Sömnlös och verktygslös

[Gullerika]

Vår dotter är drygt 20 månader och har sedan hon var 5 månader sovit enligt SHN.

För en vecka sedan började hon krångla på kvällen, ställer sig upp i sängen, tokarg, ledsen och vägrar lugnas av ramsa.

När vi går in för att lägga ner henne, lägger hon sig ner bara för att börja om när vi går ut igen. Svarar alltså inte på ramsan.

Efter att i över ett år haft fantastiska verktyg att tillgå finner jag mig nu i ett hjälplöst o ovetande tillstånd - hur gör jag???

Har surfat här på forumet men kände att jag vill ha mer konkret à la verktygslådan för SHN nu när jag inte vet hur jag skall gå vidare.

- vad gäller för nattningen, är det fortsätta med skrattet till go' natt o sen lägga o ramsa?

- om hon ställer sig upp, ska vi gå in o lägga ner henne eller inte?

- om hon bara är arg ska vi låta henne skrika och gå in om hon är ledsen?

- ramsa eller inte?

Utan att veta vilka verktyg jag skall använda blir det svårt att känna attityden till självklarheten eftersom jag inte själv vet om jag gör rätt eller fel.

Som ett led i detta kan vi inte söva om henne om hon vaknar tidigt på morgonen, ska införa väckarklockan, och även krånglar på dagsvilan. Kan se att det rör sig om viss "mammighet" mensom sagt, får man tillgång till verktyg är det bara att köra.

Tacksam för hjälp
ulrika

[klockan]

Hejsvejs,

min son är 1 mån äldre än din dotter och strax efter årsskiftet började vi uppleva förändringar avs hans sömnmönster och läggningar/väckningar har förändrats även här från det att han var "liten bäbis" och nu snart blir 2 år . När hände det kan man undra? (Dvs att dom är så "stora" helt plötsligt?). Och det skriver jag enbart för att flagga för att nu är dom inga små bäbisar längre ...och bör inte heller bemötas som sådana. Den här tråden har hjälpt mig ENORMT mkt avs att få tillbak min attityd:

http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... 40&t=13298

samt att bättre kunna förstå förtrotsbarnet (inte med det sagt att din dotter behöver vara i ngn förtrots...men "-isch" ).

För oss leder ramsningar vid uppvak/struliga läggningar enbart till upprördhet. Bättre funkar husljud och då snackar vi KRAFTIGA såna. Min sons rum ligger alldeles vid köket så jag spar alltid lite disk och när han lagt sig så skramlar jag igång, oavsett om han larmar och gör sig till eller ej. Vattenkokare och TV på lagom volym, samt att samtala i lugn och sansad ton utanför hans rum funkar oxå kanon. Du är med? Inget överdrivet, konstruerat hetsande utan bara gamla vanliga "Vi finns här, bössan är laddad, nu ska du sova" . Arg kan han vara och stå upp och ropa "Mamma, mamma, mamma". Ngn enstaka ggn då jag varit alltför skral har jag gått in med bestämda steg, lagt ner och ramsat mig ut varvid det hela eskalerat än värre, så det har jag slutat med.

Vi har arbetat på det här sättet i ca 3 mån nu och de ggr han är ilsken vid nedläggningen så tar det numer under 1 min innan han lugnar ner sig. Sen kan han ju såklert ligga och prata och ha sig, men det är en annan femma .

Upplever man att insomningarna tar FÖR lång tid, dvs att det stjäls av nattsömnen, kan det vara en god idé att lägga 30 min tidigare så de får snacka av sig.Det funkade oxå kanon för oss när vi började köra på det sättet

Skrattet till godnatten! Självklart vill en nästan 2-åring oxå busa innan nattningen och än mer än bara just innan sänggåendet (om du frågar mig...). Vi busar järnet hela kvällen (han har 2 storasyskon som gärna hakar på), målet är knallröda kinder och gnugg i ögonen , då är det extra mojsigt att krypa ner sen Springtävling, kurragömma samt hoppa från soffan ner på madrassen är några av favoriterna här. Vi avsätter hela timmen innan sänggåendet till bus och lek och lite "kvällsfika", det betalar igen sig i efterhand...för det mesta

Hur mkt sover hon på dagen? En del blir väldigt mkt piggare när de närmar sig 2 år och då kan man dra ner långa luren till 45 min om man bedömer att de klarar det. Går din tjej på fsk behöver hon nog 1.5 tim vila.Vi kör så, det blir inte alltid den tiden när han är där (pg a yttre omständigheter) men han verkar klara sig bra ändå. Hemma sover han alltid 90 min och vi har 12 tim natt (12.5 egentligen eftersom han lägger sig 30 min före schemat...men det är sällan han somnar inom de 30 min ).

