Hej!
Är i behov av lite peppning nu, känns inte alls bra...

Vår jättehärliga, superkänsliga lillkille vill bara ha pappa just nu, och vi vet faktiskt inte hur vi ska gå vidare. Han har varit pappas pojke ända sen nyfödd, men han har aldrig tidigare demonstrerat vem han föredrar så tydligt som nu.
Då han höll på och kvällstrasslade för nån månad sen var det pappa som skötte ruljansen och grabben har föredragit pappa kvällstid ända sen dess. Dagtid var det inte så stor skillnad.
Vi switchade om för 4 veckor sen och nu är det jag som jobbar, medan pappan är hemma med barnen. Det var då som dom verkligt stora problemen började. Nu är det gråt och tandagnisslan för jämnan då jag är med honom... Känns verkligen trist och jag krymper som mamma. Igår och idag fick jag överlåta kvällsläggningen åt pappa mitt i, eftersom allt gick så totalt åt pipsvängen. Ungen bara gnäller och gråter i mitt sällskap, så att få till skrattet till gonattet blir liksom en övermäktig uppgift.
Jag VILL ju så gärna sköta om min grabb då jag är hemma! Fattar inte varför han inte vill... Bäst går det då vi är alla 4 tillsammans, då accepterar han mej hyfsat. Storasysters sällskap hjälper också. Att vara på tu man hand blir däremot endast ångestfyllt. Pappan känner sig hjälplös och fattar inte heller. Han är också i behov av lite egen tid, men nån sån kan han inte ta just nu. HJÄLP!
// Mia, mamma till Venla f. 21 jan -09 och Veikka f. 31 maj -11