TUSEN frågor! ex: Hålla sig vaken hela första natten?

[MammaMary]

Förlåt att jag är so "slow learner"! Jag känner att jag upptar massa av er tid, det är verkligen inte meningen, jag ska försöka reda ut mer på egen hand!

Vi ska försöka köra mer intensivt med ramsandet. Men det jag undrar är liksom om man SKA gå in när de låter ledsna eller om man fortfaramde "finns" där även när man ramsar? om du förstår hur jag menar. För jag har ju en tendens att vilja springa in så fort hon låter ledsen, och tycka att det är kris.

Men vi ska försöka backa bandet lite och ta itu mer med ramsan. Hon har dock sovot hela natten igen Hon brukar vakna lite för tidigt på morgonen men hittills rett ut det själv och somnat om.

Kram och tusen tack

[MammaMary]

En sak är i alla fall säker, och det är att vi föräldrar lär hela tiden under kurens gång

Nu under första luren så hade jag en helt ny positiv och självsäker attityd. Jag kände att jag nu hade hajat hur jag skulle jobba med ramsan och var sugen på att prova på nytt! Innan hade vi ramsat alldeles för lite och pausat innan hon lugnat sig eller visat att hon hört. Nu tänkte jag att jag ska ramsa på tills jag upplever att hon hör, och därmed lyssna noggrant på gensvaret. Så med nytt självförtroende och sugen på att få prova min nya ramsningsteknik så jag la henne i sängen och sa en glad, AVSLAPPNAD och självklar ramsa och så snabbt ut på ramsa x4. Där stod jag utanför dörren, beredd att ramsa för glatta livet Men hon gnällde lite lätt men blev tyst på en gång. Jag hörde hur hon bökade runt lite lugnt och så var det tyst på kanske en minut. Jag stod därute och gapade och tänkte när ska jag få börja ramsa ,haha men tystnaden kvarstod. Så jag kom på att, herregud jag måste ju ge bekräftelsen, så jag gav den och hon sov vidare

Men jag tycker att detta är ganska talande. Nu när jag gick in för att lägga henne, med självförtroende och tillit till både mig själv, kuren och min dotter, så svarade hon genast. Attityden är med andra ord allt! Det låter självklart men det är en helt ny femma när poletten trillar ner och man får uppleva den visheten på egen hand! De tankar och känslor vi har speglas i varje ord, tonfall, andetag och rörelse vi gör i utförandet av kuren. Jag har lärt mig att det snarare är vår dotter som lär oss, snarare än att vi lär henne. Denna kuren är helt enkelt magisk! Från att ha gjort solfjädern varje gång så somnade hon på en gång denna lur på en ramsa x4, helt otroligt

[frk Carlsson]

Shit så bra sagt! Jag blir på snudd religiös

Jag tror att du har kommit till ett viktigt genombrott nu - precis som du skriver - din dotter KAN och hon har bara väntat på att få visa dig det och hon gör det hela tiden, men det är först när du är mottaglig som budskapet går fram EXAKT den här attityden är det som gäller.

Å så går det upp å så går det ner. Men grundinställningen förblir densamma. Även om hon gråter och frågar - dina svar förblir desamma och andemeningen i dem likaså. SJÄLVKLARHET!

Bara ngr kommentarer till tidigare inlägg du gjort:

1. Jag tycker att det är en fördel att lära sakta i den här processen. Det SKA vara trixigt och man ska få stanna upp och grubbla och ha sig. Desto större när polletten trillar ner

2. Här på forumet finns vi som "brinner för" SHN , oavsett om vi är hjärtebarnskontrollanter eller inte. Anledningen till att vi brinner är tack vare de känslor som du upplevde nu idag - man vill dela med sig, stötta och peppa andra till detta Alla vi som är inne här och svarar på frågor etc gör det för att det är ROLIGT! INGEN ska tveka att ställa frågor.Vi hjälps åt :thumbsup:

3. Din undran om hurvuvida du finns till för din dotter även om hon står kvar utanför rummet när hon är ledsen...hur ställer du dig till den nu iom att du fått en rejäl skjuts i att agera självklart? Förstår du hur jag menar?

Kan du vara lika självklar nästa ggn hon vaknar och gråter/frågar som nu på fm du du från början gick in med positiv och självklar attityd, så skulle jag vilja svara att JA - då finns du oxå för sitt barn, även om du inte går in och ger ett handfast, kroppsligt stöd.

Min erfarenhet är, att ju längre man kommer i processen, ju säkrare sovare barnet blir - desto mer sällan anv man solfjädern, för barnet frågar i princip aldrig. Jag har inte varit in i min sons sovrum på hans sovitder på över 2 månader nu...och de ggr jag har fått dra en extra ramsa kan jag ränka på handens 5 fingrar... Och dit kommer ni oxå att komma, MKT tack vare den inställningen som du nu förmedlar. Din dotter KAN sova själv. Nu vet både hon och du det =D> Sen kommer kanske hjärtat att snörpas åt ngn ggn emellanåt, men det får man förbise

Kram Sanna

[MammaMary]

Tack för de orden Sanna och tack så mycket för allt ditt stöd

Ja jag känner det som att jag nått ett genombrott faktiskt. Jag kan se nu att jag inte alls haft nåt lugn när jag stått utanför och ramsat. bara när jag gjort solfjädern. Så nu är det nya tag

Även andra luren fick en mycket smidig läggning. Det behövdes bara en ramsa så var hon lugn. Hon jollrade lite gulligt och sen sov hon Jag gav dock bekräftelsen direkt hon blev tyst men sen småpratade hon lite med sig själv till sömns, alltså på ett mysigt sätt, som att hon mådde gott, var det ok att hon inte fick en ny bekräftelse då efter att hon skutat jollra?

Däremot så hade vi ett otrevligt uppvak 35 minuter innan ordinarie uppvakningstid. Hon vaknar alltid en halvtimme tidigare och då vill hon inte sova mer. Hon blev bara ledsnare och ledsnare när hon inte får komma upp. Jag ramsade utanför och behöll faktsikt lugnet, kände att hon hörde mig men hon blev verkligen bara mer och mer ledsen över att jag inte förstod att nu vill hon upp, det var ju lönlöst att få henne att sova mer. Så när det var 20 minuter kvar på luren så tog jag upp henne, jag stod inte ut längre för hon blev riktigt ledsen (hade då ramsat i en kvart vilket kändes som en eeeevighet med ett riktigt ledset barn) Jag kunde inte vänta tills marginalkvarten. Hur göra? Jag känner ju att den luren borde vara kortare, för sova två timmar verkar inte var möjligt eller ens behövligt, jag tycker personligen att det är en lång lur för en som är 8 månader. Hur skulle jag ha gjort, gått in och solfjädrat??? Hon hade dock inte somnat om utan bara blivit argare och mer ledsen och jag hade fått stå i solfjädern då tills det var dags att gå upp. Eller skulle jag ha ramsat ända tills luren var slut, det vill säga ytterligare 20 minuter, trots att det eskalerade med ledsenheten? Jag hade aldrig fixat det för det hade slutat i kris! Jag blir lite orolig att sånt här ska förstöra ramsan så att hon förknippar den med ångest och ledsenhet då hon fått höra den så länge medans hon vart ledsen och väntat på att få komma upp, förstår du hur jag menar?

Kraaam och tack än en gång

[TorsMamma]

Hej MammaMary,

Nu minns jag inte hur ert schema ser ut, men vill du kan jag titta på det?

MEN, med din nyfunna attityd, vill jag bara säga en sak. Vi är många som har barn som inte sover varenda sekund som schemat säger. MEN skillnaden är att vi lär dem ligga kvar och jollra lite, snacka för sig själv och allmänt vila och ta det lugnt. För de VET att mamma kommer när hon säger.

Så, nu när hon har lärt sig att somna inte är farligt, skall hon fatta att vakna är inte heller farligt, Mamma kommer.

Dra nu inte in några vargar i detta, utan behåll attityden som är så fin! =D>

[MammaMary]

Tack för ditt svar

Schemat är gjort av en diplomerad kurare och ser ut såhär:

Rutiner
07.00 Morgonslurk
07.45 Gröt
9.30-11.00 Sova lur 1 timme 30 minuter
11.00 Lunch
13.30 Gröt och frukt (Mellis)
14.00-16.00 Sova lur 2 timmar
17.30 Middag hela familjen
18.00–19.00 Bad och skoj
19.00-19.30 Gröt och nattslurk
SKRATTET TILL GODNATTET!
20.00–07.00 Sova hela natten!


