SM hemma hos oss

[Sarisparis]

Hoppas på en smidig resa till moderlandet!

Ja, det får jag väl säga att det blev. 8) Jag brukar lyckas pricka in Air France-strejker när jag är ute och flyger och så även denna gång. Men tack vare de små 8) så fick vi gå förbi alla köer och satt på plats i gaten i mycket god tid. Där blev vi sittandes länge eftersom planet, i sin tur och helt oberoende av strejken, var ungefär en timme försenat. Men det gick bra, Nils sov i selen först och sen underhöll han hela gaten med sitt gurgelskratt i nästan en timme till. Storebror höll show och Lillebror var mycket god publik. Sen blev det lite kris när mattiden inföll precis innan vi skulle gå ombord (till sist) så han fick helt enkelt mat under start, gick hur bra som helst.
Vi kom fram som vi skulle och det var bara sista etappen, den nästan två timmar långa bilresan, som blev jobbig för Lillebror. Surprise

De var väldigt hårda med att bebisen skulle sitta framåtvänd i sätet vid start och landning, så jag kunde inte ha honom mot mig som han föredrar. Men då dök ett av min farmors bebisknep upp i huvudet, som hon fått av sin mamma, och det gjorde verkligen susen. Alla älskar väl fotmassage, stora som små, och de väldigt små är tydligen extra känsliga just vid fötterna. Jag drog av en liten sock och började blåsa under foten på en ganska gnällig liten Lillebror . Han blev genast gladare och sen lekte vi vidare med lite massage, lite kittling, mera blås och gnället försvann helt och hållet. Flyggrannen, en äldre herre som sett lite förskräckt ut när vi kom alla fem och slog oss ner alldeles intill, tinade upp totalt och tyckte att det var väldigt praktiskt med en så bra och uppskattad leksak som foten som dessutom alltid är med och inte går att tappa bort.

Åh vad skönt att han är frisk nu! [-o< Min lillskrutta föredrar också famnen när hon är hängig, och det är en sån vansinnigt stor kontrast mot hennes vanliga jag. Kan tänka mig att det är samma hos er

Jag vet faktiskt inte riktigt om han är frisk. Han hade ju ett litet uppsving där när jag skrev sist, men nu rinner näsan stadigt och han verkar besvärad i munnen (en tand till är på gång). Han har dessutom fått nåt konstigt utslag på kinden och han är inte särskilt nöjd under vakentiden. Nu är vi åter i läget då han protesterar vilt så fort han läggs ner, blöjbyte inkluderat. Och det är bara min famn som gäller. Jag tror att en del av den här "klängigheten" beror på att hans dagsform inte är som den ska, men jag blir mer och mer övertygad om att jag också skapat en vana de senaste veckorna. Jag tänkte på det hannah skrev i sin tråd om att det är lätt hänt att gå och bära på småsyskon jämfört med nummer ett. Jag har helt klart fastnat i det. Just bebisskrik har en direktkanal till min stressnerv och jag blir en mycket sämre mamma till de stora om Lillebror är missnöjd. Så jag har nog i bekvämlighetens kortsiktiga tecken många gånger helt enkelt hivat upp Lillebror på axeln för att komma framåt i planeringen utan alltför mycket gnissel. Med Mellanbror har jag inga minnen av att det var så här, men då hade jag ju bara en liten storebror och han var ju lite större.
Lillebror sover som han ska och behöver och det är verkligen skönt för oss alla. Äter gör han någorlunda, men sen vi kom hit så har varje måltid innehållet en ordentlig skrikpaus mitt på hållet, samma intensitet som när han sitter i bilen. Det har jag aldrig varit med om, men jag funderar på om han inte har ont i munnen av alla dessa små gaddar som håller på att titta ut. Oftast ratar han bitringar och annat jag sträcker fram, men ibland så får han tag på en stolsknopp eller något annat och går loss ordentligt.
Lille killen , önskar att han får må bättre snart så att jag får attityd att verkligen köra en "ligga på golvet"-kur.

Kräkandet är nästan helt borta dagtid, men fortfarande ett stående inslag efter amning, alltså morgon och kväll.

Nu kommer två storebrorsor in från uteleken i snön! :santa:

[blivandemamma]

Hej Sarisparis!

Härligt att ni kommit "hem" och pojkarna får njuta av snön Jag är sjukt imponerad att ni reser på det viset med tre barn DET är proffsigt tycker jag!

Känner igen det där med bärandet av trean, det minns jag inte heller att jag gjorde med de andra två, tack för påminnelsen! Skall ha det hela i åtanke

Jag funderade på lite 8-månadersångest, som ju kan visa sig på lite olika vis, men det är kanske lite tidigt?! :-k gemensamt för alla olika "stadier" eller vad man skall säga, är ju trots allt att inte ställa för många frågor (vilket ibland är lättare sagt än gjort... man funderar ju!). Men har man konstaterat att inget livsavgörande fattas den lilla kraken, är det ju bäst att verkligen fokusera på rutinerna och delaktigheten. Det blir ju lätt att man "vet" att ni skall vi åka bil, nu kommer han att skrika" eller vad det nu är. Istället brukar jag försöka tänka "Nu kommer han kanske att skrika men det skiter jag i för vi MÅSTE åka bil till tandläkaren..." Etc och sen fokusera på nåt annat. För jag tycker nästan att trean får lite för mycket fokus emellanåt?! Alltså att man nu med trean BORDE kunna svaret på alla deras frågor och att man då analyserar och lägger för mycket vikt vid just det.

En tanke bara!



Anna

[Sarisparis]

Tack för tankar, blivande mamma

Men har man konstaterat att inget livsavgörande fattas den lilla kraken, är det ju bäst att verkligen fokusera på rutinerna och delaktigheten. Det blir ju lätt att man "vet" att ni skall vi åka bil, nu kommer han att skrika" eller vad det nu är. Istället brukar jag försöka tänka "Nu kommer han kanske att skrika men det skiter jag i för vi MÅSTE åka bil till tandläkaren..." Etc och sen fokusera på nåt annat. För jag tycker nästan att trean får lite för mycket fokus emellanåt?! Alltså att man nu med trean BORDE kunna svaret på alla deras frågor och att man då analyserar och lägger för mycket vikt vid just det.

Ja, oftast så blir det ju att Lillebror faktiskt tvingas att gilla läget (dock inte alltid han faktiskt gör det ), då saker faktiskt måste göras (bilåkning, fokus på annat än honom hemmavid...). Tycker inte att jag pjåskar så förfärligt med honom.
Men nu tror jag i alla fall att det har vänt! Vi hade några riktigt jobbiga dagar när vi kom hit till mormor och morfar, då Lillebror var mycket missnöjd om han inte var i famnen och han slog bakut vid varje måltid. Kanske var det tänderna, kanske var det sviterna av resan, kanske var det något annat Men på julafton så hade han tydligen fått nog, han med, och bestämde sig för att bli sitt vanliga glada jag. Så de senaste dagarna har vi kunnat njuta av Lillebror och femmånaderskusinen sida vid sida på golvet i långa stunder. Så härligt att se.
Han har fått tillbaka sin vanliga matglädje och har nu kommit upp i ganska så respektabla mängder vid varje mål. Blöjorna fylls därefter. 8)

Så nu känns det som att allt rullar igen och det är fantastiskt skönt. Det enda som är lite lurigt är sista luren. Jag har ju inga exakta tider i mitt schema , det brukar ju sköta sig själv när vi är hemma i vår vardag i och med Storebrors skoltider och det faktum att Lillebror då befinner sig i selen och kan sova precis som han vill. Så nu när vi är helt fria från allt vad tider heter så har jag lite svårt att känna av när det är dags att lägga. Vissa dagar läggs han nöjd och sover fint sina tjugo minuter, andra dagar så drar han igång direkt och ligger sen och gnölar (sällan storgråt dock) hela luren. Men gröten verkar magisk, efter den brukar han bli sitt soliga jag och hålla igång fram till nattningen.

Nätterna är nu helt lugna och det är så skönt. Inatt var det storm här och ingen av oss vuxna sov överhuvudtaget, men alla de små sussade hur gott som helst. På det följde en ganska så intressant dag utan el och vatten och med motorsågsklyvande av nerfallna tallar utanför huset. Storebrorsorna var mycket glada över att få delta i ett så livsnödvändigt projekt och tyckte att det var särskilt roligt att få gå loss med yxan på småkvistarna sedan stamman var fint delad i prydliga bitar. 8) Som tur så kom elen tillbaka på kvällskvisten, mycket lägligt då jag hade fått min dos av värmeljus och våtservetter.

[Sarisparis]

Sâ var vi tillbaka hemma hos oss efter julfirande i Sverige. Värmepannan hade lagt av under vâr semester, sâ vi har ingen värme och inget varmvatten, men det känns verkligen som lyxproblem jämfört med sviterna av Dagmar. Vi har ju faktiskt vatten, lyse och en fungerande spis. Imorgon ska det fixas iallafall, sâ "lyxcampingen" blir förhoppningsvis kortvarig. [-o<

Resan hem gick bra. Lillebror gick ut stort med att klara tvâ timmars bilresa utan ett knyst (eller nâgra smâ pip blev det, men verkligen inget allvarligt och faktiskt ingenting alls pâ den första timmen och trekvarten). Heja Lillebror! =D>
Sen följde en timmes flyg som gick hur bra som helst och sâ blev det en lânglur i selen pâ Arlanda. Pâ planet till Paris var det fullt av familjer som vâran, en massa ungar som pratar franska och vars mamma svarar pâ svenska. Riktigt roligt att lyssna pâ. Lillebror skötte sig alldeles utmärkt och mitt blâsa pâ foten-knep bröt de fâ stunder dâ han började gnälla. Efter mellanmâlet sâ fick han bröstet och där lät jag honom fâ en liten lur.
Sista biten i bil hem till svärföräldrarna, vid sextiden, började bra, Lillebror lät sig underhâllas av Mellanbror och de hade väldigt trevligt i ungefär en kvart. Sen somnade Mellanbror (som inte sovit alls, lille killen ) och lät sig inte störas ett dugg av att Lillebror blev rejält less och protesterade sâ mycket han bara kunde. Fy vad hemskt det är att höra de smâ liven skrika sâ och att inte kunna göra ett dugg. Mycket skönt att komma fram var det och bättre blev det av att bli sâ hjärtligt välkomnad och bjuden att sitta till dukat nyârsbord. Champagne! \:D/

Slut pâ parentes och tillbaka till bebissnacket. 8)

Vi har haft ganska sâ stökiga läggningar sedan nâgra dagar, snart en vecka. Lillebror ställer sig pâ alla fyra när han läggs och vill INTE ligga ner. Det brukar inte hâlla pâ sâ länge, men det känns onekligen lite ovant med dessa skrikiga läggningar efter en ganska sâ lâng lugn period. Jag markerar att det är sovdags när jag lägger honom, utan att tvinga ner honom om han inte vill, och gâr sen med en väldigt hurtig och glad ramsa. Oftast sâ avtar gnölet direkt och han somnar pâ nâgon minut.
Överhuvudtaget sâ verkar han ha tagit ett stort steg framât i utvecklingen, pâ bara nâgra dagar. Han uppskattar nu magläge i vaket tillstând (ouf! [-o< ) och tar sig om än inte dit han vill sâ i alla fall nâgonstans och det är ju trevligare än att ligga pâ samma fläck i all evighet.

Vi har ocksâ haft lite nattrassel. Sista natten i Sverige (natten mot lördag) sâ vaknade han ungefär vid midnatt och lâg och klagade mer och mindre intensivt. Efter trekvart sâ visade han fortfarande inga tecken pâ att dämpa volymen och han blev bara förbannand av att bli tillrättalagd. Jag hade noll attityd att ramsa dâ jag var rädd att dra igâng hundarna som sov pâ vâningen under, sâ efter nästan en timme sâ tog jag upp Lillebror i ett lugnt ögonblick och ammade. Det kändes verkligen jättekonstigt, det var ju flera mânader sen sist. Och vad stor han var i famnen.
Natten därpâ sov vi hos svärföräldrarna och dâ vaknade han igen strax efter midnatt. Han lâg dâ helt pâ tvärs och utan täcke och den här gângen gick det bra att lägga tillrätta ganska sâ distinkt.
Sâ igârkväll, hemma hos oss, var jag riktigt taggad att ramsa Lillebror vid behov. Det behövdes vid läggningen, men efter nâgra varv sâ var han lugn. Och sen sov han hela natten! Kanske det var hemlängtan som spökat de senaste nätterna?

Lillebror gillar älgkalvfärs! Vi kom äntligen i gâng med kött i maten nu pâ jullovet och det gick helt utan problem. Sen fick han fisk av Mamy igâr och det gick ner det med. Jag tror att jag mâste börja göra större portioner rent allmänt, för nu fâr jag alltid skrapa ordentligt och även om han nöjer sig med det som serveras sâ tror jag att han skulle gapa stort om det kom mer. Jag ammar fortfarande morgon och kväll och vi har kvar den där mysfaktorn som jag tappade ett tag när Lillebror tänder tittade fram. Men det gâr bra utan amningen ocksâ, nu under semestern sâ lämnade jag Lillebror med pappa och mormor en kväll och âkte iväg pâ hockeymatch med min pappa och Storebror och det hade gâtt alldeles utmärkt utan mamma. Och vilket underbart hockeysällskap man har i en liten Storebror. =D>

Sâ idag var första dagen pâ ungefär tvâ veckor som jag var själv med alla tre (skolan börjar imorgon). Det var bâde roligt och lite jobbigt. Roligt att se de smâ leka ihop bara de och helt pâ eget bevâg, men jobbigt att inte ha alla de där extra armarna som lagar mat och plockar undan och diskar (med varmvatten :thumbsup:) osv osv. Men hela dagen förflöt utan problem. Sen körde det ihop sig vid middagen och det var faktiskt en överraskning för mig. Jag hade ju som vana att amma Lillebror vid vâr middag, men det gâr inte längre. Han är för stor. Sâ jag serverade de stora och satte mig sen i soffan med Lillebror. Sen blev det middag med maken lite senare. Kanske blir det sâ jag fâr lägga upp det helt enkelt. :-k

Och sâ har Lillebror börjat prata! Ingen förstâr vad han säger, men han blir superglad om man försöker härma. Han tycker om att klappa oss pâ kinderna och han har världens goaste kramar med de där smâ armarna runt halsen. Rent allmänt sâ är han nu äntligen allra oftast glad. Han kan ligga pâ golvet själv eller med sällskap och ha riktigt trevligt lânga stunder. Mycket bra tycker min rygg.

Nu har vi äntligen kommit i gâng med matstolen ocksâ. Den har stâtt framme i flera mânader, men det har aldrig riktigt funkat. Först (vid ungefär fem mânader) sâ orkade han inte. Jag hade kallt räknat med att han skulle vara som Mellanbror som satt hur bra som helst vid den âldern, men det borde jag ju ha lärt mig att smâsyskon inte är kopior pâ storasyskonen. Sen kom den här konstiga perioden dâ ingenting var bra och dâ var det verkligen katastrof om jag satte honom i stolen. Sâ jag har matat i famnen vilket medfört en hel del onödigt kladd. Men nu verkar det vara slutkladdat (pâ mina kläder i alla fall). Skönt! 8)

Kom pâ en grej jag glömde skriva för ett tag sen, som jag hade tänkt dela med mig av. Det var en sân där dag dâ jag helst av allt hade legat kvar under täcket hela dagen. Allt var jobbigt och dâ blev allt sâ klart verkligen jobbigt. Dâligt humör har ju en tendens att smitta rejält. Sâ när kvällsruschen närmade sig sâ kände jag att jag faktiskt inte orkade med nâgra konflikter över huvudtaget. Jag använde mina sista krafter till att sparka igâng kvällsruschen POSITIVT. =D> Jag informerade högtidligt storebrorsorna om att de var mina speciellt inbjudna gäster pâ mitt fina hotell med tillhörande restaurang. Sâ bjöd jag in dem till badet där de skulle masseras och tvâlas in ordentligt. De blev riktigt häpna över denna oväntade vändning av en ganska sâ trâkig dag och spelade med direkt. Sâ var jag deras servitör hela kvällen och jag passade upp vid bordet och bredde pâ ganska sâ ordentligt. Och vilka glada smâ pojkar jag fick. Visst var det lite jobb för mig med, men det goda är ju att det glada smittar lika bra, om inte bättre, som det dâliga humöret. Sâ i takt med att kvällen skred framât sâ blev vi alla pâ bra humör och vi fick ett bra avslut. Skönt, för den dagen har jag redan glömt och vill inte ta fram och titta pâ igen.

Gott Nytt Âr till er alla!

[emu]

Oj vilka äventyr! Skönt att resandet har gått så bra. Amningen går ju åtminstone rätt fort nu jämfört med i början, tur det om du nu måste gå ifrån!

Kul att maten gillas, vi har nästan helt gått över till att hon får äta själv nu, vi bara laddar skedarna... Hur har ni gjort?

God fortsättning!

[Sarisparis]

God fortsättning!

Tack, detsamma!

Kul att maten gillas, vi har nästan helt gått över till att hon får äta själv nu, vi bara laddar skedarna... Hur har ni gjort?

När det är matdags för Lillebror sâ matar jag honom med sked, han har ingenting i händerna. Han gapar stort och om vi tar lunchen som exempel sâ brukar vi kunna lassa in bâde huvudrätt (kött och grönsaker) och efterrätt (fruktkompott eller yoghurt) pâ 10-15 min. Sen fâr han vatten och sâ är det klart. Jag satt faktiskt med hakan vid knäna när du skrev att din (jämngamla) dotter äter själv, kanske jag ska ge honom en sked bara för att se vad som händer?
När vi i familjen äter sâ sitter Lillebror i sin stol och tuggar pâ en bit gurka eller skorpa eller nâgot sâdant, mest för gemenskapen.

I helgen fick maken vara ensam med Lillebror över lunchen dâ jag drog iväg med de tvâ stora pâ äventyr utomhus. När vi kom in sâ satt Lillebror till bords och fick i sig det allra sista av efterrätten. Maken var alldeles häpen av hur MYCKET han ât och att det verkligen bara var att lassa in. Han erkände i efterhand att han varit lite nervös över att vara helt ensam, det har tyvärr blivit sâ att han ofta tagit de stora och jag har haft mer eller mindre monopol pâ allt som gäller Lillebror mat. Men nu blir det andra tider.

Annars flyter allt pâ bara fint. Lillebror stâr fortfarande och gymmar pâ alla fyra när han ska sova och särskilt pâ kvällen kan det en LÂNG stund innan han faktiskt somnar. Jag funderar pâ om en del av förklaringen kan vara att han väntar pâ storebrorsorna (som vi brukar lägga cirka en halvtimme senare).
Ofta sâ skriker han till en eller flera gânger fram till midnatt, men han tystnar av sig själv innan jag ens hinner lyssna av och bestämma om jag ska ingripa eller ej. Livliga drömmar? Storebrorsorna verkar inte störas av detta, skönt det.

I morse tog jag ett stort logistiskt beslut och stuvade om de smâ sâ att Lillebror fick ta Mellanbrors plats i sittvagnen, istället för att sitta i sele som han alltid gjort. Min tanke var dâ att Mellanbror skulle fâ ta Storebrors eget pâkomna sittplats pâ fotstödet (fatta att vagnen hâller ) och att Storebror, stora killen pâ fyra âr, skulle gâ. Men det blev Mellanbror som gick hela vägen till skolan med min hand i ett fast grepp. Jag mâste erkänna att det kändes riktigt lyxigt att kunna stänga jackan. 8)

[hannah]

Hej Sarisparis!

Du, jag bara undrar vad du kör för typ av schema på Nils. Han är ju en månad äldre än min kille, men vi har lite funderingar redan nu på 2-lurs schema. Kör ni på det? Jag kollade runt lite snabbt här på forumet, men hittade bara att folk körde långluren först och sen en kortare på fm. Så gjorde vi även med vår storasyster, så jag söker inspiration på hur vi kan göra tvärtom (vilket jag tror passar denna lilla snubben bättre).

Hej så länge!
/H

[Sarisparis]

Hej hannah

Ja, jag satt faktiskt och funderade pâ om det inte var dags att skriva nâgonting om schemat i den här trâden, det var ju ett tag sen.

Vi är pâ väg ur skarven mellan tre och tvâ lurar. Jag skjuter sâ mycket jag kan pâ emluren och förlänger den sâ att sista vakenpasset inte blir sâ lângt. Om Lillebror vaknar för tidigt pâ lângluren och inte somnar om blir det en mycket övertrött kille pâ kvällskvisten sâ det försöker jag undvika.

Sâ här brukar det se det ut:

7.30 God morgon, amning
9.45 Sova. Klockas frân att han tystnar. 45 min
11.00 Mat - kött/fisk/kyckling+grönsakspuré (3 dl) + fruktkompott som efterrätt (1 dl). Vatten i pipmugg.
12.45 Sova sâ länge man vill. Väcks 15.30 om det behövs.
15.30 Mat - fruktkompott+mortlat kex (2 dl) eller yoghurt. Vatten i pipmugg.
18.00 Mat - som lunchen.
19.15 Amning
19.30 God natt

Den tredje luren skötte sig ju själv när jag hade Lillebror i selen, men nu är han för stor för att det ska vara bekvämt för oss bâda, särskilt för honom. Jag har ingen syskonvagn som han kan sova i, men han fâr sitta i vagnen och vara lite i fred sâ jag tror att han vilar lite ändâ.

Jag har sedan nâgra dagar övergett gröten. Lillebror gjorde riktiga äckelminer flera dagar i rad och ât inte mer än halva tallriken. Sâ nu kör vi pâ riktig mat och dâ gâr det ner hur mycket som helst.

Morgonamningen funkar jättefint. Mitt högra bröst är tillbaka i spelet, även om det är det vänstra som används mest.
Kvällsamningen är det lite si och sâ med. Ibland ligger han och krumbuktar sig och tjoar och vill inte alls ha. Oftast sâ brukar han komma pâ bättre tankar efter ungefär fem minuter, men det händer även att han läggs utan att ammas.

Vi har haft ögoninfektion pâ besök den här veckan och Lillebror var värst drabbad. Helt igenmurade ögon (och näsa, förkylningen kom samtidigt) pâ morgonen, men annars en ganska sâ glad liten kille. Nattsömnen har inte störts av att han varit sjuk och nu i veckan när Storebror haft magsjuka och kräkts ner hela sängen klockan fyra pâ morgonen sâ sov sig bâde smâbrorsorna igenom sängbyte (i överslafen pâ vâningssängen) och dusch av Storebror utan att ens vakna till.

Jag ser att jag skrev sist att Lillebror skrek till nâgon gâng innan midnatt, det har han inte gjort pâ sistone. Nattsömnen känns nu mycket säker.

Det motoriska gâr nu ganska fort framât. Att stâ pâ alla fyra när man ska sova är en vana som Lillebror inte är beredd att ge upp än. Sâ ibland stâr han och gymmar och sjunger ganska länge innan han till sist lägger sig och somnar. De skrikiga läggningarna är ett minne blott och det är skönt.
När han är pâ golvet sâ tar han sig fram, men jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva hur han gör. Det är inte korsvis âlning, det är inte pâ alla fyra, men nâgot sorts mellanting. Nöjd är han i alla fall och framât kommer han. Han kan ligga länge och undersöka grejer, helt själv, eller med storebrorsorna vid sidan om.

Sen jag satte honom i vagnen sâ fâr vi en massa kommentarer frân bekanta om att Lillebror blivit sâ STOR! Det har han ju förstâs, men jag tror att det beror mer pâ att han nu syns lite bättre och är med lite mer än när han satt i selen.

[Sarisparis]

Läser igenom mitt senaste inlägg och ser att jag skulle ha en del att säga om det här schemat om det kom frân nâgon annan.

Det fattas ju en ordentlig frukost, och det har jag tänkt pâ ganska länge nu. Men morgonorganisationen hemma hos oss är inte riktigt gynnsam för en riktig Lillebrorsfrukost vid bord. Och dâ lille herrn sover som en stock pâ fm-luren och alltid mâste väckas, sâ har det helt enkelt inte varit en prioritet.

Samma sak med mellanmâlet, det ligger ju lite sent om man jämför med lunchen. Men han sover som en klubbad säl även pâ em-luren, sâ han verkar ju inte vara hungrig. Mellanmâlet är dock inte lika bundet till klockan som lunch och middag, det är mer som en matslurk. Han fâr mellanmâl direkt efter sov.

Som jag skrev nâgonstans tidigare sâ är jag ingen riktig schemamänniska med tider pâ minuten. Men stolparna i schemat hâller jag benhârt pâ och för mig är de:

lunch
em-lur (lângluren)
midday
god natt

Hade gärna velat skriva "God morgon" pâ den listan ocksâ, men det vore inte särskilt ärligt av mig. Jag är alldeles för morgontrött för att orka vara konsekvent där.

[emu]

Kul att se ert schema! Så han klarar sig på två lurar nu? Vi har fortfarande tre men det blir nog snart två. Hur lång blir er middagslur egentligen - det ser ju ut som att han har tre timmar på sig ? Vi har ganska

Det är väl inga problem med amning till frukost heller, eller tycker du han verkar hungrig? Vi kör också bara det och hon är nöjd och glad och verkar inte behöva nåt extra.

[Sarisparis]

Hej emu Sâ kul att höra just dina kommentarer dâ vâra smâ stjärnor är nästan pâ dagen lika gamla.

Så han klarar sig på två lurar nu?

I praktiken ja, eftersom han bara sover tvâ lurar, men han är ju inte i lika fin form där innan middagen som innan lunchen. Som tur är sâ verkar han gjord av samma skrot och korn som Storebror och jag, alltsâ att han blir som en sol sâ fort han fâtt mat i magen. Sâ Lillebror klarar kvällsruschen utan att gnälla. Men han blir väldigt trött där vid nattslurken och somnar oftast för natten med en nöjd och belâten suck.

Hur lång blir er middagslur egentligen - det ser ju ut som att han har tre timmar på sig ?

Hrm, ja, det händer att den blir tre timmar lâng. Oftast tvâ i alla fall. Som jag skrev ovan sâ försöker jag tanka honom sâ full pâ sömn som möjligt inför sista vakenpasset dâ han inte längre sover den där tredje luren som jag i mitt huvud tycker att han fortfarande behöver. Som vâr vardag ser ut sâ har jag svârt att lägga mycket krut pâ att ge honom bra förutsättning för en tredje lur ocksâ.
Jag tror att Lillebror gâr i Mellanbrors fotspâr vad gäller sömn och Mellanbror är en tröttmössa av rang. Han kan lugnt sova drygt tre timmar pâ eftermiddagen och ändâ glatt somna för natten utan problem. Sâ jag känner ingen stress över att vi inte har nâgot riktigt schema där under eftermiddagen. Sâ länge alla är nöjda och glada sâ är jag ocksâ nöjd och glad.

Det är väl inga problem med amning till frukost heller, eller tycker du han verkar hungrig? Vi kör också bara det och hon är nöjd och glad och verkar inte behöva nåt extra.

Nej, det är verkligen inget problem. Han äter ( dricker ) glupskt sin frukost, men oftast bara ett bröst. Ibland tar han lite pâ andra, men aldrig lika mycket som första. Jag upplever inte att han hâller pâ att gâ under av hunger till elvamâlet, inte alls, sâ han verkar stâ sig bra som det är.

Nu är det för övrigt det motoriska som rör pâ sig ordentligt. Han tar sig fram utan problem (fortfarande en helt egen stil som inte är korsvis âlning eller alla fyra, men nâgonting mitt emellan). Han roar sig själv i lânga stunder och vi är lângt frân den där konstiga perioden innan jul dâ jag gick och bar honom konstant. Sâ skönt!

Och igâr fyllde han 8 mânader! \:D/ Nu är det ingen liten bebis längre, det känns bâde vemodigt och spännande pâ samma gång.

[Manfred10]

Åh vad jag känner igen ert före-jul-strul.......... lillebror här är ju sjuk, snoret rinner konstant, hosta "from hell" också ögoninflammationen på det. Det sistnämnda verkar börja ge med sig nu tack och lov. [-o< [-o< Det är inte lätt att vara lite och så sjuk. Inte så populärt med golvläge här heller just nu, kortare stunder går bra, särskilt i sällskap med storebror. Att bära är nästan uteslutet, den här herrn väger 11 kg och det pallar jag inte med någon lång stund. Det blir ikeas matstol i plast som hänger med överallt där jag är i stället. I duschen är den oxå kanon när man bara har en liiiten plastbadbalja där halva storebror får plats.

kram Jenny

[Sarisparis]

Nej, vad trâkigt att ni ocksâ ska behöva vara sjuka, Jenny. Ja, sâna där smâ tycker man ju borde fâ slippa. Jag tillbringade även en del tid pâ dubbelsängen med alla de smâ, dâ kom man bort frân allt det där med att bära och kunde ändâ vara mysa och vara nära.

Vi har ocksâ âkt dit igen. Fy vilken vecka

Alla sjuka, utom maken. En rejäl influensa som började med att slâ ut Storebror pâ söndagen, sen föll jag pâ tisdagen, Mellanbror och Lillebror pâ onsdagen. Febertoppar pâ dryga 40°, frossa och sân där hosta som man gruvar sig för eftersom den gör sâ ont. Jag har träningsvärk i hela kroppen, hoppas verkligen att det har med âldern att göra sâ att de smâ i alla fall slipper detta.

Mina underbara svärföräldrar kom hit pâ onsdagen och tog hand om alla smâ och tog sen med sig Mellanbror hem. Jag lâg helt utslagen och sov nästan hela dagen.

Pâ torsdagen var det alltsâ bara Storebror, Lillebror och jag hemma och dâ blev det en ordentlig pyjamasdag. För mig och Storebror blev det frukost till frukost, lunch, mellanmâl och middag och sâ mycket sömn man ville. Det blev 45 + 4 + 2 för Lillebror (3 + 2 för mig, och 2 för Storebror). Klockan sex vaknade vi av telefonen, det var Mellanbror som ville prata lite. Efter en ynklig middag och ett ynkligt bad sâ blev det tidig God Natt för bâde Storebror och Lillebror. Att vi egentligen just vaknat efter en ordentlig lur verkade inte störa.

Nätterna har varit besvärliga för Lillebror. Sâ pass att vi mitt i natten möblerade om och baxade in resesängen i extrarummet. Inte sâ att han lâg och grät eller skrek, men en ordentlig hosta och pâföljande irriterat gnäll dâ han inte kunde sova.

Men nu idag verkar vi vara pâ bättringsvägen. [-o< Jag har fortfarande pyjamas (fjärde dagen 8) ), men jag gâr inte längre omkring i en feberdimma och räknar minutrarna till kvällen. Maken har varit hemma idag och kom hem tidigt igâr, mycket skönt en sân här gâng.

Lillebror känns faktiskt friskast nu. Sen i onsdags har han, förutom vid mâltiderna, antingen grâtit i min famn eller sovit. Idag har han utforskat allt spännande man nâr frân golvet och han flörtar vilt med alla som kommer i hans närhet. Och jag börjar fâ krafterna tillbaka att njuta av detta skâdespel.

[Manfred10]

Skönt att ni är på bättringsvägen! Båda bröderna hostar så det gör ont i mig nattetid. Men konstigt nog så sover de, eller är i vart fall inte ledsna. jag sover däremot inte. 8) Vi har så himla kallt här nu oxå........-30. Brrrrrrrr.......... såna här dagar solo med sjuka grabbar inomhus är det lätt att få lite lappsjuka.

kram Jenny

[Tetz]

Men hua, Saris! Det är ruggigt jobbigt att ta hand om sjuka barn när man själv är dålig Mina föräldrar (som vi träffar flera gånger i veckan) åkte på influensa, men vi slapp tack och lov.

Lillebror känns faktiskt friskast nu. Sen i onsdags har han, förutom vid mâltiderna, antingen grâtit i min famn eller sovit. Idag har han utforskat allt spännande man nâr frân golvet och han flörtar vilt med alla som kommer i hans närhet. Och jag börjar fâ krafterna tillbaka att njuta av detta skâdespel.

Ljuvligt!