Tidiga mornar, jobbiga drömmar?? och arg på ramsan!

[ligo0200]

Hej!
Nu behöver vi tips och handfasta råd! Min ena gosse, 22 månder gammal, kurad vid 6 månaders ålder efter några månaders riktig sömnstrul har lite trubbel för tillfället! Eller vi tillsammans snarare.... för vi känner oss lite handfallna här hemma så vargen har säkert slagit klorna lite i oss allihop!
Sedan kurningen i augusti 2010 har den lilla godbiten sovit bra vill jag påstå. Av och till i perioder har det varit en del uppvak nattetid som krävt någon ramsning eller två och av och till i perioder har vi haft jobbigt med tidiga mornar. Det första jag känner att vi behöver råd om nu är just dessa tidiga mmorgonar. Runt 06.00 vill gärna den lilla gossen göra morgon. (natt mellan 19.30-07.00, lunchvila 12.30-14). De tidiga morgnarna har stressat oss föräldrar en del för vi har känt att vi inte vetat hur vi ska hantera dem. Men vid varje tillfälle som jag tänkt att nu måste jag få lite råd i detta har perioden ebbat ut och han har sovit till 7 eller åtminstone funnit sig väl i att ligga kvar och mysa i sin säng även om han vaknat lite tidigare än 7. Han vaknar oftast med vrål och om vi då ramsat honom så har det vid enstaka tillfället lugnat honom men oftast inte. Hans idoga morgonvrål går faktist under öknamnet älgbrölet här hemma! Till saken hör också att gossen är bra på att "tycka förskräckligt synd om sig själv" så när vi fått tipset tidigare att - testa att ge en ramsa och lyssnar han inte till den så låt honom gala. Det är bara det att han väcker resten av familjen som då inte blir på sitt bästa humör för resten av dagen och dessutom kan han faktist trigga sig själv så pass att han liksom tappar fattningen. Någon enstaka gång så att han spytt på kuppen! Till råga på allt så har jag och pappan lite olika uppfattning om huruvida det är ok att låta honom gala i sängen. Sambon tycker inte att det är ok. Om vi inte aktivt har någon metod att ta till för att tysta honom tycker han inte heller det är ok att han ska ligga och skrika i sängen utan då tycker han att ungen ska få komma upp. Jag är lite mer av åsikten att vi på något sätt måste kunna få honom att förstå att även om han vaknar klockan 06.00 så är det ok men då får man ligga och dra sig i sängen tills det är dax att stiga upp. Dock vill ju inte heller jag att han ska skrika så han spyr och helst inte heller att han väcker sin bror som då, som sagt, inte blir på sitt vänliga humör av ett allt för tidigt uppvak! Vi har testat både det ena och det andra. Ramsa en gång och sen gå upp och stöka på med "göra frukost ljud", ramsa flera gånger både milt och bestämmt, inte gjort något alls och nu senast faktist gått in och lagt tillrätta, talat om att det ännu är natt, ramsat och gått ut. Det sistnämda har inte känts bra för sådan trafik är jag egentligen inte intresserad av att bedriva varken tidigt på morgonen eller nattetid om det inte är något särskilt, typ sjukdom. När jag gick in imorse och stoppade om honom 05.52, vilket förövrigt är en återkommande tid för uppvaken märkligt nog, så kom han till ro och låg snällt i sin säng till klockan 7. Om han somnade om eller inte vet jag ej men han var tyst. En annan morgon när samma strategi användes tystnade han för stunden men vid 6.30 var han igång igen. Då gjorde vi morgon.

Vårat andra och mycket mer nypåkomna problem är att gossen vaknar på kvällen. Mellan 1,5-2,5 timmar efter läggning vaknar han och är superledsen. Det hela började i samband med att gossen blev sjuk. Han vaknade vid 22 tiden och kräktes. Vi hörde inte att han kräktes från nedervåningen så när jag gick upp till honom började jag som alltid med att ramsa utanför dörren. Efter en liten stund förstod jag på skriket att något var fel och gick in. Vi fick såklart ta upp gossen och sanera både honom och säng men med ny pyjamas en mun vatten och lite muntra tillrop så var han nöjd när vi la ner honom i sängen igen. Han somnade då utan bekymmer men efter en timme vaknade han igen och sen ville han inte sova mer i stort sett på resten av natten. Han mådde inte alls bra! Efter att ha vandrat in och ut till gossen förfärligt många gånger la jag mig tillslut på en madrass bredvid hans spjälsäng för att kunna va nära honom hela tiden då han var så orolig. Sedan dess har han varje kväll (2,5 vecka nu) vaknat upp som jag skrev tidigare 1.5-2,5 timmar efter läggning och varit superledsen. Ramsan har bara triggat honom och gjort honom ännu mer upprörd. Han vaknar liksom med ett skrik. Som om han drömmer något riktigt otäckt. Några kvällar har jag fått gå in till honom, lagt honom tillrätta, stoppat om honom och gett honom en ramsa på vägen ut. Då har han kommit till ro igen. Några andra kvällar har jag givit en omgång ramsa och sedan pysslat lite i rummet utanför och nynnat lite. Då har han kommit till ro efter en stund.
Vet inte varför det har blivit såhär! Det är inget beteende som vi känner igen. Han är även dagtid inne i en period när mycket är upprörande. Han kan bli ledsen för "ingenting". Tex fullständigt bryta ihop av att ta av sig en tröja som är lite trång över huvudet. Inte alls en "känslig" personlighet vi känner igen hos gossen!

Hoppas så innerligt att någon kan ge oss lite tips, råd och stöd i dess funderingar! Hur ska vi gå tillväga? Hur kan vi hjälpa honom på bästa sett? Och hur gör vi med våra "konfliktfyllda" tidiga, gääääääsp, morgnar?
Vänliga hälsningar från en stolt men lite villrådig tvillingmamma!

[miniz]

Hej

och uräkta att det dröjt med svar!

Til morgonen, väckarklocka :thumbsup: ! Den talar om när morgonen börjar sà kan ni tillsammans stänga den till mycket glada tillrop.

Annars är det som du säger, en ramsa för att markera natten, sedan inget eller musik. Jag har aldrig använt mig av musik, för jag tycker att det inte händer nàgot pà natten , men jag vet att mànga andra pà forumet använt sig av musik pà morgonen med goda resultat. Det används för att bryta ett beteende, när fnurran är över, behövs ingen musik mer.

Ang. kvällsvakningen tycker jag du gör rätt. Passa bara pà att inte bjuda pà för mycket, sà det inte blir en ny rutin.

Han är nog kommit i förtrotsen eller den stora frustrationens tid som den ocksà kallas för. Läs här om förtrots sà fàr du nog nàgra nya tankar.
http://annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?f=8&t=18665

Kram.

[ligo0200]

Hej igen och tack för ditt svar!

Angående morgonen så har vi fått tipset förut om klocka. Det jag har varit fundersam på kring det, och lite därför inte tagit det tipset till mig helt och fullt, är om jag plockar upp honom tidigare på morgnarna ibland. Dvs nyttjar den sk marginalkvarten som någon enstaka gång även blivit marginalhalvtimme....(men de gångerna räknar du nog på en hand sedan kurningen för ca 1,5 år sedan) men 6.40.6.45 händer det att vi plockar upp honom när han har sina tidiga morgnarperioder. Ska vi då ha en väckarklocka till honom och en till hans tvillingbror? Annars signalerar vi ju klart och tydligt att även hans morgon börjar, och han sover gärna till 7 och kanske ibland 7.15 tom. Angående musik är jag helt med dig! Tycker det är onaturligt! Passar inte ihop med natt för mig. Tycker han måste kunna sova ändå! Kanske har jag fel men det är min känsla.

Hur som helst....detta ser vi som det minsta problemet just nu! Under de dygn som gick från att jag skrivit tills jag fick svar så eskalerade kvällsuppvaken. De förskjöts också och när gossen vaknar får vi nu inte stopp på hans skrik! Just nu har han varit vaken sedan 03.30 och nu är klockan 05.15, och det är inte första natten han varit vaken så länge. Tidigare nätter har det dock varit mer runt 01-tiden. Läste en rad olika trådar på forumet och kände att en "minikur" nog behövdes. Min sambo tog tag i det, för jag fick tillbringa några nätter i källaren med sjuk hund...
Han tycker han fick respons på minikuren och igår natt (natt 4 på minikur) sov han för första natten sedan den 23 dec utan uppvak. Men inatt är det värre än någonsin igen. Han väcker dessutom sin bror tillslut och hela natten blir en cirkus. Nu börjar även våra jobb bli lidande eftersom vi är vakna så mycket nattetid.
Paniken växer och den enorma maktlöshetskänslan som fanns innan vi kurade och nätterna var som rena mardrömmar kommer tillbaka! Vad ska vi göra! HJÄLP!!
Jag tycker vi varit så duktiga, följt alla regler och varit så noga med rutiner! Men någonstans har det uppenbarligen blivit fel!
Vad ska vi göra? Mvh. Lina

[ligo0200]

Frågor om tidigar morgnar:
Om morgonen börjar kl 7. Vilken tid ska då anses vara "för sent" att försöka få ungen att "somna om"/tystna?
Tex. om klockan är 06.30 när vrålandet drar igång. Ska man även då gå in och solfjädra och räkna till 200 för att få honom att somna om.
Tycker jag läser och läser i SHN-boken men blir inte klok i detta område. De ska inte ligga och vara ledsna i sin säng. Check!! Den viktiga biten har jag förstått mycket väl, men samtidigt så ska trafik inte bedrivas in på rummet helst inte efter 5.
Vi ger oftast en upplysningsramsa om han vaknar och galer och klockan är mer än 6.15 men oftast utan resultat. Eftersom jag och sambon inte känner att vi riktigt förstår tänket kring morgnarna och hur man bäst hanterar dem så tror jag inte heller vi har verktygen att få riktig ordning på dem. Dagens exempel: 06.31 drar vrålet igång. En upplysande ramsa berättar att det fortfarande är natt. Det ger han blanka f..n i!
Vi går upp och stökar på med morgonbestyr i ca 15 min sen går vi in till vrålis och gör god morgon.
Rätt eller fel? Skulle vi struntat i upplysningstamsan (som ju oftast tas emot med noll resultat) och direkt gått in och solfjädrat (som jag läst om i en annan tråd och tidiga morgnar) eller skulle vi (som jag tidigare fått tipset om) bara helt struntat i honom och tänkt...han vet att det ännu är natt. Vill han vråla så är det upp till honom. Jag blir inte klok på vilket tänk som är "rätt"!

Musik på högsta volym.....nej! Passar inte alls för mig. Helt knasigt enligt min mening. Husljud absolut men att dra igång musik på högsta volym för och markera natt....känns så onaturligt för mig och då tror jag inte heller det är ett verktyg som jag ska använda för då kan jag inte göra det med rätt attityd!

[miniz]

Hej och ursäkta att det dröjt med svar. Du har fàtt vänta en hel vecka och det var inte helt meningen.

Hur som helst, nu kommer ett svar.

Om ni ska ha väckarklocka är det en och samma till killarna som markerar morgonen. Tycker jag.

Vilken tid ska gränsen dras? Jag har självt legat mànga gànger och undrat det samma. Jag gav nog ramsa sà sent som 10 minuter innan morgon. Och ramsa kan du göra, mer än en pangramsa eller upplysningsramsa. Du kan ramsa av dig lite, sà han verkligen förstàr att det ännu är natt. En liten ramsdiskussion kan du bjuda pà. Istället för att gà in, menar jag.

För oss är ramsan det bästa och mest använda verktyget mot fnurror. Pà dagen använder vi oss av husljud och musik. Ang. musik sà är det inte högsta volym som gäller men redigt med ljud. (Du menade säkert inte högsta volym heller, men det skrivna spràket är inte alltid lätt att tolka.)

Sà mitt svar är öva pà ramsan, hitta attityden och hàll tiderna.

Hur gàr nätterna nu?

Kram.

[ligo0200]

Hej igen!
Angående morgnarna har det lugnat sig igen. Det där kommer och går lite. Men kanske är det just i en bättre period vi ska inför klockan så den sätter sig till sämre tider! Ska ta tag i det!

Angående nattsömnen så lugnade det sig efter den natten då jag skrev. Han har vaknat någon gång och somnat om snabbt till en eller två ramsomgångar. Men natten som var så var han igång igen och jag fick gå in 3 gånger och solfjädra. Efter det sov han gott resten av natten och väcktes klockan 7. Och att något är i görningen är helt klart! Ikväll blev det högljudd klagan vid läggning!!! Något som inte hänt på..... jag vet inte när!!!
Till saken hör att både jag och sambon är så måna om att upprätthålla goda sovvanor och att hålla oss till "SHN-tänket" (för att under INGA omständigheter hamna i det sömnbristhelvete vi en gång var i) att vi nog ibland vill lite för mycket båda två! Vi blir stressade när sömnen fnurrar och börjar vakta på varandra. Vi har båda läst SHN-boken. Grundtanken är vi överens om men vi är två individer och man uppfattar och handlar ju som det. Nu har vi i "stressen" över att gossen strular lockat in så mycket osäkerhet hos varandra för jag tycker vi ska göra si och sambon tycker så och så blir det någons fel att det strular..... och DÅ vill jag LOVA då tappar man all attityd man någonsin lyckats uppbåda!!
Några kloka tankar och uppmuntrande ord kring detta??
Jag tänker att det viktigaste måste vara att vi har samma grundtanke!? Vi är båda helt på det klara med att man sover i sin säng och där är det tryggt! Sen om jag ramsar mer frikostigt än sambon eller han går in och solfjädrar en gång mer än vad jag kanske skulle gjort......om vi bara gör det med en attityd av självklarhet så måste det va bättre än att två osäkra föräldravargar springer omkring på nätterna och känner att gör jag rätt nu eller fel eller....rätt eller?!
Tänker jag rätt?

Kramar / Lina

[Sofias mamma]

Hej, du har fått vänta länge på svar och tyvärr har jag inte tid för något utförligt sådant. Kanske någon annan har tid att svara dig .

Hur som helst, jag tycker du tänker rätt, men ni behöver båda försöka lugna er lite och inta en lugn attityd (lättare sagt än gjort ). Sen tycker jag det är bättre att göra lite fel med rätt attityd än helt rätt med fel attityd, om du hänger med .

Det kommer att komma perioder i hans liv då han strular lite med läggningar, eller mitt i natten, eller på morronen. Om man bara försöker bemöta det som vanligt utan att analysera hit o dit, så brukar de ge med sig på några dagar, max en vecka. Ni är ju pålästa verkar det som, jag tror det här kommer gå bra :thumbsup:

Berätta gärna hur det går och någon annan får gärna fylla på mitt svar då jag är rätt upptagen idag.

[miniz]

Jag säger som Sofias mamma. Attityden är det viktiga.
Om ni gör lite olika spelar ingen roll, bara det är i samma bana, dvs att han inte tar upp medan du ramsar pà = inte samma besked, men att han solfjädrar medan du ramsar spelar inte sà stor roll.

Ni har bàda samma màl, pà natten sover man i sin säng. :thumbsup:

En tumregel är att ju mindre spring ju bättre!

Kram.