Linus röda tråd.....

[SusanD]

Fullständigt utmattad efter ännu en underbart rolig dag på agilitybanan med mina ambitiösa kursare. Man blir bara så lycklig av glada hundar och duktiga förare.

I morse drog jag bara iväg utan att "kratta i manegen" för Pappan som fick sköta hela huset med ungar på egen hand. Och det gör han så bra, så bra att jag nog knappt behövs längre. Det är ju nackdelen när man låter mannen härja på egen hand.

Nåja, när jag kom hem var Moster M på besök vilket gjorde att barnen var fullt upptagna och inte tog emot mig med röda mattan och fanfarer. När jag frågade Mika om hon ville ha en puss och kram sa hon nej. Men så kan man ju inte ha det så jag fick fånga in henne och våldspussa henne tills hon kiknade av skratt, hon är för go den envisa lilla ungen.

Linus var i alla fall jätteglad att se mig, han är en så go unge och så sprattlig. Jag fick krama och gosa med honom så mycket jag ville, han bara skrattade och det måste ju innebära att ha var glad att se mig igen.

Efter kvällsmaten fick alla barnen ta en vända i duschen och Linus plaskade i sin badbalja. Stora söndagstvagningen i raketfart kan man sammanfatta det hela med. Rena blev barnen och badrummet blev vått.

I morgon är det måndag och då kastar sig vardagen över oss med ett skutt. Måste lägga fram kläder till barnen och packa Emils väska för de har skogsdag på måndagar. Vi andra tänkte åka till alla-Kyrkiset på fm, det var länge sen vi var där eftersom vi varit sjuka av och till.

Men nu måste jag hasa i säng, om jag orkar.

Kram Susan

[SusanD]

Idag var Linus på "alla-kyrkis" med resten av gänget, förutom Emil då som vi lämnat på dagis. Linus började med att ta en något försenad fm-lur, det diffade på 15 min för han somnade inte i bilen som han brukar göra. Han fick sova i hallen i sin vagn och så ett lakan över så han inte skulle bli störd av något spännande.

Jag satte mobilen på timer, 45 min exakt, och sen gick jag upp en våning till de andra som redan lekte för fulla muggar. Vårat lilla alla-kyrkis är inte överbefolkat precis, det brukar vara jag och två andra mammor och så våra gulliga ungar som träffas där. Trevligt är det och det tycker barnen också.

Idag var bokbussen där så vi passade på att låna ett helg gäng böcker. Sen var det fika och då ringde min telefon och alla undrade vad som stod på. Jag ska bara väcka Linus sa jag och gick ut och hämtade honom. Glad som en spelman var han när han upptäckte alla barnen. Han skrattade och pratade, sprattlade och ville klappa allihopa.

Sen fikade vi och Linus fick äta sin rejäla portion lunch som han alltid trycker i sig. Han fyllde ju fem månader igår och i såna småttingar brukar det gå i mycket mer mat än man i sin vildaste fantasi kunde tro att det skulle göra.

Sammanfattningsvis tyckte alla att han var jättesöt och att jag är den märkligaste av alla mammor som tar upp mina barn efter klockan, .

När vi skulle köra hem tog jag fel väg, det var ju inte så att jag åkte vilse för jag vet mycket väl hur man kör hem till oss. Ånej, jag körde den slingriga vägen mellan sjöarna upp på åsen och det är inte så smart när Mika inte gillar den vägen. Resultatet blev en nedspydd liten storesyster och en bilstol. Blä, vad trist det var för henne, fick bli duschen för hennes del och tvättmaskinen för kläder och bilstolsklädsel.

På eftermiddagen när vi hämtade Emil var vi tvungna att handla lite och det tar alltid längre tid än jag tror. Sen blev det så jag fick amma Linus i bilen på ICA:s parkering samtidigt som vi hade allsång. Kul på ett sätt men sen blir ju allt lite försenat och det är trist, men det är bara att acceptera. Väl hemma fick Linus sin gröt och så lite tutte till innan han skulle sova sin em-lur som blev jätte sen.

Emil och jag började laga middag när Linus sov, dubbelpanerad fisk med kokt potatis, ärtor och Holl-sås. En favorit faktiskt som alla äter mängder av. Jag skalade potatis och skar till fisken så det blev som fiskpinnar. Emil panerade och kastade dem i pannan och så fick jag steka. Han är helt fantastiskt duktig på att panera fisk, det är som om han inte gjort annat.

