Vår äldsta son är nu 6 år och har just börjat i förskoleklass i en helt ny skola. Han har hunnit gå där i snart 4a veckor.
Förra fredagen kom klassföreståndaren fram till mig och tittade med "hundögon" och sa: Din son lyssnar inte så bra och när något inte passar diskuterar han gärna och blir arg. -Ok svarade jag, jo vi har märkt detta hemma också den senaste tiden och vi kämpar med att få honom till att förstå att han måste lyda, lyssna och lära.
Detta verkar ha blivit till ett stort problem för klassföreståndaren och jag vet inte längre hur jag ska tackla det. Vi pratar varje dag om detta med vår son. Försöker förklara för honom att han inte får argumentera emot lärarna eller oss utan lyssna och lyda. Men Klassföreståndaren kommer fortfarande fram till oss vid hämtning och säger: M har jobbat emot oss idag igen... "hundögon" (frågande blick).
Jag har från första början haft en konstig känsla inför denna skola och ännu mer när jag träffade klassföreståndaren. Men jag har försökt att ge det en chans. Men när hon står där framför mig får jag en känsla av att hon vill att jag ska berätta för henne hur hon ska handskas med problemet, (som om vår son vore den första som vill diskutera när något inte passar honom eller inte lyder) eller att jag ska trycka på en "Lyd & Lyssna" knapp som andra barn verkar ha.
Jag försöker se det hela med opartiska ögon, från en annan synvinkel, men ändå hamnar jag på samma ruta: -De är pedagoger, de borde rätta sig efter barnens behov. Inte ska jag behöva berätta för henne hur hon ska gå till väga?
Är det någon där ute som har ett barn som inte alltid lyder & lyssnar och som "käftar emot" när något inte passar?
Vet ni vad jag och min man ska göra för att få honom på rätt spår och tror ni att han inte är som han bör iom detta.
Min man sa i morse att han va orolig för att M skulle ha någon sorts bokstavsproblem iom att han inte lyssnar och vill diskutera när det inte passar honom.
Hjälp, känner mig orolig och rädd att mitt barn inte har det lika bra som de andra i klassen iom detta!
Vet någon hur jag och min man ska få killen att förstå att det vi säger är allvar, att han måste lyssna och lyda?! Jag tror inte mycket på straff som tex. lyder du inte fröken så får du inte titta på bolibompa ikväll. Vad tror ni? Är det sådana tag som behövs?
Jag vill också tillägga att han är mycket tidig med det emotionella. I fjol sommar kom han in i en "jag duger inte till" fas och "det är inte lönt att jag ens testar för jag kan ändå inte" fas. Vi uppmuntrade och stöttade och till hösten verkade hans självkänsla vara bra igen. Men denna misstro på sig själv kan än idag komma fram. Kanske både som ett försvar men också för att han tror sig inte vara lika bra som andra ibland.
Han har också börjat sova dåligare. Vaknar ca. 04.30 och kan inte somna om. Sa i morse (05.00) att han hade ont i magen, att han saknade sitt dagis...
Detta gör mig verkligen så ledsen! Vad ska jag göra?
Skiljer sig vår 6åring från andra i samma ålder? Orolig!
Re: Skiljer sig vår 6åring från andra i samma ålder? Orolig!
Ingen där ute som kan hjälpa?
Re: Skiljer sig vår 6åring från andra i samma ålder? Orolig!
Hej 
!
För att utvecklas måste man ju vända och vrida på världen en smula, för att förstå hur allt hänger ihop och varför. Under resans gång kan man ju också behöva ifrågasätta sakernas tillstånd en smula. Somliga gör det lite mer, somliga lite mindre. 6-årsåldern är ju lite av en andra trotsålder i det att världen återigen svajar en smula. Man krisar och blir orolig och rädd för en massa nyheter, eller ifrågasätter allt och alla högljutt, för att se just hur saker hänger ihop och hur långt man kan gå innan man får ett svar som man förstår och kan gå vidare.
