kläder i skolan

Fritt pratforum för personligt vänskapskackel och allmänt diskussionsforum
Cony
Inlägg: 143
Blev medlem: mån 08 aug 2011, 12:31
Ort: Trosa

Re: kläder i skolan

Inlägg av Cony »

Spännande tråd. Vi har äldre barn (10 och 12 år), och i deras skola "ska" man tydligen ha mysbyxor om man är cool. Jag och pappan säger absolut tvärnej till att gå med mysbyxor till skolan. Man myser hemma, i skolan arbetar man. Kläderna speglar hur man känner sig, och jag vill inte att våra barn ska känna sig mysiga och bekväma i skolan. Vad dom har på sig påverkar givetvis även hur andra (vuxna) ser på dom, och jag tror/vet att ett barn som har på sig mysbyxor och en munkis med stort tryck och för långa ärmar, behandlas annorlunda än ett barn i chinos (som våra barn föredrar framför jeans) och nån tröja i vettig storlek. Det får finnas nån hejd på "bekvämligheten" tycker jag.

Jag tycker generellt att föräldrar är så förbannat dåliga på att komma ihåg att när man förhandlar med barn gör man det enligt principen "det jag vill eller inget", inte "det du vill eller det jag vill", som om det var likvärdiga förslag och att man måste försöka kompromissa efter det. Allt detta kompromissande med barnet gör mig tokig, låt barnet slippa välja hela tiden. Barn kan inte tillmätas förmågan att fatta beslut som om de vore vuxna, eftersom de inte har förmågan att se konsekvenserna. Punkt.

Att låta barnet uttrycka sig vilt genom sin klädstil är ju exakt samma sak som att låta barnet smälta in i märkeshets- eller mjukbyxeträsk. Ska det inte i så ung ålder handla om personen, inte kläderna? Är det viktigt att ett litet barn får uttrycka sig genom sin klädsel?

Det här med att vara "good enough" och att "välja sina strider" har blivit så jäkla snett. Good enough betyder numera att barnet får nöja sig (med skräp), och att "välja sina strider" betyder att föräldern egentligen inte tänker ta några strider, bara dom som direkt gynnar föräldern eller typ "skenstrider" som att man inte får ha mössa vid matbordet eller att man inte får svära. Såna enkla, konkreta regler. För att få barnet att hälsa på folk eller att lyssna på tillsägelser eller inte avbryta när andra pratar, det är så mycket svårare så då tar man några såna hittapåstrider så är stridskvoten fylld sen. Peeerfekt. Så kan man säga till alla att man ju minsann "väljer sina strider".

Eller föräldrar som lägger sig i när barnen leker, och ska visa sig som duktiga föräldrar. "Nu får du plocka upp klossarna för det var du som hällde ut dom, jo, plocka upp dom nu, seså, nu får du plocka upp" och sen slutar det med att dom själva rafsar ihop klossarna. Eller lägger sig i barnens lek och ska försöka med nån "varannan"-princip, "nu är det din tur, sen är det NNs tur" och när NN (som då kan vara mitt barn) ställer sig och hoppar (eller nåt) tusen gånger i rad, så får deras barn stå och vänta och vänta, och där föll hela varannanprincipen bara för att inte jag är beredd att ställa mig och hålla i och släppa fram barnen för att det ska bli rättvist. Ska man lägga sig i barns lek får man nog göra det fullt ut, så att det verkligen blir så som man vill att världen ska vara för ens eget barn. Man kan inte uppfostra sitt eget och säga att det ska vara varannan, och sen låta andra köra över den regeln. Då kunde man lika gärna från början låta bli att lägga sig i, så skulle barnen löst det utmärkt själva.

Nä, inför skoluniform tycker jag. Och smisk till föräldrarna. Och ge mig en stuga i skogen.