Sen blev middagen, sen var Pappan hem, sent blev det med välling och tandborstning, sen blev läggningen, ännu senare fick Linus sin nattslurk... ja ni fattar va? Hela jag var sen, sen, sen, sen hela tiden.

Dessutom hade jag gjort klar Sigges spjälsäng så Linus skulle kunna sova där i natt, tänkte smyga in och lägga honom där när han nattslurkat klart. Då kom jag på att jag inte lagt in larmet, #-o och det hade jag ingen lust att göra i mörkret så han får sova i vagnen i natt igen, för sista gången hoppas jag.

Han har vaknat tre nätter i rad klockan fem på morgonen, varit riktigt hostig och slemmigt har det varit, snorigt och trist. Det är inte så att han vill upp eller är hungrig, nej då han vill SOVA men det är svårt för honom när det ska hostas och harklas och snoras. Usch vad jag tycker synd om honom. På dagarna mår han helt bra, lite snorig kanske men verkligen inget alarmerande. Får se hur det blir i natt, håller tummarna på att han ska få sova hela natten lång.

I morgon ska Emil på besök i sin skola där han ska börja till hösten. Under en timme så ska han umgås med alla sina ny klasskamrater och lärare. Han tycker att det ska bli spännande och har deklarerat att dagis låter larvigt. Det låter som om det bara är små barn där så det är bra att han ska börja skolan istället.

Kram Susan

[SusanD]

Det blir ingen spjälsäng för Linus del, inte just nu i alla fall för han vaknade 18 min över fem i morse och då väckte jag Pappan så han kunde hasa sig upp och vagna. Linus hade bara konstaterat att det var Pappan och inga goa varma bröst fulla med ljummet tuttemjölk så efter tre drag i vagnen sov han gott igen. Går jag upp kan jag stå och vagna hela morgon utan att ungen tänker somna.

Nu får vi se i natt om han sover tills det är väckning klockan sju. I natt hostade han inte så det kan ju va att han vaknar av gammal vana och nu när han är ohostig så kommer han sova bra igen.
Samtidigt kan jag bli lite full i skratt som "klagar" över att min 5 månaders unge vaknar en gång på natten. Men vi är ju så vana att barnen sover gott så det blir kluddigt om någon ska hålla låda mitt i natten.

Linus har så kul med sina ben och fötter just nu. Han har liksom upptäckt att kroppen fortsätter och avslutas med ett par tjocka goa fossingar. Han snurrar från mage till rygg flera gånger per dag, först ser han så förvånad ut när han hamnar på rygg men efter den första chocken blir han överlycklig och skrattar gott.

Mikas åksjuka igår var väl kanske lite mer än så för i morse vaknade hon med 40 graders feber. Stackars, stackars lilla unge, hon är så emlig och vill helst bli buren hela tiden. Hade precis upp henne för att fylla på med febernedsättande och lite dryck. Hon är alltid så klok så när allt var klart ville hon ner i sin säng och sova vidare. Hoppas nu att detta är något övergående för det börjar kännas som om vi är en filial till en sjukstuga nu och det är inte skoj.

Vi lämnade Emil på skolan idag och det kändes stort och pirrigt för alla inblandade. När Emil gått in med sin klass smygtittade vi genom fönstret och där satt han så fint i en ring med alla sina nya klasskamrater. Hoppas nu att det blir bra med skolan, han längtar dit och skulle nog börja redan nu om det bara var möjligt.

Jag har ju haft för avsikt att smyga in ramsan för Linus del men med det har jag misslyckats totalt kan jag avslöja. Varenda gång jag lagt honom har jag glömt att smyga in ramsan. Ja någon gång har jag väl kommit ihåg det men de är få.
Ibland blir man så hemmablind och lite korkad, vad då smyga in med ramsan? Ungen har ju hunnit bli fem månader gammal, det är ju bara att ramsa. Skärpning på mig tänkte jag och ramsade honom i bilen när det var sovdags, det blev lite diskussion för han vill ju helst ligga på mage och inte sitta och sova, men vi kom fram till att det var bäst för honom att sova. Så från och med idag vagnas det inte utan det är ramsan som gäller. Linus somnade gott vid alla lurarna idag bara med hjälp av ramsan.

