21 månaders tjej som vägrar

[Rosine]

Jag har en tråd i ”barnasaker” hur jag kan undvika kalla fötter i vintern (min dotters fötter alltså, hon är 21 månader), men jag måste inse att varma stövlar inte löser hela problemet. Hon blir nämligen allt mer lat. Eller trotsande? Lägger sig i snön och vill inte gå. Jag försöker locka henne med allt möjligt, men hon sträcker bara upp sina armar och vill bli buren. Jag har aldrig burit henne ute, förutom när vi snabbt ville hem, och hon har alltid varit bra på fötterna, tyckt om att gå och springa. Idag la hon alltså där i snön och gnölade. Jag låtsades inte höra och var upptagen med storebror som behövde kissa. Men slutligen gick jag till henne, hjälpte henne upp och lockade henne ett par meter vidare. Samma sak hände där. Att ignorera gnölandet har visst någon effekt, hon lugnar sig lite och tittar omkring för en stund. Men efter ett tag börjar hon om. Jag vet inte om detta har att göra med att hon blev lite kallt några gånger nu i vintern, innan vi lärde oss att klä på henne ordentligt, så kanske tycker hon inte om vintern. Men ut vill och måste vi ju, och hon har nu fått fina stövlar och värmare kläder...
Jag har en annan fråga som också rör lillasysterns (för)trots när hon kastat något, eller när vi plockar upp leksaker. Jag brukar säga "Nu ska lillasyster lägga den här boken på hyllan", eller ngt. liknande. Hon förstår fullständigt. Men allt oftare säger hon bara "mamma" eller storebrors namn (dvs. att jag eller han ska göra det). Ibland hjälper det om jag låtsas inte orka, inte nå boken. Men oftast inte. När jag försöker "hand om handen" blir hon jätte arg. Gäller "hand om handen" även i detta ålder?
Jag är tacksam för tipps hur jag kan hantera vägran. Storebror har aldrig varit sådär i samma ålder, så jag har ingen erfarenhet.

[Krisse]

Hej!

Måste bara säga att jag känner igen det där att lägga sig i snön och vägra gå Det gör lillebror så gott som dagligen, skrattandes varje gång....
Det som funkar bäst är faktiskt att först köra honom tex på snowracern eller i vagn någon annanstans, fast det behöver inte vara långt tex pulkabacken, till skogen eller en lekpark, där det är lite mer intressant än just runt vårat hus. Då börjar han gärna röra på sig.


kram

[Rosine]

Jo, men det gör vi också! Jag drar barnen på kälken (5 minuter när jag går snabbt) till ett skönt strövområde med backe, skog, sjö, herrgård ...

[Krisse]

Hmmm :-k Då var det ju lite klurigare......

[Susanne*]

Hej
Förtrotsandet är alltid lika spännande. Jag brukar tänka på det som "den stora frustrationens tid". Man kan mycket men kan ändå inget och kan dessutom inte riktigt nå fram. Raringen är varken lat eller trotsig utan helt enkelt frustrerad. Det låser sig tvärt.

Läs i trådar under favoriter om olika situationer där jag tror du kan hitta lite tankar som vi sedan kan bolla tillsammans. Tankar som främst rör sig om att pakta och möta, men sedan gå vidare i livet mot andra utmaningar och lockelser. Handen om handen under pustande paktande att det är tungt, för att sedan göra något annat spännande. Försök se hennes värld med all den frustration som den innebär och utgå därifrån.

http://annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?f=8&t=18665

Susanne

Susanne

[Rosine]

Tack för trådar och peppningen!