Vi har en 2-åring som hade mapp till hon var 4,5 månad då vi under en svettig veckas tid vänjde henne av med den. Hon accepterade förlusten när hon upptäckte att två av hennes fingrar är ett finemang substitut. Nu en tid har vi "påmint" henne om att fingrarna råkar sitta i munnen under dagarna och det har verkligen gett resultat. Vi har inte tjatat eller förbjudit, bara sagt "Oj, vad har du i munnen", eller bara "hrm, fingrarna!". Nu ser vi dem väldigt sällan dagtid och då är det som sagt bara att påminna.
Men det är ju framför allt på natten hon tycker att hon behöver dem, och där låter vi ju henne vara. Men nu undrar jag,
Jag vet att man också kan tänka att hon gör vad hon vill med sina fingrar på natten, men jag kan inte bortse från att de förmodligen kommer att sitta i tills hon är ett stort barn, eller ännu längre. Av vänner som sugit på tumme har jag fått förstå att detta var något de tyckt varit jobbigt, dels för att tänderna blev fula plus att det var skämmigt bland kompisar.
Vad har ni för tankar och erfarenheter, ni andra mammor och pappor som har fingersugarbarn
Jag har nu också en 4 månaders som har napp än så länge. Tycker inte att den stör så jättemycket (än), men klart är att den ändå hindrar från att komma hela vägen med att lära att somna om själv. Men trots att jag vet hur mycket bättre nattsömnen blev för storasystern (dagsömnen blev sämre under många månader) så överväger jag ibland att låta honom ha den bara för att låta honom slippa börja suga på fingrarna.
Nyfiken på hur ni andra har resonerat!
/H