Påbörja kurande av pojke snart 6 månader

[duggan]

Halloj!

Jag håller mig alltid till dom naturliga sömnrytmerna, så jag hade väckt efter 20 min och låtit luren dra ut 5 min på marginalkvarten.

Vad spännande med kurstart och hoppas pappan inte är allt för trött inatt!

Hälsningar Malin

[Noahsmami]

Hej,

Tack snälla för svar! Nu är första natten gjord och den har enligt pappan gått bra. Det blev en del spring in och ut (30 gånger var han inne hos sonen och lugnade), den längsta perioden han sov sammanhängande var 2 h och 40 minuter. Nu på morgonen blev det extra mycket eftersom sonen trodde att han var utsövd tidigare än vi hade bestämt att det var morgon. Sambon ramsade och buffade honom lugn och fick honom att somna precis innan väckning. Vi lät honom då vara, han var tyst och lugn och vi misstänkte att han somnat och lät honom göra det i i 30 sekunder typ och sedan for vi in, tände lampan och tjoade och tjimmade och lyfte snabbt upp honom. När vi lyfte upp honom började han gråta, hur ska vi hantera det? Skulle vi gjort på annat sätt?

Tycker att det är extra svårt när de vaknar precis innan de ska vakna eftersom jag har inpräntat i mitt huvud att aldrig ta upp ett barn som gråter. Hittade dock detta som Anna W hade skrivit i en tidigare tråd här på forumet till en tjej som hade samma problem (mammans inlägg kommer först):

Mamman från tidigare tråd:

Hade just en väldigt jobbig sista lur - Insomnadet var väl ok, tog ca en kvart efter lite gnäll och gnöl. Bara tillrättalagd, ingen buff. Han vaknar 5 min innan väckning och tokgråter. Avvaktar men det fortsätter, får en påminnelse. Den tar inte, han blir bara mer ledsen. Avvaktar och går till slut in och lägger tillrätta. Ramsar ut, blir dunderledsen. Väntar igen ett par minuter, påminner igen. Han blir bara mer och mer ledsen, påminnelsen drar igång honom mer. Låter förtvivlad, känner att jag måste buffa. Går in och gör en lite längre buff, han lugnar ner sig och slutar gråta, jag slutar innan han är helt tyst. Han går igång på ramsan igen. Ramsar ytterligare 2 ggr inom de kommande 10 min. Mer och mer förtvivlad. Till slut går jag in och buffar igen, tills han är helt tyst och lugn denna gång. Det kändes som kris. Han går igång på ramsan igen. Till slut efter ett par minuter lugnar han sig och börjar tystna. Tar honom när han vart tyst i alla fall 20 sek. Han är inte så glad men får honom snart glad med lite bus.

Utvärdering - alltså, det här gjorde jag nog inte så snyggt känner jag. Vet ju att buffa skall vi sluta med nu men sånt här skrik hörde jag knappt första natten. Borde vi solfjädrat honom lugn istället? Behöver få en lite tillrättavisning tror jag *

Anna W:

Men snälla nån - om han somnade så fint och vaknade fem min innan väckning, vadan all denna uppståndelse?! Varför inte bara hojta in som om han vore jätteglad och ta upp honom? Har du för dig att han absolut måste väckas?! Lugn nu! Marginalkvarten kan vara 5 min eller 10 min eller vad du vill, måste inte vara 15 min. Här var han ju nästan helt enligt klockan?! Bakslag hos lilla mamma, skulle jag säga!
Cool down som det heter. Säkerheten var det som skulle tryggas!*

Mamman från tidigare tråd:

Ok, eftersom han vaknade och grät, dvs började med det i sömnen såg det ut som, så trodde vi att han måste vara helt lugn och tyst innan vi kunde plocka upp, dvs aldrig plocka upp ett gråtande barn?


Anna W:

Visst, men här jobbar man snabbt, när det är så nära inpå vakendags! Man ger en glad, småhurtig betryggande upplysningsramsa som barnet HÖR och lyssnar till - och så poff! Rusar man in och jublar och tar upp, Heeej! Och går på nästa programpunkt, gladeligen (som om han vore skitglad. Det blir han snart, tro mig!).

Så enligt ovan skulle vi alltså kunnat rusa in så snart han var tyst om så bara för en hundradels sekund, vi hade inte behövt få honom att somna eller tänker jag fel?

Har också fundering kring när vi väcker honom på dagsluren och han börjar gråta med en gång. Kan man då ändå ta upp honom gråtande eftersom det var vi som väckte eller ska man då lugna först? Tycker dessa moment är de svåraste, vaknar precis innan han ska vakna gråtande och börjar gråta direkt när vi väcker. Tar tacksamt emot tips och synpunkter.