Ursäkta trådkapningen,
hälsar Cony (på asdåligt humör idag, tur att Bobo är lika munter som vanligt... :lol:)
Bobo levererad med kejsarsnitt pga säte 23/11-11 (39+0). Barnabokad från början. Bobo har två fullständigt utsökta bröder födda 02 och 04, som bor med oss på halvtid.
mumintrollet
Inlägg: 622
Blev medlem: lör 10 dec 2011, 09:07
Ort: Finland

Re: kläder i skolan

Inlägg av mumintrollet »

Hej! Vilken intressant tråd ni har här! :)

Måste inflika om flicka/pojke kläderna att det är väl viktigt att komma ihåg den utvecklingspsykologiska synvinkeln och hur viktigt det är för barnen att pröva och leva sig in.
Genom att klä sig som en tjej får man ju liksom en annan upplevelse om hur det är att vara. Barn är inte blinda för könsroller, men de är mycket mer öppet inställda till att leka med dem än vi ;)

Jag har också funderat på barnets synvinkel då tex pojken klär sig som en tjej och blir bemött med ojoj så skall du inte vara, byt till byxor det är bättre - påverkar det hans sätt att se på tjejer i framtiden???? Såhär skall man behandla tjejer eftersom jag blev bemött såhär då jag hade tjejkläder? Det är bättre att vara kille? Vad händer om man beundrar pojkens kjol på samma sätt som man beundrar en tjej som kommer i sin prinsessklänning?? Blir han inte då bejakad på ett helt annat sätt? Kommer han att berömma sin fru i framtiden om han själv blev berömd i sin klänning? :lol:

Jag kanske är ute på tunn is här med den tanken - men jag kan inte släppa den :)


Kanske är det vi vuxna som är rädda för att pojken skall gå i kjol resten av sitt liv och därmed utsättas för mobbning och svårigheter - men det måste ju verkligen inte vara så. Vissa barn leker katt i två år och ingen tror väl på allvar att de skall leka katt då de är 21?? :lol:

Angående "ordentliga" skolkläder så beror det väl också på skolan och hurdana mänskor som råkar hamna i samma klass. VIssa familjer är väl mer noggranna med klädkoder än andra - men det är absolut värt att ta upp det på föräldramöte ifall det känns att barnen börjar jämföra.
Jag har erfarenhet av den motsatta situationen då min kompis blev ombedd att inte klä sin dotter i en så fin overall för att andra föräldrar hade klagat åt personalen att det får deras barn att se fattiga ut: "att de inte vill förklara för sina barn varför de inte har råd att köpa nya kläder åt sina barn" :roll:
Så det finns en viss risk att alla skall dras över samma kam och ingen får ta åt sig eller klä sig som de vill..

Jag har jobbat mycket med barn i dagisar och lågstadier och rest runt i landet så jag har också sett skillnad på barn på "landsbygden" och de som bor i "stan". Klychigt nog så går barnen på landet i mjukiskläder längre än de chica stadsbarnen :?

jaa det var mitt söndagssvammel, dags att väcka de sovande små grisarna :) Ha det gott!
Dotter född 4.8.2011 Kurad februari 2012
Son född 24.9.2013. SM sedan start
knyttet
Inlägg: 252
Blev medlem: tis 14 sep 2010, 19:12
Ort: Paris

Re: kläder i skolan

Inlägg av knyttet »

Hej,

Alltsa nu byter jag ämne, men jag fundererar mycket pâ Conys inlägg. A ena sidan blev jag ganska provocerad av klädkods resonemanget, men a andra sidan var det nagot i ditt inlägg som ända fick mig att tänka lite längre runt det här med förälderns aktoritet och att välja sina strider.

