Kura 7-månaders liten tjej

[HoPoA]

Hej!

Vi ska kura vår lilla tjej med start om tio dagar, hon har då precis blivit sju månader. Vi vill gärna få lite feedback på vårt schema och svar på några frågor.

Natt 19.30-07.30
Äta 1 7.30
Sova 9.30-10.15
Äta 2 11.00
Sova 12.30-14.00
Äta 3 14.00
Sova 16.15-16.35
Äta 4 18.00
Sova natt 19.30

Sovtiderna stämmer rätt bra med hur hon sovit när sömnen funkat relativt bra (vilket den inte gör nu...). Jag har förvisso svårt att föreställa mig hur hon ska kunna vara vaken 3 timmar innan nattsömnen – det har hon nog aldrig varit, men kanske det funkar när hon får sova ordentligt både på natten och dagen. Alternativet är ju att korta natten med 25 minuter och låta henne få en 45minutare på seneftermiddagen också, men det är ju först och främst natten man ska sova på...

Maten däremot känner jag mig osäker på. Som det är idag ammar vi nästan fullt, och på helt oregelbundna tider. Hon är måttligt intresserad av annan mat, men vi försöker ett par gånger om dagen. Hon äter oftast ett par skedar, och sen vill hon inte ha mer. Har vi tur kan vi lura i henne en matsked eller två, men det är allt. Välling får vi inte ens in i munnen. Jag ammar alltid efter mat-måltid idag, eftersom hon inte blir mätt. Vi ammar dessutom väldigt mycket nattetid, eftersom tjejen vaknar upp i tid och otid och bara kan somna om ifall hon ammas.

Jag vill gärna ha lite utomstående kommentarer om hur vi kan lägga upp maten. Jag tänker att mål 1 (7.30) ska vara amning i storsängen. Jag flyttar över henne till oss när vi väckt henne, och ammar och gosar en stund i sängen. Mål 2 får bli lunch (11.00). Barnmat och kompletterande amning tills hon är igång med ätandet och klarar sig på det. Mål 3(14.00) – mellanmål? Gröt och fruktpuré kanske? Jag är lite osäker här, om hon står sig på det till Mål 4 (18.00) – middag. Barnmat samtidigt som vi äter middag. Och så en amning innan natten. Ska man ta den precis innan hon ska somna, eller en stund innan? Eftersom hon är van att somna vid bröstet känns det kanske mer logiskt att ta det en stund innan, men då blir det ganska tätt inpå middagen. Vad tror ni?

Hur kommer första nätterna att gå när hon är van att äta så mycket på natten? Hon kommer ju att vara jättehungrig! Det vet man ju själv hur det är att försöka sova med tom mage...

Jag har också en fråga om sovpassen på dagen. Jag vill att hon ska vänja sig vid att sova i vagnen, ute. Vi har en balkong hon kan sova på (om det inte passar med promenad) men där får vi bara plats med liggdelen, inte underredet. Är det smartast att vagna och vänja henne vid att sova i vagnen precis innanför den öppna balkongdörren, och sedan när man inte längre behöver vagna och skaka flytta ut liggdelen på balkongen och lägga henne direkt där? Eller är det smartare att betrakta liggdelen som en säng och buffa i början?

Vår lilla tjej sover helst på sidan – går det att kura henne på sidan, eller bör vi vända henne på mage? Jag är lite nervös för magläget. Det känns okej när hon själv rullar över på mage, men att tvinga henne till ett läge som alla andra avråder från känns svårt...

Tacksam för svar!
HoPoA

[Luvisen]

Välkommen HoPoA!

Vad roligt att höra att ni tänker er riktig riklig sömn för erat barn! :thumbsup: Just vad små älsklingar behöver när de växer som raketer.

Då ska vi se vad ni klurar på... :-k

Jag har förvisso svårt att föreställa mig hur hon ska kunna vara vaken 3 timmar innan nattsömnen – det har hon nog aldrig varit, men kanske det funkar när hon får sova ordentligt både på natten och dagen.

