Öroninflammation och Kåvepenin

[hannah]

Hej hej,

Jag är rookie på de flesta sjukdomar hos barn, tack för det! Men nu har min lilla kille 6 månader fått dubbelsidig öroninflammation. Först 3 dagar med ruskigt hög feber, sen träffade vi läkare som konstaterade att här behövdes det Kåvepenin.

Febern gick ner och nu är vi inne på tredje dagen på kuren. I morse var vi på 6-mån kontroll och läkaren kollade då öronen igen och konstaterade att det såg bra ut. Det hade vänt.

Men varför är då min lilla skrutt mer olycklig än någonsin? När han hade över 40 graders feber åt han som en häst och sov helst hela tiden. Inte ett knyst på nätterna och på dagarna väckte vi efter 3h på lunchvilan. Men nu, när han ska ha blivit bättre verkar han ha ont och plågas av det. Eller, jag har faktiskt ingen aning om vad det är. Han gråter i hållande (som han inte gjort sen han slutade kvällstrassal när han var pyttis) och blir jätteledsen (tårarna rinner) när jag lägger ner honom. Om han är underhållen kan han vara nöjd en stund, men oj vad han skriker sen! På nätterna är det fortfarande inte ett knyst, men i går sov han bara 20-1.20-30 på dagen och i förrgår sov han inte alls på efter middagen. Var bara ledsen. Aptiten är det stor skillnad på också. Han är HUNGRIG men vill inte ha lika stora portioner som innan plus att han stänger munnen eller "gäspar" när han fått in en sked mat. I bland får jag en känsla av att han är illamående. Men det skriker man väl inte av?

Är det någon som har erfarenhet av öroninflammationer på så här små barn. Och hur är det med kåvepenin, det ska ju kunna ge biverkningar i magen. Känner ni igen hans reaktioner?

Han är lite som en övertrött 3 veckors bäbis, om ni förstår vad jag menar. Kan helt plötsligt börja skrika och fastna där.

Va svårt det är med sjuka barn!! Jag verkar aldrig lära mig tolka något av mina på rätt sätt. Hm.

[Acnaib]

Hej. Jag har inte superkoll på det där med öroninflamation och penicillin, men visst ger antibiotikan biverkningar! Jag har en kompis vars sån ätit penicillin och han fick exakt samma "symptom" som din lille.
Det tar några dagar innan kroppen återhämtat sig efter denna medicin.

[hannah]

Oj, vilket blixtsnabbt svar!

Det tar några dagar innan kroppen återhämtat sig efter denna medicin.

"Efter"? Hm, denna kuren ska vara i 10 dagar. Vi har bara avverkat 2. jag ringde tillbaka till vårdcentralen precis och fick där rådet att ge fil med bakteriekultur (ska inte ge mig på att försöka stava deras namn, men ni vet...). Så det blir en tur till affären i dag.

/H

[videunge]

Hej på dig

inte är det kul när liten är sjuk.
Att man blir ledsen när man ligger ner kan bero på att trycket ändras när man ligger ner och har man öroninflammation så gör det ondare. Höj huvudänden på sängen så kan det bli lite bättre eftersom svullnaden minskar då. Sen kan det också vara så att inflammationen inte vänt helt än och att det gör ont i öronen. Man kan ge lite panodil vid behov.

Sen är det så att antibiotika på verkar alla ( med viss modifikation) bakterier i kroppen, inte bara dom "dumma" . Eftersom magen innehåller en hel mängd snälla bakterier så är det inte så konstigt att man frå biverkningar därifrån, illamående, diarre osv. Snälla bakterier är alltid bra att sätta i sig. Det finns ju även sempers magdroppar som man inte behöver äta fil för att få i sig.

Hoppas att ni snart blir bättre. [-o<

Kram

[Tetz]

I bland får jag en känsla av att han är illamående. Men det skriker man väl inte av?

Jag mår grymt illa av vissa penicillin... Och det är ju en läskig känsla att må illa, speciellt om man inte känt så förut. Så då kan man ju leva om lite...

Jag har inte ätit penicillin på flera år tror jag, men de gånger jag mått för illa har jag fått byta sort helt enkelt.

[hannah]

Tack för alla svar!

Snart är penecillinkuren över och det kommer vi alla trivas med. Jag tror att han mått lite illa av den och att det hjälpte att kompensera med lite snälla bakterier i form av semper droppar. Aptiten kom i alla fall tillbaka efter ett par dagar och nu är han som vanligt. Eller nä, det är han ju inte alls. I förrgår var han SÅ konstig. Han liksom vrålade och gnällde om vartannat. Inte som att han hade ont utan bara som att han...ja, jag fattade inte. Långluren som han fick inomhus gick åt skogen. Åtgärden borde varnat mig för vad som stod för dörren. Jag satt bredvid sängen och buffade mjukt samtidigt som jag höll ner rumpan. Precis när han började bli tung så åkte rumpan upp igen. Det var så tydligt, han VILLE sova men rumpan levde sitt eget liv. Så oj vad mycket hjälp han fick, för första gången i sitt liv!
Dagen efter började han hasa sig framåt! Inte världens snyggaste still, än, men framåt kommer han, varvat med träning på alla fyra. =D> Nu när magen är i balans, öronen återställda och världen har öppnat sig så är det en NÖJD kille härhemma.

[TorsMamma]

=D>