2,5 åring arg vid läggningar

[marlis82]

Hej!

Nu är vi i desperat behov av hjälp med 2,5 åringen som blir fullkomligt vansinnig vid läggningarna. Han kurades vid 4,5 månader och sedan dess har han sovit hela nätter och inga problem med läggningar. Jag har tänkt igenom hans rutiner och funderat på om det är något område vi behöver jobba mer med. Han får till social delaktighet vid matlagningen, städning etc. och mycket utevistelse både på förskolan och hemma. Han gillar att arbeta och hjälpa till i trädgården så han blir riktigt trött.
Den senaste månaden har han slutat med blöja (dagtid) och även slutat att sova middagsvilan så det händer minst sagt mycket för honom nu. Han har alltid älskat att sova sin lur på dagen och ganska länge sov han 2 timmar, sen minskade vi till 1,5 h och sedan 45 min ganska snabbt då han låg länge i sin säng på kvällen utan att somna. Dock aldrig arg vid läggningarna som fallet är nu.
Kvällsrutinerna är välling 18.30 och därefter tandborstning och 15 min tv-tittande. Vi försöker som galningar med skrattet till gonattet men så fort vi börjar så förknippar han det med att det är läggdags och blir arg och säger att han inte vill nana. Vi försöker ignorera hans protester och går upp till hans sovrum lyfter ner honom i spjälsängen och säger natti natti med dig sov så gott. Rutinen går snabbt och vi stänger dörren och går därifrån och sätter igång med husljud. Sonen står upp i spjälsängen och hoppar och slänger sig och är fullkomligt vansinnig. Det varar oftast bara i 30 sekunder sen blir det tyst. Vissa kvällar står han dock och skriker mamma eller pappa och då är det svårare att ignorera honom. Mannen går gärna in till honom och försöker lugna honom i sängen och säga att det är hög tid att sova mm. där är han och jag inte riktigt överens. Hur tar vi oss ur det här? På förskolan har de sedan en tid tillbaka haft svårt att få honom att somna och sedan en månad tillbaka när han inte sover på dagen så har han ändå tillräckligt med ork för att orka med hela dagen och vi upplever inte att han är trött hemma på eftermiddagen och kvällen... kan det vara för lite sömn?

Hans schema är följande:
06.30 väckning +välling
07.30 frukost förskolan
11.00 lunch
17.00 middag
18.30 välling
19.00 sova

Oerhört tacksam för hjälp!

[Tin]

Hej och varmt välkommen,
ja det händer mycket i en liten 2,5 årings liv och därför måste vi ju som ömma föräldrar hjälpa till extra mycket ibland att skänka den goda sömnen. För det ska de inte behöva tvivla på de små att om natten sover man.

Jag tycker absolut det är för lite sömn för er lilla. Huvudet på spiken där, mamma. Han borde ha minst en 12h natt ,dvs läggning 18:30 och eftersom han dessutom inte sover middag skulle jag ge ytterligare en halvtimma. Dvs läggning 18:00. Och ajabaja pappa, ingen förvirring med en massas spring i litens rum.
Det skulle mycket väl vara övertrötthet som får er lilla att reagera på skrattet till gonattet, är man så trött så man knappt vet ad man heter, herregud att orka busa då.

Så tidigare läggning, och dessutom: hur fåniga är ni på skrattet till gonatten? gör nåt oväntat. Lägg han på en kudde och dra honom genom vardagsrummet tills han tjuter av skratt, dansa, kittlas, grimarser vid spegeln. Försök undvika hans reaktion på det genom att överraska. Här krävs att föräldrar är påhittiga och inte har några spärrar, släpp fram tramset bara. Vi har ofta spring tävlingar precis innan läggning när vi kör klara, färdiga, gå och springer som galningar genom huset. Försten att hinna fram och kasta sig i sängen vinner, åsså kittlas vi på det. Åsså springer vi en gång till. Vi tävlar också i vem som kan dansa fånigast till hög musik...... ja du hajjar.

kram Tin

[videunge]

ett tillägg till det fina svaret. varför reservera tramset till 5 min innan läggning? flamsa i badet lite vid maten, under dagen. Dels blir det inte så specifikt att NU skall vi sova, men också att man är glad under dagen

kram

[marlis82]

Tack för era fina svar! Två kvällar nu har det varit läggning vid 18 och det har inte varit lika arga protester som innan, det går framåt. Dessa kvällar har han tystnat direkt när jag stängt dörren och somnat på en kvart =D>
Favorit sysselsättningen sedan en tid tillbaka är bus i mammas och pappa säng, då han skrattar så han kiknar och även här är det springtävlingar innan läggdags, eller annat bus
Så vi försöker att inte vara överdrivna bara innan sovning, dock kommer vi inte bort från att han upprepar flera gånger "vill inte nana, vill inte nana", tills dörren är stängd till hans rum. Kanske hör det till åldern? Eller så kanske det blir bättre när de nya tiderna "satt sig"? Tidigare kunde det hända att han bad att få gå och lägga sig när det började bli läggdags och där är vi inte riktigt idag
På väg mot hans säng så berättar jag om allt spännande som ska hända dagen efter och ju mer han säger "vill inte nana" ju högre pratar jag om den spännande morgondagen... andra förslag?