Just precis så. Det kommer fungera när hon väl tar igen sina slitna marginaler. Den första tiden måste NI dock se till att hon orkar vara vaken och är nårgorlunda nöjd. Var \:D/ tills det är dags att sova så kommer det hela gå bra.

Jag vill gärna ha lite utomstående kommentarer om hur vi kan lägga upp maten. Jag tänker att mål 1 (7.30) ska vara amning i storsängen. Jag flyttar över henne till oss när vi väckt henne, och ammar och gosar en stund i sängen. Mål 2 får bli lunch (11.00). Barnmat och kompletterande amning tills hon är igång med ätandet och klarar sig på det. Mål 3(14.00) – mellanmål? Gröt och fruktpuré kanske? Jag är lite osäker här, om hon står sig på det till Mål 4 (18.00) – middag. Barnmat samtidigt som vi äter middag. Och så en amning innan natten. Ska man ta den precis innan hon ska somna, eller en stund innan? Eftersom hon är van att somna vid bröstet känns det kanske mer logiskt att ta det en stund innan, men då blir det ganska tätt inpå middagen. Vad tror ni?

Börja med gröt och frukmos, det brukar gå ned. Banan är också ngt som brukar gillas av små ammande älsklingar eftersom det är sött. Allt som ges så här i början ska vara rinnigt i konsistensen och så får man mata på ganska raskt, för att inte säga fort. Går det för långsamt blir det tårar. Maten ska också gärna vara uppfettad med rapsolja eller smör eller varför inte kokosfett fr hälsokosten (så gott!) Mätt är man när man får paltkoma. Amma efter varje mål är en god idé.

Amma inför natten är också en bra idé. Ta det vid 19.00 så är det gott om tid inför själva läggningen. I början av kan barnen vara jättetrötta så då är det ju risk för att det somnar vid bröstet men då kan du kika på klockan och låta henne få 5 min och sedan väcka henne så är hon med på noterna igen och kan ta till sig skrattet till go'nattet.

Hur kommer första nätterna att gå när hon är van att äta så mycket på natten?

Jättebra. Jag hade samma situation härborta och det gick så fint så.

Hon kommer ju att vara jättehungrig!

Näe det kommer hon inte vara. Eran älskling är så pass stor att marginalerna hunnit bli rejält utslitna. De är först och främst trötta. När de sovit ordenligt kan de få kraft att känna hunger igen och DÅ äter de. Tro mig.

Är det smartast att vagna och vänja henne vid att sova i vagnen precis innanför den öppna balkongdörren

JA. Vagna inomhus med skak och ramsa som avslut och låt henne sova där i anslutning till balkongen. Ta inte på för mkt kläder. Det ska vara skönt att sova. Så kan ni ha det tills hon är så pass stor att hon vill ha mer plats och då lägga henne i sängen. Det kommer ske ganska snart ändå- att hon behöver sin säng inte minst för långluren.

Vår lilla tjej sover helst på sidan – går det att kura henne på sidan, eller bör vi vända henne på mage? Jag är lite nervös för magläget. Det känns okej när hon själv rullar över på mage, men att tvinga henne till ett läge som alla andra avråder från känns svårt...

Ja, det går att kura på sidan men magläget är det absolut bästa. Det är sömnbefrämjande. Har ni andningslarm? Det går att hyra och köpa. Har ni det behöver ni inte vara oroliga. Det kommer gå toppenfint för små barn vill sova på mage. De ser ut som smågrodor med sina små armar instuckna under bröstkorgen och benen infällda under rumpestumpen. Så sover de små djupt och lustfyllt heeeela natten. Många har bevittnat detta och så även jag. När jag kurat min son kunde han somna nästan hur som helst med på morgonen fann jag honom alltid i detta "grodläge". Och gör fortfarande mesta dels.

men att tvinga henne till ett läge som alla andra avråder från känns svårt...

Ja, det känns svårt att gå mot strömmen men när barnet svarar så fint så spelar andras åsikter ingen roll.

Värme!/Luvisen

[HoPoA]

Hej igen!

Nu är vi inne på natt fem, och här kommer vår rapport, våra framgångar och svårigheter och våra frågor...

