, flamsig och pockar på uppmärksamhet allt oftare. Och han provocerar oss, mest genom att springa omkring i huset här nere där man kan gå runt från vårt kök till hall till vardagsrummet. Han kutar runt, svingar saker i luften, kastar saker (allt under glatt humör) men gör allt för att reta oss. Tar lillans leksaker och hyvar omkring sig, river toapapper, gömmer sig då man ropar osv. Stör då vi andra äter!! Han äter sin lilla mat på 2 min sen får han gå, men då är han under bordet och tramsar eller springer omkring och stör. Han kan inte lugna sig och vi har försökt bära upp på hans rum men varit för sen med det tror jag, man bär upp då vi redan är arg. Hur ska vi hantera detta??

Vi vill att han ska vara lugn på den yta man lagar mat och ser på tv/umgås. Hoppa och studsa får han gärna göra uppe men inget vi säger går fram.
Förutom då vi blir arga, och jag är SÅ TRÖTT på att vara arg och skrika.

Då lillasyster sover i sin säng på dagen på övervåningen brefvid hans rum, så får han inte gå upp och leka, av MIN rädsla att väcka henne. Han får knappt skratta eller leka nere heller för jag vill att dottern ska få sova ostört på dagen.
Men detta begränsar ju honom och han blir frustrerad märker jag, så klart.

Mkt handlar om lillans mat och sömn (läs min andra tråd så förstår ni, jag har varit stressad och jobbat hårt med ramsan på henne) men vill inte att min älskade son ska känna sig ivägen och begränsad hemma. Han blir ofta förnärmad också, ledsen vid tillsägelser och går undan, han "vill inte va med oss" säger han och gråter då vi tillrättavisar kring saker man måste tillrättavisa.
Jag tror han är understimulerad och försöker få utlopp för sin frustration.

Tips på vad jag kan göra för att få till gamiljedynamiken?
Jag försöker involvera honom i det dagliga arbetet hemma men kan orkar inte eller vill inte säger han.. men får alltid massor med beröm då han väl gör det.
Jajjsen
Inlägg: 107
Blev medlem: fre 30 jun 2017, 14:12

Re: Ostimulerad 4-åring

Inlägg av Jajjsen »

OCH han skriker att jag är DUM så fort han inte får som han vill... som nu på morgonen sk han ha en pepparkaka tycker han, nej aäger jag så klart och han bryter ihop och skriker.. god morgon världen!
Jajjsen
Inlägg: 107
Blev medlem: fre 30 jun 2017, 14:12

Re: Ostimulerad 4-åring

Inlägg av Jajjsen »

Läser tråden Förvisar fel?! som finns på klistrade favoriter och känner igen mig sååå mkt.

Min man vill avvisa direkt som svar på frågan "Får man springa omkring här nere och spela allan och lasta saker, slänga med kuddar och hoppa i soffan??"
Medan jag hindrar honom, tycker att han är för hård med sonen och så håller sonen på ännu mer tills jag exploderar istället eftersom att vädja till det sunda förnuftet inte funkar.
Jag VET ju det men jag försöker verkligen att inte förvisa in i det längsta, vilket är för sent. Och vi bråkar istället. Och sonen springer ner igen för trappen när han själv vill typ, och så börjar det om.
Han fyller 4 år och det är inte socialt accepterat att springa runt runt som ett torrt skinn i huset varje dag.

Ond spiral detta för oss!!

Jag är ute med honom varje dag, frågar alltid om han vill hjälpa mig med saker hemma men han vill oftast inte... hur får man sin 4 åring att VILJA vika tvätt och packa disk?

Jag är en STOR VÄN AV ORDNING som borde gått på kurs för att inte bry mig om mjölet på golvet då man bakar eller att det blir rörigt... hua! Jag vet ju att jag påverkat honom i hur han gör saker då jag öagt mig i för mkt.

Han var med i ALLT innan trotsen kom, då slutade vi involvera honom för han bara sabbade (ursäkta uttrycket) men han kastade bara saker i golvet eller förstörde det man höll på med, slängde tvätten i golvet osv. Då kom vi av oss.

Åååh vad jag älskar detta forum!!!!!!

Önskar att jag hittat hit för 4 år sedan...
TorsMamma
Forumets ordförande
Inlägg: 11193
Blev medlem: fre 17 nov 2006, 09:25
Ort: Stockholms Skärgård

Re: Ostimulerad 4-åring

Inlägg av TorsMamma »

hej, har du läst om 3års trotsen i BB och om 4 åringen i BB? Läs även kapitlet "fostran om man så vill".

Detta med social delaktighet är inget man "frågar/ber" om, det är något ALLA måste göra för familjens överlevnad. PUNKT. Är det inte gjort kan man inte göra andra roliga saker.

Ang. bebis som sover, hela grejen med kuren är ju "husljud" detta har ju du gratis!! Förstår inte varför han inte skall få låta och springa runt och röra sig på nerevåningen av rädsla för att väcka syster, dessa kurade barn skall sova genom nyårsafton med fullt fyrverkeri. Så börja öva nu! Min son är 11 och sover fortfarande genom nyårsfyrverkerierna. :wink:
Så begränsa inte ljuden, det är synintrycken man begränsar.

Jag kunde även göra så att jag förvisade min son till toaletten på nerevåningen, jag kunde aldrig bära, eller på annat sätt använda fysisk kontakt, så jag kunde till viss del fösa framför mig och säga mera, låt på toaletten, kom ut när du är klar. Sakligt och lugnt.
När barn gör något säger man inte "fy, nej, aja Baja, eller så" man säger VAD man får göra VART!

Om jag säger, tänk inte på en rosa elefant! Vad tänker du på????
Om jag säger, se inte barn som hoppar i soffan! Vad ser du???

Så hjärnan kan inte uppfatta ordet inte. Här måste man lära sig och säga var man själv vill ha och även "jagbudskapa" som det heter.

Sitt ner i soffan. Rulla bollar. Gå inomhus. Skrik på toaletten. Slå på kuddar.
Du hänger med?
När man gjort detta en tid blir det lätt och säga. Vart får man skrika? (på toa.....säger då barnet) Vad bra, du kan ju det. Varsågod och gå dit, säg till när du är klar. :D
Hur gör vi i soffan? (sitter.... Utmärkt! Du kan du detta!!!!) :D

NU skall vi diska, vilken del kan du ta? (Han är stor kille nu, deklarera detta och säg NU skall du göra STORA kill grejer) Ge honom Större ansvar för sina sysslor. Välja mat och sen hjälpa till och laga den?
Du tar bestick till diskmaskinen så tar jag tallrikar. Då hinner vi läsa 2 sidor i boken. Annars hinner vi tyvärr inte.

Läs även om sociala delaktigheten i boken, den är långt fram. MYCKET viktigt. Man ber och får inte hjälp, man jobbar tillsammans för överlevnad! ALLA måste hjälpas åt! Lillasyster kan sitta i tvättblajan och räcka tvätt till Storebror som lägger i torktumlaren. De måste jobba tillsammans, de är syskon, de hör ihop! SAMHÖRIGHET! Han är stor, han kan dammsuga, lillasyster kan lägga vissa leksaker i lådorna och plocka upp.

Läs läs läs, finns massa tips. :D
Tor 2006
:heart: BB barn från början. Sov sin första 12h natt 5 dagar före 4 mån, Diplomerad SS vid 6 mån
:heart:

:heart: FTLOC child from the beginning. Slept his first 12 hour night 5 days before 4 months. :heart:
Jajjsen
Inlägg: 107
Blev medlem: fre 30 jun 2017, 14:12

Re: Ostimulerad 4-åring

Inlägg av Jajjsen »

Det är just det, vi säger inget annat än "Sitt i soffan, GÅ inne, man springer ute, eller uppe får dy springa/kasta saker/vifta och skrika" alltså positiva påståenden, har gjorde det sen han var liten.