Nu kör vi schemat stenhårt idag och laddar inför natt 2 som förhoppningsvis inte ska innehålla så mycket buff utan mer ramsor. Håll tummarna för oss!

Hälsningar, Jessica

[annawahlgren]

Sambon ramsade och buffade honom lugn och fick honom att somna precis innan väckning. - - När vi lyfte upp honom började han gråta, hur ska vi hantera det? Skulle vi gjort på annat sätt?

Jag tycker sambon ska ha stort PRIS OCH BERÖM =D> Han gjorde ett strålande arbete i natt, första natten på kuren. Den är alltid den svåraste. Den bryter den onda cirkeln, rakt av - inte lätt att hänga med i svängarna där, inte Barnet ställde sina ömsom förundrade, ömsom förskräcka frågor inte mindre än 30 gånger, men sambon klarade dem alla med bravur :thumbsup:

Trist för er då, förstås, att lilla älsklingen "tackade" för det strålande, lugnande jobbet - ända in på sluttampen, bokstavligen - genom att bryta samman och börja gråta =; Men jag kan försäkra er:

1) Det gör ALLA. Första morgonen. Andra kanske, eventuellt, litegrann, också. Möjligen tredje med, men det är så ovanligt så det finns inte

2) Han gråter inte för att han är olycklig. Han gråter för att förvirringen är total. Hur ofta brukade ni väcka honom förr i världen, under alla dessa månader, när han just hade somnat Aldrig, eller hur?

Har också fundering kring när vi väcker honom på dagsluren och han börjar gråta med en gång. Kan man då ändå ta upp honom gråtande eftersom det var vi som väckte eller ska man då lugna först?

Citaten var bra Tål att läsas om

Det är alltså en fråga om var någonstans ni befinner er. "Ta upp honom gråtande" - då hade han börjat gråta innan ni tog upp, om jag förstår rätt. Skulle han böra gråta utanför/före marginalkvarten, skulle jag absolut lugna först och sedan ta upp honom när han var tyst (och inom marginalkvarten, vid långlur eller natt). Gärna få till en omsomning, men det är inget man ska stirra sig blind på - man kan ju inte tvinga en liten unge till att sova. Man kan bara ge förutsättningarna / möjligheterna. Viktigaste förutsättningen är och förblir lugn. Är man lugn, är det möjligt att somna / somna om. Det kanske man inte gör i alla fall, speciellt inte om man sovit länge nog (som man tycker), men det är en annan femma!

"När vi väcker och han börjar gråta med en gång" - är en annan sak, samma som du beskrev ovan angående morgonen. Då är det bara att bete sig som - välj det som passar :

1) som om han vore på precis lika strålande humör som ni själva. Då kommer han nämligen av sig och tror att han är det. Små barn gör som vi lär dem!

2) som om han sov. Låt honom då gärna "sova färdigt" uppe på huvudet en stund. Snark snark, snarka med Hyscha högljutt på varandra. "SCHHHHHHHHHHHHHHHHH, han SOVER!" Till exempel. Som du ser - tramsa på Små barn har en gudabenådad humor, och dessutom är de så nyfikna att det nästan är pinsamt. (Nej, det är det inte. Det är härligt.) Utnyttja det

Tycker dessa moment är de svåraste, vaknar precis innan han ska vakna gråtande och börjar gråta direkt när vi väcker. Tar tacksamt emot tips och synpunkter.

Det är mig en glädje att få ge ett par verkligt matnyttiga tips till två så läraktiga elever - att i Atttyd och handling vidarebefordras till den tredje

Att små kurbarn brukar bryta samman första morgonen när de ömma föräldrarna störtar in och "väcker" (sant eller ej) med tjo och tjim, står i boken. Jag tror till och med det står i Lathunden, och den brukar vara välläst. Men det "såg" ni inte. För ni tänkte, om ni tänkte på det alls, att så skulle er lilla älskling säkert aldrig bete sig. Han skulle bli så glad över att se er och få komma upp i famnen igen, äntligen! Men nej :^o

Det matnyttiga tipset nr 1 är alltså:

Läs SHN-boken under arbetets gång. Medan ni kurar. På nätterna, på dagarna. Hela boken, fram och tillbaks och här och där. Repetera - och läs på slump. Läs och läs om och läs igen! För varje gång läser ni med nya ögon. Varje gång ser ni något ni inte sett förut. Eller som inte sa er någonting förut. Hela tiden förstår ni mer och mer. Barnet illustrerar underhand. Och till slut finns inga frågetecken kvar. Till slut är en enda sak förhärskande hos er bägge två - Attityden av Självklarhet. Då är ni framme. Då kan ni inte misslyckas med Sova hela natten-kuren. :-({|=

Matnyttigt tips 2: Odla vett och sans, inlevelse och logik (människan är det enda djur som kan tänka logiskt!). Jag brukar anbefalla den sakligaste av föräldrarna att ta de första två nätterna på kuren. Varför det, och vad är saklighet? det är förmågan att hålla huvudet "kallt", vilket inte betyder okänsligt utan just logiskt, sansat och vettigt till verksamheten. "Hjärtat" brukar anses blödigare; hjärtat vill så gärna tycka synd om, trösta, dalta, klema och dutta. Anses det. Särskilt då "mammahjärtat". Men det är inte heller hela sanningen, eller sanningen alls. Det är hjärtat - känslan - som äger inlevelseförmågan. Det är den som ser barnet som människa, inte som maskin. Det är den som förstår att lyssna och lära, att samla intuitivt material - att behandlas av sakligheten. Huvudet klarar sig inte utan hjärtat. Hjärtat klarar sig inte utan hjärnan.

Sova hela natten-kuren är en process. Tydligare än det mesta här i världen visar den att ingenting är beständigt. Allt förändras. Allt ni trodde gällde - gäller inte alls. Längre. Eller bara ibland. Kanske. Fast annorlunda. Inte på samma vis. Inte som det var. Inte som förut. Allt, precis allt, förändras. Hänger ni med? Hänger lilla barnet med? På räls? Eller ryckvis? Tre steg fram, två tillbaka? Fem steg fram, ett tillbaka? Vem vet Ett enda går att veta: ingenting är beständigt.

Det vet logiken redan, och kunskapen, den sakliga. Din sambo förväntar sig inte att han ska behöva springa in och lugna barnet 30 gånger i natt också. Han vet förstås inte vad som väntar, men han kan inte tänka sig att det ska bli lika illa i natt igen. 15 gånger kanske, "bara"? Det vore ett kolossalt framsteg! Inom sig hoppas han på bara fem, sex... eller ännu färre gånger... fast det vågar han inte säga högt (för att inte utmana ödet). Han resonerar logiskt, och han har läst sig till kunskap. Han förväntar sig en process.Han tror inte - och springer inte på stan och klagar över - att barnet alltid vaknar 30 gånger per natt. Barnet gjorde det första natten. På SHN-kuren, som är en process.

Tillämpa nu det resonemanget på allt som gör dig orolig "Tycker dessa moment är de svåraste", skriver du, "vaknar precis innan han ska vakna gråtande och börjar gråta direkt när vi väcker." Vips! har du gjort en regel, en vana, ett ALLTID, beständigt, bestående, återkommande - av "dessa moment" som inträffat hur många gånger då En gång vid första kurnatten. En gång vid luren första kurdagen! Inte ens 30, alltså

Vett och sans, inlevelse och logik. Det är nyckelorden.

LYCKA TILL natt (och dag) 2! Rapport emotses med spänning!


O:)

[Noahsmami]

Tusen tack Anna för tips & råd, pepp och glada tillrop! Ja, visst är han bra min sambo, är så galet imponerad av honom! Andra natten har också gått bra! Det var krångel första en och en halvtimmen då liten inte kom till ro utan skrek upp sig och inte lyssnade på ramsan. Min sambo höll dock huvudet kallt och höll sig från att gå in och buffa, enda gången han var inne och buffade (ja, inne hos honom överhuvudtaget) var vid läggningen 19.30 och sedan vid ett kristillfälle vid 19.54. Han ville dock buffa vid ett tillfälle till men höll sig till ramsan. =D> Under den här 1 1/2 timmen så känner min sambo Rasmus att sonen inte lyssnar och han tycker det är svårt att få "sista ordet" i form av bekräftelseramsan. Skriket blossar liksom upp efter varje bekräftelse.

Resten av natten går dock (enligt oss) mycket bra! Liten börjar lyssna på ramsan, kan skrika till men när han hör ramsan blir han tyst och lyssnar. Många gånger gnyr han lite i sömnen. När det är mycket gny och Rasmus tror att han är vaken ger han påminnelseramsa och alltid bekräftelseramsan, nu tar han emot den och blossar inte upp. Flera gånger gnyr han i sömnen men behöver ingen ramsa utan somnar om av sig själv. Rekordet i natt blev 3 h och 40 minuter av sammanhängande sömn vilket aldrig hänt tidigare, jag är så lycklig! Natten fortsätter med att han gnyr lite och somnar då om av sig själv. Ibland behöver han en ramsa men tystnar nästan på en gång han får den. Sista ramsan får han 06.32, gnyr lite vid 06.37 och 06.50 men behöver då ingen hjälp. 07.28 vågar vi inte hålla oss längre utan går in under tjo och tjim och gör god morgon (kanske dumt av oss att gå in 2 minuter innan tiden vi bestämt?). Han tittar yrvaket på oss som att vi inte är riktigt kloka och när vi tar upp honom blir han lite ledsen men absolut inget gråt utan mer lite gnäll. Vi går då raskt vidare till att ge honom mat, allt enligt schemat.

Känns så bra att vi är i gång och att sonen verkar börja fatta galoppen! Just nu sover han sin första lur, också den gick bra. Vi tjoade och tjimade innan han fick flyga ner i vagnen. Liten protest men inte alls mycket. Ut med liggdelen på chassit och gå liten kort bit under lite gnäll. Står still en stund och går lite till som påminnelse när han gnäller lite. Börjar gny så jag stannar. Fortsätter gny i stillastående och blir sedan tyst. Jag går in efter ca 2 min läggning. Håller nu tummar och tår att det inte blir något tidigt uppvak utan att han sover sina 45 minuter.

Än en gång, tack för allt! Var så rädd att kuren inte skulle funka på liten och även om jag vet att vi har en lång väg kvar så känns det ändå som vi har kommit en bra bit på väg! Nu är det bara att hålla i och fortsätta leda honom med trygg och bestämd hand.

Kom gärna med synpunkter på ovan, hade vi kunnat göra något annorlunda?

Just det, en fråga...nu ska vi ju göra natt 3 och tanken är att jag nu ska ta över och köra läggning och natten. Är jättenervös! Om det är så att jag inte pallar trycket (ska verkligen stålsätta mig) kan min sambo ta över eller blir det knasigt om vi byter efter säg några timmar in på natten? Eller säg att jag kör denna tredje natt men min sambo kör fjärde natten, skulle det funka eller förstör man allt då?

Hälsningar, Jessica

[Noahsmami]

Hej igen,

Kom på en till fråga...nu under de första två nätterna har vår son fått sova själv i vårt annars gemensamma sovrum och det ska han få göra några nätter till. Under uppföljningsveckan har vi tänkt att flytta in igen men då självklart smyga ut och ramsa utanför dörren om/när ramsa behövs.

Eftersom vårt sovrum är så mörkt har vi inte skärmat av sonens säng med gardiner nu under kurningen, det är alltså öppet mellan vår säng och hans även om den står en bit bort. Vårt sovrum är väldigt litet, sonens säng står placerad precis bredvid dörren och tyvärr kan vi inte ställa den någon annanstans. Vi har köpt en extra smal säng för att den precis ska få plats vid sidan av dörren. Nu till frågan, om vi skulle skärma av den skulle det bli en skena i taket så att han inte skulle se vår säng. Det dumma då är att vi måste gå genom "hans rum" för att ta oss till vår säng när vi ska gå och lägga oss. Är det ett problem? Vi kan tyvärr inte byta plats på vår säng och hans eftersom vår säng inte får plats i den passage hans står i.


Hälsningar, Jessica

[annawahlgren]

Kära Jessica, käre Rasmus, STRÅLANDE JOBBAT =D> =D>

En klockrent vacker andranatt. Pris och beröm ska ni ha alla tre \:D/

Sambons envishet med att nå fram med ramsan - som han inte desarmerade genom att ge upp den och gå in och buffa i stället - har alltså redan nu burit underbar frukt. Han har fått till stånd dialogen. Redan

Jag är imponerad.

Visst gjorde ni rätt i morse. Ni kunde gått in ända upp till en kvart tidigare, om ni velat. Den s k marginalkvarten är så fiffig att barnet helt enkelt inte märker av den, och den rubbar inte schemat. MEN, ska sägas, så här under själva kuren - de första fyra dygnen, när barnet ska lära sig klockan, om man säger - är det förstås allra bäst att hålla sig så nära klockslagen på schemat man kan och inte flytta om siffrorna för mycket, eller alls. Två minuter är försumbart!

Kunde något gjorts annorlunda, undrar du, kunde något gjorts bättre, och vad då i så fall Detta är en sååå vanlig fråga. Och sååå onödig.

För även om något hade gått fel - vilket det inte gjorde - och du hade fått veta varför, och vad du/ni borde ha gjort i stället, för att det kanske skulle ha gått bättre då, så kommer andranatten aldrig tillbaka; den går inte att göra om. Den är passerad. Hur den än var, ledde den fram till det som är nu, till natt tre på kuren. Sova hela natten-kuren är en process. Eftersom ingenting är statiskt, beständigt, eller ens sig likt från natt till natt, eller från dag till dag, kan man inte lära sig av begångna misstag och tro att en analys av dem kan nytta någonting till NU.