Natt 1 buffade pappa i två omgångar, och lilla A somnade ordentligt efter en dryg timme. Vaknade 6-7 gånger under natten och somnade lätt om med buffning.
Natt 2 somnade lilla A efter bara 10 minuter, vaknade upp helt kort vid 23 på kvällen men somnade om på egen hand, och sov sedan gott ända till väckning! Pappa garanterar att han inte slumrade och missade något!
Natt 3 tog nattningen lite längre tid, runt en kvart. Lilla A vaknade kl 23 och klockan 4 och fick ramsax4 i två omgångar och somnade om. Vid sex vaknade hon igen och somnade om på egen hand och fick bara en bekräftelseramsa.
Natt 4 tog nattningen 15-20 minuter, vaknade och ramsades kl 23 och kl 4 och kl 6. En kvart före väckning vaknade hon och var hysterisk och tokskrek. Vi fick henne tyst, men inte helt lugn, innan vi tog upp henne.
Nu ikväll, natt 5, tog det lilla A en halvtimme att komma till ro.

Hon verkar inte i huvudsak arg (bara lite kort emellanåt), utan mest ledsen och övergiven. Hon har haft korta perioder då hon skrikit igång sig, men mest gråter hon, och har mellan gråten perioder som är tysta då hon ligger och snyftar. Det känns inte som att ramsan ger den trygghet som vi har fått uppfattningen att den ska göra. Vi känner inte att vi kommunicerar med henne. Ikväll kändes det mer som femminutersmetoden. Hon grät och vi stack åt henne en ramsa med jämna mellanrum när hon klagade för högt. Är ramsan (du kan sova, du är inte rädd) inte rytmisk nog, eller vad saknas?

Vi ammar en halvtimme före läggning, och sen leker vi och kör skrattet-till-godnattet. Hon har haft jätteroligt, men det känns som att det blir en alltför abrupt övergång till sovandet. Här har vi jätteroligt, och så plötsligt och oväntat slänger vi ner henne i sängen och lämnar henne. Ikväll började hon gråta under skrattet-till-godnattet, som om hon fattade att nu skulle hon snart dumpas i sin säng. Då valde vi istället att ta någon lugn kram-minut innan vi lade ner henne, men jag vet inte om det hjälpte...

Dagarna känns som att de fungerar bättre. Det tar oftast bara någon minut för henne att komma till ro i vagnen. Hon äter bättre än hon någonsin gjort. Och när hon vaknar upp under natten så är det inte heller några stora problem, det är just nattningen som inte alls känns bra. Dagramsan (sov en stund, så ses vi sen) är helt annorlunda jämfört med nattramsan, kan det påverka?

Om hon nu drömmer en mardröm precis innan hon ska gå upp – hur hanterar vi bäst det? Är det rimligt att tänka sig att ett halvårsbarn kan hantera all rädsla på egen hand? (med bara en ramsa, utan fysisk närhet från förälder).

Pappa känner att han kanske har brustit i vissa delar eller gjort saker i lite fel ordning. Han är fast på handen, övertygad och ”självklar”, men tveksam till om han använder verktygen på rätt sätt och vid rätt tillfälle. I natt och en tidigare natt (trol natt 3) solfjädrade han länge direkt i anslutning till läggningen tills A blev helt lugn och stilla, då han ramsade sig ut. Närheten känns lugnande, dock har hon jagat upp sig igen efteråt.

Huvudproblematiken verkar för oss vara att A inte är lugn och tillfreds med att bli lagd, hon är helt enkelt inte med på noterna, utan blir ledsen över att inte få vara med längre, som vi tolkar det. Tidigare har A nästan uteslutande somnat hos och sovit med mamma.

Tacksamma för hjälp!

HoPoA

[Emma80]

Hej HoPoA!

Nu får du ha överseende med att jag kanske tolkar in saker i det jag läser som inte du alls känner igen, säg till i så fall . När jag läser det du skriver ser jag framför mig er föräldrar som vill så oerhört väl för sitt barn, som är väldigt måna om er dotter och är pålästa och intresserade. Jag ser också framför mig en stor rädsla för att hon ska känna sig övergiven och det är där jag tror mig kunna nosa mig till något.