Anna beskriver i Barnaboken de olika åldrarna väldigt träffande och inkännande, vilket ger gott perspektiv när man undrar vad som hänt med sin lilla (stora) unge. Så läs gärna om just 6-åringen så tror jag du känner igen dig och får lite råd på vägen om vad han behöver i livet. Under våra Favoriter här inne på Barnafostran finns också flera trådar just om 6-åringar, så där kan du också läsa. Anna beskriver också olika personlighetstyper i Barnaboken. Kanske er är "den starke", som behöver tydlighet och visst motstånd för att nöja sig med vad som är vad i tillvaron. Läs där och se vilken personlighet som stämmer bäst in på din son, så ser du också vilket bemötande han mår bäst av.
Som lärare torde man vara van vid att just 6-åringar kan vara inne i en turbulent period. Kanske man är vanare vid att se de blyga, oroliga små violerna, men din son är knappast den ende mer ifrågasättande 6-åringen i världshistorien. Vore inte det bästa att be att få ett samtal bara mellan er föräldrar och läraren. Min erfarenhet är att det är bäst att ta tag i sådant som inte känns bra så fort som möjligt för att komma tillrätta med en situation innan den blir för låst. Vore jag du skulle jag även följa med och vara med i skolan ett par dagar så att du ser vad det är som händer. Då kanske du ser VAD som gör att det blir knepigt för honom och får då lättare att hjälpa honom vidare. Jag är med i skolan minst 1 dag per termin och det är guld värt för att se både hur mitt barn arbetar och fungerar i skolan, men också för att se hur det sociala samspelet fungerar och för att se vad vi som föräldrar kan arbeta med hemma och hjälpa barnet vidare med.
Barn ska absolut lära sig lyssna. Att lyda är för mig ett knepigare begrepp. Jag vill att barn ska lära sig ta hänsyn till andra och ha respekt för sin omgivning. Men det innefattar inte nödvändigtvis lydnad och att vara tyst och still i varje ögonblick. Man måste ju också utvecklas till en tänkande varelse som kan förstå konsekvenser och ta ansvar för sitt eget handlande, och då är kanske inte benhård lydnad det man i första hand vill eftersträva, inte sant. Och det tror jag inte lärarna heller vill. 6-åringar är 6-åringar, säger min sons fröken. Blir det för svårt med koncentrationen och att sitta still kan de där få en liten utomhusuppgift istället - att gå och leta upp olika sorters stenar ute, eller springa 2 varv runt huset, t.ex. Så visst kan även olika lärare (och skolor) vara olika bättre anpassade till barnens åldrar och behov. Så bolla tillbaka till läraren - hur GÖR hon konkret, när han ifrågasätter något? Vad tror hon det BEROR på? Kan han behöva instruktionen på ett annat sätt eller tydligare förklarat eller finns det någon annan lösning?
Sedan kan ni visst jobba på det hemma också. Och hur lär man honom då hur reglerna i skolan ser ut? Genom att träna hemma, rollspel och samtal kring matbordet, exempelvis. Hur gör man när man undrar över något? Jo, man räcker upp handen och väntar på sin tur. Vilket man ju kan öva på. Vad gör man om man tycker att någon instruktion är svår eller konstig? Jo, man ber om hjälp med att få den förklarad.
Du får gärna återkomma - och kolla gärna runt bland övriga Favoriter också - som Förhållningssättet, Gå i pakt osv, så får du kanske fler ledtrådar både för er själva och att tipsa läraren om.
Lycka till
!För att utvecklas måste man ju vända och vrida på världen en smula, för att förstå hur allt hänger ihop och varför. Under resans gång kan man ju också behöva ifrågasätta sakernas tillstånd en smula. Somliga gör det lite mer, somliga lite mindre. 6-årsåldern är ju lite av en andra trotsålder i det att världen återigen svajar en smula. Man krisar och blir orolig och rädd för en massa nyheter, eller ifrågasätter allt och alla högljutt, för att se just hur saker hänger ihop och hur långt man kan gå innan man får ett svar som man förstår och kan gå vidare.
