Jag har en 3,5 mån liten dotter som hittills har samsovit med oss i vår säng. Nätterna har gått riktigt bra, hon har vaknat med några timmars mellanrum, ibland tätare och ibland mera sällan, och har ätit och sedan somnat igen, precis som jag gjort. Skönt och mysigt har vi haft det.
Men nu börjar vi störa varandras sömn, har jag märkt. Hon somnar oftast med bröstet i munnen, och direkt jag försöker ta ut det så tar det inte många minuter innan hon vaknar och vill äta igen. Jag har försökt vänta och se om hon somnar om av sig själv, ibland lyckas det, ibland inte. Dessutom har det gått till det att jag också måste gå och lägga mig vid ca 19.30 tiden då hon ammas till sömns, i vissa fall har jag sedan lyckas smyga mig ut, men endast med hjälp av en uppvärmd vetedyna bredvid henne istället för mig! Hon märker genast då jag är borta
Så nu har vi då bestämt att försöka få henne att sova i egen vagga. Hon har inte trivts i vaggan längre stunder, inte ens då hon var nyfödd - hon har alltid varit en famn-flicka, som helst spenderar hela dagarna i famnen. Hon är väldigt nyfiken och ivrig, vill framåt konstant, och höll huvudet upprätt redan på BB.
Nu undrar jag hur vi ska gå till väga med att börja vänja henne vid att sova ensam. Ibland på kvällarna har vi försökt få henne att somna med nappen istället för mitt bröst, efter att hon ammats mätt, men det har resulterat i gallskrik i ca 1-1,5 h... På dagarna sover hon jättebra i vagn, ute, jag har inte lyckats få henne att sova dagssömn inne
När hon sover i vagnen ute har hon oftast nappen i munnen, är detta onödigt, någon jag borde försöka jobba bort redan nu? Hon har alltid varit en ganska "gnällig" bebis, som inte varit nöjd långa stunder, fastän hon varit både mätt och nyvaknad, därav har nappen varit ganska användbar..
Snälla, ge mig råd!