Mitt heta tips är att läsa på mer, dels i länken jag skickade, men även i underbara BB där Anna skriver så fint om förtrotsbarnet och även om den 2-åring som komma skall

Regelbunden utevistelse, gärna 2 pass/dag och mkt social delaktighet är viktigt för alla barn, men spec de kring 2 har ett enormt behov av att få känna att de får "vara med". Vi har ärligt talat varit lite halvdåliga på detta men har börjat komma igång hyggligt nu, små enkla saker som att duka av tallriken, bära ut bajsblöjan, hjälpa till att "hacka grönsaker" hälla upp ris, pasta etc Och icket att förglömma disken! Det bästa av allt Finns hur mkt som helst, ju mer man gör desto mer kommer man på

Jag tror att nyckeln till det hela är att tänka om och inse att man nu gått vidare, från en SHN-bäbis till ett litet barn som faktiskt bjuder motstånd på ett annat sätt och som man kan och ska bemöta på ett annat vis. Och det är klart att man står där som ett UFO när förändringen kommer, men det är absolut ingen omöjlighet att hänga på

Hoppas du fick lite input iaf. Kände bara att jag var tvungen att svara eftersom jag kände igen mig en del.

[Gullerika]

Tack för svar, kort fråga bara, om hon blir ledsen är det in o lägga ner som gäller? Förstod det som att förbannad får man vara själv, men inte ledsen, så hur gör jag då?

[Gullerika]

Tack för svar, kort fråga bara, om hon blir ledsen är det in o lägga ner som gäller? Förstod det som att förbannad får man vara själv, men inte ledsen, så hur gör jag då?

[klockan]

Alltså...jag kan ju bara svara utifrån hur vi har gjort, jag tycker det står mkt att "läsa mellan raderna" annars i länken jag skickade med.

Nej, lämnas ensam ska man väl aldrig, inte ens vid ilska tänker jag (?). Vi har bemött ledsenhet (och även ilska som sagt) med husljud ff a. Ramsning har som sagt bara gjort att det eskalerat, och att gå in har startat värsta cirkusen. För oss fyller husljuden samma funktion som att gå in/ramsa. Vi kör enl devisen att så länge barnet hör att man FINNS där ute (skillnad mot för att allt bara blir tyst och "dött" HALLÅ! vart tog ni vägen,liksom ) så är allt tryggt och lugnt och som vanligt och ganska snabbt brukar det bli lugnt, jmfrt med om vi håller på och ramsar och kommer in och har oss (vår son tolkar nog det mer som att det är fara å färde). Han VET hur man somnar/somnar om, och det vet vi att han vet. Så jag tror det är därför vi kan känna oss tyrgga med att han med ev stöd av oss reder ut små fnurror/olyckliga läggningar av sig själv. (Attityden?).

GIVETVIS störtar vi in om det kommer en gråtattack bara sådär pang poff - för att kolla läget, men faktum är att det i princip aldrig inträffar, dvs att han börjar gråta bara sådär. Utan då är det i samband med en strulig läggning och då tycker vi oss ana att gråten är mer en reaktion på hela situationen; trots, trött, arg snarare än ledsen...

Men det är som sagt vi det...så att säga hur ni "ska göra" kan/vill jag helst inte. Utan hitta ert egna förhållningssätt där tycker jag. Jag vill än en ggn flagga för det AW skriver om förtrotsbarnet/trotsbarnet . Jag har börjat känna mig MKT lugnare i mitt förhållningssätt efter det...

[klockan]

PS. Och - O M det är så att vi går in vid ledsenhet, då lägger vi till rätta, och ramsar sedan ut, mjukt och lugnt. Och sen pysslar vi på utanför i vanl ordning - det brukar räcka så. Men detta sättet kan lätt bli en vana tänker jag, så jag vet inte om jag vill rek det i längden . Vi (jag) har som sagt kört med det i undantagsfall...

[Gullerika]

Hej igen,

tack det var lite så jag tänkte att du nog menade. Att ljuden nu är det man använder istället för ramsa. För jag kan känna att ramsandet blir mer som en dialog och det ska vi ju definitivt inte ha när det är dags att sova

Jag känner att attityden är det inget större fel på och förtrots tror jag är en stor del i detta, vill och kan själv, men jag har nog varit lite tagen på sängen att från en dag till en annan funkar det inte!! Men nu har vi införskaffat en väckarklocka, maken är tillbaka från att ha fastnat i Barcelona pga strejk och nu är vi lika taggade som vi var för 15 månader sedan.

ps. men det är svårt att vara en bra förälder och inte ta upp henne när man går in för att lägga henne tillrätta och hon säger heeej med den allra gulligaste rösten och klappar en på axeln haha

tack för stöd - keep you posted!

[klockan]

:thumbsup: