Nu är vår lilebror Finn här, 12 dagar gammal och redan en sm-bebis skulle jag vilja påstå. Han födde två dagar före BF men då hade vi redan väntat länge då han hade tjuvstartat mer än en vecka innan med falska förvärkar. Med storebror hade jag en relativt snabb förlossning, ingen latensfas utan bara vattenavgång och åtta timmar senare var han ute. Hyfsat snabbt och "lätt" förutom den där navelsträngen som satt fyra varv runt halsen
![Shocked :shock:](./images/smilies/icon/eek.gif)
Med Lillebror blev det däremot en segare och smärtsammare historia. Dagarna innan förlossningen kunde jag knappt gå som han tryckte på neråt så jag var ganska desperat att få ut honom
![Wink :wink:](./images/smilies/icon/wink.gif)
![Laughing :lol:](./images/smilies/icon/lol.gif)
Förlossningen tog mycket av mig fysiskt och det har tagit ett tag att återhämta sig, jag har även haft mjölkstockning och feber men är på bättringsvägen nu när jag äntligen fått antibiotika så nu hoppas jag känna mig bättre snart.
Lillebror är söt som socker så klart och är vaken 1,5 timme och sover sen ca 2 timmar i snitt förutom sista kvällspasset som ibland ta MYCKET längre tid men oftast så är det bajs eller en rap på tvären då och sen tar det tid att komma till ro. Nattmålen brukar bli oftast tre, ibland mer ibland mindre, och vara 15-20 minuter. Lillebror orkar bara äta ett bröst innan han somnar igen så då lägger jag ner honom i sin säng och så somnar han om och jag gör det samma. Jag som aldrig förstått hur man får till korta nattmål, storebror körde lååånga natmål och bajsade alltid så det här är mycket bättre. På dagtid är det dock inte alltid som han slocknar av knockoutslurken som tänkt utan blir mest frustrerad vilket gjorde mig först helt ställd eftersom detta var nytt för mig, men jag har upptäckt att det funkar att linda in honom i en filt och buffa honom lite i famnen eller ibland så funkar det att vagna lite för att komma till ro.
Kram
![Heart Beating :heart:](./images/smilies/romance/heartbeating.gif)