Nu ska jag förbereda inför morgondagens övningar; dagis för Emil och vi andra får nog fortsätta röja lite här hemma.

Kram Susan

[SusanD]

Vilken dag, hualigen så trött jag är och det beror inte på att barnen har röjt runt som galningar, tvärtom har de varit så underbart duktiga och rara på alla sätt och vis.

Mika hade jättehög feber hela natten så jag fick ringa vår snälla doktorinna på VC för att få henne kollad. Även Linus skulle det lyssnas på för han är fortfarande bubblig och har sin slemhosta klockan fem som ställer till det för honom. Visserligen vaknade han inte i morse men jag vet att jag var uppe och vagnade honom några minuter i natt när han hostade och inte kunde somna om igen. Vad klockan var då har jag ingen aning om, tror att jag inte var helt vaken faktiskt.

Pappan hämtade Mika halv sex i morse för då var hon riktigt ledsen, han bar in henne till oss och sa att hon fick sova en stund med mamma och pappa. Nej, nej, nej sa Mika och grät så tårarna sprutade. Jag, som nog fortfarande sov, frågade om hon ville ha medicin och då svarade hon JA! Ibland är man ju helt inkompetent som förälder, tur är det då att barnen är desto klokare. Lite febernedsättande gjorde susen så tösabiten kunde sova en liten stund till.

Vi lämnade av Emil, som är helt frisk, på dagis och for vidare till vårdcentralen. Doktorinnan säger att Mika och Linus ska ta halsprov och CRP. Mika springer då in på labbet, kravlar upp i stolen och sträcker fram sitt lilla pekfinger. Lilla gullegumman blev sen stucken i sitt långfinger och fick ett fint plåster. När de skulle ta halsprovet frågade jag hur lejonungen låter och så gapade hon stort. Sen gick hon glatt ut från labbet bara för att snabbt återvända och kasta sig över lådan med ballonger och klistermärken. Även Sigge försåg sig för han var ju med som support och det ska inte underskattas.

Linus klarade också både halsprovet och sticket i fingret utan att fälla en tår. Han skrattade och lät sköterskorna gulla med honom, en riktig tjejtjusare är han redan.

Mika fick antibiotika för första gången i sitt liv och Linus fick Pulmicort för han hade förkylningsastma. Nu hoppas jag att han kommer sova sina 12 tim nätter igen. Mika tog sin första dos ab utan trassel, hon bara svepte den och så vår det bra med det. Hon har ju kollat in Sigge och Emil som precis avverkat varsin ab-kur.

Nu önskar jag att alla bakterier drar sin kos. Jag vill att alla mina barn ska vara friska och glada. Nåja de är faktiskt riktigt glada ändå men de har det jobbigt med feber och hosta.

Sent kom vi hem från VC, Linus fick sova i vagnen och vi andra åt en snabb lunch. Mika åt inte så mycket utan valde att gå och lägga sig istället. Någon längre sovstund blev det inte för småttingarna för vi var ju tvugna att hämta Emil som var på dagis. Han och en annan kille hade varit i skolan idag igen tillsammans med en av dagisfröknarna. De är verkligen ambitiösa med att få de blivande skolbarnen att känna sig hemma och trygga i skolan.

Det fick bli en tidig pannkaksmiddag och så tidigt i säng. Mika och Sigge somnade innan deras huvuden landade på kuddarna. Linus behövde lite vagningshjälp för han var så trött så han inte kunde komma till ro. Efter några drag i vagnen och så några fler dunk i handtaget sov han gott. Bara att rulla in i barnens rum. Emil däremot hade svårt att somna, han vill gärna ligga och prata en stund med mig vilket inte är så svårt att förstå. Det är mycket som händer i hans liv just nu, han ser fram emot skolan till hösten men visst pirrar det i hans lilla mage inför allt det nya.

Ikväll orkar jag inte göra någon endaste liten nytta, tänker bara dricka te och kanske ta in dubbelvagnen för att damma av den inför morgondagen. Om Mika mår någorlunda ska vi följa med Emil till dagis för det är förskolans dag och det är en lång promenad genom byn och samling vid folkhögskolan med musik och festligheter. Men som sagt, det återstår att se hur dagsformen är i morgon.

Kram Susan

[TorsMamma]

Stackare allihop. Hoppas ni blir friska riktigt snart. Du ger väl alla barnen lite magbaciller nu?

