Min 3åring, som kurades vid 7mån, har alltid varit lite känslig med sömnen men har sovit hela nätter sedan kurandet. Tidigare har han varit strulig vid läggning och protesterat högt innan han somnat.
Han har natt 19-07. På förskolan sover han 45-60min och hemma på dagarna ingenting.
Nu i somras har vi dels flyttat (till ett hus vi fortfarande renoverar), ny förskola samt att han slutat med blöja dagtid sedan fyra veckor tillbaka.
Första veckan i nya huset vaknade han vid 05 och var ledsen och orolig så vi tog in honom i vår säng så han skulle få extra trygghet. (han har ALDRIG fått komma till våran säng tidigare)
Efter ett tag gick det över och han sov bra igen.
Han har däremot slutat krångla vid läggning i det nya huset och lägger sig snällt och somnar direkt.
Men sedan har han börjat vakna tidigt igen, allt från 05-06.30 zzzz...
så vi provade att lägga 19.30 istället och första veckan sov han till 07 ibland längre
, men sedan vände det igen..Ramsa eller husljud fungerar inte alls, han blir bara arg.
Det är kolsvart i rummet.
När han vaknar ropar han efter mig och efter ett tag gallskriker han.
Min man blir frustrerad över de tidiga mornarna och vi vill inte att han väcker lillebror så därför får han komma in till oss där han ligger tyst en stund, vrider och vänder ett tag och till slut tjatar om att gå upp.
Vad ska vi göra??????
Han behöver ju sin sömn ( vi med)
Tacksam för alla svar !!
Han är i trotsåldern och ställer frågor, testar etc dagtid och så klart även på kvällen/natten. Här gäller det att ni är konsekventa och visar vad som gäller. Det här hattandet med att ibland är det väckarklockan som gäller och ibland lyfts han ner i mamma och pappas säng gör inte saken bättre. Ni måste bestämma er för hur ni vill ha det för sonen och för er själva. Vill ni ha en kortsiktig lösning där hans frågor styr eller en långsiktig lösning där ni föräldrar vägleder med ett konsekvent beteende/svar på hans frågor - natt som dag? Det vet ni bäst själva.