Min stora tjej som fyllde 4 idag har på en vecka blivit väldigt ängslig. Hon var väldigt blyg fram tills i somras när trotsen var över, då blev hon jättemodig, ville vara själv inne hos grannen, tyckte om egna äventyr, pratade med människor etc.
Så här gick jag i min enfald och trodde att det skulle fortsätta så...
Hon har börjat dagmamma 15 tim/vecka. Inskolningen gick på en dag, sedan ville hon vara där själv.
Hon går även på barndans en gång i veckan i 45 minuter, där jag väntar utanför dörren. Tyckte det var jättekul.
Nu vill hon inte bli lämnad hos dagmamma eller på barndansen.
Det har varit två små incidenter:
Hos dagmamman var det en liten kille som förstörde hennes pussel och hon blev väldigt ledsen.
På barndansen ville hon vara själv som vanligt och jag behövde köpa mjölk så jag skulle åka iväg vilket hon tyckte var helt ok. Tyvärr gick jag någon minut innan de började och hon kände nog sig ensam så en annan mamma ropade tillbaka mig och sedan ville hon inte lämna min sida. Jag satt inne i lokalen då och efter halva tiden så ville hon vara med.
Efter dessa två små incidenter så ville hon inte ens gå in till grannpojken som hon annars alltid tjatar att få gå in till och brukar rusa över när han kommer hem från dagis.
Jag står lite handfallen, vet inte riktigt vilken strategi jag skall ha. Jag har läst under favoriter: Den känslige men känner mig osäker. För jag vill ju stötta henne men inte "dalta" (kanske fel ord) för jag vill ju stärka henne och inte rädda henne från alla situationer.
Vi var i fjällen i veckan och var på skidskola, där var samma sak, väldigt ängslig och ville inte bli lämnad. Det tog en stund varje morgon innan hon ville vara med även om vi inte gick någonstans under hela lektionen, utan stod bredvid backen. Men efter en stund följde hon med de andra barnen ca 6st. Självklart kan jag tycka första och andra dagen men det var så hela tiden. Där genomförde vi ju det och nu när hon kom hem så pratar hon ju hela tiden om skidskolan och sjunger en sång dom lärde sig. (kanske för att hon tyckte att åka skidor var jättekul!)
Så vad göra: :-k
1. Lämna henne hos dagmamma fast hon inte vill? Men det känns ju helt fel när det är för hennes skulle hon är där, hon behöver ju inte för jag är hemma med lillebror tills i höst.
2. Avsluta dagmamman helt för att inte vela fram och tillbaka om hon vill eller inte,
3. Försöka skola in henne igen sakta tills hon känner sig ok att vara där själv igen?
Sen är jag ju inte helt säker att dagmamman är det bästa alternativet, väldigt lite organiserade saker och eftersom vi kör lite IAHP hemma så kan hon ju läsa lite, bokstäver etc och där är det ju bara lek, lek, lek och hon vill ju lära sig saker. Men förskolan har alldeles för högt tempo här, för små utrymmen och lite personal. Alternativen är ju inte så många där vi bor.
Så hur stöttar jag henne bäst???
Är det någon som kan hjälpa mig. [-o<
och jag tyckte också det var svårt att möta. Speciellt eftersom det blev så omvänt. Kanske blir världen så plötsligt stor och skrämmande? Vad det är som hänt tycks inte vara något idé att forska i utan frågan är hur går man vidare och stöttar på bästa sätt. Precis som du beskriver. Jag tänker att du får ha en plan över det du anser är bäst för henne, eller alldeles nödvändigt för er. Och det får genomföras. Övrigt är inte så noga och bra att ha lugnt tempo. Men då gäller det också att man är övertygad själv. Att bara bryta barndans och allt tror jag inte på för då tycker jag att man bekräftar att världen är farlig. Däremot finnas tillhands som ett stöd under denna period när hon behöver det. Att sitta utanför. Att gå med på kalas eller vad det nu kan vara. 
Hon är postansvarig och går ut till brevlådan och hämtar.
Oumbärlig jajamensan.