Du skriver att "Hon verkar inte i huvudsak arg (bara lite kort emellanåt), utan mest ledsen och övergiven", er ramsa lyder "du kan sova, du är inte rädd", "Är det rimligt att tänka sig att ett halvårsbarn kan hantera all rädsla på egen hand" och att hon "blir ledsen över att inte få vara med längre".

Skrik kan tolkas på så många sätt och det är de glasögon vi som föräldrar bär som avgör hur vi reagerar på skriken. Jag blir nyfiken på varför ni tror att hon skulle känna sig så övergiven och rädd? Kan det vara så att ni själva lägger så mycket i det faktum att hon nu sover i egen säng att era egna orosvargar flockas när det närmar sig läggdags och att hon då, som barn alltid gör, vädrar fara?

Närhet är ju så fantastiskt att känna till sitt barn och man har ju hela dagarna på sig att gosa och upptäcka tillsammans. Men på natten behöver man sova och det är den fantastiska gåva ni nu ger er dotter. Ni ser redan skillnad i aptit och era nätter är redan fina. Så mitt tips är att göra läggningen rolig, saklig och inte tycka synd om henne för något finare än den trygghet barnen får av att sova gott och ostört kan man inte ge.

Lycka till!
Kram Emma

[HoPoA]

Hej igen!

Visst har du rätt, Emma. Det du säger är ungefär det vi själva kom fram till igår, efter att vi skeppat iväg inlägget. Nattramsan är pappas påfund, och nog snarare ett uttryck för hans humor än av våra rädslor. Så länge jag, mamma, sov borta så gick det hela också bättre. Det var när jag skulle börja natta som det började krångla. Och jag kan läsa och tycka att AW har helt uppenbart rätt i mycket, men det har inte riktigt landat i hjärtat är jag rädd. Och det är klart att lilla A känner det! Skit också!!

Men är tanken att nattningen ska gå till så verkligen? Att man har hur roligt som helst, och så plötsligt dumpar man barnet i sängen och försvinner på sekunden? Så hade man ju inte själv velat bli behandlad!

Pappa får nog ta nattningen ikväll tror jag, så kanske vi kan komma tillbaks på banan igen, och jag lugna ner mig ett par hekto och inse att det faktiskt inte är synd om barnet som ska få sova. För det är det ju inte! Nu natt 5 sov hon som en stock (när hon väl somnat efter en halvtimme), och jag sov som en stock och jag vet inte när vi sov så bra senast. Men sen vaknade hon kl 6, och då var cirkusen igång. Så här var vår morgon:

Pappa går upp vid 5. A låter lite i sömnen. Vid 6 intensifieras sömnljuden, och 6.30 vaknar hon. Är först tyst ett tag, börjar sedan hojta. Jag ramsar och går ut och gör husljud. Skriker upp sig, jag ramsar och sätter på musik. Skriker mer och mer hysteriskt, jag går till slut in och solfjädrar ca 15 minuter. Under tiden är hon mest tyst, men försöker med jämna mellanrum slingra sig loss och börjar då också skrika. Till slut är hon slapp i kroppen, men jag tror att hon fortfarande tittar (svårt att se när det är mörkt...). Släpper och ramsar ut, hon skriker redan innan jag hunnit ut. En kvart innan uppgång bestämmer jag mig att göra dag, och hittar en söndergråten liten unge i spjälsängen som sträcker armarna mot mig. Har fullt sjå att försöka få henne att sluta gråta och på någorlunda gott humör innan jag lyfter upp henne. Det dröjer sedan över en timme innan hon ler mot mig, hon som brukar vara världens gladaste unge på morgnarna.

Jag har letat tips om hur man gör med tidiga uppvaknanden. Vi bor i ett lyhört hyreshus – att spela jättehög klassisk musik är inget alternativ för oss om vi vill behålla lägenheten. Ett annat tips jag hittade var att ge en pangramsa och sen inget mer. Inget mer? Oavsett hur hon skriker? Hur går det ihop med filosofin att inget barn ska gråta sig till sömns?

