Isidor, född 11/4: Schema, nattsömn etc.

[Isidorsmamma]

Å, det här har gått över förväntan!

Nattens anteckningar (kvällen och första uppvaket står i förra meddelandet):

23:54 Isidor vaknar, låter. Jag går in, lägger tillrätta och buffar, ramsar mig ut x 6 (varav två bekräftelse). Han blir lite arg när jag slutar buffa men tystnar nästan helt efter ett par ramsningar, varför jag ger bekräftelsen på samma gång. En minut senare är han helt tyst.

Efter ytterligare någon minut låter han igen, men tystnar mycket snabbt. Nästa gång han vaknar (återigen efter någon minut) låter han ledsnare så jag ger en påminnelseramsa. Den verkar inte ta då han fortsätter gnälla. Efter en liten stund går jag in och buffar. När han är tyst slutar jag buffa men håller handen på tills han är alldeles tung. Då går jag ut med ramsan x 6 - först nästan tyst, sedan, då han frågar, mer bestämt och slutligen bekräftande igen. Tyst kl. 00:08.

00:21 Gråt hörs från sovrummet. Jag går in och lägger tillrätta, buffar och ramsar ut. Han tystnar snart och jag ger en bekräftelseramsa. På sista versen börjar han låta igen. Jag går in, lägger tillrätta, buffar, solfjädrar och ramsar ut. Han blir arg när jag går och skriker en stund. Samma sak nästa gång jag går in. Sista gången jag går in lägger jag tillrätta och går sedan direkt på solfjädern, håller länge, tills han är helt avsläppnad, men så fort jag släpper skriker han. Jag buffar lite och håller sedan åter. Efter en stund börjar han krångla med kroppen. Jag ger efter och han ruller över på sidan där han somnar. Jag går snabbt ut och ramsar. Tyst kl. 00:37

00:43 In och lägga tillrätta, buffa, stoppa om, buffa lite mer. Ramsar mig ut till protester. Protesterna tystnar och jag bekräftar. Lite gnäll efter någon minut. Tyst 00:49.

(Strax efter ett ger jag mig själv tillåtelse att lägga mig ned en stund och slumra i soffan. Pappan är mina vakna öron. Jag sover en timme innan jag vaknar av mig själv, några minuter innan Isidor.)

02:36 Lillen vaknar och gnäller. Han har sparkat av sig täcket och är alldeles kall om ben och armar. Jag lägger om varma täcket och han tystnar. Han vänder sig åt sidan och jag hjälper honom ut med rumpan, så att han ligger stadigt. Ramsar mig ut. Jag hör hur han bökar där inne och ibland gör han något ljud. Helt tyst efter max tio minuter.

03:10 Går in till nyvaken bebis. Det pruttas något förskräckligt. Hela kroppen kränger runt. Jag tycker att det luktar så jag byter blöjan där i mörkret. Falskt alarm. Nu är pojken klarvaken och
när blöjbytesproceduren är över undrar han varför i hela friden han inte får komma upp. Jag buffar lite, avbryter när han är tyst och stilla (men fortfarande klarvaken) och ramsar mig ut. Han protesterar. Men efter bara några minuter är han helt tyst. Då kör jag bekräftelseramsan. På sista versen börjar han gråta igen. Jag avvaktar. Han tystnar. Jag bekräftar och det är fortsatt tyst. Kl. 03:25.

Och här trodde jag att det skulle ha blivit jobbigt. Klockan är tjugo över fem och Isidor har sovit i över en och en halv timme. Det är ju så här dags han brukar snutta tutte som värst. Kanske kommer vargatimmen strax och det blir gnäll utan dess like, vad vet jag. Men jag kommer i alla fall att kunna väcka en hyfsat utvilad grabb i morgon bitti. Det är mer än jag kunnat drömma om. Jag tänkte att kuren skulle vända upp och ner på tillvaron så här i början, Isidor brukar ju sova så gott på nätterna annars, bortsätt från några amningar och lite små uppvak, men han brukar ju mest bara sova eller halvsova. Jag trodde nog att första kurnatten skulle innebära bra mycket mer skrik och gråt och att han därför skulle vara helt slut på morgonen. Men så verkar det inte ha blivit. Jag är enormt glad. Tänk om det är som de säger, att nästa natt blir ännu lättare, då är ju det här en bit kaka!

05:40 Det låter lite från sovrummet. Pågår ca en minut. Samma sak vid 6.
06:30 Isidor har vaknat, det hörs. Men inget gnäll. Snart är det morgon!

Och ja, snart är det morgon. Om fem minuter går vi in och väcker, med buller och bång! Ingen vargatimmer här inte :^o

[Isidorsmamma]

Å, jag hade hoppats att någon hade svarat, men men.

Natten gick alltså förvånansvärt bra men dagen har varit rätt tung. Vi har ju alla varit väldigt trötta. Isidor som vanligtvis bara brukar vara vaken max en halvtimme under en tolvtimmarsnatt fick i natt ihop endast nio timmars sömn och på det krånglade dagsömnen. På förmiddagen vaknade han efter en halvtimme och skrek. Jag fick tillslut "väcka" i en tyst paus. Sin middagssömn sov han i rullande vagn så det var inga problem, 1 h 20 min sov han då. Sedan somnade han inte alls på eftermiddagen. Det var nog mitt fel helt och hållet. Jag var så trött att jag glömde skrattet och dessutom hade jag tänkt tokigt då jag planerat att han skulle sova den luren i liggvagnsdelen på balkongen (vagnsunderredet står, med sittvagnsdelen på, i källaren då vi bor högst upp i huset utan hiss och inte längre har lust att släpa i trappor dag ut och dag in). Tyvärr var det nästintill omöjligt att buffa i den, särskilt då liten låg nedbäddad, och det fanns alltså ingen möjlighet att vagna. Nåväl, man lär av sina misstag och hädan efter får vi ta den sömnen i sängen eller vagnen, ute på promenad (spikar nog sängen för kuren åtminstone, så kanske man kan vara mer flexibel sen).

Men nu ser vi framåt: en natt står för dörren. Och den här natten tänker även de ömma föräldrarna ta sig rätten till lite sömn. (Pappan har inte självförtroende nog att ta varken dagar eller nätter på egen hand så vi gör liksom det mesta tillsammans, vilket innebar att vi idag bara lyckats skrapa ihop några enstaka sovtimmar var.)

Isidor somnade i alla fall på fem minuter. Virrig som jag var lyckades jag lägga honom en hel halvtimme för tidigt. Jag hade liksom ingen koll och trodde att klockan var sju. Men men. Sover gör han, som en liten gris. Han skek/gnällde en liten stund, jag gav påminnelseramsa och han tystnade efter någon minut. Bekräftade x3.

Håller tummarna för en relativt lugn natt!

[Sarisparis]

Att jag inte svarat tillbaka beror på att jag tänkt mycket. Funderat. Beställde till slut hem SHN-boken för att få lite ordentligt med kött på benen, och sen har jag läst och läst.

Mycket klokt. :thumbsup: Att vara pâläst är en förutsättning.

Å, det här har gått över förväntan!

:thumbsup:

Om fem minuter går vi in och väcker, med buller och bång!

:thumbsup:

Å, jag hade hoppats att någon hade svarat, men men.

Ibland är vi snabba , men man fâr inte glömma att alla som svarar här är helt vanliga mammor och som lägger delar av sin egentid pâ att hjälpa här pâ forumet. Forumregeln är att ingen frâga ska stâ obesvarad längre än tre dagar.

Natten gick alltså förvånansvärt bra men dagen har varit rätt tung.

Kanon att du har första natten förnyade ditt förtroende för kuren. Ja, dagarna kan vara tuffa i början, det är mycket som ska "tas in" av lilla barnet. Ju tydligare och konsekventare du är desto lättare för barnet att ta till sig det nya.

Nåväl, man lär av sina misstag och hädan efter får vi ta den sömnen i sängen eller vagnen, ute på promenad (spikar nog sängen för kuren åtminstone, så kanske man kan vara mer flexibel sen).

Japp, misstag är erfarenheter som gör en klokare.

Håller tummarna för en relativt lugn natt!

Jag med. Glöm inte att det är nu under andra natten som ramsar ska ta över. Läs lathunden igen och igen.

Om du vill ha hjälp av kurproffsen nu när du är igâng och kurar sâ kan vi flytta din trâd till kurforum. Här inne pâ Späda och smâ sâ stöter och blöter vi standardmodellen i alla dess former.

=D> Bon courage =D> som fransmännen säger.

[Isidorsmamma]

Å, så tokigt! Jag hade skrivit ett långt inlägg i morse men jag måste glömt trycka på "skicka"...

Andra natten gick... okej.

Jag råkade alltså lägga honom en halvtimme tidigt och redan vid 19:15 vaknade han och skrek. På sju minuter somnade han om i alla fall, med hjälp av ramsor och att jag vände honom från mage till rygg ett par gånger.

Vid kvart i elva vaknade han och somnade om på sex minuter, med ramsor och tillrättaläggande (den här gången hade han sparkat upp sig och låg med huvudet i knasig vinkel mot spjälskyddet).

Vid midnatt var han vaken i tjugofem minuter. Helt klart arg. Först var jag där och stoppade om och buffade men sedan tog jag mig i kragen och höll mig utanför dörren. Ett par vändor med ramsan behövdes innan jag kunde bekräfta och han somnade om.

Klockan två vaknade han och lät riktigt ledsen. Han hade sparkat av sig täcket och var iskall om benen. På två minuter somnade han, efter att jag stoppat om och ramsat ut.

Vid tre vaknade han och somnade om av sig själv.

Tjugo i fem: Vaknar, skriker. Jag går upp och lägger tillrätta. Ramsar ut. Han tystnar så småningom och jag bekräftar. Tyst 04:51.

Tjugo över fem till tio över sex: Vaken i tre omgånger. 1) Hörs att han tycker synd om sig själv. Jag håller mig utanför dörren, påminner fyra-fem vändor innan jag kan bekräfta. Efter en liten stund gråter han igen men tystnar snart. 2) Han gråter igen och jag känner mig tvungen att gå in och se vad som är på tok. Han ligger på mage. Jag vänder, lägger tillrätta och solfjädrar - då börjar han skrika ordentligt. Jag ramsar mig ut - känner mig utslängd, han verkar arg nu. Eller ledsen? Jag avvaktar. Tycker faktiskt synd om honom. Vill egentligen bara ta upp honom och trösta men det ingår liksom inte i planen. Han tystnar så småningom och jag bekräftar. Får påminna lite mitt i bekräftelsen men sedan är han faktiskt tyst... 3) ... i två minuter. Sen är vi igång igen. Jag ramsar och ramsar. Hör att han ligger på mage. Går tillslut in och vänder på honom. Han har vänt sig på alla möjliga vis. Arg blir han. Försöker solfjädra på rygg men han vill vända sig till sidan. Vrider och vänder sig. Tillslut ramsar jag ut. Skrik och gråt och arg och ledsen (?). Jag börjar känna mig lite smått förtvivlad. När han blir tyst emellanåt håller jag tummarna för att han ska somna, vilket han också gör tillslut.

Sedan var den natten slut. Mitt larm ringer klockan sju och jag får väcka en trött liten prins, som ligger på mage och sover. Dagen har sedan gått hyfsat bra. Vid både för- och eftermiddagsluren tog det en kvart för honom att sova. På förmiddagen höll han på och bökade runt i sängen så pass att jag fick komma in och lägga honom tillrätta två gånger - då han börjar gnöla ordentligt när han tagit sig ned till fotänden och börjat klättra på spjälskyddet - han kan ta sig dit men inte tillbaka, eller ens lägga ner huvudet. På eftermiddagen var det skrikigare, Båda gångerna somnade han till slut på mage.

Ikväll var det pappan som fick ta läggningen då jag skulle iväg på yogaklass. Vi gick in tillsammans men han tog det sista god nattet, släcka lampan, lägga tillrätta och ramsa ut. Det krävdes sedan några påminnelser innan han somnade, efter 13 minuter. Sedan dess har han sovit och vi håller tummarna för en lugn natt.

Nu över till dina svar, Sarisparis:

Ibland är vi snabba , men man fâr inte glömma att alla som svarar här är helt vanliga mammor och som lägger delar av sin egentid pâ att hjälpa här pâ forumet. Forumregeln är att ingen frâga ska stâ obesvarad längre än tre dagar.

Det var inte meningen att verka otacksam eller så, jag var bara så ivrig

Kanon att du har första natten förnyade ditt förtroende för kuren. Ja, dagarna kan vara tuffa i början, det är mycket som ska "tas in" av lilla barnet. Ju tydligare och konsekventare du är desto lättare för barnet att ta till sig det nya.

Jag ska göra mitt allra bästa!

Om du vill ha hjälp av kurproffsen nu när du är igâng och kurar sâ kan vi flytta din trâd till kurforum. Här inne pâ Späda och smâ sâ stöter och blöter vi standardmodellen i alla dess former.

Hm, ja kanske det. Om du tror att det skulle vara bättre.

Hur tycker ni att jag ska göra angående magläget. Liten har aldrig velat sova på mage, i början ville han inte ligga så alls. Nu ligger han helst på mage när han är vaken och rullar över så fort han vaknar. Men så blir han frustrerad för att han inte kan/vill sova så och jag får vända och vända. Han kommer liksom inte på att han kan vända sig tillbaka själv... Det blir ju så nu, när vi inte går in, att han tillslut somnar på mage, bara det att han får skrika argt ett tag först innan han "ger upp". Känns inte bra. Skulle ni försöka lägga honom på mage redan från början? Liksom lära honom att det är "rätt sätt". Eller hur ska man göra? (Just nu ligger han och sover gott på rygg.)

Nåväl. Jag bereder mig nu på en ny, förhoppningsvis lugnare natt. Å, vad det ska bli skönt att sova!

[Isidorsmamma]

Sådär ja, nu ligger han i sin säng och är tyst i alla fall. Sover gör han inte än. Han skrek i nästan tjugo minuter nu när jag skulle lägga honom, krånglade runt i sängen och jag vet inte allt. Till slut lyckades jag buffa honom lugn när han låg på sidan, han skrek visserligen så fort jag släppte men lugnade sig snabbt. Nåväl, NU verkar han sova. Då blir det bara tjugo minuter sömn den här gången eftersom fyrtiofem inte ryms i schemat (med marginalkvart).

Nu till gladare nyheter: Natten gick strålande bra! Älsklingen vaknade bara en handfull gånger under natten, första gången klockan tre(!). I endast tre fall var jag tvungen att gå upp och ramsa, och då tystnade han på en gång, så att jag kunde bekräfta i samma veva. Ja, fast sen, ena gången, tyckte pappan att det var läge att smita in och lägga sig precis när lillen hade tystnat vilket gjorde att han satte igång och skrika igen och jag fick ramsa i två omgångar innan han tystnade och somnade om. Men det tog inte mer än ett par, tre minuter i alla fall.

Så nätterna verkar ordna upp sig, nu är det bara dagslurarna som krånglar. Idag kändes han verkligen förtvivlad - när jag la honom tillrätta igen var han helt genomsvettig och tårarna sprutade. Nästa gång ska jag buffa ordentligt innan jag går ut allra första gången. Jag var så optimistisk efter natten att jag trodde att det skulle räcka med ramsan för att han skulle somna, men det var som att han trodde att han skulle behöva sova natt igen, trots att det var ganska ljust i rummet och ramsan var en annan. Men det kanske är vanligt att de reagerar så?

[Sarisparis]

Hej Isidorsmamma

Vad härligt att nätterna är pâ väg ât rätt hâll. =D>

Jag flyttar över dig till kurproffsen och önskar dig ett stort lycka till! Du är självklart varmt välkommen in till oss pâ Späda och smâ om du har nâgra ickekurfunderingar.

Lycka till med fortsättningen pâ kuren! Lägg gärna in vilket datum ni startade kuren i din profil sâ blir det lättare för de som svarar.



PS Lite snabbinfo för kurarkollegorna:
Kurstart tisdag 29/11 för Isidor född 11/4
Isidor uppskattar inte att läggas pâ mage, funderingar om magläget.
Nätterna pâ väg ât rätt hâll, men dagslurarna krânglar.

[LilloppansMamma]

Hej och välkommen till oss Isodorsmamma!
Tycker du har fått alldeles förträffliga svar inne på Sos.

Min Loppa har fått sova på mage sen hon var ett par dagar gammal, men kunde också somna på rygg- men uppvak MYCKET tätare. När de små fått korn på magläget så vill de inte ha något annat. Just nu protesteras (frågas!) det av andra anledningar än magläget skulle jag vilja säga. Typ, ehh, har ni koll på läger här? Ska jag sova nu? Kan jag somna nu? och allt vad de kan kan tänkas fråga innan sovdags. Men visst kan man kura på rygg också, precis som du har fått tips om Men jag håller på magläget alla gånger- det frågas över allt det nya nu.

Sedan är daglurskrångel vanligt. De måste försäkra sig om att det är säkert ända in i evigheten. Då är det tålamod och metodiskt, men kärleksfullt arbete som krävs. Det krävs också att de små liven verkligen får arbeta och vara ute mycket i den friska luften för att sova gott på natten. Är ni ute på eftermiddagen också?

