Är det dagsluren som ska bort?? (2år 7mån)

[carin73]

Hej och Grrr...

Publicerade en följetong i form av vår "antisnyftkur" för några veckor sedan. Framgångsrikt överlag. Men nu är jag frustrerad igen, gick nyss med öronproppar för att slippa höra.

Kl 6 går pappa eller mamma upp. Kl 6.02 kommer gråttjutet. Sedan höres "mamma" eller "pappa" eller "vill komma yp" konstant gråtandes till dess morgonen officiellt börjar (kl 06.45).

Ramsar x 2 direkt (markerat) en gång. Sedan får han vara och vi kör på på nedervåningen. Någon gång har vi ramsat igen efter 20 min men det gör ingen skillnad. Stortjut som svar (75% ledsamt) och "fortsatt maaammma/pappa", "ja vill komma yp" högt). Vi har ju inte glömt honom även om det låter så, det vet jag att han vet.

Skratt till gonatt tummar vi inte en mm på, och "godmorgonet" är vi noga med sedan föregående kur. Glatt, hurra vilken bra dag!, inga frågor, gemensam aktivitet och han blir på kanonhumör på 2 sek.

Han har alltid bajsat. (Funderar på en skål blåbärspuré till kvällen ).

Pappa får ta upp honom numer för jag är så irriterad kl 06.45 att jag är rädd att det märks igenom . Pappa överhuvudtaget tycker att "det går ingen nöd på honom" och äter lungt vidare sin gröt. Jag tänker snarare och min morgonhumör går i botten.

Vi diskuterade denna morgon - verktygen "tar inte". Kanske är det dags att ändra i hans schema (dagsluren bort??)? Eller är han bara såååå envis och skall hållas? Kommer han någonsin ge sig och lägga sig ner och åtminstone vara tyst? Det känns inte så.

Han sover 30-45min på dagis, har dock inte somnat på helgerna 2 helger. Då varvas gråt med sång. Han somnar bums på kvällen och är aldrig gnälltrött.

Giv oss ny styrka eller ett tips!

Varma hälsningar
Carin

[Gäst]

Själv tycker jag att det ÄR svårt att ge beskedet att de ska sova trots att "huset är vaket". Särskilt när de är så stora. Så hade jag varit du så hade jag haft morgon när ni går upp. Sedan kan du lägga till den förlorade sömnen på midagsluren istället. Eller lägga tidigare på kvällen.

8) 45 minuter hit (på en så stor och färdigkurad kille) eller dit tycker jag personligen inte spelar någon roll...

Huvudsaken är att det finns en middagsur och sömnen på natten är sammanhängande och inte under 10,5 - 11 timmar! Det går jämt upp om man ser det över en månads tid t ex. Man kan ge längre midagslurar och lägga tidigare på kvällarna för att få ihop sömnbehovet!

[miar70]

Hej Carin!
Jag håller med mammut maria, börja morgonen tillsammans, glada allihopa. Det verkar som att han trots allt är utvilad!
Kanske ska du gå in och väcka honom istället, så att han inte behöver känna sig tvungen att ropa på er varje morgon, det kanske får honom att stressa av i fortsättningen och sova längre? Försöka duger!
Lycka till, kramis Mia

[carin73]

Faktiskt inte de svar jag trott skulle komma! Men det är bra, så att man tänker efter.

Visst skulle vi kunna börja morgonen allihop kl 06. Men det har ju funkat så bra (fram till jul, sedan i perioder) med 12 tim-nätter och så är det så skönt att få den där stunden själv på morgonen.

Undrar bara om det skulle resultera i längre dagslur - tror inte det, för han vaknar efter 45 min (om han ens somnar) redan nu och han är ju faktiskt vaken från 06 (om än förbannad ) även om dagen inte officiellt börjat då. Får totalt knappt 12 timmar/dygn som det är nu.

Är det knäpptyst, som på helgen, har han sällan vaknat och gråtit 06, då väcker vi ibland strax före 07.

Hoppas på fler svar och alternativ innan vi ger upp vår f d lugna morgonstund...

Att väcka honom skulle kännas rätt - för att vända den tråkiga starten. Eller tja, minns nu de gånger vi väckt på helgen - hans första ord är "dumma dig!"