Sempers magdroppar för vissa (inkl. Linus) och Lactiplus till de större, (inkl. föräldrar). 70% av immunförsvaret bildas ju ändå i magen.

[SusanD]

Torsmamma - du kan vara lugn, samtliga inblandade får magdroppar.

Linus sov gott hela natten lång, om det nu beror på att han fick inhalera medicin igår eller om det skulle skett ändå har jag ingen aning om. Men jag är nöjd att han sover för han behöver det så väl. Hörde honom 6,20 då han hostade ett par gånger och sen låg han och pratade för sig själv, alla andra sov ju, tills vi väckte strax före sju. Tror faktiskt att han hann somna om en stund också.

Han tycker det är helt ok att andas i en liten mask tre gånger om dagen. Det kan ju bero på att är väldigt underhållen av sina sykon samtidigt. För övrigt är han glad och äter som en häst, en jättestor häst! Det går alltså ner hur mycket som helst och så lite till. Snart kommer han rulla fram vår lillebror.

På kvällen låg han på mage på golvet och roade sig för sig själv. Rätt som det var vände han sig om till rygg och låg där och lekte med sina tjocka ben och goa baktassar. Då gick Sigge dit och vände om honom till magläge samtidigt som han med bestämd röst sa; - Linos (han säger så =D> ) du måste träna på att hasa och då får du INTE [-X ligga på rygg.

Sen kräktes Linus en skvätt på golvet och på sin pyjamas vilket fick Mika att springa efter en spytrasa och torka upp efter honom. Sigge rusade efter en pyjamas och sen fick de med gemensamma krafter av den nerspydda pyjamasen och efter mycket trixande hit och dit så kom den rena pyjamasen på. Linus var jätteglad över all uppmärksamhet och fanns sig i att bli rullad lite hit och dit under själva påklädningsakten. Själv stod jag vid köksbordet och kikade lite försynt på det hela, njöt och tyckte att Linus har världens bästa storesyskon. Emil, som absolut inte tål spyor, satt i fåtöljen och kom med goda råd om hur de skulle gå till väga; -Dra inte i armen, dra i pyjamasen, Ni måste vända honom igen, jag kan knäppa knapparna för ni måste växa upp lite innan ni kan det.

Mika har varit lika sjuk idag även om hon gladeligen trampade runt på framsidan av huset i väntan på GLASSBILEN. Den kommer upp till oss varannan vecka och barnen bara älskar den och glassgubben. Emil kramade glassgubben och sa: -Jag älskar din glass. Han är så gullig vår stora storebror.

För övrig har dagen varit lugn, Mika har sörplat i sig sin medicin utan att krångla det minsta. Nu vill vi ha in lite friskhet i detta sjuka hus.

I morgon ska vi till vårdcentralen för att ta ett nytt CRP på Mika, hoppas det sjunkit för då vet vi att hon är på väg att friskna till. Får nog ta en tur in till bibblan också med en försenad bok, begriper inte att tiden kan gå så fort.

Kram Susan

[SusanD]

Mika har påbörjat sin väg mot det friska livet. Hennes CRP hade sjunkit så det var bara att fortsätta med ab-kuren och hålla tummarna. Hon är så gullig för hon sörplar i sig medicinen utan att ens rynka på näsan, en hjälte är vad hon är.

Linus inhalerar så duktigt och de andra barnen har full koll på när och hur han ska ha sin medicin. Det känns som om det lossnar, det där rossliga jobbiga han har haft när han andats. Nu hostar han visserligen ibland men han får då loss äckligt slem också, så det gör liksom nytta att hosta. I morse vaknade han kvart i sju och det är ju helt okej tycker jag.

I kväll har han flyttat över till spjälsängen och vår plan är då att han ska sova i korridoren utanför vårt och barnens sovrum tills han sover hela natten i sängen. Då ska han flyttas tillbaka in i barnens rum är det tänkt.

Men visst hade vi samma plan med Mika och det funkade inte alls, eller det gjorde det väl men vi följde inte planen alls. Jo hon sov en natt ute i korridoren men kvällen efter var Pappan borta och jag fick inte ihop det hela, hur skulle jag natta tre barn samtidigt på olika ställen? På stående fot bestämde jag mig för att vi bums skulle ha en inflyttningsfest för lillasyster och så fick hon flytta in till sina bröder. Det funkade ju hur bra som helst, naturligtvis.

Vi får väl se hur det funkar med Linus, om vi följer planen eller om vi gör som vanligt.

Sigge har fått en allvarlig sömnsnurra, han har ju sovit sina 12-tim natt sen han var fyra månader sedan och aldrig att det har varit något kludd med honom. Men för tre nätter sen blev han rädd för spöken, riktigt rädd alltså. Han gillar att sova och har alltid somnat på 3 sekunder men nu har han gripits av panik och ikväll när jag la barnen grät han som en fontän. Linus låg i korridoren och jag ramsade utanför draperiet men Sigge blev inte lugnare, tvärtom eskalerade det hela och han kräkte ner sig själv och kudden. Lilla plutten, jag fixade till det hela och så pratade vi om vad han var rädd för. Spöken var det som var läskigt och jag berättade att Pappan sprayat rummet med anti-spökspray och sen lovade jag att stänga fönstret för säkerhetsskull. Då somnade lilla sonen alldeles utmattad. Han är för tillfället inne i en riktigt jobbigt period i slutet, förhoppningsvis, av trotsen så han har det tufft just nu.

Under all denna spökcirkus låg Linus i sin säng i korridoren där jag passerade med nedspydda pyjamasen och sängkläder. Han låg och tittade upp, gymnastiserade lite, la sig ner, mumlade, gymnastiserade lite till, la ner huvudet och somnade. Han är för skön, kollade att mamma hade koll och somnade när han förstod att det var så.

Nu är väl tanken att han ska sova kvar i korridoren i natt men det är ju bättre mörklagt i barnens rum så kanske bär vi in sängen dit, det är ju bara ett draperi i mellan... Ja ni ser hur genomtänkt vår plan är, så genom pedagogisk, äh, not.

Alla barnen sover gott och vi ömma föräldrar har plockat i ordning på den allmänna röran i huset, begriper inte hur det kan bli så rörigt, så fort.

Kram Susan

[annawahlgren]

Älsklingarna

Jag säger bara det.

Och värstaste Älsklingen är DU.

=D> :-({|= :thumbsup:

[SusanD]

Anna

Gud vad jag älskar våra barn. Tänk alla de gånger svackorna har varit djupa, ibland likt en avgrund, i livet vad jag misströstat då. Men de var ju nödvändigt för att nå hit där jag är nu, vilket jag inte visste då så någon vidare tröst var det inte. Jag är så otroligt tacksam över min man och mina fina barn. Kärleken är så gränslös, så stark och trygg. Jag är så tacksam mot vad livet givit mig.

Ja då var det ju det här med Linus sovande i korridoren då. Igår kväll bar vi in hans säng med honom sovandes i den i barnens rum och sen hörde vi inget ifrån honom förrän klockan fem över sex i morse. Det var bara jag som vaknade av hans pratande, det var något föredrag om det goda livet han höll tror jag. Intensivt och livligt var det kan man lugnt säga. Resten av barnen snarkade gott och Pappan likaså. Jag njöt av föredraget och tänkte att han somnar väl när han är färdig. Och det gjorde han så klart, tjugo över sex sov han gott igen.

När jag sen gick in för att väcka barnen klockan sju, ja Sigge och Emil då för Mika hade redan studsat upp och satt inne hos oss och läste en bok om hundar. En rolig bok tyckte hon för den har en knapp man kan trycka på och så får man höra på skällande hundar. Hm, lagom kul kan man tycka som trött vuxen men det var inom marginalkvarten så det var bara att lyssna på underhållningen och hålla god min. Ja i alla fall skulle jag väcka de andra och Linus var så söt när han tittade upp och undrade vad det var som stod på. Efter en kort stunds förvirring sprack hela hans lilla ansikte upp i ett stort leende och sen blev det pusskalas så det räckte och blev över.

I kväll har han flyttat över till spjälsängen och vår plan är då att han ska sova i korridoren utanför vårt och barnens sovrum tills han sover hela natten i sängen. Då ska han flyttas tillbaka in i barnens rum är det tänkt.

Ja så här var då planen men när vi skulle lägga barnen ikväll så frågade jag de stora om de kunde vara riktigt tysta för då kunde ju Linus sova inne hos dem på en gång. Men om de tänkte prata och stoja så skulle han bli orolig och undra vad som stod på. De sa att det skulle vara tysta så vi la allihop och ramsade oss ut. Sen var det tyst! 8) Sigge protesterade lite, han lider av tillfällig spökskräck, men han bemöttes med några rejäla ramsor och sen sov även han gott.