[HÖNSMAMMA]

Bra idé att prata om allt roligt som ska hända i morgon. Något att variera med är att prata om roligheter som redan har hänt. Allt för att avleda. "Kommer du ihåg när tomten kom med alla paket?" etc. Få barnet att berätta - vilka var där? Var var vi? etc. Prata en liten stund om det och sedan hepp! är det nattidags.
/Kristiina

[TorsMamma]

Tänk på att en 2,5 åring är i början av trotsen. Läs om det i BB samt att frågorna nu är i påstående formen, men ändå frågor.

[marlis82]

Nu söker jag mig hit igen för att få råd Vår kille på 2 år och 8 månader är väldigt lätt att lägga på kvällarna nu (efter tips från ER, stort tack!), 18.15 varje kväll och han dyker ner i sängen och vill sova och somar alltid på 10-15 min. Vad som dock har börjat hända nu är att han gnyr och jämrar sig i sömnen och det börjar alltid runt 21-22 på kvällen efter att han sovit några timmar. Detta har aldrig tidigare hänt, kan det vara att han har börjat drömma lite mer…? Ibland går jämrandet över i snyftningar och ibland blir han riktigt ledsen. Igår kväll gick jag in till honom när han snyftade och la på honom täcket och gav honom sin snuttefilt. Han registrerade knappt att jag var där så jag tror han snyftar och jämrar sig i sömnen.
Vi försöker undvika att gå in till honom men sista tiden har det blivit ca 1-2 gånger i veckan då han har varit ledsen. Besöket i hans rum har oftast bara varat en-två minuter sen sover han oftast igen. Kan det vara mardrömmar som gör att han sover oroligt? Återkommande är också att vid klockan 4-5 på morgonen så gnyr och jämrar han sig igen och det kan hålla på fram och tillbaka en timme. Som sagt så försöker vi bara låta hans rum vara om han inte blir riktigt ledsen, ska vi hantera det på något annat sätt? Tar gärna emot tips från er som har erfarenhet kring detta med mardrömmar. Vi föräldrar får inte så mycket sömn dessa tider då vi vaknar av sonen ganska många gånger på natten och jag tycker även att jag märker på sonen att han är mycket tröttare än vanligt.
Jag har för övrigt en annan mycket viktig fråga där jag och min man har delade åsikter. När tycker ni att det är ett bra tillfälle att byta till en juniorsäng och ta bort spjälsängen? Min man tycker att det borde vara dags för sonen att byta snart då han snurrar och rör sig mycket i sömnen och ibland hör vi en dunk och efterföljande snyftning eller skrik då han förmodligen har slagit i kanten av sängen. Jag har tidigare läst att man ska vänta tills den värsta trotsen är över. Märker inte så mycket på sonen att trotsåldern är här, kan den vänta att dyka upp tills runt 3 år. Sonen är mycket bestämd och har en egen vilja och vill gärna göra på sitt sätt mm, men sådan har han varit länge länge länge . Eller så är kanske hans trotsperiod en mildare variant… hmm många funderingar. Skulle uppskatta väldigt mycket om någon hade tid att svara på mina frågor och funderingar.

[videunge]

Hej

jag hade nog tolkat det som drömmar och det gör man mer intensivt i vissa perioder. Sömnen går i olika djup och det är bara när man är i ett visst djup som man drömmer, vilket förklarar varför det blir vissa tider på natten. Jag hade nog hanterat det ungefär som ni gör , dvs om inte ungen är direkt ledsen gör ingenting, ledsen unge ramsas.

vad gäller sängen hade jag nog väntat. det är inte säkert att trotsen börjat än och de små behöver tryggheten i sin lilla säng. vet att jag i ngn period när liten tumlade runt mycket använde ett vanligt liggunderlag som jag lade kring väggarna i spjälisen som ngn sorts större spjälskydd. Men som sagt det är våra rekommendationer. Ni som föräldrar måste ju avgöra vad som känns rätt för er

kram

[annawahlgren]

Hej kära Marlis82

Jag hakar på Torsmamma här i rekommendationen av Barnaboksläsning. Genom trotskapitlet "Jag vill, jag vill inte!" och även "Livet ett kretslopp. Något om utvecklingen" och "Något om personligheten" kan du och pappa skaffa er kunskap om vad trotsåldern är och varför, om man säger Det är en förändringens utvecklingsfas, som varken får förfuskas eller motarbetas, och den varken kan eller får tröstas bort. Barnet har det otvivelaktigt svårt många gånger men det betyder inte att det är synd om honom. Han behöver stöd, hjälp och ledning - precis som en patient med problem som går till doktorn behöver få höra positiva, konstruktiva besked och få lite ledning och förhållningsorder; han/hon behöver inte få uppleva hur doktorn beklagande lägger huvudet på sned eller kanske kommer med en tröstande kram: "Jag kan tyvärr ingenting göra, men jag tycker så synd om er..." Ja, då vore det väl dags att beställa kistan direkt

Så läs och lär Er lilla älskling kan mycket väl ha anträtt trotsåldern nu. Den brukar infalla mellan 2,5 (tidigare för små flickor) och 3 år (för små pojkar i regel), men det är förstås olika. Och den brukar varslas av ett par månaders "förtrots" något halvår innan, eller några månader.