Varma hälsningar
Carin

[miar70]

Om du lägger honom tidigare på kvällen, så han får sina 12 timmar ändå? Men kanske blir det FÖR tidigt att somna då...
Kramis Mia

[carin73]

Nästa helg åker dagsluren. Tror jag. Hindra mig någon om ni har erfarenhet av liknande - att det kanske är en period då han behöver mindre sömn...?

Lördag och söndag morgon har det varit tyst i huset kl 6 och sonen har sovit. Vi har bestämt att morgonen börjar 06.45 ist f 07 fr o m nu och har väckt honom på marginalkvart 06.30 i helgen för att försöka få bort associationen vakna = gråta. Det har funkat bra och han har varit väldigt lättväckt, satt sig upp direkt, glad.

Dock ingen sömn på luren varken lör eller just nu (står och hoppar i sängen och säger "ja vil a tai-mat" varvat med "de e läjon maama - vi måste synda åss!" )

När den som lägger på dagen kliver över tröskeln ut från rummet börjar gråten. "Mamma", "pappa" höres i 20-30 min innan han börjar med mer underhållande aktiviteter 8) .

Idag dammsög pappa nedervåningen efter läggning. I 20 min står farbrorn och gråtropar på oss - ändå! Hello?!

Vi ramsar ingenting. Låter honom vara. "Väcker" efter 45 min, låtsas som om han sovit som en stock. Han håller med.

Vet inte hur vi ska göra imorgon bitti. Börja dagen kl 06 är för mig ett motstånd. Men det kanske är det som krävs om vi vill behålla dagsluren och en liten sov morgon Gå upp 06.15 på marg kvart på helgen? Gulp! Alla i hela världen sover ju som grisar... . Det har vi lärt oss av Anna.

Vänliga hälsningar
Carin

[carin73]

När jag själv hittat en tråd som är intressant blir jag så besviken när det inte finns ett "hur det gick!" i slutet. Därför redovisar jag kort hur vi bestämt och hur sonen reagerat. Tack till er som svarade och gav oss lite nya tips vi inte tänkt på där vissa passar och andra passade mindre bra!

Natten har vi förkortat från 19-07 till 19-06.45 fast hittills har vi väckt/tagit upp på marginalkvart 06.30 i ett försök att arbeta bort vakna = gråt. Så det kanske blir 19-06.30 officiellt. Vi får känna av lite.

Har också bestämt att försöka hålla kvar dagsluren och inte ge upp så lätt (tack vare många lästa inlägg i frågan!). Den behövs ju ett tag till . Vill han vara vaken så fine, men gråten ska bort och det jobbar vi på med olika verktyg.

Efter tre väckingsmorgnar på rad (vaknar glad) har han varit vaken två ggr på rad, men varken gråtit eller snyftat. Bra! 8)

Men tänk, inatt kl 00.19 väcktes jag av lågmälda "maaama...", lång paus "maaamma... ". Pappa sov förstås vidare, som pappor gör.

Vad i hela friden?? Det har aldrig hänt sedan kuren för över 1,5 år sedan.

Nu har jag ju läst (för) många inlägg på senaste tiden om småfolk som får för sig att testa lite nytt - typ börja höra sig för vad andra sysslar med när de själva vaknar miss i nassen. Vad händer egentligen under tiden jag sover? Men inte händer det väl oss?

"Maaaaamma..." höres igen.

Hjälp, hur var det nu? På natten sover man, just det. Ingen stor grej. Ramsar förbigående, med trött, låg och bestämd röst nästan från sängen.

Tystnad. I någon minut.

"Maaaamma..." mer gråtigt men fortfarande med låg och försynt röst. Följt av lite högfärdshosta. Vilken en... försöker väcka oss så här och testa oss. Nej nu!

Ramsar igen bestämt och lite högre. Nu då?

Mer högfärdshosta. Ska jag gå in med vatten månne? En gång är ingen gång och det har ju funkat förut. Men han är ju inte förkyld?

Tystnad.

"Maaaaaaaaammaaaa!" Hosta igen. Och kräk. "MAAAAMMMAAA!"

Stackars liten. Han stod och mådde illa... Klart man får ropa då.

Pappa sanerar och städar halva rummet och vi sitter i badrummet på en handduk och väntar. Ingen chans att det gick att stanna i sängen.

"Ja ropa mamma" säger han viskande och trött... som om han undrade om det var ok.

"Det får man göra om man ska kräkas", svara jag.

"Sova snart? Nu bätje. Komme inge meja". :-#

Vilken sötnos. Lägger sig igen. Men 15 min senare hörs "kommej meja" och jag hinner precis dit.

Samma visa igen, men sedan somnar han snabbt och sover till 06.30. Det första man möts av på morgonen sedan är en solstråle som säger "de kom inge meja!!!"

(och inget mej haj kommit sedan dess och mamma och pappa har klarat sig hittills - kanske med hjälp av det för oss nya husmorstipset "svälja 5-10 vitpepparkorn!" )

Varma hälsningar
Carin

[annawahlgren]

Vilken hjärteknipande historia Klart man får ropa lite diskret på mamma när man mår apa. Och bli glad - och stolt - när det inte kommej meja

Så gläds nu med lilla barnet att han är frisk igen (utgå från det) och sover som en dröm igen (utgå från det också) och anlägg den gamla välbekanta Attityden av total självklarhet

Håller absolut med dig. Jag vill också veta hur det gick

[carin73]

Hej snälla Anna!

Hoppas att du haft en bra tid!

Vet du - jag har tappat modet och orken (givetvis bara för stunden men ändå ).

Sitter hemma och försöker jobba (hemma från dagis p g a tidigare kräk) men går mest och skramlar i skåp och dörrar med flit. Allt ska ju vara i sin ordning, men inombords är jag så faktiskt irriterad nu (och hungrig). Det har gått 7 dgr sedan översta inlägget och vi får faktiskt ingen ordning på dagsluren.

Sovit som en sten 19-06.30 på nätterna - vi har väckt men han har varit på G att vakna. Men man vill bara inte sova, eller ens vila på dagen. Nu står han och skriker "mamma/pappa koooooom/var e du nåstans/vill koma yp/ osv osv" sedan 25 minuter. Så har han hållit på i 1h-1h och 15 min hela veckan. Inte sovit en blund. Ibland pausar han och pratar, men ropar och gråtskriker mest. Skrattar till läggningen även om han deklarerar att han vill sitta i sängen, inte ligga. Visst - gör du det! Kommenterar det inte.

Ser kanonglad ut när vi "väcker" och vi låtsas som att allt är som det ska. "Vad du har sovit gott och nu ska vi ut i snön!" Han är på, inte ett dugg grinig - då.

Igår, för första gången på länge började jag ramsa regelbundet (typ 4 ggr totalt på 1h 15min) när allt stegras. Glatt, tydligt men aningen förbigående från nedervåningen. Han blir asförbannad. Annars hittills har vi låtit honom vara. Möjligen en bestämd ramsa.

Ärligt talat - ska vi bara stoppa i öronproppar och låta honom somna om han vill? Attans vad irriterad jag var på honom igår - det är stressande att höra så länge när man själv kanske vill titta på OS/arbeta/pyssla... Grrr...

Det här är den tråkigaste stunden på hela dagen för annars är han glad som en lärka, och samarbetsvillig, lite förtrotsig, och busig, och matglad och och...

Varma hälsningar
Carin

[carin73]

... kom på en sak nu vid spisen, nynnandes på Pippi för att slippa nås av det papegojenliga "paaaaappa, uhu uhu" (som åkt till jobbet).

Man kanske skulle "förbjuda" dagsvilan några dagar?

"Idag får man inte vila!"

Eller kanske inte...

Han älskar ju att sova på kvällen och natten.

[carin73]

Har funderat mycket. Försökt ta ett steg ut och se på det hela med andra ögon. Vad är det som gör att det funkar?

Har kommit fram till att det är ren och skär trots och en nypa pigghet. På dagis somnar han, fast det tar längre tid än före jul (då detta egentligen började, fast i perioder). Alltså - han behöver någon stunds sömn eller bara vila, men han verkar ha fått för sig att "vägra" hemma.

Det har blivit en ond cirkel på helger och sjukdagar hemma. Hur mycket vi än skrattar och busar innan.

Åtgärd 1:
Försöka bryta den onda cirkeln: dagslur = rop och gnäll så fort vi lämnat tröskeln.

Aktivitet 1:
Idag lördag åkte vi in till stan, åt lunch inne i stan och tanken var att han skulle somna till i vagnen framåt 12.30-13. Icke. I bilen dock, 13.45 - PANG! bara. Hann knappt ur garaget. 20 min fick han.

Plan söndag:
Antingen se till att vara borta över lunch/lur och somna/vila där vi hamnar för stunden - allt för att komma bort från rutinen äta - ny blöja/potta - vila i sängen, som har fått en sådan negativ touch.

Vi lyckades ju bryta den onda cirkeln med snyft/gråt vid uppvaknandet på morgonen genom att börja väcka honom varje morgon. I morse vaknade dock en pigg familjemedlem kl 6 (utan dagslur igår) men hade vett att ligga och småprata med sig själv till 06.25. TACK! Det var första gången han LÄT nöjd och glad innan vi kommit in! 8) Senaste dryga veckan har vi som sagt väckt 06.20-06.30

Och så en anekdot från dagen:
En leksaksgubbe i form av en gatustädare med sopkvast i handen och tillhörande sopbil hemma har fått det fantastiskt manliga och lämpliga namnet "Kerstin". Väl inne i stan idag mötte vi denne mörke herre med just en sådan sopvagn som gick och tömde papperskorgar och sopade. "DÄ Ä KERSTIN! MAMMA!! KERSTIN STÄDA MITT SNOPAPPEJ I SOPTYNAN!!" utbrast lillfabrorn och pekade med hela handen och både snälla tanter och farbröder vände sig roat om och log åt det fina namnet denne förnäma städare verkade ha! lol: Vi vet inte om städare förstod dock... :-k

[carin73]

0 steg framåt, 2 bakåt.

Vaknade i morse kl 06 med ett skrik (dröm). Ingen åtgärd från oss.
"Hårt bajs, uhuhu".

"Vi tittar på det sen... "ramsa x 2". Kl 06.25 i en kort gråtpaus tar vi upp honom.

Ovanligt trotsigt beteende under förmiddagen. Men springer upp för trappen när det är vila 12.15. Vi stannade som sagt hemma - tänkte med självklar attityd att här ska vilas, PRECIS som alltid. Han springer upp (skrattandes) och gömmer sig på sitt vanligs ställe. Mamma letar och letar. Bus och kul. I säng. Allt ok.

Ok ut från tröskeln men sedan... står sedan 55 minuter och gråtropar på mig.



Pappa tycker återigen att "det är inge synd om honom" och kan vid utfrågning fortsätta så här några helger till.

[miar70]

Kanske är det dags att ta bort dagsluren? Min dotter är lite äldre, och en del dagar sover hon en timme, men de flesta inte. Vi har vilan i soffan, både hon och jag (och andra som är hemma då), jag sätter på en film och så ligger vi. Är hon trött, somnar hon, om inte så får hon iallafall vila. Kanske inte direkt AW-metod, men en skön stund på dagen, och hon väljer själv det hon behöver.
Kramis Mia

[carin73]

Tack Mia för ditt svar!

Att ta bort dagsluren har varit min tanke sedan det började strula. (se rubriken! )

Sade till min man idag att det enda som får mig att med alla medel försöka behålla dagsluren är att jag till 200% tror att den behövs ett bra tag till. Inte minst för att jag läst det i Barnaboken och här på forumet, inte en gång utan väldigt många. I övrigt är det ju första barnet så jag har ju ingen erfarenhet av att ta bort den för tidigt. Men hade jag inte varit AW-fan hade den nog rykt för ett tag sedan.

De största barnen på dagisavdelningen (2,5-3 år) vilar bara utan att somna, eller får lyssna på saga i soffan och s a s varva ner en stund. Lillfarbrorn somnar ju oftast där men så är tempot ofta högre på dagis än hemma.

Samtidigt är det tydligt att han behöver någonting mer på helgen än nattsömnen då han somnar direkt i bilen de dagar vi åkt någonstans på e m.

Om vi stryker luren från ordinarie schema kanske han ber om att få vila en stund när han inser att han inte "måste"? Det är förhoppningen. Han är ju så klok...

Jag är väl en typisk mamma som vill göra allt "rätt" och rädd att ändra på något som jag senare får äta upp. Därav mina halvdesperata försök till att få medhåll eller mothåll från er, forumister och erfarna föräldrar! (och Anna - när och om hon har tid!! )

Varma hälsningar
Carin