Jag läser en mycket intressant kurs i filosofi om fostran. Följande citat av Hannah Arendt fick mig att fundera... hon försvarar här en aktoritär fostran och kritiserar förvisning av barn till en "barnvärld", att ge dem ofrivilligt utrymme att vara interaktiva i lärandet genom att lära genom lek osv,
This holding back of the child is artificial because it breaks off the natural relationship between grown-ups and children, which consist among other things in teaching and learning, and because at the same time it belies the fact that the child is a developing human being, that childhood is a temporary stage, a preparation for adulthood.
Alltsa detta citat gâr för mig hand i hand med BB filosofin, men jag ansluter samtidigt helt till den typ av inlärning eller fostran som hon kritiserar där barnet är en aktiv aktör i sin egen fostran (vilket jag ocksa uppfatar vara BBs filosofi). Alltsâ jag förhandlar med barnen, försöker samarbeta, försöker att höra hur dom förstâr saker och sedan tillsammans hitta en lösning och inte ge dem "dead knowledge" som det heter i artikeln, utan kunskap som dom kan första och ta till sig. Jag vill inte att barnen ska lyda, jag vill att de ska lära.

Samtidigt känner jag igen mig i Conys beskrivning med föräldrar som väljer bort strider för att man inte orkar braka. Jag väljer bort väldigt mycket strider och försöker intala mig att de ända bara leder till maktkamper och att det i slutändan är mycket som inte Är sâ viktigt som det först kan verka. Men min tjej är a andra sidan extremt vilje stark, har svart att kompromissa och kan dra makt kamper in i absurdum, och jag undrar om hon fâr "bestämma" för mycket och i vilken utsträckning ni BBare anser att aktoriteten ska leda genom att kallt "bestämma" saker utan att tjafsa. Mitt enda sätt att fa igenom saker där vi är oens kräver sa otroligt mycket lugn och talamod att det inte Är värt att köra igenom det med allt. A andra sidan kan jag bli galen pa att hon aldrig bara kan ta det jag säger utan tjafs, allt ifragasätts. Hon är ju liksom inte ens i trotsen längre utan det är numera rafinerade argumenterande dialoger vi för där smarta damen faktiskt ibland har rätt (far jag erkänna :oops: ) hon far mig att växa ocksa, (tror jag, hoppas jag, eller är jag bara en fegis som inte orkar ta komandot..?)

(men till Conys glädje sâ försvarar jag iallafall alltid mina barn inför andras om jag bett dem visa hänsyn gäller samma regel för andras barn emot mina)

kram
Storasyster född 10.04.2010 Lillebror född 21.12.2011
Cony
Inlägg: 143
Blev medlem: mån 08 aug 2011, 12:31
Ort: Trosa

Re: kläder i skolan

Inlägg av Cony »

Vissa barn leker katt i två år och ingen tror väl på allvar att de skall leka katt då de är 21?? :lol:
:lol: :lol: :lol: bra poäng där, mumintrollet!

Och hej knyttet! Jag vill också att mina barn ska LÄRA såklart, en av sakerna jag vill att dom ska lära sig är att lyda. Jag brukar inte låta mina barn argumentera sig blå för sin sak när jag vet att jag inte kommer ändra mig. Detta därför att jag inte tycker om att "underkänna" dom när dom argumenterar, för jag gillar argument. Jag brukar säga "såhär blir det, jag lovar!" och efter det får dom gärna uttrycka sina synpunkter/tankar/känslor angående det. Då upplever jag att jag skapat ett forum där man får tänka/känna/protestera och samtidigt vara trygg med vad som gäller.

(Jag är som person MYCKET rationell och logisk. Jag tycker dock att logik funkar rätt dåligt på barn, och blir ofta trist. Att ha fantasi och att vara konsekvent funkar bättre. Jag är konsekvent på nivån där det nästan blir knäppt. Jag PLANERAR att göra ett undantag från min plan. Typ "hm, i eftermiddag borde det passa att jag frågar barnen om det inte vore gott att äta glass till middag istället för mat, ja, det blir bra, det passar in...") Oj vilken lång parentes. :oops:

Men liksom kontentan är: "Du kan lita på mig. Du behöver inte ifrågasätta." Sen att dom gör det ändå, men det ska inte komma ur osäkerhet/tvivel.

Hur mycket AW-tänk detta är vet man inte riktigt, tycker BB går att tolka som bibeln ungefär. :mrgreen: Men jag trivs med mina barn, klagar aldrig över dom och låter ingen annan göra det heller. Dom sover gott och har sina sysslor, vi jobbar tillsammans och vi känner varandra på riktigt (kvantitetstid, yeah!) =D>

:heart:
Bobo levererad med kejsarsnitt pga säte 23/11-11 (39+0). Barnabokad från början. Bobo har två fullständigt utsökta bröder födda 02 och 04, som bor med oss på halvtid.
mari
Inlägg: 188
Blev medlem: fre 13 jan 2006, 19:50
Ort: Västerås

Re: kläder i skolan

Inlägg av mari »

Jag kan hålla med om att barn i tidig ålde rinte är mogna att förhandla och att det är vi vuxna som ska vara ledare.

Men mitt mål med hela uppfostrah har varit att fostra människor som tänker självständigt och ifrågasätter.

I Hitlerregimen dömdes många efteråt som bara gjort sitt jobb. De hade lydit den stadsapparat som var då.

För mig handlar det om att våga göra annorlunda än sina kamrater, våga gå med i en grupp utan att känna någon, att kunna anpassa sig är givetvis också grunden för att senare kunna ifrågasätta.

Målet med min fostran har alltså varit att mina barn ska bli fritt tänkande individer.

Det är alltid med hjälp av de normala människorna som ett system går åt helvete, tex Hitlers regim. Det möjliggjordes av alla normala som skötte sina arbeten även i de byar där de förstod att människor avrättades dagligen.
Cony
Inlägg: 143
Blev medlem: mån 08 aug 2011, 12:31
Ort: Trosa

Re: kläder i skolan

Inlägg av Cony »

Hej mari

Och där kom en liten hitlerreferens, hoppsan! :roll:
Men mitt mål med hela uppfostran har varit att fostra människor som tänker självständigt och ifrågasätter.
Mitt med, bland annat.
För mig handlar det om att våga göra annorlunda än sina kamrater, våga gå med i en grupp utan att känna någon, att kunna anpassa sig är givetvis också grunden för att senare kunna ifrågasätta.
Håller med!
Bobo levererad med kejsarsnitt pga säte 23/11-11 (39+0). Barnabokad från början. Bobo har två fullständigt utsökta bröder födda 02 och 04, som bor med oss på halvtid.
knyttet
Inlägg: 252
Blev medlem: tis 14 sep 2010, 19:12
Ort: Paris

Re: kläder i skolan

Inlägg av knyttet »

Jag tänker som Mari, om man lär sig att lyda utan att ifrâgasätta främjar det inte precis självständigt tänkande. Om ungarna lyder de som är äldre utan att nâgonsin "tjafsa", säga emot, vägra, göra tvärtemot, skulle världen stâ stilla eller gâ under.

Ju mer jag tänker pa det sâ vill jag nog ha barn som funderar ut krângliga alternativ till det jag hade tänkt mig, för att öva argumentation, utveckling och självständighet.

Cony du skriver att du vill att dina barn ska lyda, men att du sen gärna lyssnar pâ hur de ville göra, men att det alltid blir sâ som du sagt eller tänkt. Jag tänker att det inte känns sâ uppmuntrande att tänka själv om ens eget förslag konskevent blir tillbakavisat...

Jag kanske inte skulle lâta en 1 eller 2 aring bestämma massa saker, men de har oftast inte jätte mycket argumentation att komma med heller, men en unge som faktiskt tänkt ut ett alternativ och kan argumentera för det tycker jag nog man kan lyssna pa och eventuellt se över det man själv bestämt.

Varför är det viktigt att de lyder? Tror du att du alltid vet bättre än dina barn? Jag Är inte sâ säker pa att jag gör det, mina barn fâr mig att ifrâgasätta självklarigheter och genomföra omöjligheter. Ja, när jag tänker pa det sa är det nog närheten till fantasi, nytänkande, gränslöshet och frânvaron av normativa mâsten som gör att jag gillar sâ mycket att vara med barn. Sen kan det sâ klart vara lite jobbig om man är inne i "skynda, rusa, mâste" ekorrehjulet och de inte vill göra vad som förväntas av dem. Men det känns ända bara bra att förhâlla sig kritisk till dessa normer.