Onda drömmar kan mycket väl höra till bilden. Små barn är inte ensamma om att bearbeta saker och ting på en undermedveten eller omedveten nivå under sömnen, som vi alla vet. Just under vargtimmen, som infaller i gryningen (mellan 4 och 6) är det många, många som drömmer ont eller har svårt att sova alls. Och det är också under vargtimmen många liv tänds och många liv släcks, inom parentes.

Det är alltså utomordentligt viktigt att ni INTE ifrågasätter hans goda nattsömn nu, även om den ibland störs för honom på ett sätt som NI märker (men inte han ). Så äventyra inte nattsömnen, vad ni gör, med era välmenande men missriktade "räddningar" där ni tycker synd om honom och sålunda - för det är precis vad det betyder - bekräftar för honom att något verkligen är fel. Som den hjälplösa doktorn, som bara kunde beklaga

Känner ni er absolut tvungna att ingripa ska det vara för att LUGNA, inte trösta (=oroa ytterligare). Och då är det ramsan som gäller, en glad och trevlig - och hög tillräckligt - x4 utanför dörren i förbigående, så att säga. Fastna inte. Den berättar för honom att allt är väl, att ni håller vakt mot vargen - faran - och ser till att dess gläfsande käftar hålls garanterat borta från honom. Gör sedan husjud alternativt sätt på upplyftande musik men gå INTE in släpandes på era egna vargar i lösa (eller obefintliga) koppel, det är det absolut sista han behöver

Vad gäller juniorsäng nu, just nu, ska kanske din man ta sig en (ny) funderare utifrån det jag talar om här?

Många barn i trotsåldern liksom många små barn i åtta-niomånadersåldern kan ge sig till att dunka huvudet i sängen med flit, därför att det är spänningslösande. Att de gör sig illa ska naturligtvis förhindras (med handen emellan t ex) men själva dunkandet varken kan eller ska förbjudas. Nu verkar det inte som om er lille ägnar sig åt sådant "målmedvetet" dunkande utan mest slår huvudet i kanten för att han ibland snurrar runt i sängen när han har sina oroliga drömmar. Dem får man inte slut på genom att ta bort kanten! Tvärtom utgör spjälsängen, just för att den är omgärdad av "kanter", av gränser likt (genombrutna) väggar kring ett eget skyddat litet rum, en enkel, konkret trygghet för honom. Små trotsbarn är inga juniorer. En öppen säng utan kanter funkar inte på så små barn, som använder den till att gå ur. Det är ju också vad den inbjuder till Din man kan göra tankeexperimentet att dra sin missriktade välmening ett steg till. Han tar bort spjälsängen och lägger den lille på en madrass på golvet, garanterat kantfritt (och utan minsta fallhöjd). Vad bleve resultatet, tror han

Så ha inte så bråttom [-X Och kom ihåg att det inte är saker - ting - som ska (eller kan) lugna ett oroligt barn. Behåll spjälsängen till en bra bit efter trotsåldern, som brukar pågå i ungefär ett år med ett par månaders förtjusande mellanakt någonstans i mitten. Hur andra akten förlöper brukar bero helt på hur den första bemötts och hanterats av de kloka föräldrarna, de goda ledarna i världen =D>


O:)

[annawahlgren]

PS Tack, Videunge, där skrev vi visst samtidigt, och jag la ut texten, din text, utan att veta om det

[marlis82]

Åh tack så hjärtligt för era snabba svar Videunge och Anna Wahlgren Hade på känn att vi varit inne hos sonen för mycket på senaste tiden... Att man ändå hamnar där fast man vet hur man ska göra Mardrömmarna blir klart inte bättre av det, som Anna skriver behöver han stöd, hjälp och ledning och det kan han få genom ramsan från mig på andra sidan dörren. Antar att det kan ta ett par nätter nu när sonen ifrågasätter ramsan (den har vi sedan länge bara använt vid läggning). Om jag har förstått er rätt, när sonen jämrar sig, gnyr och snyftar så låter jag bara honom vara ifred men om han blir riktigt ledsen (brukar ropa mamma) så svarar jag med ramsan x 4.
Känner mig mycket säker på att spjälsängen ska vara kvar ett bra tag till och även på att ta diskussionen med pappa

[annawahlgren]

:thumbsup: Dubbla tummar upp :thumbsup: