Stor fnurra på sömntråden

[AnnaOlsson]

Hej!

Jag inser att jag borde ha skrivit hit för länge sedan och bett om hjälp. Men som alltid försöker jag reda ut saker själv.

Vi kurade lille Måns när han var 6 månader och det gick fantastiskt bra ända tills han blev 18 månader. Nu är han snart 22 månader och det är fortfarande problem.

När han blev 18 månader började han vakna och illvråla. Ramsan som fungerat så fantastiskt bra dittills tog inte alls längre. Han skrek verkligen hysteriskt. Ungefär samtidigt kom han in i en period av förtrots. När ramsan inte tog och han skrek hysterisk gick vi in till honom och tog upp honom. Det var enda sättet att få honom lugn. Vi var kvar i det mörka rummet och lade honom igen så snart han blev lugn. Kanske borde vi ha gjort på något annat sätt, eftersom det goda mönstret definitivt bröts då.

Sedan dess har det hela tiden mer eller mindre varit problem med sömnen på något sätt. Ett tag var det inga problem att lägga honom, men han vaknade upp och skrek flera gånger på natten och lät sig inte lugnas av ramsan. En period hade vi problem med tidiga uppvaknanden. Vi testade Mozart, men Måns blev bara mer hysterisk. Väckarklockan däremot har funkat ganska bra. För ett par veckor sedan gick det hyfsat bra att lägga Måns ner i sängen, men varje gång jag var på väg ut reste han sig och började skrika. Ramsan bet inte. Jag fick gå in igen flera gånger och lägga till rätta, men så fort jag var på väg ut reste sig Måns upp och började gasta.

Det har varit så många turer de senaste månaderna att jag inte minns alla. Vi har antagligen gjort fel på en massa punkter, men det går ju inte att låta honom bli hysterisk. Jag kanske ska nämna att Måns inte låter hans pappa lägga honom heller om jag är hemma. Då blir det vilda protester och skrik efter mamma.

Ramsan biter alltså inte alls längre, men jag fortsätter att säga den varje gång jag har lagt honom och är på väg ut ur rummet. Just nu är det stora problemet läggningen. Vi gör i ordning Måns för natten, busar en stund, drar ner och släcker tillsammans enligt väl inövad rutin. Måns får en godnattkram av ena föräldern (så gott som alltid pappan) som går ut. Måns börjar ofta vrida sig som en ål i famnen och gör det mycket klart för mig att han inte vill sova. Det går absolut inte att lägga honom till rätta. Han bara reser sig upp, gnäller eller skriker och vill upp i min famn igen eller helst ner på golvet och ut ur rummet. Han prövar alla möjliga knep för att förhala läggningen. Just nu är det vatten han ber om. Han verkar dock inte vara särskilt törstig. Jag har de senaste kvällarna sagt att han får dricka vattnet i sin säng och inte i min famn, och då är han inte alls lika intresserad längre.

Börjar han bli riktigt ledsen har jag märkt att det hjälper om jag börjar prata om vad vi/han har gjort under dagen. Jag säger "godnatt, sov gott" och "Nu ska Måns sova" om och om igen. Och Måns säger "Nej, nej, nej ..." hur många gånger som helst. Jag försöker lägga ner honom, men det är stört omöjligt om han inte själv vill. Han klamrar sig fast vid mig, försöker klättra ur sängen (det är nära att lyckas), krånglar och har man otur blir han så ledsen att han bara skriker och skriker och skriker och skriker. Ett par gånger har jag fått ta ut honom ur rummet för att få honom lugn. Vi har tittat i en bok med godnattvisor en stund, och sedan har det gått bättre att lägga honom.

För det mesta går det dock inte så långt. Men läggningarna drar ut mer och mer på tiden. Det är som att det är Måns som bestämmer numera. Han protesterar och protesterar och protesterar, och jag säger "Nu ska Måns sova" och försöker lägga honom. Så till slut sträcker han sig mot sängen och vill sova. Den senaste veckan har han verkligen somnat då och inte försökt ropa in mig igen.

Vaknar han på natten var det länge sedan det funkade med ramsan, så länge sedan att jag ofta glömmer bort att försöka med den. Ofta räcker det att jag lägger på honom täcket igen och går ut med en ramsning, men ibland kan jag få gå in om och om igen med tio minuters mellanrum, be honom lägga sig ner, lägga på täcket och ramsa mig ut.

Vaknar han för tidigt på morgonen brukar det funka att säga att det inte är morgon än och att han ska sova en stund till tills klockan ringer, lägga på täcket och ramsa sig ut. Men det kan hända att det är samma visa igen efter tio minuter.