Jag har slängt bort massa mâsten sen jag fick barn och känner mig friare än nâgonsin.

Ett bra ex pa barns intigritet: Vi var hos en psykorigid barnläkare av gamla skolan som blev sjukt provocerad av att min dotter inte bums ville klä av sig alla kläderna och bli klämd pâ, kort sagt att hon inte lydde. Började efter 10sek yra om att hon vägrade att brottas med en 4aring :shock: (nobody asked you to dear) Min tös kände direkt att damen i frâga inte visade respekt för henne och stressade henne och kände sig inte bekväm med att dra av sig kläderna, vilket hon visade pa en 4 arings vis. Genom att blavägra och säga blä. Efter lite lirkande frân min sida, att jag förstod att hon kände sig blyg att ta av sig kläderna framför ngn hon inte kände osv gick det tillslut bra. Men när undersökningen var klar och läkaren satt och skrev vid sitt skrivbord satte sig min tös mitt emot och började rita. Med klar och tydlig stämma berättade hon: "Jag ritar en flicka, hon är sâ glad och snäll. Här brevid ritar jag en riktigt arg och elak tant, hon är sâ elak och arg och har bara en arm" säger flickan med häxröst och mâlar över hela "häxatantens" ansikte i svart.... :D

Haha där fick hon sig. När jag kom ut där ifrân sâ tänkte jag att det Är ju lite jobbigt att ha en unge som inte bara lyder och klär av sig nÄr man ber henne men och andra sidan kände jag mig stolt över att hon pa ett sa tydligt och raffinerat vis uttryckte sitt obehag inför denne vuxna människa utan att tveka eller vara rädd för att visa vad hon kände.

Jag tänker nog att det där med auktoritet, hos oss iaf, mâste fungera mer som att leda än som att bestämma över...Min auktoritet hjälper henne att fundera ut sin egen väg men den kontrolerar den inte. Kanske när trotsen är över, fasen "vill/ vill inte" där barnet själv egentligen inte vill bestämma. Men efter det klarar nog barnen att fundera ut massa smarta alternativ till föräldrarnas normativa bas.

Det blir ju dock lätt storhetsvansinne för 4 aringen och det som jag ändâ funderar över är om färdigheten i samspel, empati, och förmâgan att lyssna in andras behov och idéer kommer automatiskt med emotionell mognad eller om man genom fostran bör lära barnet att inte alltid komma med motargument eller egna alternativ. Men det känns som om man inte kan lära barnet att lyssna pa andra genom att själv lâta bli att göra det och bara bestämma saker för att man är störst och bäst.

Kram
Storasyster född 10.04.2010 Lillebror född 21.12.2011
Cony
Inlägg: 143
Blev medlem: mån 08 aug 2011, 12:31
Ort: Trosa

Re: kläder i skolan

Inlägg av Cony »

Hej
"Jag ritar en flicka, hon är sâ glad och snäll. Här brevid ritar jag en riktigt arg och elak tant, hon är sâ elak och arg och har bara en arm" säger flickan med häxröst och mâlar över hela "häxatantens" ansikte i svart.... :D
ÄGD! =D> Tro för Guds skull inte att jag tycker att DET DÄR är trams. Integritet får man ha massor av, nu ska vi inte blanda ihop begreppen. :D

Jag talar inte om nåt bestämmande för bestämmandet skull, och är sannerligen inte i nåt ekorrhjul. Jag har massor av tid, pengar, tålamod och sweet love över till mina barn. Tycker bara det tramsas nåt överjävligt med barn i stort, och generellt tycker jag barn är grymt misskötta. Då bor jag ändå i Trosa, mina vänner. Den där sommarkulissen som faktiskt står kvar även de andra årstiderna. Folk lever sina små liv här och har alla förutsättningar att vara lyckliga, men dom bara tvärvägrar och envisas med att jobba och tjata och fråga sina stackars rådvilla barn om hjälp och ledning.