När klockan närmade sig nio började Linus gråta lite, jag smög in för att se så han inte trasslat in sig i något. Det hade han inte gjort så jag smög ut igen och ramsade utanför. Två ramsomgångar senare var det tyst och sen dess har alla sovit. :-({|=

Emil hittade en liten snigel med hus och den var jättesöt. Han förälskade sig och bestämde att det lilla djuret skulle få äran att vara hans husdjur. Sagt och gjort så inredde han en liten låda där han placerade Sixten, som även fick lite sallad. Sen tog han ut Sixten på bordet; -För man ska ju ta ut och gosa med sitt husdjur. Det visade sig att Sixten var en riktigt snabb snigel så han fick efternamnet Blixten. Lilla snigeln Sixten Blixten hängde sedan med Emil hela dagen lång men rymde precis innan kvällsmaten. Emil påstod att Sixten Blixten hade varit med och lekt med tågen men plötsligt var han spårlöst försvunnen. Det startades ett eftersök utan resultat. Vi kunde inte använda oss av vår räddningshund Ajax heller för han är helt uppe i det blå eftersom Danka höglöper.

I morgon får vi nog kalla in helikoptrar med värmesökande kameror i jakten på Sixten Blixten. Emil tar det hela med fattning, inte ihopbrytningar än så länge.

Vi har haft en bra dag allihopa. Pappan har hunnit med en springtur med hundarna och jag har varit iväg en sväng med syrran som red en unghäst som hon äger en halva av. Om det är framdelen eller bakdelen är fortfarande oklart.

Kommande vecka är det fullt upp redan, blir lite matt bara jag tänker på det. Förhoppningsvis får vi besök av Ewa och hennes barn vilket skulle gör oss glada och inte matta alls. Men sen är det möte om Emil på dagis, möte om Emil med skolan och dagis och grillkväll på dagis, Emil ska på utflykt med dagis och det ska vara matsäck med. Storpojken har ju det lite jobbigt med talet men har kommit lång väg nu så de allra flesta begriper vad han säger. Men det blir lite extramöten för att han ska få den hjälp han behöver i skolan. Tacksam är man för det är verkligen en otrolig uppslutning och ett engagemang som är helt otroligt.

Nu ska jag, snart, gå och lägga mig. I natt drömde jag att jag hade kurkurs för ett helt gäng med 5- månaders bebisar så jag var helt utmattad när jag vaknade. Hoppas att nattens drömmar blir något mer vilsamma.

Kram Susan

[SusanD]

Linus sov gott hela natten och vaknade inte förrän halv sju, då snackade han lite men som vanligt lyssnade ingen så han tröttnade och somnade. Det blev ju bara en liten kort lur för det var ju väckning klockan sju, då var han riktigt go och glad att återse mig, =P~ eller tuttarna.

Sigge skulle fortsätta med sin pärlplatta idag och när han gräver runt bland pärlorna hittar han Sixten Blixten. Där låg den lilla snigeln indragen i sitt skal och var så torr och död så det var sorgligt att se. Sigge började planera begravningen, han skulle få en grav bredvid katten Mollan och hunden Filippa. Kallt konstaterade han att nu var det fyra döda. Fyra undrade jag och bad honom berätta vilka det var.
Sigge; - Katten Mollan, Filippa hunden, Sixten Blixten och tvättmaskinen. Visst hade han rätt, tvättmaskinen dog ju häromsistens och fick bytas ut mot en nyare upplaga. Men inte trodde jag att han räknade in den i de avlidnas skara. Som tur är har han inte försökt begrava den än i alla fall.

Tillbaka till Sixten Blixten. Jag hade en kompis var brors fick ett par grodor skickade till sig och de var i ganska dåligt skick när de kom fram, typ torra och döda. Men han blötte upp dem och vips fick de livet tillbaka. Så jag gjorde detsamma med Sixten Blixten, la honom på ett blött hushållspapper och duschade honom lite med bröd-pysch-pysch-flaskan, serverade lite fräsch sallad och höll sen tummarna. Efter en stund kom han ut ur sitt skal, livslevande! Sigge blev överlycklig tyckte att vi skulle ringa Emil på dagis och berätta de goda nyheterna.

Vi ringde inte utan berättade om Sixten återfödelse när vi hämtade honom och Emils komentar är ju hur härlig som helst; - Men mamma då kanske han är en liten Jesus, fast slemmigare. Jo, så kan det nog vara sa jag och fnissade inombords. Underbara unge. Sen fick han ta adjö av sitt husdjur och återföra honom till naturen där sniglar trivs som bäst. Emil grät och saknade Sixten Blixten alldeles gränslöst men det botade Sigge med att erbjuda Emil att bygga tågbana med honom.

Linus fortsätter äta som en häst och då pratar vi om en stor häst, en riktigt stor häst. 8) På skoj så vägde jag hans lunch portion och vågen visade 215 gr, den slök han och så en banan och så avslutade han med en skvätt tuttemjölk för att fylla upp eventuella tomrum i magen. När han inte äter ligger han mest på golvet och leker med sina sykon, tränar hasning och vändning från mage till rygg.

Pust, nu måste jag förbereda mig inför morgondagen. Det är morgonmöte på dagis så Sigge och Mika måste skjutsat till mormor redan klockan halv åtta. Sen är det tandläkarbesök klockan tre för storkillarna så det får bli mellis på stan och så en tidig middag för det är Emils första fotbollsträning på kvällen och Pappan hade glömt att det var just då han skulle vara kvar på jobbet och roa sig med sina arbetskamrater. Ja sen ska ju hundarna komma ut lite också. Tror jag kommer vara ganska nöjd i morgon kväll när barnen sover för natten. Gäller att hålla tungan rätt i munnen och inte stressa för då kör det ihop sig fullständigt.

Kram Susan

[SusanD]

Tisdagens övningar tog nog helt slut på mig, kroppen känns som om jag sprungit ett maraton eller två. inte för att jag vet hur det känns att springa ett maraton men jag kan ju föreställa mig att man är rätt trött när man kommer i mål. Själv blir jag trött bara av att tänka tanken att springa över huvudtaget.

Nåja onsdagens övningar var också otroligt tröttande så och så fortsatte det idag med att Emil var på dagis och sen for vi tillbaka dit på kvällen för att delta i avdelningens grillfest. Jättetrevligt var det men vi var nog lite trötta allihopa. Linus är, liksom våra andra barn, en liten festprisse som vet sina gränser. Han satt med vid bordet och åt sin kvällsmat, satt uppallad i vagnen och tittade med stora ögon på allt som hände runt omkring honom och sen höll han sig i min famn och myste lite också. Hade med en flaska välling till honom för jag ville inte sitta ute och amma när det blåste så kallt. Han drack och drack och drack och sen somnade han med flaskan i munnen, det var som om batterierna tog slut helt enkelt. Och så var det nog för klockan var kvart över sju och då är det ju läggdags för en hel kvart sen.
Jag la över honom i vagnen och så var partyt slut för hans del.

I morse vaknade han igen på morgonkvisten, men han är ju nöjd med tillvaron så vi låter honom hållas. När jag väckte barnen låg han på rygg med filten över huvudet och sov som aldrig förr. Han är så otroligt lik Emil som for runt i sängen och vi hittade honom sovandes i alla möjliga och omöjliga ställningar. Han hojtade ju aldrig oavsett hur tokigt han hamnat utan sov lugnt vidare. Linus verkar bli likadan som storebror sin.

I morgon ska vi göra ingenting, absolut ingenting. Jo vi ska ju upp och gratta gammelmorfar som fyllde 94 år för flera dagar sen. Vi har inte velat hälsa på tidigare för barnen har varit sjuka och gammelmorfar är ju inte purung precis så han kan ju få slippa småbarnssjukor.

Men i övrigt ska vi göra ingenting och så lite mer ingenting. Emil ska dock gräva upp potatislandet för han tycker att potatisen borde ner i jorden och jag kan bara hålla med honom.

Kram Susan

[Sarisparis]

Men mamma då kanske han är en liten Jesus, fast slemmigare.

Det är sâ underbart att fâ följa er vardag, tack
Njut nu av er lugna dag!

[helamig]

[SusanD]

Linus är för skön, han är så nöjd med livet, go och glad så det smittar av sig på alla runt omkring honom. Han gillar, sedan en tid tillbaka, att bubbla med maten så det skvätter riktigt ordentligt. Han pratar mycket också, det har han alltid gjort men nu får han till fina salivbubblor också som beundras av syskonskaran. Detta leder dock till att alla ska göra salivbubblor så ibland blir tillvaron tämligen nerspottad om man så säger.

