Vansinnesskrik och klagande grannar...

[finskaflickan]

Hej på er,
nu måste jag få bolla lite här.

Min son är 2 år och 4 månader och har ett oerhört hetsigt temperament. En lugn lekande och harmonisk liten kille ena stunden för att sedan plöstligt över en småsak bli totalt URARG och hans värsta gråt är av den sorten att man helst vill stänga dörren och gå ut, det är verkligen jobbigt att lyssna på och när han får sina utbrott är han totalt onåbar. Han skriker sig blå, och man får inte röra honom. Efter ett tag när han skrikit av sig, det kan i värsta fall ta 15 minuter, så kan jag avleda honom och ta honom i famnen. Han pratar fortfarande inte så mycket och därför tycker jag att det jag läser i BB om trots inte är så applicerbart, då han inte alltid kan göra sig förstådd vad han riktigt vill. Nåja, språket utvecklas hela tiden så vi är på god väg, men jag håller på att tappa greppet lite känner jag och skulle behöva lite råd och pepp hur jag och min man skall handskas i dessa situationer.

Som om detta inte är nog, så bor vi i ett höghus.... Grannarna har nu klagat både ovanför och nedanför. Det gör ju stressen ännu värre. Damen under är väldigt ljudkänslig och reagerar för minsta duns och han ovanför är för ung för att förstå sig på barn. Ändå har de mina sympatier, för jag skulle inte själv vilja ha oss som grannar i det här läget....

Hur har ni andra handskat med grannfrågan? Och främst: hur skall vi riktigt handskas med dessa utbrott?

Tack på förhand alla fina kloka.

[Ewa]

Hej!

Röstresurser är jag van vid, så här kommer några väl valda trådar med tips hjälper STORT mot frustration, som ju är vad liten känner just nu. Så läs och återkom med funderingar eller frågor om det dyker upp:

http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=15352
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=19486

Vad gäller grannar kanske någon annan som bor med grannar nära inpå har lite goda tips? Tror jag som granne skulle uppskatta att få veta att barnet inte far illa utan just har lite svårt att kommunicera via spåk än, men att ni jobbar för att ge honom bättre kommunikationsvägar och få honom att sänka volymen och att ni förstår att det inte alltid är så roligt att bo nära. Lite sympati, ödmjukhet och att visa att ni aktivt jobbar för att förbättra situationen skulle jag tro räcker en bit på vägen.

/Ewa