Idag kändes han verkligen förtvivlad - när jag la honom tillrätta igen var han helt genomsvettig och tårarna sprutade. Nästa gång ska jag buffa ordentligt innan jag går ut allra första gången. Jag var så optimistisk efter natten att jag trodde att det skulle räcka med ramsan för att han skulle somna, men det var som att han trodde att han skulle behöva sova natt igen, trots att det var ganska ljust i rummet och ramsan var en annan. Men det kanske är vanligt att de reagerar så?

Nu behöver du inte buffa till lugn när du gör tillrättaläggningen. Du kan buffa fint som markering, men ska lugnet vara etbalerat efter den första natten.- Ni MÅSTE vidare till säkerheten och dit når man genom ramsan. Ramsan i sig är inte magisk, men det blir det med lite arbete. Det kanske kan tyckas att det är knasigt att inte buffa mera, utan MINDRE- eller helst inte alls!. Men beteendet tyder verkligen på att säkerheten måste etbaleras NU. Annars kommer nui att fatsna i buffandet. Buffandet tycker jag ni kasserar och använder solfjäder till KRIS. Nu skall ramsan odlad- ramdiskussionen skall påbörjas. Liten frågar 100 gånger och får 101 svar. Det kan ta sin lilla tid, men ramsan skall ha sista ordet där. Det är också dags att baka ihop påminnelseramsan med bekräftelsen enligt devisen 3+1. Han har börjar att förstå saker och ting här och då skall vi inte skriva honom på näsan. Nu skall du lära dig den ädla konsten att LYSSNA- utifrån vad han frågar efter så vet du vad du skall göra. Lätt som en plätt va? Tro mig det ligger i lyssnandets konst. Är han ledsen så skall han också hjälpas, med en ramsa- om det inte går ner sig och det blir KRIS- solfjäder. Buffningen kastar du i sopen. Är han arg- skall han också få utrymme att vara det, vi får inte och ska inte förbjuda honom från att reagera. Men då ska han också veta att ni är de- med REJÄLA husljud. Ni skall hålla vakten, inte hänga vid dörren.

Snart kommer även dagarna att fungera fint, samma attityd på dagen som på natten- så kommer detta att passera.

LilloppansMamma

[Isidorsmamma]

Hej, alla kurare!

När de små fått korn på magläget så vill de inte ha något annat. Just nu protesteras (frågas!) det av andra anledningar än magläget skulle jag vilja säga. Typ, ehh, har ni koll på läger här? Ska jag sova nu? Kan jag somna nu? och allt vad de kan kan tänkas fråga innan sovdags.

Ja, alltså magläget kanske är något att införa mer medvetet, alltså lägga tillrätta på mage. Är dock osäker på om jag ska göra det nu, mitt i kuren, eller om jag ska vänta. Han somnar ju om på mage nu i alla fall. Jag letar som bäst efter ett begagnat andningslarm, för magläget gör mig nojig (jag vet att de kan sluta andas även på rygg men i alla fall, statistiken är tydlig...) - kanske är någon här som säljer?

Sedan är daglurskrångel vanligt. De måste försäkra sig om att det är säkert ända in i evigheten. Då är det tålamod och metodiskt, men kärleksfullt arbete som krävs.

Det är väl bara att uttrusta sig med lite tålamod då

Det krävs också att de små liven verkligen får arbeta och vara ute mycket i den friska luften för att sova gott på natten. Är ni ute på eftermiddagen också?

Ja, alltså schemat vi spikat ser ut såhär:

07:00 God morgon! Amning, ensamlek i spjälsängen.
08:00 Frukost.
09:00-09:45 Sova förmiddag, i spjälsängen.
Gå till Öppna förskolan (eller annan social aktivitet).
11:00 Lunch. (Är vi på ÖF äter vi där.)
12:00-13:30 Sova middag, i vagnen på promenad.
Lek ute.
14:30 Mellanmål.
Lek inne.
16:00-16:20 Sova eftermiddag, i spjälsängen.
Vara med vid matlagningen.
17:30 Middag.
Bad.
Läsa bok och amma i soffan.
Busa med pappa.
Gå in i sovrummet, släcka i taket, dra ner persiennerna, sättas i sängen, leka tittut,
säga god natt, släcka sista lampan, läggas tillrätta.
19:00 Sova.

Så alltså, vi är ute mitt på dagen. Sedan kan det ju bli en sväng till affären om det är något man glömt handla. Tanken var ju att Isidor skulle sova eftermiddag på balkongen men det funkade inte praktiskt.

Vad menar du med arbeta? Han ligger mycket på mage och krälar omkring, sedan i förrgår tar han sig framåt(!). Så han får jobba fysiskt. Och om du tänkte på social delaktighet så är han med när vi städar och diskar, lagar mat och så. Han brukar sitta i sin matstol, intill diskbänken och rota i en låda, leka med en visp eller liknande. Han har börjat visa mer intresse för vad jag gör och då har jag givit honom en egen (ren, blöt) diskborste eller kökssvamp. Något tips på annat man kan göra?

Liten frågar 100 gånger och får 101 svar.

Ska jag ramsa ofta liksom? Jag brukar försöka avvakta så länge som möjligt emellan ramsorna. Kanske är bättre att ha en kontinuerlig diskussion? Inte för att det behövdes i natt då han sov som en stock och somnade om på max två ramsor de gånger han vaknade. Men som på dagarna...

Är han arg- skall han också få utrymme att vara det, vi får inte och ska inte förbjuda honom från att reagera. Men då ska han också veta att ni är de- med REJÄLA husljud. Ni skall hålla vakten, inte hänga vid dörren.

Hm, alltså husljud. Nu på kvällen och på dagen försöker jag vara duktig med sånt. (När liten vaknade till för en halvtimme sedan, utan att skrika men ändå lite undrande, insåg jag att det var helt tyst i huset (pappan sover han också), och när jag började föra lite oväsen blev det knäpptyst.) Men på natten? Ska man göra husljud då också? Blir inte det knäppt? Om man vänjer dem vid att det alltid låter i huset. Jag menar, vi sover ju då vi också...

Snart kommer även dagarna att fungera fint, samma attityd på dagen som på natten- så kommer detta att passera.

Ja, vi håller våra tummar! Eller snarare, vi bestämmer att det blir så, intar en attityd av självklarhet - självklart kommer det att bli så!

[Nat]

hej du,

Verkar ju gå bra det här!

Ja, alltså magläget kanske är något att införa mer medvetet, alltså lägga tillrätta på mage. Är dock osäker på om jag ska göra det nu, mitt i kuren, eller om jag ska vänta.

Skaffa larmet först så du känner dig trygg och när det väl är på plats och installerat och testat då är ni säkert redan klar med kuren och kan således passligt göra små modifikationer.

Schemat
07:00 God morgon! Amning, ensamlek i spjälsängen.
08:00 Frukost.
09:00-09:45 Sova förmiddag, i spjälsängen.
Gå till Öppna förskolan (eller annan social aktivitet).
11:00 Lunch. (Är vi på ÖF äter vi där.)
12:00-13:30 Sova middag, i vagnen på promenad.
Lek ute.
14:30 Mellanmål.
Lek inne.
16:00-16:20 Sova eftermiddag, i spjälsängen.
Vara med vid matlagningen.
17:30 Middag.
Bad.
Läsa bok och amma i soffan.
Busa med pappa.
Gå in i sovrummet, släcka i taket, dra ner persiennerna, sättas i sängen, leka tittut,
säga god natt, släcka sista lampan, läggas tillrätta.
19:00 Sova.

Kikade på ditt schema som ser bra ut gällande sov och ättider. Utomhusaktivitet verkar vara en om dagen i vaket läge?!? Lägg gärna ett pass förmiddag och ett pass eftermiddag.

Du beskrev att ni hade social delaktighet vilket är jätte bra men planera gärna in passen i schemat oxå. Två rejäla pass om dagen. En timme förmiddag en timme eftermiddag. Det blir lätt annars så att man irrar runt från grej till grej utan att varken få hugget eller stucket. Har man däremot sociala delaktigheten på schemat blir det verkligen av. När kl slår ex. 10 tar man tag i alla husets måsten och jobbar hårt och effektivt med det tills det är dags för nästa aktivitet.

Ska jag ramsa ofta liksom? Jag brukar försöka avvakta så länge som möjligt emellan ramsorna. Kanske är bättre att ha en kontinuerlig diskussion? Inte för att det behövdes i natt då han sov som en stock och somnade om på max två ramsor de gånger han vaknade. Men som på dagarna...

Du får känna av lite och lyssna på ramsorna, stegras frågorna och börjar närma sig skrik och panik ja då svarar du besämt högt och tydligt ganska snabbt på frågan. Är det tysta smågnälliga frågor kan du avvakta 2 minuter mellan dina svar och successivt glesa ut svaren och samtidigt köra igång husljud i bakgrunden. Allt handlar om hur ditt barn ställer sina frågor.

Lycka till!!