Det rullar runt från mage till rygg, åt andra hållet har han inte försökt än men det kommer. Han gillar att leka med sina tjocka ben och små svettiga fötter. Hasar mest bakåt och fastnar under fåtöljer och bord. Blir inte arg utan gillar läget och väntar på att någon ska komma och befria honom. Han kan hasa framåt också men då gäller det för syskonen att peppa honom ordentligt. Månne är han en liten bekväm typ som inte tar ut sig i onödan? 8)

Äter gör han fortfarande så det står härliga till, det finns knappt något stopp i honom, det blir liksom aldrig proppfullt i magen. Någon liten droppe tuttemjölk går alltid ner och sen ligger han bara och ler, hårt drabbad av paltkoma utan inblandad palt.

I lördags fyllde lilla-storasyster Mika 2 år! Lilla härliga flickunge, hon är så liten men samtidigt så otroligt stor och förståndig. Vi väckte henne med skönsång och presenter, Sigge hjälpte henne med paketöppningen medan hon åt sin morgonvälling. Det är ju tur att hon har en hel hop av hjälpsamma bröder.

Efter frukosten drog vi till hembyggdsparken där det var Änglamilen med knatteknat. Emil sprang med i första ledet, sen sprang Sigge med Pappan och Mika sprang med mig som hade med mig Linus i vagnen. Mika började med att springa, så där gulligt som man gör när man är två år gammal. Sen ville hon bli buren och när jag förklarade att hon skulle ta sig fram för egen maskin tittade hon på mig, log och la sig ner på marken och skrek som en stucken gris. ](*,) Hon vet ju precis hur hon ska göra för att få som hon vill. Jag tog upp henne, gick två steg, hittade sen en maskrosa som jag bad henne plocka och hon skuttade villigt ner på marken, tog blomman och sen sprang hon igen. Pust, det gäller att hantera henne på rätt sätt för gränsen mellan lycka och sammanbrott är väldigt tunn.

Alla våra barn kom i mål och fick fina medaljer som de var mäkta stolta över. Pappan skulle springa mil-loppet så vi drog hemåt för att förbereda Mikas familjekalas. väl hemma åt vi en snabb lunch, Linus och Mika bäddades ner lunch vila. Emil dammsög hela huset, Sigge bar in barnbordet från altanen och så torkade han alla borden. Emil fixade marsansås, Sigge vispade grädde för hand så den var nästan klar, jag fick vispa det sista. Sen dekorerade grabbarna hela huset med serpentiner och när jag satt ihop tårtan dekorerade de den också. Utan världens bästa Emil och Sigge hade det aldrig blivit något kalas.

Pappan kom hem precis lagom för en dusch innan gästerna anlände. Det var Mikas faddrar, mormor, morfar B, min morbror som även är Sigges fadder och två kusiner. Ett alldeles lagom mysig familjekalas. Mika var i toppform och provad sina fina nya presentkläder och njöt verkligen av att vara festens mittpunkt.

Linus fick också sin beskärda del av uppmärksamhet även om han inledde festen med att snabbt hälsa på alla gästerna för att sen gå och ta en 45-min lur. När jag väckte honom fortsatte han partyt där han avbrutit det tidigare. En festprisse är vad han är den killen.

Idag var det min tur att bli uppvaktad med fina presenter och gulliga barn på morgonkvisten. Det är fint att få vara mamma och att få ha en alldeles egen mammadag. Då får man välja kvällsmat och Emil tyckte att vi då borde äta det godaste som finns nämligen Korvstroganoff så det gjorde vi.

Det är så härligt nu när man kan lägga alla barnen samtidigt. Linus är helt med på noterna, ner i sängen, läggas tillrätta, på med filten och så ramsan. Sen hör man inte ett knyst ifrån honom den lilla sötnosen. Nu har de senaste dagarnas trista snorande blivit bättre så han sover mycket bättre. Däremot hade Emil feber idag, varför vet ingen men vi hoppas att det är snabbt övergående.

Dags för sängen.

Kram Susan

[TorsMamma]

härliga rapporter du har!

Glöm inte dokumentera alla de där smarta små tipsen, typ skorv salva, tutt salva och allt annat fiffigt!