Är SHN något för oss??

[Tusseliten]

Jag har en son på 10 månader. Han är för det mesta en glad liten kille. Han äter bra och sover (jämfört med några av er på forumet ) ganska bra. Han somnar ofta runt 19-19.30. Bra nätter vaknar han första gången vid 5. Men då är han inte utvilad så efter ca 45 min lek eller stök i sängen somnar han (och jag) om och vaknar vid 7.30. Mindre bra nätter vaknar han dessutom 3 eller 4 gånger mellan 19.30 och 5. På dagarna sover han ganska bra, ett kortare pass på ca 45 min och ett längre på ca 1,5h. Min första fråga är alltså, trots att han ”de bra nätterna” får ihop 10+1,5h sömn, kan jag köra SHN kuren? Enligt boken kan man ju ha problem med vargtimmen även med kuren. Anledningen till att jag är sugen på att köra kuren är att försöka få en mer sammanhängande nattsömn (både för honom och mig), varje natt inte bara de ”bra nätterna” , att få bättre verktyg för att kunna få honom att somna om själv och för att få en mer regelbundenhet i vardagen. Eftermiddagsluren tex sker nu på olika tider varje dag. Dessutom har han just lärt sig ställa sig upp från liggande till stående så nu gör han även det i sängen och då har jag svårt att få honom att somna om utan att vara där och hålla ner hans huvud. Känns som om ju mer jag är där och petar på honom ju svårare har han att slappna av och somna om. Min nuvarande teknik känns därför helt enkelt inte längre tillräklig, letar efter ett mer effektivt verktyg. Därför fastnade jag för SHN. Vad tror ni? Ska jag köra eller?

I så fall har jag en ytterligare fråga ang schemat. Enligt boken fanns ett schema för Tor 9 mån med 14,15h sömn.

Natt: 19.00-7.00
Äta: 7.00 (amning)
Äta (andra frukost): 8.15
Sova: 9.15-10.00
Äta: 11.30
Sova: 12.30-14.00
Äta: 14.00
Äta: 17.30
Nattslurk: 19.00 (amning)
Sova natt:19.00

Jag ammar fortfarande morgon och kväll och någon liten slurk på dagen.
I stort passar detta schema oss bra. Några frågor bara. Jag har en son till på 2,5 år som jag lämnar på dagis kl 9 och hämtar kl 15. Därför kan lillkillen inte äta kl 15.00 som står i boken utan antingen innan, dvs kl 14 när han vaknar från sovpasset eller efter dagishämtning kl 15.30. Vilket blir bäst?

En annan fråga kring amning. Idag ammar jag i vårt gemensamma sovrum och när han nästan somnat lägger jag honom i sin säng. Hur ska jag göra nu? När kommer skrattet till go´nattet in? Innan eller efter amningen?

[lilla mia]

Hej!

Jag ska också kura. Börjar imorgon. Tror absolut kurnigen är nått för er. Som du har det nu har ni ju bra och sämre nätter. Efter en kur kan man lita på att nätterna alltid (i princip) är bra. Jag har två flickor sen tidigare som är kurade. Jag vet att det funkar!

Ang schemat som du tänkte ta skulle jag tidigarelägga lunchen till 11 och så servera mellis kl 14 innan dagishämtning. Antar att din stora kille har fått mellis på dagis så då har ni ju möjlighet att hitta på nått kul efter dagis tillsammans istället för att rusa hem för mellis.

Och skrattet till gonattet kommer efter kvällsslurken/amningen!

Har du läst shn-boken? Det behöver man göra innan man kurar för att förstå hela filosofin kring det hela.

Lycka till!

/lilla mia

[frk Carlsson]

Hej och varmt välkommen!

vet du - gör ett schema som passar er utifrån ERA förutsättningar. Schemana i boken är bara exempel!

Har man en 12-timmarsnatt så ska en 10-månaders sova 2 lurar på dagen - lämpligen en på 45 min på fm och en 1.5 timmes efter lunch. Det ska gå 2-2.5 tim mellan lurarna och 3-3.5 tim mellan måltiderna. Vår 10-månaders sover lunch 12-13.30. Sen hämtas syskonen på fsk kl 14 då får han mellis 14.30.Övriga dagar 14.15.