Det är som om du skulle stå och laga till en läcker festmiddag. Du kanske gjorde samma rätt en gång förra året när du råkade bränna vid såsen och sota till köttet så det blev som en svart skosula på sina ställen. Fatalt! Men vad hjälper det dig NU, att du vet om dina misstag DÅ? Är det dem du ska tänka på, nu när du lagar till detta läckra kött och denna goda sås medan gästerna väntas anlända vilken minut som helst? Nej, det gör inte din middag godare. Det gör den inte mer "rätt". Så vad gör du, vad är det som leder till att festmiddagen blir precis så lyckad som den SKA Jo, att du komcentrerar dig helt och fullt på det som händer NU. På det du gör NU. Vänder köttet i rättan tid, drar såsen aav spisen i rätt tid, kryddar och smaksätter, lite mera smör, aningens grädde, en skvätt vin... Smakar av, låter köttet vila, sveper in det i folie, känner på det, doftar in det - aaah! Och så salladen, den läckraste läckra! Dressingen en konstart... (Jo, jag har en dotter som skriver kokböcker Den nya kom just - "Flexitarianens kokbok, mycket grönt, lite kött" av Eleonora von Essen )

Förstår du? Du har ingen användning alls för dina misstag förr i världen. Du har inte mycket användning för dina icke-misstag heller den gången, eller någon gång förr i världen. För omständigheterna blir aldrig desamma som de var då. Varje festmåltid är olika. Varje kurnatt är olika. Varje kurbarn är olika. Varje kurförälder är olika

Nu är det din tur i natt. Det kommer att gå strålande! DU kommer att göra festmåltiden strålande läcker! Alla kommer att berömma dig =D> och då behöver du ju inte tala om att det var Rasmus som gjorde grovjobbet i köket först med förklä på magen i timmar. Han skalade potatisen, mosade enbären, spritade ärterna, hackade löken... och putsade köttet, förstås som han själv inhandlat. Tillsammans med lilla fina njuren, som han just blancherat, pillat bort hinnorna på och småhackat och fräst, allt klart för dig att ha som smaktillsats... Han är ju för duktig

Skämt åsido (?), vore jag du skulle jag be honom assistera dig, tills du blev varm i kläderna. Inte så att barnet hörde det, men han kude tissla till dig att ramsa HÖGRE, exempelvis, att ramsa två "verser" till i samma svep, kanhända, att VÄNTA, vänta lite till innan du ramsar igen, vänta och lyssna... som han lärt sig göra. Till exempel. Jag skulle tycka det kändes tryggt. När du väl fått uppleva dialogen - du också - att barnet "svarar" - också tystnade är ett svar av kaliber - då kan du skicka honom i säng. Tycker jag. Då vågar du det, i kraft av Attityden av Självklarhet som, till din egen oförställda häpnad skulle jag tro, så sakteliga börjar krypa sig på dig

Det är BRA om du tar tredje natten själv, och det är BRA om du tar fjärde också. Då blir det DIN festmåltid. Men nödvändigt är det inte. Rasmus kan visst ta över grytorna, om något alldeles oförutsett skulle inträffa. Vi vill ju inte att köttet ska bli sotsvart och såsen bränna vid, oavsett om det hänt tio gånger förr eller aldrig På natten sover man, är budskapet. Vem som bäddar sängen är inte så noga

Lyssna, LYSSNA - till barnet, till dig själv, och ni båda ömma till varandra!

Och läs i boken och lär och få bekräftat, underhand och om och om igen, att SHN är en process med levande människor inblandade, inga maskiner och knapptryckningar utan folk i olika format med stora öron och stora hjärtan, som kommunicerar med varandra kring ett av mänsklighetens allra största gemensamma intressen här i världen - god och säker nattsömn.

LYCKA TILL natt (och dag) 3!


O:)

[annawahlgren]

Under uppföljningsveckan har vi tänkt att flytta in igen men då självklart smyga ut och ramsa utanför dörren om/när ramsa behövs.

Alldeles rätt tänkt

- - om vi skulle skärma av /hans säng/ skulle det bli en skena i taket så att han inte skulle se vår säng. Det dumma då är att vi måste gå genom "hans rum" för att ta oss till vår säng när vi ska gå och lägga oss. Är det ett problem?

Alldeles rätt tänkt det också, dvs det ÄR ett problem Kan ni tänka utifrån att det är NI som ska skärmas av, inte han? Kanske införskaffa en skärm, trevikt (eller två), och blixtsnabbt ställa för / veckla ut som en barriär för er säng?

efter uppföljningsveckan ska ni kunna prata därinne bakom skärmen i så fall, ja t o m ha en liten nattlampa tänd och läsa - så länge han inte kan SE er, stör ni honom inte. Era ljud blir då bara betryggade "husjud", och han sover vidare.

[Noahsmami]

Än en gång, tusen tack Anna! För tips och trix, stöttning men framförallt för Sova hela natten kuren...vet inte vad jag hade gjort utan den. Jag höll på riktigt på att gå under av trötthet och nu inser jag ju att också Noah höll på att göra det. Var så trött och desperat att jag inte vågade tro att kuren skulle funka för oss men efter två nätter och två dagar har jag börjat våga tro att jo, den funkar för oss. Vi har klarat de första två dygnen, nu är det bara att hålla i.

Kan glatt tala om att dagen idag har funkat så bra! Alla tre kurerna somnade liten efter 2, max 3 minuter i stillastående vagn och jag fick väcka honom alla tre gångerna. Vid två av väckningarna fick jag ett leende, vid den tredje tittade han lite frågande på mig men var inte ledsen. Du anar inte hur glad jag är, svävar som på moln och sitter nu är och skriver med ett fånigt leende på mina läppar.

Gällande min natt nu så låter det som en bra idé det du skriver, att jag ber om handledning av mitt proffs till sambo. Det ska gå bra, intalar mig det från början och fyller mig själv med attityden av säkerhet. Samma attityd som när jag lägger honom på dagens tre lurar.

Så till vårt sovrum...förstår inte skillnaden på vikväggen och mitt förslag, en skena med tjock gardin som skärmar av vårt sovrum i två delar. Vår del mot fönstren och Noahs del inåt lägenheten. Problemet är när jag och Rasmus ska gå ut ur rummet, för att komma till resten av lägenheten måste vi då gå förbi Noahs säng. Så dumt men vi kan inte ställa sängen någon annanstans. Kanske att man kan ha både och...en gardin (vid kortsidan och fotändan av Noahs säng) som skärmar av och delar rummet i två och en skärm vid Noahs långsida av säng så att han inte ser oss när vi går till vår del av rummet. Då varken ser han oss när vi går till eller från vårt rum och behöver heller inte störas av något ljus om vi någon kväll skulle vilja läsa i sängen. Det blir liksom som en gång mellan våra "rum". Kanske svårt att förstå hur jag menar men jag tror att det är den bästa lösningen.

Än en gång, tack för allt! Nu håller vi tummarna för att resten av processen fortsätter i riktningen till att liten ska få sova lugnt hela nätterna.

Kram, Jessica

[annawahlgren]

Jag höll på riktigt på att gå under av trötthet och nu inser jag ju att också Noah höll på att göra det. - - Vid två av väckningarna fick jag ett leende, vid den tredje tittade han lite frågande på mig men var inte ledsen. Du anar inte hur glad jag är, svävar som på moln - -

Jo, det anar jag Och jag är så lycklig för allas er skull Du anar inte!

Så till vårt sovrum...förstår inte skillnaden på vikväggen och mitt förslag, en skena med tjock gardin som skärmar av vårt sovrum i två delar. - - Kanske att man kan ha både och... - - Då varken ser han oss när vi går till eller från vårt rum och behöver heller inte störas av något ljus om vi någon kväll skulle vilja läsa i sängen.

Det låter väl som en utmärkt lösning =D> Och nej, jag faattade inte riktigt, medges skändligen

Nu håller vi tummarna för att resten av processen fortsätter i riktningen till att liten ska få sova lugnt hela nätterna.

FINEMANG :thumbsup:


O:)

[Noahsmami]

Här kommer rapport från tredje natten, natten då jag tog över. Vi börjar med skratt och bus. Vi går tillsammans in i sovrummet, vi säger go´natt till pappa och lampan. Natten startar 19.33. Jag lägger ner honom i sängen och börjar buffa. Han blir superupprörd när jag håller ner hans lilla huvud. Stark är han så jag får lägga till rätta honom några gånger. Han protesterar och skriker men jag buffar vidare...han fortsätter att vara upprörd och skrika. Efter en stund (ca 8 min) av buffande slappnar han av. Jag gör då hel solfjäder och ramsar mig ut. Han börjar protestera nästan med en gång. Jag avvaktar för att se om han lugnar sig. Inte. Jag ramsar och till en början lyssnar han inte på ramsorna, han blir bara upprörd. Fortsätter påminna honom med ramsorna och till slut når de fram och han blir tyst och lyssnar så fort jag ramsar. Han börjar dock skrika igen så fort jag tystnar så det finns ingen chans till bekräftelse. Efter några försök är han tyst, jag bekräftar. Då skriker han upp sig igen och så håller vi på, han vill inte ge mig sista ordet.