Behöver lite tips och peppning! Jag kan ju verkligen redan se resultat, så vi vill ju inte sabba det vi uppnått! Det låter så underbart när folk beskriver barn som blir helt nöjda av att landa i sängen eller vagnen, och det skulle vara underbart att få uppleva det. Som det är nu så blir hon lite putt och ledsen när jag stoppar henne i vagnen för dagslurarna, men efter någon ramsa och några minuter så sover hon gott. Tror ni protesterna kommer att ge med sig, eller ska man ställa in sig på att det kommer att fortsätta vara så?

HoPoA

[Luvisen]

Hur går det därborta?

[HoPoA]

Såhär går det här borta:

Dagarna går fint. Lilla A knorrar alltid lite när vi lägger henne att sova på dagslurarna, men somnar inom några minuter. Sista dagarna har vi märkt att hon lutar sig tillbaks i vagnen och låter sig stoppas om – tidigare kämpade hon för att komma upp så fort hon fattade att det var sovning på lut. Så det är ett framsteg! Dessutom vaknar hon oftast själv efter ganska exakt 45 minuter på förmiddagen, och 1,5 timme efter lunch. Eftermiddagsluren är den svåraste, då har hon svårast att komma till ro, och vi får alltid väcka henne.

Hon har börjat äta som en häst (och bajsa som en också). Hon gapar och vill ha mer, vilket heller aldrig hänt innan – framsteg!

Några nätter har hon sovit hela natten, alternativt vaknat till men somnat om på egen hand. Annars vaknar hon fortfarande en två-tre gånger, skriker lite grand men somnar om när vi ramsar från vår säng. Stort framsteg jämfört med före kuren, då hon vaknade minst en gång i timmen tills jag flyttade över henne till vår säng, där hon genast dockade vid bröstet och sugproppade resten av natten. Tidiga morgnar har vi haft några stycken och kommer säkerligen få fler. En morgon var fruktansvärd, då hon skrek i 45 minuter (se inlägg 3 ovan).

Men – vi behöver verkligen hjälp med nattningen!! Hjälp!!

Vi upplever inte alls att ramsan fungerar som kommunikation på kvällen. På natten och på dagen fungerar det, men inte överhuvudtaget vid nattningen. Lilla A börjar skrika samma stund som vi lägger ner henne, och sen är hon igång. Hon ålar sig, skriker och gråter och snyftar – tills hon somnar av utmattning. Vi har solfjädrat som krisverktyg någon gång, men det kan vi ju inte göra varje kväll. Vår dotter är sju månader och vi känner henne rätt väl, så när vi säger att hon är ledsen så är det faktiskt just ledsen hon är. Hon är inte arg eller förbannad, hon är ledsen. Hon gråter. Och sedan vi började med den här kuren så har hon (bortsett från de två första kurnätterna) gråtit sig till sömns. Nja, det blev inte riktigt sant, för två nätter har vi gett upp, gått in till henne och sjungit en vaggvisa och strukit henne över huvudet, och då har hon lugnat ner sig såpass att det gått att ramsa sig ut och hon har då somnat sen. Vi funderar lite på om det kan vara så att hon helt enkelt är för trött, övertrött. Hon kan liksom inte komma till ro, och hon tar inte heller till sig skrattet-till-godnattet riktigt heller, hur vi än apar oss och kittlas.

Vi fastnade för den här metoden eftersom AW poängterar att inget barn ska behöva skrika sig till sömns, men så som vi har det nu så stämmer det ju inte alls. Vi peppar varandra med attityden av självklarhet, lugnet och säkerheten och allt vad det är, men halv åtta på kvällen när lilla A ska i säng så verkar det inte spela någon som helst roll.

Hon brukar ofta gäspa strax före sju har vi märkt. Vi funderar lite på om en ändrad sovtid till 19 skulle kunna hjälpa henne att komma till ro. Vad tror ni?

