I bland blir det rätt lustigt.
Jag läste Dagens Nyheter i dag, och det fanns en artikel om hur reklamen numera sniker sig in på barn ( eller något sånt).
Det fanns en till artikel under, ni vet en sån där artikelns heading er markerad med fet stil.
Jag tittade snabbt på den, och det sto: Gör barnen till konsulenter.
Vad smart! tänkte jag. Det är ju en strålande lösning, ge barnen en snabb införing i reklamens mekanismer (Fabriksägare vill att vi ska köpa mycket, därför finns det så fina bilder på leksaker!), och låt dem så gå loss på några reklamer och be dem förklare för oss hur just dessa reklamer vill locka oss att köpa. Finns det ett bättre sätt att lära barn hur reklam fungerar, och därigenom låta dem bli kritiska till reklam? Hur smart som helst!
Hann jag tänka, på den bråkdelen av en sekund som det tog för min hjärna att uppfatta att jag hade läst fel.
Artikeln het: Gör barn till konsumenter.
Och det är ju inte riktig samma sak.
(Fast jag tyckte ändå att min idé om de små konsulenterna var rätt bra!)
Hur gör ni kring detta med barn och reklam?
Barn och reklam
Re: Barn och reklam
Jag och sonen analyserar, har jag börjat tidigt med. Liten balansgång i att inte beskriva mänskligheten som ond med vilja att luras när han var yngre, men eftersom vi bombarderas varje gång vid handling mm så måste jag säga något om det.
Vi har haft långa diskussioner om vad någon vill sälja, vem som vill sälja, om det är något som vi eller någon annan kan behöva - eller om vi kan avstå. Sonen tycker numera att han är expert på reklambudskap...
Samma, fast svårare, med den innehållslösa våldskultur som prånglas ut till barn och som finns hos snart sett varje kompis. Den är svårare, smartare gjord för barn, och den har en magi i barns ögon som man inte vill släcka, i alla fall inte till förmån för någon gråare vardag.
Jag analyserar också den, gör djupdykningar tillsammans med sonen. Nu senast i en legoserie som heter Ninja och som är en massiv kampanj med filmer, youtubeklipp, figurer, legopaket, reklam och säkert kommer snart ätbart också.
Nu är sonen äldre, 6,5 år och tiden är kommen för att han också lär mig en hel del om vad som pågår. Så jag kommenterar mindre men frågar desto mer. T ex om karaktärerna (som karaktäriseras mest av vilka vapen och fysiska förmågor de har): Har han varit kär någon gång? Varför är det viktigt för honom att rädda landet han slåss för? Och om de goda: Vem är det som bestämmer i gruppen? Röstar de tillsammans om vad de ska göra? Och om målet för deras fighter: Vad vill de göra med landet om de vinner? Vad gör de om de förlorar? Vad skulle du vilja göra i deras värld?
Jag tror att frågor räcker mycket långt. Att legot sedan inte kommer in i vårt hus och filmerna inte i hans ipad är mycket strängt mot honom tycker han, och tydlig signal tycker jag. Men jag känner stort ansvar för att föreslå alternativ när jag säger nej, så denna vecka har kantats av en massa kompensation!
Vi har haft långa diskussioner om vad någon vill sälja, vem som vill sälja, om det är något som vi eller någon annan kan behöva - eller om vi kan avstå. Sonen tycker numera att han är expert på reklambudskap...
Samma, fast svårare, med den innehållslösa våldskultur som prånglas ut till barn och som finns hos snart sett varje kompis. Den är svårare, smartare gjord för barn, och den har en magi i barns ögon som man inte vill släcka, i alla fall inte till förmån för någon gråare vardag.
Jag analyserar också den, gör djupdykningar tillsammans med sonen. Nu senast i en legoserie som heter Ninja och som är en massiv kampanj med filmer, youtubeklipp, figurer, legopaket, reklam och säkert kommer snart ätbart också.
Nu är sonen äldre, 6,5 år och tiden är kommen för att han också lär mig en hel del om vad som pågår. Så jag kommenterar mindre men frågar desto mer. T ex om karaktärerna (som karaktäriseras mest av vilka vapen och fysiska förmågor de har): Har han varit kär någon gång? Varför är det viktigt för honom att rädda landet han slåss för? Och om de goda: Vem är det som bestämmer i gruppen? Röstar de tillsammans om vad de ska göra? Och om målet för deras fighter: Vad vill de göra med landet om de vinner? Vad gör de om de förlorar? Vad skulle du vilja göra i deras värld?
Jag tror att frågor räcker mycket långt. Att legot sedan inte kommer in i vårt hus och filmerna inte i hans ipad är mycket strängt mot honom tycker han, och tydlig signal tycker jag. Men jag känner stort ansvar för att föreslå alternativ när jag säger nej, så denna vecka har kantats av en massa kompensation!
Förälder till son född 07, BB-fostrad, SHN-kurad en månad vid 2 års ålder
Re: Barn och reklam
Min dotter har lustigt nog som av sig själv varit mycket kritisk mot reklam. En egenskap hon har som jag tacksamt tagit emot(och inte ser som min förtjänst).
Hon har tidigt pratat om att de vill luras med reklam.
Kanske kan man tidigt prata om hur man kan luras med reklam och kanske göra en låtsaslek där en nalle får köpa något som visar sig otroligt värdelöst.
Hon har tidigt pratat om att de vill luras med reklam.
Kanske kan man tidigt prata om hur man kan luras med reklam och kanske göra en låtsaslek där en nalle får köpa något som visar sig otroligt värdelöst.