Fortsätter med ramsandet, han lyssnar ibland, ibland inte. Jag avvaktar...han skriker upp sig och blir lugn om vartannat. Jag avvaktar med ramsan och gör husljud en stund, det lugnar honom lite. Ramsar igen när han gråter, samma visa igen lyssnar ibland men skriker upp sig om vartannat. Ramsar igen och lyckas få till bekräftelse, då skriker han upp sig igen...vill inte ta emot bekräftelsen.

Avvaktar och ger en till ramsa. Han lyssnar men börjar gråta så snart jag slutar. Lugnar sig och är tyst. Jag bekräftar 20.16. Gör lite ljud igen och jag bekräftar. 20.17 är han tyst och verkar ha somnat.

20.41 Han nyser/hostar och jag är snabbt uppe vid dörren. Gnyr lite men sen tyst så jag ger ingen ramsa utan är tyst.

20.44 Han vaknar och gråter. Jag ramsar x 4 och ger bekräftelse. Tyst. Gnyr lite - jag ger bekräftelse. Knorrar lite - jag ger bekräftelse och sedan tyst.

21.25 Börjar gny och gnälla. jag upp men avvaktar tyst. Skriker upp sig. Jag ramsar, han lyssnar men blir ledsen så snart jag slutar. Jag ger en till ramsa, han lyssnar ovh blir tyst. Jag bekräftar.

23.53 Gnyr i sömnen (tror jag). Jag gör inget.

01.47 Gråter. Jag ramsar och han blir lugn. Bekräftar. Han gnyr gnäller och blir tyst. Jag bekräftar. Samma sak två gånger om. Sista bekräftelsen börjar han gråta. Jag ramsar. Han gnyr/gnäller och bökar runt. Jag avvaktar. Gnäller och gäspar och börjar sedan gråta. Jag ramsar x 5 han lyssnar men blir inte helt lugn. Stånkar lite ovh blir sedan tyst. Jag bekräftar 01.57.

05.37 Pratar han i sömnen? Jag rör mig lite utanför dörren. Är han vaken? Gör konstiga ljud men är lugn så jag går på toaletten.

05.51 Tycker mig höra honom så jag far upp - det är dock tyst så det var nog bara inbillning.

06.00 Knorrar. Jag snabbt upp och gör husljud. Han tystnar

06.32 Samma som 06.00. Han verkar gilla när man sopar ljudligt.

06.43 Samma som ovan

06.50 Knorrar. Jag snabbt upp. Går med tunga steg. Han tystnar

07.04 Han gnyr. Jag upp och sopar . Han tyst. Gnyr igen - jag sopar och trampar runt i köket. Han blir lugn.

07.09 Börjar ge ifrån sig ljud, jag sopar. Börjar gråta så jag ger en ramsa. Han lyssnar och blir lugn en stund. Blir ledsen så han får en till ramsa som han blir lugn av. Glömmer dock att bekräfta så den får han när han antagligen redan somnat om.

07.28 Vi går in och gör glad morgon! Han är mosig men ej ledsen.

Dagen idag har gått bra! Vid första luren somnade han på två minuter. Står först still med vagnen. När han blir ledsen går jag lite. Han somnar dock i stillastående vagn och sover sedan hela luren, vi får väcka honom. Trött kille som inte riktigt vill vakna men tittar till slut upp på oss. Inga ledsna miner.

Lur 2 gick lite sämre. Börjar kl. 12.15 på samma sätt som ovan men möts av starka protester. Går några vändor med vagnen men står still med jämna mellanrum. Tystnar 12.20 men vaknar till igen 12.23. Är tydligt missnöjd och försöker ta sig upp ur vaggen. Ger upp och börjar prata glatt och gnälla om vartannat. Jag går och står still med vagnen. 12.28 är han tyst. Eftersom han somnar 15 min efter utsatt tid bestämmer vi oss för att väcka honom en kvart senare så att det blir 1 1/2 timmes sömn istället för 1 timme och en kvart. Precis när vi ska väcka vaknar han till. Vi rör på vagnen och får honom lugn. Tar in vagnen och då börjar han gnälla igen. Vi tar snabbt upp och är superglada, låtsas att han också är det. Går raskt vidare till nästa punkt på schemat, mat.

Nu är det snart dags för sista luren. Håller tummarna för att den går bra. Han verkar ganska trött och gnällig så vi får se.

Fortsätt håll tummarna för oss!

[annawahlgren]

Jag är mäkta imponerad. Vilket vackert arbete Du ska ha stort PRIS OCH BERÖM =D>

Och nu fick du välsopat också. Mycket bra! Jag vet en kurmamma som hasade omkring i mannens sträva filttofflor utanför dörren av och an. Det fungerade också

Jag har räknat lite. Din första egna natt, tredje natten på kuren, är rena - skickliga - skolboken.

