vill inte sova längre

[hannah_lax]

Vi kurade vår son när han var 10 månader, nu är han 2 år. Kurningen gick bra och han har sovit hela nätterna igenom fram tills nu. Han började på dagis för ca 2 månader sedan och har faktiskt sovit även där, med vissa undantag. Sedan en tid tillbaka har han vaknat tidigare (vid 0600 och ibland även 0500 istället för 0700) och då han vi tagit upp honom då han ropat på oss och ibland varit ledsen. Sedan tre kvällar tillbaka han han vägrat gå och lägga sig. Vi har gjort samma rutin som vi brukar och lagt honom med ramsan kl. 19.00. Han har blivit jätteledsen och storgråtit, slängt iväg snutten och ropat på oss. Vi har inte haft hjärta att lämna honom gråtandes en längre stund, har försökt att ramsa utanför dörren, men har till slut gått in och lagt honom i sängen igen. Efter ett tag har vi varit tvungna att plocka upp honom. Han har då kommit upp och sagt "inte nana" massor av gånger samtidigt som han har pratat konstant och hittat på saker för att försöka slippa sova. Han verkar jättetrött, men verkar ha ren och skär panik för att gå och lägga sig. Nu har vi precis lagt honom igen, kl. är 22.00 och nu gick det äntligen bra. Vad gör vi nu i fortsättningen? Han behöver sin nattsömn för att orka med dagis. Han verkar inte lyssna på ramsan. Vi klara inte av att låta honom ligga ensam och gråta (han låter verkligen helt förtvivlad) och somna av ren utmattning. Igår grät han i en timma även när jag gick in och la mig i soffan i hans rum bredvid spjälsängen. Kan tillägga att vi ibland "fuskat" med tiderna och förskjutit sömnen en halvtimme/timma eller så, det kanske man aldrig kan enligt SHN, men det har vi iallafall gjort dumt nog. Ibland känns tiderna så jobbiga att hålla i det dagliga livet, men självklart får vi göra det i fortsättningen för att inte riskera sömnen. Behöver vi kura om på något sätt?

Med vänlig hälsning,

Hannah

[Tin]

Hej oh varmt välkommen,

vet du jag tycker det känns som om ni ömma föräldrar tappat styrningen lite bara. Det är lätt hänt när de små sovit i månader tom ett år utan krångel. Man blir lite ringrostig helt enkelt i sina svar till liten.

Först och främst, det kommer svaja fram och tillbaka ibland för liten i takt med att liten växer - det bara är så för det är så mycket som händer inom en när man är liten. Och en fnurra vid dagisstart är en klassiker.
Vad behöver liten då, jo raka, tydliga besked att allt är som vanligt, mamma och pappa är som vanligt, fastän världen svajar. Och att ni som föräldrar litar på att en gång säker sovare alltid säker sovare.

Jag tänker så här, damma av följande kapitel i SHN boken: Safarin, Lugnet, Säkerheten och Njutningen så ni föräldrar kommer på banan igen.

Och sen, liten kan sova, därför blir han mer frustrerad när ni försöker ramsa honom. Åhhhh tänker liten när ni ramsar på: men herregud jag kaaaaan sova. Jag vill veta om ni vaktar, gör ni det? Min värld svajar, finns ni därute?

Bäst sätt att betrygga liten i det är husljud, i alla dess former. Ni behöver inte lära en säker sovare att sova - det kan han. Men han behöver veta att allt är som vanligt.

Det ni hittills gjort, kommit in i rummet, sovit i hans rum, plockat upp honom, låtit honom komma till er säng innan klockan ringer, etc är allt en bekräfttelse för liten att allt INTE är som det ska. Mamma och pappa är jättekonstiga - hjääääälp. Gråt och mer gråt. Och klart han inte vill sova när mamma och pappa signalerar fara och färde, och dessutom inte vaktar utanför dörren utan är inne i rummet. (läs safarin)

Ja - ni förstår. Så upp i sadeln och bekräfta lugn och trygghet för liten istället, både vid läggning och på morgonkvisten. Vanliga kvällsrutinen, husljud för att bekräfta att allt är lugnt och väckarklockan tillbaka på morgonen. Allt är som vanligt för liten, tillslut kommer liten acceptera detta och lugnet återkommer i stugan. Men det kan ta sina modiga 3 dagar som vanligt.

kram Tin