Men inget av det hör han.
Han är den STARKA personen i boken beskriven, även om inte allt stämmer så nära inpå. Man måste FÅ NOG innan han ger sig. Han provocerar och gör liiiiiiite till FÖR att man ska bli arg och få nog. Då blir han sur men ger sig.
Han är varm och go och glad jämt, men också krävande, tjurig som synden och kräver motstånd som vi många gånger inte orkar ge varje dag hundra ggr om dagen. Ofta är det egentligen bagateller men han kan köra över en med sin vilja.

Jag önskar att han kunde sluta med sina beteenden innan man blir arg. Man måste va rak och konkret med honom. Direkt, och däri ligger mitt problem. Jag vädjar till förnuftet, för att jag inte VILL vara arg och bestämd jämt. Men verkar vara det som gäller.

Därför skulle vi behöva använda förvisning just för att lugna honom, och det innan man kokar själv.

Vi är väldigt kärleksfulla och kramas mkt, och uppskattar varann, så jag har väl nån fantasi om att det ska vara husfröjd och frid och alla ska va glada och inte bråka och tjafsa. Det HAR blivit bättre och jag jobbar på att bemöta honom mer rakt och konkret, man känner sig bara maktlös då ungen far omkring och är helt uppihejsan.

Jag jobbar på att få honom med i arbetet hemma också, idag skar han gurka med mig vid middagen. Jag berömmer och uppskattar insatsen.
Men blir lite av ett tjat ibland, gäller att få med honom på noterna. Är inte så lätt som bara att se till att han är med, då blir ju även det en kamp - "du ska plocka undan disken med mig annars bla bla" känns inte heller så kul.

Några tips kring de starka personligheterna?
Han är också rätt svulstig med ord, nära till känslor och skratt som gråt. Världens finaste kille s jag älskar mer än ord finns. Önskar bara att jag förstod honom bättre ibland. Jag vill inte bråka!!!
Ylvispylvis
Rådgivare/advisor
Inlägg: 815
Blev medlem: mån 25 feb 2013, 11:04

Re: Ostimulerad 4-åring

Inlägg av Ylvispylvis »

Hej!

Snabbt svar för jag ska iväg men jag har också en fyraåring med liknande egenskaper (kanske de flesta fyraåringar har) som din och jag skulle säga som Torsmamma: LÄS om trotsen igen. Den viktigaste skillnaden för mig i "resultat" är när jag lyckas "genomskåda" trotsbeteendet för vad det är. Krokodiltårar och slag, skrik och kasta saker är uttryck för något annat helt enkelt och DÅ när det kommit är det försent att göra något åt orsaken (för lite social delaktighet etc) utan då gäller det bara att lugnt och sakligt visa att JA, mamma är fortfarande mamma och bestämmer, sätter gränser för oacceptabla beteenden och ger sig INTE. Detta visas dock bäst i den inre Attityden, inte i fysisk hårdhänthet, arga utbrott eller gråt och tandagnisslan. De gånger jag har attityden inom mig att "jaja, trotsutbrott igen, bara att stå kvar som en fura i stormen och inte låta ilskan/frustrationen ta över, jag är ju den vuxne här" har jag snabbt kunnat hitta en lösning och t.ex. kunnat bryta med antingen humor, avledning (typ låtsas inte om utbrottet utan bara fortsätta med något kul) eller paktskapande MOT det dumma typ "ja, när jag var liten fick jag inte heller ha min älsklingströja varje dag, så är det, visst är det JÄTTEDUMT". Märkligt nog upplever jag att dessa trick fungerar men BARA när jag ser trotsen som trots och inte gör för stor grej av det. Attityden är SÅ viktig, barnet känner av att jag står stadigt och inte kommer att gå att fälla omkull och reagerar med LÄTTNAD när jag tar ledningen lugnt och sakligt. Denna lättnad MÄRKS, min son brukar typ skratta lättat och det är så befriande att få se för det är en bekräftelse som bara kommer när jag hanterat saken "rätt". När trotsbeteende kommer är det försent att göra uppfostrande grejer eller försöka förbättra vardagen, det får man göra i förebyggande syfte mer långsiktigt. Utbrott gäller det att kunna bryta så smidigt som möjligt och som sagt, läs här och i BB om att gå i PAKT med barnet (favorit) och alla andra bra trick som finns!