Anna beskriver i Barnaboken de olika åldrarna väldigt träffande och inkännande, vilket ger gott perspektiv när man undrar vad som hänt med sin lilla (stora) unge. Så läs gärna om just 6-åringen så tror jag du känner igen dig och får lite råd på vägen om vad han behöver i livet. Under våra Favoriter här inne på Barnafostran finns också flera trådar just om 6-åringar, så där kan du också läsa. Anna beskriver också olika personlighetstyper i Barnaboken. Kanske er är "den starke", som behöver tydlighet och visst motstånd för att nöja sig med vad som är vad i tillvaron. Läs där och se vilken personlighet som stämmer bäst in på din son, så ser du också vilket bemötande han mår bäst av.
Som lärare torde man vara van vid att just 6-åringar kan vara inne i en turbulent period. Kanske man är vanare vid att se de blyga, oroliga små violerna, men din son är knappast den ende mer ifrågasättande 6-åringen i världshistorien. Vore inte det bästa att be att få ett samtal bara mellan er föräldrar och läraren. Min erfarenhet är att det är bäst att ta tag i sådant som inte känns bra så fort som möjligt för att komma tillrätta med en situation innan den blir för låst. Vore jag du skulle jag även följa med och vara med i skolan ett par dagar så att du ser vad det är som händer. Då kanske du ser VAD som gör att det blir knepigt för honom och får då lättare att hjälpa honom vidare. Jag är med i skolan minst 1 dag per termin och det är guld värt för att se både hur mitt barn arbetar och fungerar i skolan, men också för att se hur det sociala samspelet fungerar och för att se vad vi som föräldrar kan arbeta med hemma och hjälpa barnet vidare med.
Barn ska absolut lära sig lyssna. Att lyda är för mig ett knepigare begrepp. Jag vill att barn ska lära sig ta hänsyn till andra och ha respekt för sin omgivning. Men det innefattar inte nödvändigtvis lydnad och att vara tyst och still i varje ögonblick. Man måste ju också utvecklas till en tänkande varelse som kan förstå konsekvenser och ta ansvar för sitt eget handlande, och då är kanske inte benhård lydnad det man i första hand vill eftersträva, inte sant. Och det tror jag inte lärarna heller vill. 6-åringar är 6-åringar, säger min sons fröken. Blir det för svårt med koncentrationen och att sitta still kan de där få en liten utomhusuppgift istället - att gå och leta upp olika sorters stenar ute, eller springa 2 varv runt huset, t.ex. Så visst kan även olika lärare (och skolor) vara olika bättre anpassade till barnens åldrar och behov. Så bolla tillbaka till läraren - hur GÖR hon konkret, när han ifrågasätter något? Vad tror hon det BEROR på? Kan han behöva instruktionen på ett annat sätt eller tydligare förklarat eller finns det någon annan lösning?
Sedan kan ni visst jobba på det hemma också. Och hur lär man honom då hur reglerna i skolan ser ut? Genom att träna hemma, rollspel och samtal kring matbordet, exempelvis. Hur gör man när man undrar över något? Jo, man räcker upp handen och väntar på sin tur. Vilket man ju kan öva på. Vad gör man om man tycker att någon instruktion är svår eller konstig? Jo, man ber om hjälp med att få den förklarad.
Du får gärna återkomma - och kolla gärna runt bland övriga Favoriter också - som Förhållningssättet, Gå i pakt osv, så får du kanske fler ledtrådar både för er själva och att tipsa läraren om.
Lycka till
Mamma till Stora guldklimpen född april -04 
& Lilltufsan född feb -06
& Lilltufsan född feb -06