Från 19.33 till 20.17 arbetade du med att få honom lugn och i stånd att somna, vilket han gjorde - det tog inalles 44 minuter. Jag skriver i SHN-boken att första omgången kan ta vad som helst mellan 20 och 45 minuter. Inte mer - och aldrig mer så länge igen. Det var visserligen tredje natten på kuren, men för dig var det första gången, och därmed var det premiär för barnet också. Du var ny på banan och väckte helt andra associationer än pappa förut, pappa som han just börjat lära sig, om du förstår vad jag menar. Nu kom mamma och hans värld blev en ny och annan - igen. Men det gick så bra Jag är så stolt över dig =D>

Under natten sov han sedan 11 timmar minus 10 minuter, får jag fram efter dina uppgifter (föredömliga anteckningar! Tack för dem!). Det är inte dåligt. Det är mycket, mycket bra =D>

Ja, jag är imponerad, och jag är så glad för den lilles skull. Han är på väg att få sin goda, sköna, sammanhängande, säkra sömn, och han har pålästa föräldrar som vet exakt vad de gör och varför. Det är strålande. Han är ett avundsvärt litet barn

I natt kan du skippa bekräftelseramsan. Den kan lätt bli störande så här dags i kuren. Han kan muttra och protestera över "tjatet" på temat "Ja ja, jag VILL sova och jag SKA sova men jag KAN inte nu genast ögonblickligen meddetsamma, så om jag kunde få vara i FRED, nu tack, var TYST!" (Sopa, sopa... )

Han svarar ju så vackert på ramsan. Du har fått till stånd dialogen. Är det inte underbart Rena euforin

Gör så att du lägger på ett par, tre "bekräftelseverser" direkt efter själva ramsan, i samma svep - där du alltså går ner i tonfall och röst och låter lite lagom gulligt just bekräftande: "Jättebra, nu kommer du att sova så gott, du ligger ner så skönt och allt är toppenfint och bra. Precis så gör man. Sov så gott." I tanke och Attityd, förstås, inte i ord.

Ingen konst att hålla tummarna för dig och er natt (och dag) 4 Ett rent nöje!

Dagslurarna skötte ni också förträffligt, ska jag säga. Han är väldigt, väldigt trött nu - när han börjar få sova som folk, äntligen. Processen går vidare :thumbsup:


O:)


* Skrammelbössan kvider och ber 8-[ Det kostar att driva ett reklamfritt föräldraforum. Bidra gärna [-o< PlusGiro 59 65 80-1. Tack! *

[Noahsmami]

Tack snälla...det känns verkligen så bra! Gårdagens läggning gick ännu lite snabbare och mellan första insomning och första uppvak sov han hela 6 timmar vilket aldrig tidigare hänt! =D>

Under resterande natt vaknade han till tre omgångar till med ca 1 1/2 - 2 timmars mellanrum. Alla gånger somnade han dock om inom max 7 minuter med hjälp av ramsa, sopande och tunga steg. Två av dessa gånger var under vargtimmen; 05.42 och 07.16.

Klockan 07.29 går vi in till honom och gör glad morgon. Idag blir han inte lika missnöjd när vi väcker honom utan ser ganska nöjd ut. Så härligt! Nu fortsätter vi på samma sätt framöver.

Skrammelbössan ska självklart få en peng. Nu på årets fattigaste månad skramlar dock vår kassa tom men så snart studiebidrag och föräldrapenning kommer in sätter vi in en slant.

Tack än en gång för allt!

[TorsMamma]

=D>

[annawahlgren]

Strålande jobbat i natt med. Jag är stolt och glad med er alla =D>

Nu börjar uppföljningsveckan. Det är under den han kommer att sova sitt livs första hela natt. Det blir inte den sista, tro mig

Och läs på underhand,som sagt. Det stärker och styrker

Och från och med nu kan ni alternera som ni tycker. (Det visste du redan, eller hur? )


O:)


Skrammelbössan tackar på förhand!

[Avocado14]

Vilken spännande läsning - tack för att vi får följa er!

Jag har själv en 5 månaders kille som vi funderar på att kura om ca 1 månad (då är min man ledig en vecka så det passar bra) - här fick vi ju ett jättebra "recept".

Får jag fråga - hur fick ni er son att somna innan ni började med kuren? Var det bara genom amning? Det jag är mest nervös för är den första kvällens insomnande... Vår son har bara somnat buren och vaggad i famnen, eller vid bröstet. Är så rädd att det kommer att ta betydligt längre tid än de 45 minuterna med gråt och skrik - eftersom han aldrig somnat "av sig själv" när han legat still...

Och jag känner precis som dig Jessica, i början av tråden, visst har jag läste boken massor men det är ändå skönt att få svar och bekräftelse här på att man tänkt rätt!