Hur tycker du att vi ska hantera denna situation. Ska jag gå in och solfjädra henne till sömns när ramsan inte går in för att lära henne sova över denna skarv så att hennes egen sovklocka till slut hajar att hon ska forts sova ?

Kram
Maria

[MammaMary]

Tack för ditt svar

Schemat är gjort av en diplomerad kurare och ser ut såhär:

Rutiner
07.00 Morgonslurk
07.45 Gröt
9.30-11.00 Sova lur 1 timme 30 minuter
11.00 Lunch
13.30 Gröt och frukt (Mellis)
14.00-16.00 Sova lur 2 timmar
17.30 Middag hela familjen
18.00–19.00 Bad och skoj
19.00-19.30 Gröt och nattslurk
SKRATTET TILL GODNATTET!
20.00–07.00 Sova hela natten!


Hur tycker du att vi ska hantera denna situation. Ska jag gå in och solfjädra henne till sömns när ramsan inte går in för att lära henne sova över denna skarv så att hennes egen sovklocka till slut hajar att hon ska forts sova ?

Kram
Maria

[TorsMamma]

Hej, vet du vad jag tycker skulle kunna vara en lösning. Korta 2 tim luren och lägg 30 min tidigare på kvällen istället.

Annars hade jag nog gjort som du föreslår att solfjädra om och göra vad jag kan för att få till ett omsomnande. Lägger du i kolsvart sovrum om dagen? Det kan hjälpa, speciellt nu när det är sommartid. 8) (men inte i flera dagar utan bara en dag eller två för att visa att man kommer upp när schemat säger)

Spraya vatten på rutorna och klibba upp aluminiumfolie är det billigaste och snabbaste sättet att mörklägga på för att bli av med "ljus" trassel.

[MammaMary]

Bonnnies rum är utan fönster så det är alltid kolsvart, är det ett problem? Förstod inte riktigt vad du menade med "inte i flera dagar utan bara en eller två" Hängde inte med där

Vi hade medvetet gjort så att natten skulle börja kl åtta för att den som kommer från jobbet ska få mera tid, men det är ju bara en halvtimme så det är inte så stor skillnad.

Menar du att vi ska ändra i schemat redan nu? eller ska vi vänta tills uppföljningsveckan är över?

//Maria

[TorsMamma]

Hej, jag menar att om du skall solfjädra för att få till ett omsomnande så gör det bara i ett par dagar. Inte i veckor.

Känner du att du verkligen måste ändra så ändrar man direkt, men känner du att du kan avvakta för att se om hon faktiskt sover 2 timmar så vänta tills uppföljningsveckan är klar.

Allt för att du skall behålla "attityden" den är det viktiga här. Att du kan förmedla lugn och ro utan att själv fundera på om det du gör är rätt. 8)

[MammaMary]

Ok, då är jag med på tåget Tack för ditt svar!

Jag tänker som så att vi testar att lägga henne som vanligt kl 20.00 ikväll för att se hur länge hon sover på luren imorgon. Hittills har hon sovit ganska exakt 1 timme och 30 minuter på även den andra luren som ska vara två timmar. Jag testar att solfjädra imorgon för att se om vi kan få till ett omsomnande, men då undrar jag några saker saker:

1. Jag läste i nån gammal tråd att jag då ska gå in direkt hon vaknar och göra solfjäder och inte ramsa först, stämmer det??

2.Sen undrar jag om jag ska stå i solfjädern ända till hon somnar?? Om hon inte somnar kan jag ju få stå tiden ut på luren, dvs upp emot en halvtimme fyrtio minuter??

3.Och om hon inte somnar om under solfjädern, går jag då bara ut när tiden för kuren är slut fast hon inte lugnat sig, och sen väntar på en tyst sekund utanför för att gå in och gör ett glatt uppvaknande?