Det som gäller nu kommer inte att gälla när/om ni börjar kura.
Så det faktum att din son inte får ihop 12 timmar på natten nu har inget att göra med att han inte kommer att kunna få det när ni börjar tillämpa SHN. Som är en filosofi/ideoligi, som mia här ovanför skriver. Läs mer i SHN-boken samt under "krnikor" på startsidan här på annnawahlgren.com - där står mkt klokt och peppande om tänket runt det här livet.

Ha det gott

Mvh Sanna

[Tusseliten]

Tack för era fina kommentarer . De har varit värdefulla. Självklart har jag läst boken flera gånger om. Nu känns det som om jag börjat få grepp om hur jag ska gå till väga. Och jag har bestämt mig för att köra metoden. I kväll ska jag och sambon på fest så vi har ordat barnvakt för första gången sedan lillkilen föddes. Det ska bli så härligt. Så på söndag kväll gäller det. Då börjar jag kura lillkillen! Har ordnat med lite backupp från mormor på måndag så att jag får chans att sova ikapp lite. Känns otroligt spännande men också supernervöst. Idag skall jag fixa lite praktiska detaljer som att sätta upp mörkläggningsgardin.

Men jag har (trots att jag läst boken) några frågor.
1. Skrattet till go´nattet, gör man det bara när det är dags att sova för natten eller även vid dagslurarna?

2. Lillkillen har sina leksaker i sitt sovrum (där jag också sover). På mornarna brukar han och jag sitta där och leka lite innan storebror och pappa vaknar (som båda sover i annat rum). På så sätt väcker vi dem inte. Är det OK eller ska sovrummet nu bara användas för att sova i, dvs ska vi ta ut leksakerna i vardagsrummet? Jag tänker på att man på kvällen ska läsa saga och göra sig klar för natten i ett annat rum än sovrummet.

3.En annan fråga ang vargtimmen. I boken står det att man fjärde dygnet skall gripa in med en upplysningsramsa så fort barnet vakar i vargtimmen, dvs innan han hunnit skrika upp sig. Men över allt annars står det att man (förutom första natten) ska våga avvakta och se om barnet själv klarar av att somna om. Är det så att man ska vara avvaktande utom just under vargtimmarna då man griper in på en gång?

4.En sista fråga. Angående vagning. Jag kommer att låta lillkillen ta förmiddagsluren i vagnen. Kl 9 kör jag honom och storebror till dagis i vagnen. Då är lillkillen vaken. Har därför tänkt påbörja läggningen efter det, dvs då han är själv i vagnen. Men då har han visserligen legat vaken ca 15 min i vagnen redan. Det skulle blir svårt att köra läggningen där jag först ska lyckas få honom att somna i vagnen och sen låta vagnen stå i 10 minuter innan vi alla tre rullar iväg till dagis. För vad ska jag göra med storebror medan jag genomför läggningsproceduren? Är detta ett OK upplägg? Förstår att när läggningsrutinen fungerar och bara tar 2 min kan jag göra den innan vi rullar iväg till dagis men under kuren får det nog bli efter att vi lämnat på dagis.


Då jag startat igång i morgon (!) kväll vore jag tacksam om någon hinner titta på mina frågor innan dess.

Nu ska jag gå och stryka min fina klänning inför ikväll.

[frk Carlsson]

1. Skrattet till go´nattet, gör man det bara när det är dags att sova för natten eller även vid dagslurarna?

Man kör med det på dagtid oxå.

2. Lillkillen har sina leksaker i sitt sovrum (där jag också sover). På mornarna brukar han och jag sitta där och leka lite innan storebror och pappa vaknar (som båda sover i annat rum). På så sätt väcker vi dem inte. Är det OK eller ska sovrummet nu bara användas för att sova i, dvs ska vi ta ut leksakerna i vardagsrummet? Jag tänker på att man på kvällen ska läsa saga och göra sig klar för natten i ett annat rum än sovrummet.
Tvärtom! Du kan låta honom sitta i sin säng och leka för sig själv! Om du har Barnaboken så kan du läsa i den av betydelsen av egenlek. Barnet ska helst lämnas i fred och sängen ska vara en rolig plats! Det ska skojas och has kul i det egna rummet och ffa i den egna sängen. Så kör hårt! Och banga inte för att lämna honom själv i sängen i sällskap av ngr roliga leksaker heller. Han lär ropa när han vill att du ska komma.

3.En annan fråga ang vargtimmen. I boken står det att man fjärde dygnet skall gripa in med en upplysningsramsa så fort barnet vakar i vargtimmen, dvs innan han hunnit skrika upp sig. Men över allt annars står det att man (förutom första natten) ska våga avvakta och se om barnet själv klarar av att somna om. Är det så att man ska vara avvaktande utom just under vargtimmarna då man griper in på en gång?

Jag tror att det menas såhär - att när man fortfarande är under kuren så ska man svara barnet så fort man bara kan om det vaknar upp under vargtimmen.Då använder man, som du säger pangramsan. Jag använde den f rom att uppföljningsveckan trädde i kraft (och per definiton är man ju fortfarande I kurandet då även om det kallas uppföljningsveckan, men allt som allt räknar man ju de 4+7 dygnen som hela kuren (enl mig iaf) och det tog ca 2 v innan min son hade fattat galoppen. Det blev en del diskande och städande kl 4 på morgonen, men det var det värt (Man gör alltså sk husljud medan barnet komer till ro - ISTÄLLET för att ramsa. Man kan även spela klassisk musik om man vill det). Sen! När man kurat klart (dvs efter 11 dygn) DÅ är man mer noga att avvakta och se vad som händer när barnet vaknar mitt i natten. (Jag kör samma princip oavsett om kl är 01 eller 05, men det där kommer ni till senare).

4.En sista fråga. Angående vagning. Jag kommer att låta lillkillen ta förmiddagsluren i vagnen. Kl 9 kör jag honom och storebror till dagis i vagnen. Då är lillkillen vaken. Har därför tänkt påbörja läggningen efter det, dvs då han är själv i vagnen. Men då har han visserligen legat vaken ca 15 min i vagnen redan. Det skulle blir svårt att köra läggningen där jag först ska lyckas få honom att somna i vagnen och sen låta vagnen stå i 10 minuter innan vi alla tre rullar iväg till dagis. För vad ska jag göra med storebror medan jag genomför läggningsproceduren? Är detta ett OK upplägg? Förstår att när läggningsrutinen fungerar och bara tar 2 min kan jag göra den innan vi rullar iväg till dagis men under kuren får det nog bli efter att vi lämnat på dagis.

Visst kan du göra så. Efter uppföljningsveckan är det helt OK att ändra både i schemat samt ställe där barnet tar sin lur.

Hoppas att ni har en trevlig kväll

Mvh Sanna

[frk Carlsson]

Tillägg bara ang det där med att avvakta inför pangramsa - men det gäller faktiskt ramsa överhuvudtaget - i takt med att ni kommer längre och längre i processen så kommer det framstå med tydlighet att man inte behöver vara så "på" utan att man kan avvakta innan man ramsar. Det ger sig i takt med att barnet, och ni, tar till er det här nya och ramsan etableras.

Det tar ju ca 1 mån innan kuren sitter helt och hållet och det är som sagt en process,inget som ska vara klart en viss dag. Det går upp och ner och det är framsteg och baksteg men man har hela tiden ett "rättesnöre" att hålla sig till. Och det är det som är så fint.

[Tusseliten]

Tack än en gång för era svar. Ska läsa dem mer noggrant i morgon när jag är lite piggare. Tyvärr belv det inte den tänkta kurstarten riktigt som jag tänkt mig. Vi skulle ju köra igång ikväll men så belv det inte. Igår vid midnatt fick lillkillen svårt att andas, låg och kippade efter luft. Vi blev oroliga (såklart) och åkte in till akuten. Efter lång väntan där kunde de konstatera falsk krupp. Låter otroligt läskigt när attackerna kommer men det är inte så mycket man kan göra förutom att sova i upprätt läge i ett svalt rum. Så inatt sov han i min famn i soffan. Inte mycket sömn för någon av oss. Idag mår sonen redan mycket bättre. Men varken han eller jag fick så mycket sömn i natt så jag orkar helt enkelt inte köra ikväll. Men om kommande natt löper på utan flera anfall kör vi i morgon i stället. Håller tummarna!

[frk Carlsson]

Oj så obehagligt! Skönt att ni fick det konstaterat då, så att ni vet hur ni ska bemöta det.

Bra att ni vilar ut så att ni känner er OK när ni ska köra.

All lycka

[Tusseliten]

Jag känner mig helt knäckt. Natten till idag påbörjade jag äntligen kuren. Var verkligen peppad. Hade läst på massor. Men nu har jag helt tappat greppet. Nattningen igår började bra. Kanske höll jag på med buffningen lite för länge så att han nästan somnade förnär jag ramsade mig ut fick jag inga protester alls. Men det är svårt att i ett mörklagt rum avgöra när barnet bara tystnat och när det somnat.
Första uppvaket gick också ganska bra. Tyst efter en påminnelse. Andra uppvaket kl 02.10. Då började problemen. Tystnar sånär som ett litet läte typ ”aaahhhahhahhhaaaah” när jag buffat. Han känns alltså helt avslappnad i kroppen men har ännu inte helt tystnat. Känns som om ahn håller på att somna in. Så jag avslutar och ramsar ut. Men så fort jag gjort avslutande solfjäderstryck poppar han upp huvudet och börjar gråta. Ingen effekt alls när jag ger påminnelseramsan. Gråter och gråter. Ibland blir han så ledsen att han nästan kräks eller sätter i halsen. Men går jag in och buffar eller ger solfjäder som krisverktyg lugnar han sig. Men så fort jag avslutar och går ut börjar det om med gråten. Till saken hör att min lilla kille nästan aldrig grät tidigare. Och framförallt inte vid nattning. Han var lite stökig, ville poppa upp med huvudet eller vaggas i sängen men han grät inte. Nu grät han 1h i sträck i natt och nu på eftermiddagsluren grät han också 1h. Känns som om han får mindre sömn nu med kuren än innan samt att han gråter uppgivet så fort vi ska sova. Känns minst sagt motigt att fortsätta. Förmiddagsluren i vagnen gick hyfsat. Men eftermiddagsluren i sängen blev fjasko. Tog ca 30 min innan han somnade och efter 30 min sömn vaknade han och grät i 45min innan jag gav upp.
Nu till några konkreta frågor som dykt upp.
Om jag förstått SHN så ska man låta barnen reagera på beskedet. Lugnar barnet ner sig och blir tysta ger man dem sakligt bekräftelseramsa. Men frågan är, hur länge ska jag vänta innan jag ger påminnelser eller går in och buffar/ger solfjäder om han inte lugnar sig? Var går gränsen gentemot den sk ”5 minuters metoden”? Hur länge ska de få gråta innan man gör något? Just nu känns som om oavsett om jag buffar eller gör solfjäder så lugnar han sig först ganska snabbt (inom ca 2 min) för att så fort jag släpper taget börjar gråta på nytt. Hinner ej ut genom förrän innan han börjar gråta igen. Sen spelar det ingen roll hur många gånger jag ramsar, han bara fortsätter att gråta. Samma reslutat om jag går in i rummet igen och börjar om med tillrättaläggande, buffning osv. Så fort jag slutar så börjar han gråta. Han gråter inte helt hysteriskt, mer uppgivet. Men det slutar aldrig. Vid eftermiddagsluren somnade han tillslut men då hade han gråtit i ca 30min. Sen sov han 30 min och sen grät han återigen 30min innan jag plockade upp honom. Försökte få honom lugn innan jag plockade upp honom men det gick inte. Så frågan är alltså;
A. hur länge ska man låta barnet gråta innan man gör något (antingen påminnelseramsa eller besked). Just nu känns det mer som om jag ofrivilligt hamnat i 5 minutersmetoden i stället för SHN. Jag står utanför hans dörr och väntar och väntar och väntar på att gråten ska mattas av men det gör den inte.
B. hur länge kan man hålla på att buffa eller ge solfjäder i ett streck. I boken står att första gången man buffar tar det 20-40 min men sen ska det gå på ca 2 min. och visst, min lillkille blir lugn inom 2 min men inte helt avslappnad. Resultatet blir att så fort jag släpper taget för att ramsa ut började han gråta. På eftermiddagsluren testade jag att efter snabb buffning (för att effektivt få tyst på gråten) i stället ge ett ordentligt solfjäderstryck med båda händer. Detta grepp höll jag i ca 10 min. Han blev märkbart lugn men som sagt, slutresultatet blev ändå gråt så fort jag släppte taget.
C. Hur gör jag tillrättaläggandet när han sover på rygg i vagn? Han är 10 månader och väger ca 11kg så han får ej plats i liggvagn.
D. Ang skrattet till go´nattet. Har på denna tråd fått två olika svar på en tidigare fråga; nämligen om man gör skrattet till go´nattet bara till kvällsnattningen eller även till lurarna på dagen. Vilket gäller?