Igenkännande kram!

/Ylva
S 2013-08-20, SM från början
J 2015-07-23, varför överge ett vinnande koncept?
Tvillingar i magen bf 2018-10-02
Ylvispylvis
Rådgivare/advisor
Inlägg: 815
Blev medlem: mån 25 feb 2013, 11:04

Re: Ostimulerad 4-åring

Inlägg av Ylvispylvis »

Alltså: Hans svaghet sitter i det inre där allt svajar, din styrka ska därför sitta i ett stadigt inre med Attityd av självklarhet (som du ju hittat iom kuren!). Det är ingen yttre kraftmätning utan det handlar om att han vill se om han kan få dig ur balans (för sin egen säkerhets skull) och är precis som i kurandet egentligen "kan jag lita på dig, mamma? Stämmer det du säger" och du svarar med Attityden i allt.
S 2013-08-20, SM från början
J 2015-07-23, varför överge ett vinnande koncept?
Tvillingar i magen bf 2018-10-02
mamaA
Rådgivare/advisor
Inlägg: 1641
Blev medlem: tor 08 nov 2012, 13:37
Ort: Ystad

Re: Ostimulerad 4-åring

Inlägg av mamaA »

Hej!

Jag har ju blivit välsignad med TVÅ små herrar med den personlighetstypen och det kan ha sina utmaningar :wink: . Dock är jag så van från storebror att jag inte tycker det är så jobbigt med lillebror trots att han förutom att vara så otroligt envis även har ett humör som inte är att leka med. Jag har funnit att social delaktighet och planering av aktiviteter är det som funkat bäst, annars blir det bara springa rundor tills man själv exploderar.

Lillebror är tre år och är inte helt klar med trotsen än. Hans trots är väldigt intensiv i perioder och häromdagen kom jag på att jag glömt bort att låta honom hjälpa till med matlagningen på länge, detta var det bästa botemedlet men jag hade lyckats glömma bort det #-o . Den senaste veckan har han fått stå med vid diskbänken medan jag skalar potatis, sen får han en delad potatis/grönsak att skära i bitar och är jättestolt när den åker ner i grytan. Han hjälper till med att dela, hälla i grädde, krossade tomater, saker som ska klippas upp, kastar det som ska kastas, hämtar skålar, dukar bordet etc. Sen är han JÄTTENÖJD och vi får lägga en glad kille istället för att han får utbrott om det ena eller det andra. skillnaden är obeskrivlig :D !

Grejen med förvisning är precis som du säger att göra det innan det spårar ur. Min äldste (när han var 3-4 år) började till slut själv gå in på sitt rum när han fick utbrott utan uppmaning och kom ut när han var lite lugnare.

Några planerade aktiviteter per dag så som leka med lera, lägga pussel, rita etc är bra att planera in. Att grovplanera dagen helt enkelt, på fm ska vi gå ut och sen lägga pussel tex och i eftermiddag ska vi tvätta och städa badrummet. Du tar fram och introducerar aktiviteten.Inga frågor om man vill utan bara så här är det, alla hjälps åt. Igår när vi kom hem från veckohandlingen var storebror helt uppvarvad och började dra igång lillebror och de sprang runt. Snabbt fick jag storebror att sätta sig ner med matteläxan och då ville lillebror rita och sen satt de lugnt vid bordet. Tanken var ju egentligen att de skulle hjälpa att packa upp varorna som de brukar men ibland får man tänka om och välja det lugnaste alternativet.

Mina barn älskar att städa :lol: och då menar jag inte att plocka undan för det gillar de inte men att skrubba badkar, köksbord, vask etc, allt som innefattar en sprayflaska :mrgreen: . Jag brukar dock själv mest vara den som har hand om sprayflaskan av förklarliga skäl men om ungen inte går helt bananas med att spraya ner allt annat så kan de ju få en flaska med lite medel kvar i utspätt med vatten( har snälla, miljövänliga och ekologiska rengöringsmedl, såpa eller diskmedel funkar också). Båda ungarna klär av sig till kalsongerna och hoppar ner i badkaret och skrubbar, visst det blir lite våtare än om jag gjort det själv men de är nöjda och får bidra till familjens behov. Barn behöver känna sig behövda, att de har en funktion i familjen.

Utevistelsen är också viktig för att få det lugnare inne, det är lite svårare att fara runt som en virvelvind när man är fysiskt trött.

Varför får han gå ifrån matbordet när han är klar? Hos oss sitter vi kvar tills alla är klara, om lillebror får för sig att gå så hämtar vi tillbaka honom oavsett om han protesterar så nu har han lärt sig att man sitter kvar. Det vore nog en god idé att ha en fast rutin för kvällen för att undvika kaoset han skapar. Äta middag(sitta kvar vid bordet), sen bada, sen saga/tv/lek och sen läggdags typ.

Att ha tyst när lillasyster sover är bara att bita sig själv i svansen :wink: . jag gjorde det med storebror vilket var väldigt jobbigt så fort han skulle sova i vagnen när man var iväg och han vaknade han av minsta ljud. Lillebror föddes medan vi byggde till huset och hade byggare varje dag med diverse höga ljud. Han sover igenom allt, tom fönstertbyte i lägenheten bredvid(borr, skruvdragare) när han sov middag hos mormor :mrgreen: . Sätt på musik utanför hennes rum som en ljudkuliss och låt honom föra ljud, sen finns det ju en rim och reson i hur mycket ljud man måste förra men släpp rädslan för det.
James 11-03-05
Finn 14-09-19
SM-barn så klart!
TorsMamma
Forumets ordförande
Inlägg: 11193
Blev medlem: fre 17 nov 2006, 09:25
Ort: Stockholms Skärgård

Re: Ostimulerad 4-åring

Inlägg av TorsMamma »

Hej, du har fått massa med massa svar. Jag kommer göra så att jag bjuder på ett utdrag från Barnaboken, detta är ett av mina favoriter, ber man min att läsa denna 17 000 ggr. Men ändå tjatar, halvhotar, ber osv... han sonen.
ELAKA PER

Det var en gång en liten gosse, som hette Per.
Redan från födseln var han elak. Han skrek och skrek, och mest skrek han på nätterna.
De stackars föräldrarna suckade:
”Om vi bara visste vad vi skulle göra!”
Lilla Per växte och blev större, och det blev hans elakhet också. Han slog sönder koppar och glas, han fick hysteriska utbrott, han förbjöd sin mor att gå på toaletten, drog hunden i svansen och slog kvasten i huvudet på sin stackars far. Han blev bara mer och mer elak, och föräldrarna suckade och led:
”Om vi bara visste vad vi skulle göra!”
Lilla Per började i lekskolan. Där gormade han och skrek, sin elaka vana trogen. Han tålde aldrig att förlora och måste alltid vara bäst, först och störst. Lekskolefröken svettades, lilla Per slogs och de stackars föräldrarna suckade uppgivet:
”Om vi bara visste vad vi skulle göra!”
Om möjligt ännu mer elak än tidigare började Per skolan. Där vägrade han sitta stilla, saboterade undervisningen och slog TV-apparaten i golvet. I korridoren fyllde han kamraternas stövlar med vatten och knöt ihop deras jackor, böckerna förstörde han och fröken kallade han kärringjävel.
De stackars föräldrarna satt hos rektorn och vred sina händer:
”Om vi bara visste vad vi skulle göra!”
Lilla Per blev allt större. I skolan var han sedan länge placerad i specialklass, de perioder han inte skolkade. Många läkare och andra vise tittade på lilla Per, och många svåra ord staplades över hans huvud. Överaktiveringstendentiösa provokationsreaktioner var en av de många dysfunktionalitetsdiagnoser hans arma föräldrar fick lära sig. I sin nöd vände de sig till en alldeles särskilt barnuppfostringsinriktad, radikal psykolog.
”Låt ert kompetenta barn leva ut!” sa psykologen.
Det blev nya möbler därhemma och Pers far gick sakta mot sin ruin, sedan lilla Per levt ut.
Åren gick. Så småningom mötte Per en flicka. Å, så rar han blev i ett slag! Föräldrarna strålade av glädje. Men knappt hade Per gift sig, förrän hans vanliga, elaka jag kom i dagen. Han skrek och domderade, och hans fru fick inte säga ett knyst. I stället grät hon:
”Om jag bara visste vad jag skulle göra!”
Så blev Pers gamla föräldrar sjuka. Ja, de var så sjuka att de låg för döden, men Per, elak som alltid, vägrade besöka dem. Till sin hustru sa han:
”De har ändå aldrig brytt sig om mig. Precis som du!”
Men hans gamla föräldrar hörde honom och utbrast:
”Har vi inte gjort allt för dig, Per!”
”Nej”, svarade Per, elakare än någonsin.
”Vad är det då vi inte har gjort?”
Då slog lilla Per rekord i elakhet:
”NI LÄRDE MIG ALDRIG LEVA MED ANDRA!” skrek han, det elakaste han kunde.
Läs hela kapitlet "NÅGRA RÅD I VARDAGEN"!!

Mitt favorit citat från Trotskapitlet: Tänk på just detta!!
Det är aldrig lätt eller roligt att vara otrevlig mot den man håller av. Inte desto mindre är det ibland nödvändigt.
Den otrevlighet man besparar sig själv, dömer man i stället trotsbarnet till.
Tor 2006
:heart: BB barn från början. Sov sin första 12h natt 5 dagar före 4 mån, Diplomerad SS vid 6 mån
:heart:

:heart: FTLOC child from the beginning. Slept his first 12 hour night 5 days before 4 months. :heart:
Jajjsen
Inlägg: 107
Blev medlem: fre 30 jun 2017, 14:12

Re: Ostimulerad 4-åring

Inlägg av Jajjsen »

Då jag själv inte fick speciellt mkt uppmärksamhet och kramar då jag var liten av min mamma (som vi idag fått reda på har diagnos i bakgrunden men som då medicinerade sig själv med alkohol) ledde till att då sonen föddes försökte jag överkompensera väldigt mkt. Han skulle ha ALL vår uppmärksamhet! Då menar jag att jag/vi inte gjorde någonting utom att vara med honom, ägna varje vaken stund åt honom. Jag varken städade, bakade, läste eller gjorde nått då han var bebis.
Vi har serverat honom då han ropat efter saker, lekt jättemkt med honom så egenlek har varit obefintlig, är ibland ännu det. Han är otroligt viljestark, och blir otroligt ledsen då vi som jag känt det kör över honom och bestämmer. Min man är starkare och skulle va varit rakare om han fått för mig. Jag har alltid vädjat, bett, frågat, förhandlat in i det längsta för att inte vara för aktoritär eller för att slippa gräl, skrik och bråk. Men det jag inser är ju att genom att agera så så har jag låtit mig själv provoceras och testats så pass att jag helt tappar humöret tillslut. Jag blir alltså rasande. Och det skäms jag för. Han triggar mig så jag blir förvånad själv.
Jag har varit sämst på att ge en konsekvens DIREKT då jag satt ett ultimatum.

Tack för alla tips!!

Jag har ljudkuliss till lillan då hon vilar, alltid haft radion på rätt högt utanför i storebrors rum på dagarna då hon vilar ;)

Han får gå från bordet då han anser att han är klar helt sonika för att vi inte orkat ta fajten! Det har varit lugnast att göra så.

Vi har och har alltid haft rutiner sen han var babis, in i minsta detalj på kvällarna, middag, sen vad vi nu gör en stund sen kvällsfika och tänder/pyamas osv.

Jag frågar om han vill va med på ALLT vi gör hemma, det ÄR inte så lätt som ni säger. Att det är NÖDVÄNDIGT och allt det förstår jag och jag kämpar varje dag med att få med honom på saker. Men han vill inte och jag tänker inte gapa på om det åxå, "DU SKA HACKA GURKAN/VIKA TVÄTT/TA UNDAN DISK ANNARS BLA BLA" jag vill inte bråka om det åxå.
Jag erbjuder honom att va med, peppar och berömmer och säger att det är viktigt men det får bli med tvång verkar det som.

Att göra en planering vad bra tips, och tänkte också att man kunde göra ett slags regeldokument, som han får va med och skriva. Typ man går inomhus, man kastar saker uppe på sitt rum, man sitter i soffan, man äter middag tillsammans osv.
Jajjsen
Inlägg: 107
Blev medlem: fre 30 jun 2017, 14:12

Re: Ostimulerad 4-åring

Inlägg av Jajjsen »

Det som äter upp mig är känslan av att vara den sämsta mamman på jorden. Jag vet att jag inte har nytta av offerkoftan, eller att detta är ett forum för "stackars dig", det är därför jag skriver. Men det är fan inte lätt att vara förälder, och sin egen värsta kritiker varje dag.
Tin
Rådgivare/advisor
Inlägg: 1153
Blev medlem: fre 12 mar 2010, 09:48
Ort: Nya Zeeland

Re: Ostimulerad 4-åring

Inlägg av Tin »

Hej,
tack for att du delar med dig. Det kanns som att du har insikt till varfor du reagerar som du gor, viktigt ar att aldrig sluta reflektera sjalv och alltid strava mot vad som ar bast for bade liten och er.

En viktigt detalj ar att det handlar inte om att du skall fraga om liten vill hjalp till. Ingen kanner sig oumbarlig om det enda man kan hjalp till med ar en uppgift som om de sager nej du anda gor sjalv. Tricket ar att de skall kanna sig OUMBARLIGA, du kan help enkelt inte klara dig utan hans hjalp. Han skall kanna sig som om ni som familj inte klarar er utan honom. Dari ligger deras frustration och alla nej, i en kansla av att man inte behovs.

Sa stsorre uppgifter. svara uppgifter, overdriv, latsas att du har bada handerna fulla och han bara maste oppna kylen ot dig och plocka ut nagot. Du far spela teater och krav att han drar sitt stra till stacken. Latsas att saker at tunga och att du inte kan lyfta utan hans hjalp, att du haller pa att tappa nagot, att du inte hinner on inte han gor sitt osv osv. Flocken overlever inte on inte han kor sitt.

Det installningen ar en ovean av skillnad mot att man hjalper mamma med potatisen i koket.

Fraga och erbjud aldrig, krav delaktighet for flockens overlevnad.

kram Tin :heart:
Lilla O född 2010-02-04 (42+1)
Standardmodellat sedan 13 mars då hon var drygt 4 veckor.

Lilla M född 2012-11-29 (39+0)
SM från början, vad annars ;)
Skriv svar

Återgå till "Barnafostran"