Middagsluren fungerar däremot hur bra som helst. Måns brukar vara trött och säga att han vill sova. Tidigare sov han mellan 11.30 och 13.00, men nu har vi fått anpassa oss efter dagistider och flyttat luren till 12.00. Än så länge går Måns bara på dagis tre timmar om dagen. Han äter lunch där 11.30, Måns pappa hämtar honom 11.50 eller när han ätit färdigt, de cyklar hem och Måns lägger sig direkt. Oftast har min sambo fått väcka honom 13.30. (Nästa vecka börjar han dock dagis "på riktigt" och kommer att sova där.)

Kanske ligger den här luren för sent. Ända sedan vi kurade Måns vid 6 månaders ålder har han sovit natt mellan 19.00 och 7.00. Men nu är klockan ofta närmare 20.00 innan han somnar.

Jag tror egentligen inte att kvällsproblemen handlar om att Måns inte är trött. Snarare om att han känner att han måste ifrågasätta sänggåendet och vi inte lyckats bryta detta. Men vi har ändå testat att dra ner middagsluren till 45 minuter i två dagar nu. Läggningen tog lika lång tid ikväll ändå, men jag kände att Måns var tröttare än vanligt, för trött. Så jag tror inte att det var någon bra idé att korta dagsluren, i alla fall inte så mycket. Kanske testar vi att låta honom sova 1 timme på dagen.

Men jag tror att det måste till något annat för att vi ska få ordning på nattrutinerna igen. De fungerade verkligen som en dröm i ett år, och det känns så synd och jobbigt att det har blivit så här. Jag hoppas verkligen att någon har några goda idéer om hur vi kan komma till rätta med problemet.

Hälsningar
Anna

[Dumlekolan]

Hej Anna!

Skönt att du skrivit av dej, få lätta, ventilera, det är ju det som är så bra med forumet, att man får skriva och fundera, och så vet man att fina själar läser o kan ge feedback! Fantastiskt!

Det låter som att ni hamnat i en riktigt negativ spiral där Måns styr och ni är frustrerade och blir än mer frustrerade ju längre tiden går. Tråkigt att något som funkar bra vänder och blir en vanmaktsfråga.
För mej låter det som att Måns, i o m alla turer in och ut ur sovrummet, känner sig väldigt orolig för att sova. Jag hoppas att någon HÄR kan ge lite hjälp på hur ni kan bryta det. Jag vill från Gotland, skicka en stor varm styrkekram, och säga dej; vad bra att du tar tag i det, för allas skull, i er fina familj! Det kommer lösa sig, du verkar så klok och fin som mamma!

[AnnaOlsson]

Tack för dina uppmuntrande ord.

Hälsningar
Anna

[Tin]

Hej Anna,
då ska vi se till att reda ut det här, varmt välkommen.

Först en liten kommentar ang sömnen, ja behåll 1,5 timmars lur och 12 h natt. Def då han ska på förskola snart. I min erfarenhet är det inte läggningskrångel ett tecken på för mycket sömn utan snarare då tidiga morgnar.

Din lilla är snart 2 år. För en sådan liten förtrotsare är det vanligt att det plötsligt blir struligt på kvällar och nätter, samma lilla pyssling som tidigare somnat nöjt och sovit hela natten kan börja gråta, skrika, vara ledset... ja det du beskriver. Som förälder står man där med skägget i brevlådan, undrar vad man gjort för fel, och varför inga av verktygen fungerar som de tidigare gjort. Man tar upp och tröstar, börja ändra på saker och ting för att få respons med följden att liten blir ännu mer förvirrad, och frågorna blir bara större och större!

Så istället för att testa en massa saker skulle jag för att bryta mönstret köra en minikur. Och varför då, jo för man är sjukt peppad när man kurar.
Man har förberett sig till max (i detta falla genom att läsa förtrots och trots kapitlen i barnaboken), och man har lagt upp en plan för hur man vill ha det, dvs det goda mönstret, man har attityden på topp, och man är därför galet konsekvent i sitt agerande. Och detta är medicinen som liten behöver för att ta sig igenom detta. Det svajar inom liten, förtrotsen är ett utvecklingssteg som är omvälvande för ett barn om än bara en försmak på den stora trotsen. Och när det svajar inom en, och man därför har extra många frågor (läs skrik, vill ha vatten, vill inte busa, vill plockas upp, etc) så vill de små liven helst av allt bara ha samma raka svar varje gång. "Oroa dig inte, här är allt som vanligt, sov du gott, jag vaktar." Precis det svar som små kurbarn känner så väl sedan de var pytten.

Så på med attitydmössan (mycket är vunnet bara där), kör en minikur från dag 2 i schemat. Bestäm er för hur ni vill att läggningarna ska se ut (t ex skulle jag skippa tillrättaläggandet, han är för stor för det.). Bestäm också vad som är ert krisverktyg - t ex ta upp är inge bra, bättre med solfjäder eller buffa. Inkludera pappan, varannan natt typ - det bestämmer ni, inte Måns - och han kommer (efter vissa protester) tycka det är skönt att ni tar kommandot och bestämmer. Läs på om förtrots och trots i barnaboken så ni är med på hur liten uppfattar allt detta. Sen kör ni och inget mer spring i litens rum!
Uppvak på natten, möts med ingenting, alternativt ramsa. Uppvak på morgonen, möts med pangramsa följt av mozart eller husljud. Och behåll definitivt väckarklockan.

Jag har alltid känt att det är mycket enklare att exekvera när man har en tydlig plan, och skeenden såsom förtrots kan rubba ens eget agerande så att man hamnar i en negativ spiral. Men tänk tillbaka när ni kurade första gången, då visste ni minsann var skåpet skulle stå. Det kan också vara värt att funderar på när han skriker om han är ledsen eller förbannad, för förbannad kan man väl få vara lite till man när det behövs.

Jag bollar gärna vidare!

kram Tin

[AnnaOlsson]

Tack för ditt svar, Tin!

Var hittar jag mer info om en minikur?

Och hur gör jag när jag lägger Måns utan att lägga honom till rätta? Ska jag bara ställa ner honom i sängen och ramsa mig ut? Han lägger sig inte frivilligt utan att ha fått vara i famnen länge. Men jag antar att jag skulle kunna gå ut ändå och sedan gå in och lägga på honom täcket när han har sovit i tio minuter (om han somnar).

Jag har svårt att tro att buffning eller solfjäder skulle funka. Vi har inte använt de verktygen sedan han var 6 månader. Jag tror att han skulle bli fullkomligt vansinnig. Dessutom är han stark och skulle göra motstånd. Det är nog lättare att buffa en bebis än en kille på snart två år. Jag vet inte om jag skulle fixa det.

Självklart har du rätt i att Måns inte ska bestämma vem som ska lägga honom. Varannan kväll låter bra. Vi har allt tänkt på det, och jag har gått ut och gått någon kväll strax innan läggning så att Måns pappa ska kunna lägga honom. Då har det gått bra, men självklart ska jag kunna vara hemma även om min sambo lägger.

I natt har Måns sovit från 19.45 till 6.30 och kunde då (efter en kram) tänka sig att sova en stund till. Skönt att få sova en hel natt, men det vore ju toppen om läggningarna kunde funka också.

Ska läsa mer i Barnaboken ikväll.

Tusen tack för alla råd!

Hälsningar
Anna

[Sigyn]

Hej!
Jag är ingen expert på kurning med stora barn, men vill i alla fall ge några ord
Min son är straxt över två år nu. Han körde ett tag med att han villa ha vatten, i några kvällar gick jag ut och hämtade en flaska och varje gång så småflinade han när han fick mig att göra som han ville. V började då precis innan han skulle läggas fråga om han ville ha vatten och erbjöd. Varpå han inte ville ha, och då kunde vi ju säga när han bad om det i sängen att han minsann fick sin chans. Efter några kvällar struntade han i det

Jag skulle nog inte buffa eller solfjädra en tvååring heller, satsa på ramsan bara.

När vi lägger vår son lägger jag ner honom på rygg och lägger över täcket mm. Ibland när han strular och satt sig upp osv så har jag bara lagt ner igen typ en eller två gånger, ger han sig inte har han fått sitta när jag ramsat ut. Då har han oftast protesterat, man lite samma där, han fick sin chans, så han lärde sig tillslut att det inte va lönt att försöka sätta sig upp.


Det här kommer gå bra för er, tvååringar är ju underbara MEN dom behöver övertydliga regler och bestämda föräldrar

[AnnaOlsson]

Tack för ditt svar!

Det där med vattnet har jag också tänkt på, men så har det inte blivit av. Jag ska testa redan ikväll.

Måns sover alltid på mage och vi har alltid lagt ner honom på mage. Men då är det ju väldigt lätt för honom att ta spjärn med armar och ben och göra motstånd. Kanske ska vi testa att lägga ner honom på rygg?

/Anna

[Sigyn]

Min son sover alltid på sidan eller mage, men det spelar ju ingen roll hur man lägger ner dom för det fixar dom ju själva. Tids nog efter er kur när han inte kommer göra motstånd, kommer han säkerligen göra som vår son, vi lägger han på rygg, sen lägger kan sig tillrätta själv och sp lägger vi på täcket. Till en början dock kommer han väl säkert inte göra det. men de lär sig ju.
Fick ett tips nånstans ifrån att man kunde ha ett extra täcke utanför sängen, just för att de somnar ju ofta utan, eller på täcket eller vad som helst utom under, och vill man att de ska ha täcke utan att man ska behöva råka väcka bara för att man drar bort det täcket som barnet typ ligger på så har man ett extra som man bara slänger över. Om man nu vill. Själv har jag aldrig brytt mig om det där men tyckte det var smart.

[Tin]

Hej igen,
jag gillar denna länk:

http://www.annawahlgren.com/index.php/v ... ela-natten
börja från "andra natten" en bit ner på sidan.

Sen finns det mycket smått och gott i denna sammanställning:
http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... =7&t=20621

Jag lägger min 9 månaders, plopp ner i sängen på mage, täcke på, jag går genast ut och ramsar. Det är allt - det tar 15 sekunder. Sen är det upp till liten om man vill snurra runt, sparka av sig täcket, lägga sig på rygg eller vad man nu behöver pyssla med en stund för att komma till ro, lite privatliv får man ju ha även om man är liten tänker jag. Mamma ska tänka ut ut UUUT ur litens rum vid nattning.
Ibland ställer sig min lilla upp och liksom fastnar där, då får jag gå in och göra om proceduren, men din lilla är så mycket äldre än min så det borde han kunna reda ut själv. Han vet ju att det är sovdax med ramsan menar jag.

kram Tin

[AnnaOlsson]

Tack för länkarna!

Nu ska vi läsa på och förbereda oss för en minikur.

När Måns var 9 månader gick läggningarna också supsersnabbt och problemfritt. Då hade han inte börjat ifrågasätta dem ännu.

Jag började hur som helst så smått redan i går med massor av attityd av självklarhet. Jag hade nog tappat bort den någonstans på vägen. Läggningen gick mycket bättre än vanligt. Måns var visserligen riktigt förbannad. Han försökte slå mig i ansiktet, men jag tog hans hand och klappade mig fint och förklarade att man inte får slåss utan bara klappa fint och berömde honom för det. Det gick inte att lägga honom ner, och han försökte klättra ur sängen. Han får över ena foten, så jag blev orolig och vågade inte riktigt gå ut med en gång. Jag ska lägga något mjukt under i kväll. Men sängen är så hög att det ändå känns otäckt om han skulle ramla.

Hur som helst gick jag i alla fall ut efter en stund med en ramsa. Måns var förbannad, men så började han ligga och prata. Efter ett tag började han dock ropa på mig igen, och det hjälpte inte med ramsa, utan han blev ledsen. Jag gick in och frågade vad han ville, och han ville ha papper och bli torkad om näsan. Jag var lite orolig att han skulle fortsätta att ropa på mig och fråga efter papper. Han ville absolut inte ligga ner. Han fick en snabb kram (kanske dumt) och jag sa (med mycket attityd) att han skulle sova nu. "Nej, inte sova", svarade han argt, men sträckte sig mot sängen. Och sedan var det lugnt och han somnade. Även om det tog lite tid kändes det som en vändning. Jag kände mig glad och inte frustrerad när läggningen var över. Attityden av självklarhet är nog bra för båda föräldrar och barn. Jag börjar också ana ljus i tunneln och tänker att så snart läggningarna fungerar igen kan min sambo och jag ordna barnvakt och gå ut på egen hand någon kväll. Det kan behövas.

Sedan vaknade Måns visserligen en gång på natten och kunde inte somna om själv (men snabbt med hjälp) och alldeles för tidigt på morgonen, och då funkade det inte så bra.

Jag följde tipset om vatten också och det funkade klockrent.

Hur som helst ska vi läsa på nu och köra minikuren på riktigt så snart som möjligt. Jag är säker på att det här kommer att ordna sig.

Hälsningar
Anna

[Dumlekolan]

Tänk vad attityd, insikt o bestämdhet kan göra skillnad! Fint jobbat!
Rom byggdes inte på en dag, ha det i åtanke! Men du/ni är på G!


Härligt med barnvakt o få gå ut, lite tid på tu man hand. Tills dess, köp hem något gott vin, lite kex o mys på hemma, tänd lite doftljus o njut av att ni gör något gott för hela familjen. Skapar bra sömn!


Trevlig helg!

Kram Linda 8)

[Sigyn]

Även om han ropar på er, så länge han inte är förtvivlad så strunta i det. Min tvååring ligger ofta en halvtimme innan han somnar och då kan man få höra honom ropa på både mamma och pappa, även farmor, mormor eller liknande.
Han kan även lägga till värsta fejkgråten när vi ramsar oss ut, eller börja ropa på oss, eller be om saker. Men jag brukar bara totalt ignorera honom för jag gissar, att om jag skulle avbryta ramsan och svara honom, så kommer det nästa kväll bara ropas mer och mer. Så budskapet här är att man nian prata så länge man står vid sängen, vi brukar busa lite med gosedjuren och så. Men när ramsan väl börjat så är det godnatt och inget annat. Typ.
Sen är det ju en annan sak om man ropar förtvivlat eller ledset, men det dör kommer ju fixa sig i och med minikuren