Borde nog haft fler riktiga exempel på mitt tänk för att göra diskussionen mer levande, och inte så generell, för vi missförstår varandra lite (eventuellt till och med mycket) här. Men det gör inget. Vi verkar väl rätt nöjda med våra sätt allihopa. [-o< :-({|=

Har köpt en roddmaskin idag (lyckliga barn som fick släpa in den och montera, hur hade jag annars fått ihop den? O:) ), så nu ska jag kila till den och sen kanske jag dyker upp i träningstråden. :shock:
Bobo levererad med kejsarsnitt pga säte 23/11-11 (39+0). Barnabokad från början. Bobo har två fullständigt utsökta bröder födda 02 och 04, som bor med oss på halvtid.
mari
Inlägg: 188
Blev medlem: fre 13 jan 2006, 19:50
Ort: Västerås

Re: kläder i skolan

Inlägg av mari »

Jag vet inte vad du menar med att det tramsas med barn Cony.

Jag har läst boken När barnen tog makten av David Eberhard och jag tror nog att den kan vara i din smak så den rekommenderar jag.

Du skriver ju om att dina barn som är stora tio och tolv år inte själva får ta ansvar för vad de har på sig till skolan. Jag tror aldrig att Anna Wahlgren tex hade tid att engagera sig i om hennes stora barn hade mysbyxor eller ej till skolan. De fick väl ta något klädesplagg de hade mysbyxor eller inte och sätta på sig och själva ta konsekvenserna av det. Jag tycker att det är en form av curlande att lägga sig i sånt som förälder. Precis som Aw tycker jag också att barnen i den åldern ska sköta sitt skolarbete.

Som en waldorfpedagog sa föräldrar behandlar sina barn som jättebebisar i små beslut som barn ju kan ta själva. Men de begär att de ska kunna tycka saker om sånt som är viktigt som politik och vart familjen ska på semester.

Min teori är att vuxna människor själva har för lite att göra och för mycket tid att lägga sig i sina stora barns liv.

Min morfar sa skola kamrater med mera ansågs vara saker jag fick sköta själv och jag förväntades sköta mig.
Men jävlar vilka örfilar jag fick om jag kom hem med underbetyg eller med trasiga kläder..
Dessa föräldrar hade knappast tid att fundera över om han kände sig för bekväm i mysbyxor eller ej.
Cony
Inlägg: 143
Blev medlem: mån 08 aug 2011, 12:31
Ort: Trosa

Re: kläder i skolan

Inlägg av Cony »

Godkväll mari
Jag har läst boken När barnen tog makten av David Eberhard och jag tror nog att den kan vara i din smak så den rekommenderar jag.
Har läst, den har väl sina poänger.
Som en waldorfpedagog sa föräldrar behandlar sina barn som jättebebisar i små beslut som barn ju kan ta själva. Men de begär att de ska kunna tycka saker om sånt som är viktigt som politik och vart familjen ska på semester.
Känner inte igen mig alls, men håller väl typ med.

Har lite svårt att förstå dina poänger. Jag lägger ingen tid på mina barns klädval, förutom att jag satt standarden för den vid ett tillfälle, med till exempel "inga mysbyxor i skolan". I övrigt väljer dom sina kläder (i rätt storlek) själva, och ansvarar för sitt skolarbete, sysslor och umgänge. Allt inom givna ramar givetvis. Omsorg kallas det i min värld.
Bobo levererad med kejsarsnitt pga säte 23/11-11 (39+0). Barnabokad från början. Bobo har två fullständigt utsökta bröder födda 02 och 04, som bor med oss på halvtid.
Cony
Inlägg: 143
Blev medlem: mån 08 aug 2011, 12:31
Ort: Trosa

Re: kläder i skolan

Inlägg av Cony »

"Det infantila samhället" - Carl Hamilton
Mycket läsvärd.
Bobo levererad med kejsarsnitt pga säte 23/11-11 (39+0). Barnabokad från början. Bobo har två fullständigt utsökta bröder födda 02 och 04, som bor med oss på halvtid.
Skriv svar

Återgå till "Kackelforum"