[MammaMary]

Vill inte bli långrandig utan ska försöka göra en snabb reflektion nu:

Dagslurarna gick ju jättebra vid läggning idag, hon lugnade sig direkt för att sedan kunna somna själv, toppen och självförtroendestärkande

Detta samt det vi diskuterat kring att ramsa länge har gett mig ny insikt och en sjöävklar attityd som sitter kvar Tack för det

Dock så gick läggningen inte så bra, men det är helt okej...för jag höll mig cool lugn samt att min attityd av självklarhet inte ruckades på. Detta trots att hon var superarg och skrek tills hon kräktes lite. För ett par dagar sen hade detta stulit mitt lugn direkt, men icke idag Till slut kände jag att jag fick lov att gå in och solfjädra då det liksom stegrade rätt snabbt. När jag kom in så låg hon på tvären, i mitten av sängen, med halva underkroppen ut genom spjälorna. Då fick man ju onekligen mycket dåligt samvete då hon ju hade fastnat min lilla älskling. Men men, solfjädern lugnade henne och hon somnade inom ett par minuter under den. Nu undrar jag om ni har nån teori kring varför kvällarna går så pass mycket sämre än dagarna? Samt om ni tycker att jag ska se det som ett nederlag att jag måste ge solfjädern emellanåt? Jag känner mig faktiskt som att gör allt jag kan med ramsan nu, jag känner mig på rätt plats i inställningen, helt klart! Ibland känns det som att skrattet till godnattet gör att det blir en jättestor separationsångest från både mig och min man då vi busar och hon har så härligt! Vad tror ni?

[annawahlgren]

"Jättestor separationsångest" Inte då Från dig och din man, skriver du, men den - alla era eventuella våndor - får ni faktiskt ta hand om någon annanstans, och tillsammans, men INTE inför lilla barnet (=sjutusen vargar ).

Du är ju så duktig. Du har fått korn på Attityden. Överarbeta nu inte. Läs och läs om Safarin - så förstår du lilla barnet och kan identifiera dig

Bekräftelseramsa behöver du inte längre alls - ramsan får ju redan sista ordet, och så ska det vara. Dra dig MYCKET för att gå in - solfjädern är (i det här läget) ett KRISverktyg, och det behöver du inte alls ta till.

Kolla det sammanlagda sömnbehovet och fyll det - och lugna dina nerver med att det viktigaste inte är att hon sover varje minut hon "ska" - det viktigaste är att hon har förutsättningarna. Så ge henne dem

Det är en konst att låta små barn vara i fred. Tänk på hur mycket du själv vill, och behöver, få vara i fred. Sluta trafikera. Odla Attityden utanför dörren, i självklart betryggande lugn. När hon har sovit i tio minuter - inte tjugo - kan du tassa in och lägga över henne, t o m lyfta henne rätt om det skulle behövas, utan att hon märker att du är där.

Pris och beröm för vackert arbete =D> Fortsätt nu bara lugnt och fint och lita till dig själv. Det gör lilla barnet Måste få göra


O:)

[MammaMary]

Tack för sitt svar Anna! Jag tar din kloka ord till mig!

Ja den självklara attityden förstår jag vikten av bättre och bättre för var dag som går, poletten håller på trilla ner Ordet kris är alltid svårt för mig att bedöma. När hon gråter som hon grät idag så bedömer både jag och min att det är krisläge, men det är med stor sannolikhet så att vi bedömer kris alldeles för tidigt! Dock kan jag ju tillägga att vi flyttat fram vår gräns för kris lite längre för varje dag Vi utvecklas också under denna vackra men ibland svåra resa.

Det är inte oro för att hon inte sover alla sina minuter på luren som jag känner, utan snarare att jag misslyckas med att få henne lugn den tid som återstår. Men vi jobbar på och lär av våra misstag!

All kärlek och tacksamhet till dig Anna för att du lär oss på vägen under vår resa i föräldraskapet! Och kärlek till dig för att förstår de små liven så väl

[annawahlgren]

Rara människa TACK för dina varma ord

Se hennes frågor som just frågor, inte som missnöjesyttringar eller eländesklagomål. Frågor kräver SVAR - betryggande svar. Och dem kan du ge, det har vi ju sett

Lugna barnet där det ligger - det är principen för Sova hela natten-kuren. Och det gör man lugnt och enkelt och tålmodigt och betryggande, utan överkoncentration. Medan man schasar ut alla vargar som tenderar att tassa runt ens fötter och som INTE får smyga över tröskeln till barnet #-o

Du är så duktig Du HJÄLPER ditt barn, till NJUTNINGEN =D> Det är en väldigt, väldigt stor sak.

Natti me'sej, sov så gott \:D/