Mina små rara barn sömnfnurrar. Det är ju inte första gången, precis...
och jag brukar känna mig kompetent att lösa det, bara jag sätter ned foten ordentligt, men den här gången tror jag minsann att jag har kört fast och behöver lite hjälp att se vad det är jag missar.Här följer fakta i fallet:
Storasyster är 5 år. Det är egentligen inte hon som trasslar. O:) Däremot verkar hon inte riktigt behöva sova 12h längre (?) för hon ligger ofta vaken när Lillebror har somnat, även när det inte trasslas. Hon är förvisso morgontrött (fast mycket lindrigt jämfört med hur morgontrött JAG är 
), så jag har lutat åt att hon visst behöver 12h natt men bara inte riktigt kommer till ro, trots att inget händer alls på natten. Lillebror är 3,5 år. Han är en Trixare av stora mått, en stark ål. Det är han som sköter det egentliga fnurrandet, och Storasyster hänger på därför att hon ändå är pigg, det är i alla fall mitt intryck. Trotsputte har alla möjliga strängar på sin lyra:
Han försöker smita redan från tandborstningen. Han kommer upp igen som en studsboll när han väl är lagd (om man inte vaktar dörren, och det gör jag 
). Han tjoar, tjimmar, sjunger, skriker och hittar på alla sätt han kan att rasa omkring i rummet efter läggdags, starta kuddkrig med syster, leka inte nudda golv mellan deras sängar... fantastin är ingen bristvara! 
Han tänder lampan (fast har nog inte gjort det på ett par dagar sedan jag tog till den drastiska åtgärden att helt enkelt slå av säkringen för taklampan i rummet.... :---) ), drar upp rullgardinen och stökar omkring med leksaker. Natten är mellan 19.30 och 7.30. Men ibland har klockan hunnit bli både 20.30 och nästan 21 innan de somnar (Storasyster i undantagsfall ännu senare 
). Det känns inte hållbart. Jag har försökt allt möjligt mot denna fnurra, antagligen med för lite Attityd och genomförande eftersom jag inte har fått det att funka: Jag vaktar dörren, vilket funkar bra mot utsmitandet, jag har ägnat mig åt husljud, musik, dammsugning, jag har morrat när de för oväsen (vilket funkar OK på Storasyster men blir underhållning mycket snabbt för Trotsputte), jag har hotat med att de inte FÅR sova och tänt ljuset, jag har tagit ut Trotsputte och satt honom på en riktigt tråkig pall när han härjar för mycket, jag har tagit ut Trotsputte och givit honom en riktigt tråkig arbetsuppgift när det har härjats för mycket, och slutligen har jag - idag när jag verkligen förlorade tålamodet - tagit ut Trotsputte och lagt honom i gästrummet istället (efter en stund tittade han ut därifrån och sa med mycket liten röst att han ville sova med Storasyster, fick tillåtelse att smyga tillbaka till sin säng och har sedan inte hörts av vidare ikväll). Om jag ska vara lite självkritisk, och det är väl bäst när jag nu kommer mig för att be om hjälp [-o< så är jag förstås medveten om ett antal misstag: Trotsputte sover i en barnsäng. Han klättrade ur spjälsängen som en oljad blixt och jag trodde att han var tillräckligt stor för att klara en stor säng när jag gjorde om i deras rum i vintras, eftersom hans syster var det vid samma ålder, men kanske hade jag fel. Nästa misstag: Jag fattar förstås att Trotsputte söker efter osäkerhet hos mig - i allmänhet går hans trotsande mycket bra och han får det motstånd han behöver, trots att han ber om det i trixartermer snarare än genom utbrott (vilket tog lite tid att uppmärksamma och vänja sig vid). Men här har han ju lyckats sätta fingret på en svag punkt, uppenbarligen. Och det är ju inget som gör honom lycklig, på ett djupare plan.
Det är alltså av yttersta vikt att jag klarar att vara lugn, tvärsäker, konsekvent och tråkig i den här frågan, inte irriterad och arg, vilket ju bara gör hans trotsande svårare för honom själv. På något sätt måste denne lille man få tydliga svar på sina frågor. Det verkar tydligt att jag behöver välja en strategi, och så hålla mig till den tills ifrågasättandet är färdigt, men eftersom han tar det mesta som underhållning känner jag mig faktiskt lite villrådig... #-o Jag kan tänka mig att lägga honom tidigare och Storasyster senare om det krävs (fast helst inte, jag tror ju att hon också eg behöver sin sömn), eller i värsta fall att dela på dem så att de inte kan härja så mycket (fast verkligen helst inte!). Alla idéer mottas tacksamt. Trotsputte skulle nog gärna vilja få lägga sig lugnt på kvällarna igen.
Mamma Chokladkanin är mycket mer hardliner och gör klart för Trotsputtarna att allt fixande och trixande måste skötas FÖRE läggning och svarar sedan Vi tar det imorgon på alla konversationsförsök. 8) 
Här har vi en pappis som tycker att tiderna inte bör hållas så noga och sen kan man ju ibland låta lillen sova i vår säng samt hålla små konversationer på temat " du kan väl försöka sova", " ligg still här, stanna här " bla bla bla .... 