Snälla, hjälp oss! De här nattningarna står vi inte ut med länge till!
HoPoA

[Luvisen]

Majoriteten av älsklingarna diggar att somna kl 19 och gå upp kl 7. Byt! :thumbsup:

Hon har svårt att skratta? Här måste ni jobba MER. Själv var jag tvungen att köra en regelrätt skratterapi. Man ska ge skrattet till dem. Har ni kul?? Det måste ni ha när ni kör skrattet till go nattet annars kommer hon inte tro er. Tycker ni det är småjobbigt eller stressigt så känner hon det direkt. Övertyga den lilla människan!

Hiva upp ungen på huvudet, vetja. Det funkade för oss när vår son var en riktig surbulle. Utan minsta tvekan hiva jag upp honom på huvudet så hans mages nedre del hamnade på toppen av mitt huvud och sedan skakade jag på huvudet. Det kittlas.

Ibland när min son gnällde eller skrek till när jag la honom i sängen så log jag brett och sedan blåste jag honom på magen en gång och sedan ramsade jag ut. Ge inte utrymme för tveksamhet eller oro.

Vår dotter är sju månader och vi känner henne rätt väl, så när vi säger att hon är ledsen så är det faktiskt just ledsen hon är. Hon är inte arg eller förbannad, hon är ledsen. Hon gråter.

Fast gråter gör ju barn även när de är arga också. Man får lugna sig ett antal hekto och LYSSNA med hjärnan istället för med hjärtat om du förstår hur jag menar. Och är hon ledsen, ja då ska man lugna henne bums. Givetvis. Där gäller det att välja verktyg som man tror på och köra. Glöm inte husljuden, de är också ett verktyg

Sedan har ni väl BECKMÖRKT i rummet? Det måste det vara!

Skickar extra värme! /Luvisen

[HoPoA]

Tack för svaret!

Men hur - rent konkret - har du gjort vid läggningen? I vilken ordning? Har ni kört skrattet i sovrummet? Har ni haft tänt då? Släckt före eller efter ni lagt ner barnet? (Hur pruttar man ett barn i magen som ligger på mage?) Och le brett - då måste det ju vara ljust?

HoPoA

[HoPoA]

Glömde - om vi flyttar nattsömnen en halvtimme - ska vi då flytta dagslurarna också?

[Luvisen]

Glömde - om vi flyttar nattsömnen en halvtimme - ska vi då flytta dagslurarna också?

Näe, det tror jag inte. Det ligger fint fördelade. Möjligtvis skulle jag flytta på fm-luren ett snäpp.

Men hur - rent konkret - har du gjort vid läggningen? I vilken ordning? Har ni kört skrattet i sovrummet? Har ni haft tänt då? Släckt före eller efter ni lagt ner barnet? (Hur pruttar man ett barn i magen som ligger på mage?) Och le brett - då måste det ju vara ljust?

Jag fixade mörkläggningen innan han skulle sova. Så att det var klart.

Jag gav nattslurken i soffan i vardagsrummet. Sa ngt typ: Nu ska du få sussa gott! Sen hoppsade jag iväg med honom till sitt rum som alltid var tänt innan. Sedan körde jag skrattet där och det gör jag fortf. Det är bra att förknippa rummet med skratt - tror jag personligen. För alla parter om man säger.

Sedan sa jag " Gonatt lampan!" (glatt)Och så gick vi fram till lysknappen som jag lät honom släcka med min hjälp samtidigt som jag upprepade: "Gonatt lampan." (mjukt sakligt). Sedan gick jag direkt till sängen med honom i famnen och la ned honom på rygg. Började han då skrika gnälla/skrika så blåste jag honom. Eftersom dörren alltid stod på glänt med hallampan tänd utanför fanns det alltid en liiiten strimma ljus och i det så ser man leenden fint ändå. Om inte så känner man nog att mamma/pappa ler. Efter detta så vände jag honom på mage och la honom till rätta med ett betryggande tryck på ryggen och sedan ramsade jag ut över tröskeln och drog igen dörren samtidigt utan att stänga den. Jag har alltid låtit den stå på glänt, med en pytte pytte liiiten springa. Sedan när han somnat för natten så stängde jag dörren ljudlöst exakt kl 21 då han garanterat var i djupsömn.

Lycka till och TRO på det ni gör- för ni ger ngt makalöst fint till er dotter- kunglig sömn!

Värme!/Luvisen