Slutligen. Skulle behöva lite allmän peppning för att orka fortsätta. I stället för att ha en glad och ganska nöjd kille som visserligen sov lite dåligt på natten men inte hade några problem att sova på dagen har jag nu en liten skrutt som bara gråter och gråter när jag ska lägga honom. Känns som om vi utkämpar en fajt som jag håller på att förlora. Dessutom börjar denna eviga kamp påverka mitt humör. Försöker verkligen att inte bli arg på lillkillen, det är ju inte hans fel att jag inte kan ge honom det lugh och den trygghet han behöver för att sova men i stridens hetta är det lätt att det går ut över honom. Och det är det sista jag vill, att han ska förknippa de nya sovrutinerna med en arg och elak mamma.

Suck. Inte ett alltför muntert inlägg men just nu känns det faktiskt lite tungt. Och lite nervöst inför läggningen ikväll. Men jag ska göra ett försök till i kväll jag lovar.

[lilla mia]

hej!

kämpa på! det tar sina tre dagar- minst!

hinner inte skriva så mycket nu. men vill bara säga att skrattet är viktigt vid alla lurar! och kolla inte på klockan när du står utanför och lyssnar (inte väntar). skriker han upp sig gå in och buffa igen. och du kan behöva buffa mer än två minuter. det beror på hur effektiv buff man har. min är inte så effektiv. makens är bättre. jag har stått närmare 20-30 minuter andra natten....

hoppas nån mer har tid att svara mera! läs lathunden när du sitter utanför rummet. om och om igen. just för den natten du är. så får du lite förnyad energi!

det funkar, bara du vill!

kramar från lilla mia som just kurat! (är i uppföljningsveckan) med gott resultat!

[Tusseliten]

Idag känns det lite bättre. Nattningen igår kväll gick bra. Tog ca 20 min men sen sova han gott. Vaknade 5 ggr under natten men somnade om själv alla gånger! Vid 6.10 vaknade han och låg och småpratade med sig själv. Verkade alldeles nöjd med tillvaron. Så jag lät honom vara. Visste inte om jag skulle ge en ramsa för att hans kulle somna om igen men ville inte riskera hans goda humör. Så med utnyttjande av marginalkvarten väckte vi honom 6.45 med glada tillrop. Han blev först lite ledsen men blev glad igen efter bara någon minut. Förmiddagsluren i vangen gick också ganska bra. Tog visserligen ca 20 min att somna men utan att han blev jätteledsen. Eftermiddagsluren gick lite sämre. Tog ca 40 min att somna. Mycket gråt. Och efter 40 min vaknade han igen, gråtandes. Gav en ramsa och han lugnade sig lite. Hade kanske kunnat somna om men då det var dags att vakna enligt schemat tog jag upp honom. Då blev han jätteledsen och fick sitta i min famn en stund och lugna ner sig. Var nog fortfarande trött lillskrutten. Nu ska vi äta mellis och sen ut i det fina vädret. Sammantaget känns det som en del av själförtroende är tillbaka. Stort tack Lilla mia för dina fina ord. Kan säga att de gav mig orken att köra vidare på kuren i går kväll.

Undrar fortfarande hur man gör med tillrättaläggandet när barnet sover på rygg i vagn. Får inte till nåt bra grepp.

Undrar också om sambon ska ha samma nattningsramsor som jag eller ska han ha egna?

[MatildaD]

Hej! Verkar som om vi är i nästan samma skede, vi hade natt tre i natt. Det verkar som om du och jag gör helt olika, jag är nog alldeles för mesig för jag går in och buffar så fort jag märker att ramsan inte tar, vilket resulterar att vi knappt har någon gråt alls. Det känns ju skönt för mig men frågan är om jag drar ut längre på kurandet? Känns som att det ska vara en blandning mellan det du gör och det jag gör...
Men jag tycker det är jättesvårt att veta hur länge man ska avvakta!
Tycker du är skitduktig i alla fall som orkar stå emot, jag måste nog bättra mig i natt! Tror att jag ska avvakta dubbelt så länge mot vad jag gör idag, alltså två minuter då....
Vet inte vad jag ville med det här inlägget egentligen, ville nog bara ge lite feedback och peppning från en som är i samma skede och inte heller riktigt vet... =)
MVH Matilda

[lilla mia]

hej!

vad roligt att mina ord hjälpte på vägen. och vad duktig du är!

glöm inte att du ska arbeta in ramsan. såklart fixar han uppvaken själv så är det ju bra. men ramsar du någon gång inatt och även när du lägger (fast nu är det ju redan gjort) så kom ihåg att bekräftelseramsa när han blivit tyst- på väg att somna, eller att han har somnat. det går ju inte att veta exakt när han somnar men ramsan följer honom in i sömnen. den visar att "du gör rätt- precis så gör man när man somnar och sover gott". den är ju sedan när den sitter det främsta verktyget. bekräftelseramsa honom även dagtid.

och du och maken kan ha olika ramsor om ni vill. bara ni håller er till samma var och en. (ha inte hans namn med i ramsan). här hemma har vi valt att använda samma ramsor. ("godnatt och sov så gott", på natten och på daglurarna "sov gott en liten stund".)

ang tillrättaläggandet i vagn. hmm, det går ju inte riktigt när de ligger på rygg. jag har också min kille på rygg när han sover i vagnen. jag vickar bara ner ryggstödet och hänger för en filt över suffletten. ramsar och vagnar vid behov. hoppas på att han förstår att hänga för filten samt ramsan betyder sova i vagnen.

kramar!

[annawahlgren]

Välkommen är du

Men jag säger NEJ, NEJ, NEJ:

Ibland blir han så ledsen att han nästan kräks eller sätter i halsen. Men går jag in och buffar eller ger solfjäder som krisverktyg lugnar han sig. Men så fort jag avslutar och går ut börjar det om med gråten. Till saken hör att min lilla kille nästan aldrig grät tidigare. Och framförallt inte vid nattning. --- Nu grät han 1h i sträck i natt och nu på eftermiddagsluren grät han också 1h. Känns som om han får mindre sömn nu med kuren än innan samt att han gråter uppgivet så fort vi ska sova. Känns minst sagt motigt att fortsätta.

Jag vill inte att du fortsätter. Jag vill nästan säga: Du FÅR inte fortsätta. Jag blir så ledsen och besviken och förundrad också - för detta du sysslar med är INTE Sova hela natten-kuren. Hur mycket du än säger att du läst Internationella Sova hela natten har du inte kunnat ta den till dig, och det lär ju vara mitt fel som skrivit den.

Icke desto mindre - gör inte så här mot lilla barnet (och dig själv). Ta dig en allvarlig funderare. Läs igen och igen (särskilt kapitlen Lugnet, Säkerheten och Safarin) och se om du faktiskt kan förstå själva filosofin i det hela, den där du kan sätta dig in i barnets situation och handla därefter. Det är Attityden av Självklarhet som är själva bakpulvret i kakan och den kan du aldrig ernå om du inte - om och när du fattar Beslutet att kura - förstår, i varje ögonblick, exakt vad du gör och VARFÖR

O:)

PS Ser att det gått "bättre" för dig, men du betraktar alltjämt det hela som en kamp. Det är det inte. Ska inte vara.

[lilla mia]

hej!

hur gick det inatt?

/lilla mia